Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

millifjoris

Trådstartare
Ursäkta mig för det dunderlånga inlägget men känner att jag måste få skriva av mig lite, jag vet inte riktigt vad sjutton jag ska göra.. Vad hade ni gjort? Vad är er bedömning av det hela?
Ber om ursäkt om det är lite virrigt, är lite trött såhär på kvällskvisten.

Jag och min sambo har varit tillsammans sedan nyårsafton 2010. Ungefär ett halvår senare fick jag för första gången träffa hans mamma och lillasyster (4 år). Allt gick kanon och alla hade supertrevligt. Jag tyckte om hans mamma och hon verkade tycka om mig också. So far so good..

Vi åkte till Gröna Lund tillsammans sommaren 2012 för att fira lillasysterns födelsedag. Ännu en gång gick allt kanonbra! Jag fick i princip agera barnvakt och åka en massa karuseller etc. Får höra av sambon att hans mamma sagt att "hon kommer att bli en bra mamma" etc. Jag blir såklart superglad och väldigt rörd. Allt verkar fungera superbra!

Det blir aktuellt med bilköp för oss och vi får då ett erbjudande om att köpa mammans och hennes sambos bil. Jag är den med körkort i förhållandet så jag blir ju den som får åka och provköra, såklart! Detta slutar mitt ute i skogen i deras hus. Vi spenderar kvällen tillsammans i skogen och plockar svamp samt snackar häst och annat skoj. Allt ligger på topp och är allmänt bra mellan oss.

Jag har verkligen ansträngt mig och försökt vara så trevlig jag bara kan varje gång vi setts. Jag är den typen av människa som inte fått träna så mycket på att vara social i "normala" sammanhang under mina tonår och därför har jag rätt svårt för att säga "rätt" saker och sådant, men allt verkar ju ha gått bra med "svärmor" hittills. Jag är rätt bitter av mig och låter ofta rätt sur, trots att jag absolut inte är det! Vilket såklart ofta kan misstolkas av personer som inte känner mig.

I våras blev jag rejält förkyld och fick stanna hemma från jobbet. Då berättar sambon att svärmor ska komma på besök med lillasystern senare i veckan och att det vore trevligt om jag hade tid att träffa dom. Jag frågar "ska dom sova över?" och får som svar "vet inte, hon har inte sagt något om det..".
Dagen D kommer och jag öppnar i porten och släpper in sällskapet som består av svärmor + lillasyster + gnällspik till hund (jag har mycket svårt för små hundar som gläfser). Svärmor blir förvånad över att jag är hemma och jag förklarar vänligt att jag varit väldigt förkyld men är på bättringsvägen samt att jag är mycket trött.
Jag väljer sedan att hålla mig lite på min egen kant då jag blir relativt lättretlig när jag är sjuk/trött och känner att jag inte riktigt orkar med en hyperaktiv högljudd 4-åring i kombination med allt annat.
Visar sig snabbt att jodå! Dom ska minsann sova över! Tandborstar läggs nämligen omgående in på gästtoan. Jaha? När tänkte ni informera om detta då? Jag tycker att man i förväg frågar om det är möjligt att stanna över natten, trots att det är sin son och dennes sambo man hälsar på. Speciellt när man inte kommer ensam.
Min sambo gymmar normalt sett Måndag-Onsdag-Fredag. Detta utspelar sig på torsdag eftermiddag och då sambon ska jobba natt (och sluta kl. 6 på morgonen) och sedan, trodde jag, gymma så räknade jag snabbt ut att han skulle vara hemma efter klockan 8 på morgonen. Jag åker till jobbet 07:45. Det innebär alltså att svärmor &co skulle vara ensamma tills dess att min sambo kom hem igen. Därför påpekar jag snabbt att "Bara så att ni vet så drar jag kl. 07:45 imorgon bitti". Detta säger jag enbart för att informera om att lägenheten alltså kommer vara "tom" ett tag, vilket kan vara lite mysko för dom tänkte jag.
Sambon undrar varför jag påpekar det och jag svarar "men du ska väl gymma imorgon? Då kommer ju du hem sent?", men nej, dom har vilovecka. Alltså är "problemet" ur världen i mina ögon.

