Nu har jag äntligen varit till optiken och fått konstatera att jag numera lider av att vara närsynt.
Glasögonen kom och gjorde succé i mitt liv. Jag är så glad när jag ser detaljer även på avstånd och för att inte prata om bilkörningen. Lovely!
Men nu har jag fått ett nytt problem. Optikern undrade om progressiva kunde vara ett alternativ eftersom jag berättade att läsningen ofta blir ett bekymmer numera. Men jag sade nej till hennes förslag. Det kändes överdrivet. Det där med att läsa på nära håll fixar jag. Nästan.
Nu visar det sig att med de nya glasögonen så är närläsningen en plåga! Jag måste hålla texten ifrån mig för att få den skarp men då är den för liten för att läsa.
Jag tar av mig glasögonen och så får jag klia mig i ögonen -ordentligt- ta ny sats och försöka igen. Men det är hopplöst. Om texten dessutom är svart mot vit bakgrund. Glöm att jag
ens kan se alls!
Nu har optiken en deal att man får två par glasögon till priset av ett par. Partnern behöver nya glasögon så vi tänkte att vi slår till. Jag vill ju ha progressiva nu när jag får så bra syn på långt håll. För som det är nu fungerar det ju inte.
Men- är det värt det? Skall jag inte istället bara skaffa ett förstoringsglas att ta med i affären? Det har man ju sett tanter göra förr så det måste ju funka?
Var säger ni som har progressiva?
Jag kan tillägga att mitt synfel är mycket litet men tillräckligt för att ha irriterat mig. De nya glasögonen har anti-glare och transition för solljus och det är guld!
I alla sammanhang som inte innebär titta på nära håll har glasögonen förbättrat mitt liv.
Men som sagt. .. Vad säger ni som kan det här med glasögon?
Vad göra?