Modest
Trådstartare
Hej buke! Läste detta och vill gärna höra era reflektioner:
Ung kvinna frågar om sparande inför framtida barn, ca 4-5 år framåt i tiden. Hon undrar om ungefärliga kostnader för barnens första år. Hon nämner att hon har sambo men inget om hans deltagande i detta, utan sparandet är hennes idé och plan för sin ekonomi. Jag frågar om hennes sambo ska betala samma summa per månad till det här kontot och får svaret att nej, det ska han inte för han tjänar dubbelt så mycket som hon gör och kan utan problem pytsa in pengar på det där kontot i mycket snabbare takt än hon. Det är ju dessutom inte heller 100% säkert att de fortfarande är ihop då och att han blir den som faktiskt ska dela kostnaderna.
Jag vet inte riktigt varför men jag blir beklämd när jag läser det här. Jag tror att det framför allt känns så trist och typiskt manligt/kvinnligt uppdelat med den synen på ansvar, planering och ekonomi - hon sparar till framtida barn trots att han tjänar dubbelt så mycket. Samtidigt som jag respekterar hennes vilja att bygga en buffert för framtida småbarnsliv (och hans att göra vad han vill med sina pengar) - och krasst nog så kan man ju inte kräva hans del i det här när det faktiskt finns en osäkerhet inbyggd. Jag ser bara det potentiella problemet när man väl står där med sin buffert och den man tänkt få barn med inte alls har lust eller möjlighet att betala in på det där kontot.
Hur tänker ni kring detta? Gör jag en höna av en fjäder som ser det som problematiskt? Varför gör jag ens det?
Ung kvinna frågar om sparande inför framtida barn, ca 4-5 år framåt i tiden. Hon undrar om ungefärliga kostnader för barnens första år. Hon nämner att hon har sambo men inget om hans deltagande i detta, utan sparandet är hennes idé och plan för sin ekonomi. Jag frågar om hennes sambo ska betala samma summa per månad till det här kontot och får svaret att nej, det ska han inte för han tjänar dubbelt så mycket som hon gör och kan utan problem pytsa in pengar på det där kontot i mycket snabbare takt än hon. Det är ju dessutom inte heller 100% säkert att de fortfarande är ihop då och att han blir den som faktiskt ska dela kostnaderna.
Jag vet inte riktigt varför men jag blir beklämd när jag läser det här. Jag tror att det framför allt känns så trist och typiskt manligt/kvinnligt uppdelat med den synen på ansvar, planering och ekonomi - hon sparar till framtida barn trots att han tjänar dubbelt så mycket. Samtidigt som jag respekterar hennes vilja att bygga en buffert för framtida småbarnsliv (och hans att göra vad han vill med sina pengar) - och krasst nog så kan man ju inte kräva hans del i det här när det faktiskt finns en osäkerhet inbyggd. Jag ser bara det potentiella problemet när man väl står där med sin buffert och den man tänkt få barn med inte alls har lust eller möjlighet att betala in på det där kontot.
Hur tänker ni kring detta? Gör jag en höna av en fjäder som ser det som problematiskt? Varför gör jag ens det?