Svärmor ger sig sedan attan på att "här ska minsann städas!" och insisterar trots mina protester. I mina ögon är hon en gäst och gäster ska inte städa. Framförallt inte en gäst som är sjukpensionär just för att hon städat hela sitt liv.. Men jag ger med mig och säger att visst, kör på! Det är inga problem.
Nästan direkt får jag höra "MEN GUUUUD SÅ MYCKET KLÄDER NI HAR!" utifrån hallen. "Ja, jo det har vi" svarar jag. "Ni använder säker inte ens hälften!" "Jo, allt som står där ute i kassar är nytvättade kläder som vi använt tidigare". "Aha..Ni hade behövt en walk-in-closet..". Jag tar lite illa vid mig av hennes kommentarer, vem är hon att döma vare sig mig eller sin son för hur mycket kläder vi äger? Det är för övrigt inga mängder som inhandlas direkt, det är bara det att jag inte gör mig av med kläder och därför samlas dom på hög i slutändan :p
Hon tycker bestämt att jag ska boka en tvättid så att hon kan tvätta, vilket jag känner mig mycket obekväm med, så jag säger att det aldrig finns tider mitt på dagen för att det hela ska ebba ut i ingenting.

Vi börjar diskutera tvättmaskin etc. och att det vore trevligt att ha. Jag förklarar att min snälla pappa har erbjudit sig att betala för en tvättmaskin och en diskmaskin så att vi slipper avbetala till en butik utan kan avbetala till honom istället.
"Men Mediamarkt har räntefri avbetalning!" slänger hon snabbt ur sig.
"Ja, jo, det är sant. Men det känns bättre att betala till pappa än till ett företag som det alltid kan bli något skumt med. Dessutom är det inga problem, pappa har råd nu när båda döttrarna flyttat hemifrån och det bara är han och mamma kvar hemma" säger jag med en mild och lite skämtsam ton.
Då säger min sambo "Ja, jag har försökt få honom att berätta hur mycket jag är skyldig för resan till USA förra året men han viftar bara med handen och säger att vi tar det sedan", vilket är mycket sant. För det är så min pappa är.
Så jag säger "Ja mina föräldrar är så. Dom skjuter på det mesta och säger att det löser sig sedan". Då vänder sig svärmor mot mig, tittar mig i ögonen och säger allvarligt "Uppskatta det!".
Nu tar jag riktigt illa vid mig. Den här människan har träffat mina föräldrar EN gång i fem minuter. Vad sjutton vet hon om hur jag visar uppskattning för dom? Mina föräldrar är väl medvetna om hur mycket jag älskar dom och det vet jag, för jag påminner dom om det ofta.
Men jag låter det hela bero, tänker att "hon menar inget illa..". För mig krävs det mycket för att kontrollera ilska, detta var ett sådant tillfälle..

Vi åker till ICA för att handla ingredienser till pannkakor som lillasystern blivit lovad. I bilen blir svärmor smått lyrisk över solnedgången, av någon anledning, och börjar upprepa om och om igen hur fantastisk den är.
"Har du sett så stor solen är?!" och jag svarar med en mycket skämtsam ton "Hah, ja den är väl lika stor som igår vid den här tiden?" varpå jag får till svar "MEN *mitt namn*!". Jag skojar bort den lite olustiga stämningen och säger "Nej men förlåt! Det är din son som smittat av sig lite med sin dryghet" (han är ruggigt dryg på ett charmigt sett, även mot sin egen familj och detta har jag bevittnat).
Då slänger hon denna kommentar i ansiktet på mig.. "Har du PMS eller?!?!". Nu blir jag riktigt irriterad. Att en vän säger så, eller min syster säger så, det är en sak. Men att hon som inte ens träffat mig 5 gånger säger så? Nej, det är fan inte okej. Och hon skojade inte, baserat på tonläget. Så då brister det liiite för mig och jag säger "Nej, jag äter p-piller. Jag får inte PMS längre, det är din son väldigt glad över". Inte det bästa att säga.. men hon blev tyst :meh:

