Så märkligt! Min sa att på linser har man lägre styrka eftersom de sitter närmare ögat. Jag ser mycket bättre med linser än med glasögon, eller, iallafall med den första typen men inte med den jag har nu. De jag har nu ska vara extra bra andning på och återfukta ögat, vara 24 timmars linser och kunna användas som månadslins.
Jag har haft (mjuka) linser i ca 45 år. Under årens lopp, så har jag märkt av den enorma utvecklingen runt material och kvalitet runt linserna. Det mesta är till det bättre, men inte allt.
Jag är alltså närsynt, och har minimal astigmatism. Astigmatismen är (enligt mig) så liten så att det är onödigt att försöka korrigera. Optikerna har ofta försökt övertyga mig om det, men efter ett antal prov, ser jag det som onödigt.
Men så kommer det där påståendet, "som jag citerar "Min (optiker) sa att på linser har man lägre styrka eftersom de sitter närmare ögat".
Jag har också hört det, men endast under de senaste ca 10 åren, aldrig dessförinnan.
Jag påstår att det är bullshit. Det hela handlar om vad/vilket som ens personliga mål/preferens av på vilket avstånd man vill ha "perfekt" synskärpa. Och har man dessutom börjat få sedvanliga åldersförändringar, så blir det än mer komplicerat. Vill man se lite OK på 20-meter, och dessutom kunna läsa t.ex. tillräckligt i mataffären för att slippa läsglasögon, så stämmer det optikern påstår. Men vill man se med mycket god skärpa på 50-100 meter, så att man t.ex. kan identifiera en småfågel utan kikare, så funkar det inte.
För mig, som är utomhus mycket i skog och mark, och kör mycket bil i vilttäta områden, så är mycket god synskärpa på väldigt långt håll extremt viktigt.
När jag säkerställer korrigering med linser för detta, så förlorar jag delar av zonen där jag skulle kunna ha någorlunda lässkärpa pga åldersförändringar.
Jag har alltså "starkare" linser än optikerns rekommendation p.g.a. av min preferens. Och släpar ständigt runt på läsglasögon.
Jag måste alltså kombinera linserna med läsglasögon, även när jag gör sådant som, låt oss kalla det, mer noggrann hovkratsning, och måste ha med läsglasögon när jag handlar. Men nog kan jag identifiera småfåglar på mycket långt håll...
Progressiva linser har jag provat att vänja mig vid flera gånger, påhejad av optiker, som påstått att "nu minsann, så har det kommit mycket bättre progressiva linser...", men det har inte stämt, åtminstone för mig.
För det första, så tappar man alltid den där "långt bort"-skärpan som jag så gärna vill ha, med de progressiva linserna. För det andra, så verkar min hjärna inte alls vilja vänja sig, trots att jag hållit ut tre-fyra veckor.
Sådana linser är inget för mig helt enkelt. Men det säger ju inte att de inte fungerar fin-fint för någon annan.
Vad det gäller att vänja sig vid linser, så tycker jag ändå, trots att materialen i linserna blivit så mycket bättre, att det konstigt att inte optikern rekommenderar en vecka-14 dagars tillvänjningstid.
Dels så är det så att ögat behöver liksom "gå in" att man sätter i linser (tänk nya skor), och dels behöver man själv öva på tekniken att ta ur/sätta i linser.
Ibland krånglar det till sig med tekniken, och övning ger färdighet.
Även för mig kan det någon enstaka gång hända att en lins "suger sig fast", oftast om jag gjort något dumt, t.ex. stått i drag i dammig miljö.
Men det gäller att prova sig fram till den linssort som passar för just en själv.