Vid hemkomsten börjar jag steka pannkakor. Det är iaf. 12dl smet som ska stekas och när jag lagar mat är jag helst ensam i köket. Jag vill då inte ha både sambo och svärmor röjandes runt i vilket fall :p
Så jag säger att "nu ska jag börja steka pannkakor så ni får gärna gå ut i vardagsrummet. Jag har en tendens att flänga runt lite och jag vill helst inte råka stöta till någon av er eller så". Dom går iväg och jag sätter igång. Efter sisådär 9dl smet börjar man tröttna lite på att steka pannkakor, så kul är det inte helt enkelt. Detta påpekar jag för min sambo som satt sig vid matbordet i köket för att hålla mig sällskap men ändå vara "ur vägen".
Detta snappar svärmor, som precis klivit över tröskeln, upp och säger genast "jag kan steka klart!" och haffar tag i stekspaden som ligger mot stekpannan. Jag tackar vänligt men bestämt nej och förklarar att jag mer än gärna steker klart pannkakorna.
"Nejnej men jag tar det!" "Det är lugnt, jag gör det. Jag har sagt att jag ska steka pannkakor och det kommer jag också att göra. Det är bara inte så kul att stå och steka pannkakor, men jag gör det gärna."
"Nej men jag gör det" säger hon än en gång samtidigt som hon petar frenetiskt på den stackars ofärdiga pannkakan i stekpannan. Nu blir jag irriterad. Jag har tackat nej flera gånger och sagt att jag vill göra det själv. När jag påbörjar något vill jag också slutföra det, och det på mitt sätt. Så har det ALLTID varit. Så nu säger jag med en relativt irriterad stämma att pannkakan inte är klar och att hon bör sluta peta på den samt att jag själv vill steka klart pannkakorna, då det är jag som påbörjat det.

Det är nu skiten träffar fläkten rent ut sagt. Jag ställer mig vid spisen, hon sätter sig vid bordet och häver ur sig "Vad har du emot mig?!?!".
Detta är alltså en kvinna som jag har träffat relativt få gånger, men som jag alltid betett mig så trevligt jag kan emot. Jag har verkligen ansträngt mig och så vitt jag vet inte gjort något som kan få henne att tro att jag ogillar henne. Och nu detta? :nailbiting:
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Fortsättning:
Jag står som ett allmänt frågetecken och undrar vad fan som händer. Sambon ser lika förvirrad ut, kan tilläggas.
Jag ber om ursäkt och undrar vad hon menar? Då jag verkligen inte har något emot henne.
Då har jag tydligen haft en elak ton ända sedan hon klev in genom dörren..? Hon "märker minsann när hon inte är önskvärd!". Jag känner bara att "fan.. fan.. fan.. det här händer inte".
Det hela spårar ännu mer och hon blir bara mer och mer upprörd och hoppar på mig för både det ena och det andra.
Tillslut hoppar min sambo in och säger att nu får hon väl för sjutton ta och ge sig. Det är inte okej att bete sig så som hon gör.
Detta triggar henne ännu mer och hon börjar gläfsa om att "jag frågade dig varför hon är så himla grinig!!!!" och får svaret "Ja, och jag förklarade att hon inte är grinig. Hon låter bara så! Det är hennes ton!", något som jag bekräftar direkt.
Detta duger inte, nejnej, det spårar än mer och min sambo får då nog och säger "Håll käften, mamma!". :banghead:

Nu jävlar, rent ut sagt. Nu är hon så uppe i varv att hon småskriker och hojtar om att dom minsann ska äta sina jävla pannkakor och dra hem, för att jag tydligt visat att dom inte är välkomna genom att påpeka att jag åker 07:45 nästa morgon. Det är tydligen samma sak som "ni måste dra då" i hennes värld..?
Det hela går åt helvete mer och mer och helt plötsligt ska dom dra nu på en gång! Stackars lillasystern gråter och vill så gärna ha sina pannkakor att hon kommer knatandes med en fryspåse och frågar om inte jag kan skicka med några som hon kan äta hemma.
Denna söta unge.. Hon må vara jobbig ibland men hon är så förbaskat söt! Självklart ler jag och säger med min sötaste ton att hon självklart ska få sina pannkakor och lägger sedan ner ett par i hennes påse.
Hon ska INTE dras in i vuxnas bråk anser jag, det får hon nog av hemma där det skriks bäst hela dagarna. Något jag bevittnat och även frågat henne rakt ut om; "Bråkar mamma och pappa på det här sättet ofta?" "Aaa....." svarade hon och såg lite uppgiven ut. Inte okej, hon är för sjutton 4 år gammal. Hennes dagar ska bestå av glädje, inte bråk mellan vuxna i min mening.

Sambon säger att svärmor är skyldig mig en ursäkt vilket resulterar i att hon ställer sig riktigt nära mig och gormar en "ursäkt" full av svordomar i ansiktet på mig :meh: Jag kommenterar inte ens det hela, det var så löjligt.
Hon skriker att vi sårat henne och då får jag nog.
"Du tror inte att saker du sagt idag har sårat mig?!" säger jag. "Som vadå!?"
Och jag drar det hon sa angående att mina föräldrar ser rätt lätt på det där med att betala tillbaka etc.
"Din pappa har en pappa av guld!!!! Det är en sådan förälder jag vill kunna vara för mina barn men det kan jag inte! Jag kan inte köpa fina presenter och det är därför jag städar!". Titta, där fick jag äntligen en förklaring till varför hon städar som en tok..
"Jag vet att mina föräldrar är fantastiska! Jag har levt med dom i över 20 år!"
"Visa uppskattning då! Skicka blommor!"
"Jag kom och lämnade en hel korg kantareller jag plockat själv, är inte det att visa uppskattning?"
"OJ! Där trampade jag visst på en öm tå..." får jag då höra..

Efter ytterligare fight mellan mor och son (min sambo är OERHÖRT duktig på att hålla sig lugn. Han höjer rösten ytterst sällan men nu satt han och spände käkarna. Man såg tydligt att bristningsgränsen var nådd..) angående "håll käften"-incidenten vänder hon sig mot mig och säger "min pappa ligger på sin dödsbädd och det enda jag försöker tänka på är den kärlek som finns här i världen! Vet du vad kärlek är ens?!"
"Ja, jag älskar ju honom!" kontrar jag och pekar på hennes son. Det fick tyst på henne :sneaky:

Det slutar med att hon slänger sig ut genom dörren varpå allt kommer ikapp mig och jag bara knäcker ihop totalt. Som tur är finns sambon där och tröstar och förklarar att det inte var jag som gjorde fel ikväll och att det inte är mitt fel.

Självklart ringer hon sin dotter, alltså min sambos storasyster, och berättar SIN version av händelsen. Systern, som redan ogillar mig sedan innan för att jag inte delar hennes syn på människor eller något :meh:, köper såklart storyn och vägrar ens låta mig och sambon berätta vår syn på det hela.

Nu tycker helt plötsligt hon att jag "såklart" ska följa med till Gröna Lund igen för att fira lillasystern. Jag känner bara "va?". Från gap och skrik till detta..? Hur ska jag förhålla mig till detta? Jag är inte ett dugg intresserad av att träffa både svärmor och storasyster tillsammans, alls.. Något som min sambo förstår mycket väl, han står alltså på min sida och tänker inte tvinga med mig.
Vad hade ni gjort i min situation? Känner att jag behöver input från folk som inte känner vare sig mig eller någon annan inblandad och alltså kan se det lite mer neutralt.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Svår situation. Måste du umgås med dem? Kan du inte bara strunta i att träffa dem?
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Men vad är egentligen problemet? Jag förstår inte riktigt? Du vet om att du låter dryg i vanliga fall, varför ändrar du inte på det?

Jag hade också börjat fundera på vad jag hade gjort för fel om någon hade låtit dryg, gnällt över pannkakor och låtit otrevlig när jag sa att solnedgången var fin. Jag hade sett det som ett typiskt exempel på offerkofta mentalitet att först gnälla och sedan ändå inte ta emot hjälp när den erbjuds.
Jag tycker att du ska fundera på hur du agerar gentemot andra och hur du uppfattas av andra.
Sedan är det givetvis fel av henne att börja härja om din relation till dina föräldrar för den vet hon ju inget om men jag hade nog också känt mig i underläge om någon upprepade gånger hade poängterat att hennes föräldrar minsann har pengar till allt och att betala tillbaka inte kommer på fråga. Jag hade också funderat på om du verkligen förstod att uppskatta det eller om du var så bortskämd att du tog det förgivet. Du får ju fundera på hur hon känner sig som tyvärr inte kan vara så generös mot sina barn som hon hade velat. Alla normala sunda föräldrar vill ju kunna ge sina barn det bästa och att då slänga i ansiktet på henne upprepade gånger att dina föräldrar minsann kan vara hur generösa som helst kändes nog inte särskilt kul för henne.
Sedan undrar jag hur du på fem tillfällen har kunnat avgöra att din sambos föräldrar bråkar jämt? Menar du på fullaste allvar att du frågar en fyraåring om hennes föräldrars bråkvanor? Vad har du med det att göra? Det hade varit en sak om din sambo hade varit ledsen för det och ni hade pratat om det men att gå på en fyraåring med en sådan fråga? Så gör man bara inte. En fyraåring har enormt vidlyftig fantasi och förmodligen ser hon upp till dig och vill vara dig till lags och då får du svar som du frågar. Hade du skojat bort det så hade hon aldrig sagt något sådant. Om du är orolig för att hon far illa av bråken så är det bättre att du gör en anmälan till socialen i deras stad än att du frågar en fyraåring.
Jag tycker också att det var rent ut oförskämt av er att köra ut svärmor och lillasyster ur köket och att ni två var kvar. Så gör man verkligen inte. Det hade väl varit bättre att din sambo hade umgåtts med sin mamma och lillasyster under tiden istället medans du fixade maten utan att gnälla.

Jag tycker att du ska be din svärmor om ursäkt och förklara att du inte insåg att hon tog illa upp av pengapratet. Be om ursäkt för din spydighet vid solnedgångspratet och ditt gnäll vid matlagningen. Förklara för henne att i dina och din sambos ögon så är hon bra som hon är. Att hon inte behöver komma hem till er och känna att hon måste hjälpa till utan att ni vill träffa dem under trevliga former och umgås istället.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Helt ärligt, jag tycker att det är du som har överreagerat och gjort fel. Som jag läser det var det verkligen småsaker som du började reta dig på, och som sedan eskalerade pga dina kommentarer och reaktioner.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Jag tycker allt mest av allt låter som ett enda stort missförstånd mellan två känsliga personer.

Din svärmor känner sig uppenbarlig otillräcklig, speciellt om hon ska "tävla" med sin sons svärföräldrar. När hon försöker ge det hon kan (sin tid, sin hjälp) så får hon inte. Hennes egen pappa ligger på dödsbädd och det verkar vara friktion mellan hon och hennes man. Hon fick nog en känslomässig urladdning, säkert en behövlig också.

Vidare har du ju även själv sagt att du kan låta dryg och irriterad, speciellt när du är förkyld. Så jag kan mycket väl tänka mig att svärmor inte känt sig så välkommen, och när hon åter igen försöker "göra rätt" mot dig blir du mer irriterad eftersom du faktiskt verkligen inte vill ha hennes hjälp eller behöver den.

Du vet ju själv att du tar småkommentarer som pikar (t ex det med kläderna), tror du inte svärmor kan ta ditt beteende som pikar? "Jag får inte hjälpa henne med pannkakorna fast hon sa att hon tycke det var tråkigt. Är jag så värdelös?"

Jag tror du och din svärmor skulle behöva säga förlåt åt varandra och gå vidare, ni verkar ju annars ha så trivsamt ihop.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Helt ärligt, jag tycker att det är du som har överreagerat och gjort fel. Som jag läser det var det verkligen småsaker som du började reta dig på, och som sedan eskalerade pga dina kommentarer och reaktioner.

Det här är precis vad jag tycker!

Om du vet med dig att du har en taskig attityd och brukar låta grinig mot folk (och komma med otrevliga kommentarer som vid solnedgången) så är det väl bara att ändra sig? Hur kan man skylla på att man inte fått öva sociala situationer och ta det som en ursäkt för att vara grinig mot folk?
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Jag tycker din svärmor låter snäll och trevlig jag.... Skulle gärna ha en svärmor som ville hjälpa mig att steka pannkakor och städa, hon försöker ju bara hjälpa dig! Herregud, så snabbt hon hör dig säga att du är trött så sprätter hon upp och erbjuder sin hjälp, och du lyckas få det till något negativt???

Tycker dina kommentarer är dryga, tex kallar du hennes son dryg, hur tror du det känns för henne? Vidare skryter du med hur mkt pengar ni får av din pappa, inte så smart.

Det är du som skall be om ursäkt, inte svärmor.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Håller med de övriga, jag tycker du överreagerar.
Hennes pappa ligger på dödsbädden, det är oerhört tufft. Och att då inte känna sig välkommen, behövd eller uppskattad när man hälsar på hos nästa generation och dessutom får höra hur generösa dina föräldrar är... Ja jag förstår att det brast för henne. Utbrottet i sig låter lite "over the top" och kan förklaras av att hon faktiskt inte mår bra. Vem gör det när pappa är på väg att dö...

Var stor i detta, be om ursäkt för din ton och ditt sätt. Är hon inte sjuk i huvudet blir jag mycket förvånad om inte hon också ber om ursäkt. Förmodligen skäms hon över det som hände, vet inte hur hon ska ta upp det och försöker reparera genom att bjuda med dig till grönan igen för att vissa att hon inte hyser agg mot dig.

Sen skulle jag utgå från vad som händer efter det.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Jag håller med föregående talare. Det finns alldeles säkert två upplevelser i den här storyn. Jag säger inte att din är fel, men det är din. Din svärmor har säkerligen en annan upplevelser, där hon (förståeligt) upplever att det är du som är tvär och ogästvänlig. Här försöker hon hjälpa till och göra god stämning och tillbaka får hon är i vägen, att hon är dömande och i allmänhet en irriterad inställning från din sida.

Det verkar som att du tänker dig en framtid med din pojkvän och då är det nog värt att lägga tid och energi på att få det att funka med svärmor och syster. Det blir så mycket trevligare då. Du vet ju om att du har svårt med det sociala, och det har nog spelat in här. Men är du medveten om det så går det ju att jobba på, eller hur? Kanske kan ni träffas lite kortare stunder till en början och lära känna varandra bättre (och då märka hur ni pratar, att ni inte är sura egentligen etc) innan ni umgås nära och länge. Att bo ihop även under kortare tider gör ju att det blir lite mer nära umgänge. Kanske kan ni luncha/middag, bio, Gröna lund-besök, promenad t ex.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Var stor i detta, be om ursäkt för din ton och ditt sätt. Är hon inte sjuk i huvudet blir jag mycket förvånad om inte hon också ber om ursäkt. Förmodligen skäms hon över det som hände, vet inte hur hon ska ta upp det och försöker reparera genom att bjuda med dig till grönan igen för att vissa att hon inte hyser agg mot dig.

Håller med.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Jag tycker allt mest av allt låter som ett enda stort missförstånd mellan två känsliga personer.


Håller med! Jag tror det bästa du kan göra är att vara den större personen och ringa upp svärmor och säga att det känns så dumt att det blev som det blev, du ville ingenting illa och det är viktigt för dig att ni kommer bra överens. Att undvika situationer där ni träffas bygger bara upp irritationen ännu mer. Ska det bli krig mellan er så att ni inte kan vistas i samma rum pga ett överdimensionerat bråk? Det kommer många jular och födelsedagar osv om du och din sambo är tillsammans i många år...

Jag tycker absolut att din svärmor överreagerat också, men du kan bara jobba på ditt eget förhållningssätt, inte hennes. Alltså måste du släppa det. Att vara sur och arg leder aldrig till något bra. Det låter som att du behöver försöka jobba på att inte tolka varje ord negativt och haka upp dig på små saker. Som att hon sa att ni hade mycket kläder... "ja jag vet, haha" hade jag sagt och sen hade det varit ur världen. Jag hade aldrig kommit på tanken att ta det negativt. Vill hon hjälpa till att steka pannkakor får hon väl hjälpa till att steka pannkakor, det är väl jättesnällt. Nyckeln till att komma överens med andra människor är ofta att kompromissa och möta dem där de är. Att du vill avsluta saker som du påbörjat kan du kanske få göra alla andra dagar, nu kanske det är viktigare att ni har det trevligt?
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Av det du skrivit här verkar det snarare vara du och din sambo som varit otrevliga, inte svärmor. Hon verkar snarare ha blivit väldigt sårad av dina dryga kommentarer. Enligt vad du skrev så fick hon den ena bitska kommentaren efter den andra slängd i ansiktet från dig. Att sedan få höra från sin son att hon ska hålla käften...klart som tusan hon blir sårad.

Är det så svårt att tänka ett steg längre och inte slänga ur sig otrevligheter?
Du är ju ändå medveten om att du uppfattas dryg, då kan det ju vara ide att göra något åt det för att inte såra folk.

Ang att de vill ha med dig till Grönan så kan det mycket väl vara ett försök till försoning.Något du borde ta tillvara på och ge svärmor en ordentligt ursäkt.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Jag förstår inte.. Varför skulle din svärmor sova över? Varför berättade inte din pojkvän för sin mamma att du var sjuk?

Jag tycker precis som de andra att du gjort fel, men jag tycker även att svärmor gjort fel som försökt mäta sig med dina föräldrars pengar, och blivit sur för att hon inte fått bekräftelse.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Jag tycker att du ska ringa upp svärmor, be om ursäkt för att det blev som det blev, och säga att du gärna följer med till Grönan och har trevligt med dem.
Men samtidigt tycker jag inte att du ska ljuga, så kan du inte ärligt säga det vet jag faktiskt inte vad du ska göra.

Men försök tänka dig in i svärmors situation så förstår du nog att det blev missförstånd från er båda. Tänk om du läst en tråd i stil med följande:
"Min son har träffat en tjej som jag har träffat några gånger. Hon verkade väldigt trevlig till en början, vi har gemensamma intressen och dessutom har hon jättefin kontakt med min lilla dotter på 4 år!
Men senaste gången vi träffades blev det problem. Jag, dottern och vår kära lilla Fido åkte dit för att hälsa på dem och jag såg fram emot att träffa både sonen och hans sambo. När vi kom visade det sig att sambon varit sjuk, så jag ville hjälpa till med städningen och tvätten. Hon verkade bara bli sur över min hjälp och vad jag än försökte med uppskattades det inte. Jag försökte ha en trevlig, lite skämtsam ton, men hon lät bara vresig och sur och passade dessutom på att briljera över hennes pappas goda ekonomi, vilket känns tungt för mig eftersom jag inte har samma goda ekonomiska förutsättningar att ge mina barn det jag skulle vilja ge dem.
Lite senare åkte vi till affären. Jag kommenterade den vackra solnedgången och bemöttes åter igen på ett tjurigt sätt. Senare skulle sambon göra pannkakor, och vi blev utkörda ur köket. Jag åkte ju dit för att umgås med sonen och hans sambo, men vi blev utkörda till vardagsrummet och de satt i köket. När jag hörde att sambon var trött på att steka pannkakor erbjöd jag mig att hjälpa till, men det dög inte heller och hon blev arg på mig.
Då brast det för mig och jag frågade vad hon egentligen hade emot mig. Gjorde jag fel och överreagerade? Borde jag ha hållit tillbaka? Jag kan tillägga att min kära pappa är döende, så jag är nog extra känslig nu. Hela tiden kändes det som att hon inte ville ha oss där, men tidigare har vi ju haft så trevligt. Jag vet inte vad jag gjorde för fel!"


Nu kanske inte din svärmor tycker och tänker precis så, men det är inte alls omöjligt att hon upplevde det hela mer på det sättet. Ni har säkert helt olika uppfattningar, men om du tänker dig in i hennes situation (som sannolikt skulle kunna beskrivas på liknande sätt som jag gjorde) kanske det är lättare för dig att vara den större personen och be om ursäkt, oavsett vems "fel" det var att det blev fel.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Jag förstår inte.. Varför skulle din svärmor sova över? Varför berättade inte din pojkvän för sin mamma att du var sjuk?

Jag tycker precis som de andra att du gjort fel, men jag tycker även att svärmor gjort fel som försökt mäta sig med dina föräldrars pengar, och blivit sur för att hon inte fått bekräftelse.

Instämmer, men försök se något positivt. Om jag inte läst hel fel, så står din "sambo på "din sida". Ditt svärmorsproblem är intet mot hur det kan vara.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Skulle gärna ha en svärmor som ville hjälpa mig att steka pannkakor och städa, hon försöker ju bara hjälpa dig! Herregud, så snabbt hon hör dig säga att du är trött så sprätter hon upp och erbjuder sin hjälp, och du lyckas få det till något negativt???

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig:D...

Jag kan förstå TS i just att hon tackade nej till hjälpen och faktiskt blir irriterad när det då börjar tjatas om hjälp. Såklart vill svärmor bara få känna sig behövd och hjälpsam, men man måste samtidigt respektera när folk säger nej tack.

Jag har själv en svärmor, som när vi fortfarande bodde i sambons förra lägenhet, ibland tvättade våra kläder och städade. För mig kändes det bara jävligt olustigt att någon anhörig hänger upp mina trosor på tork och tar bort mina tandkrämsrester från handfatet. Min svärmor är en helt otrolig och jättefin människa, men ibland blir det lite fel när hon vill vara hjälpsam och då måste man faktiskt få säga ifrån.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Jag tycker att svärmodern också hade sin roll i det hela. Personligen skulle jag känna mig oerhört trängd och irriterad om någon som jag bara är ytligt bekant med ska börja propsa på en massa "hjälp" jag inte har bett om. Jag vill inte att en främling städar i mitt hem. Förstår inte varför hon inte kunde ta ett nej? Detta kanske hade behövt tydliggöras för henne, att helt plötsligt gå med på hennes idéer och sedan bli irriterad över dem var väl kanske inte den bästa lösningen.
 
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!

Så jag säger "Ja mina föräldrar är så. Dom skjuter på det mesta och säger att det löser sig sedan". Då vänder sig svärmor mot mig, tittar mig i ögonen och säger allvarligt "Uppskatta det!".
Nu tar jag riktigt illa vid mig. Den här människan har träffat mina föräldrar EN gång i fem minuter. Vad sjutton vet hon om hur jag visar uppskattning för dom? (...) För mig krävs det mycket för att kontrollera ilska, detta var ett sådant tillfälle..

Orkade inte läsa allt på slutet, men det känns som att du överreagerar sjukt mycket! T.ex. det jag citerar, vad finns det ens att reagerar på? Du talar väl om dina föräldrar och din svärmor säger att du ska uppskatta det, vad blir du upprörd över?

Det enda jag inte skulle tillåta är någon annan som vill städa/tvätta i mitt hem, det vill jag göra själv. Annars finner jag inget "ovanligt" trots att du skrivit det ur din synvinkel. Stor överreaktion, känns som att du vill ha allt på ditt sätt och inte kompromissa med andra människor, det är klart att det blir osämja då.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 075
Senast: monster1
·
Kropp & Själ Gäller inte mig, men min son. Han har ofta blåsor i munnen, vanliga förkylningsblåsor typ, ibland på läppen, men oftast på tungan. Han...
2
Svar
22
· Visningar
1 586
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 506
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
35
· Visningar
4 767
Senast: MiaMia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp