Zuzzi
Trådstartare
Har blivit mer och mer medveten om mitt problem med min vbl travare. Han har varit ridhäst i några år nu och jag tycker överlag han är en mycket svår häst att rida i skritten. Det är mycket kropp som ska hållas reda på och ridas ihop.
Han är överbyggd 2 cm och har lååånga bakben varav det högra är svagare. Jobbar alltid med att få honom så liksidig som möjligt såklart.
Nu till min fundering här... han fick en stor sårskada i slutet av september 2006 och stod då och läkta i två månader, sattes igång med ridningen strax innan jul och därifrån har vi jobbat upp styrkan igen. Jag har börjat rida annorlunda och med den utrustning han trivs allra bäst med. I början av igångsättningen jobbade vi skritt och åter skritt och jag tyckte att den började bli trevlig och han började bära sig bra (det kändes i hela hästen att han jobbade bakifrån) men strax därefter blev det lite som vanligt. Redan innan skadan var han såhär.
Han slingrar sig och tappar framåtbjudningen helt, nog för att han kan komma till ganska bra jobb även med huvudet "uppe i det blå" där han trampar på trevligt bak men jag gillar inte denna emotstretning jag upplever att han gör när vi jobbar på kort tygel med krav. Har haft tanken - har han ont? Men samtidigt blir han bara trevligare och i trevligare i traven och starkare i galoppen.
Han gör allt man ber honom om, öppnor, sidvärts, slutor, bak/framdelsvändningar med mycket om och men! Man får rida halvt ihjäl sig! Han blir inte irriterad, han ser inte besvärad ut men hamnar fruktansvärt på bogarna. Kan det bara vara rent otyg från hans sida att han försöker komma undan? Ska jag rida vidare och kämpa på med framåtbjudningen?
Tänkte ta upp det här med min tränare nästa gång också... men hör gärna lite tankar och idéer.
Kanske jag är lite för fjåsig med honom... har märkt själv nu att jag är ganska dålig på sätta tryck i honom när han kommer till jobb vilket han behöver. Kanske är det som krävs i skritten också? Han är ju inte dum direkt... bjuder helst inte på en cm gratis! Men han har lärt mig mycket hur man måste RIDA en häst.
Lägger ut lite bilder från dagens ridpass där han var väldigt trevlig i traven. Började t.om "skumma" i munnen vilket han aldrig har gjort tidigare. Dock är det otroligt mycket muskler och styrka som fattas men det kommer. Har just börjat fått upp den rätta styrkan på honom nu.
Det här är en trevlig skritt på honom
Men TYVÄRR är det ofta det ser ut såhär. Vilket jag får så dåligt samvete över. Han är ju redan så framtung exteriört och när han ser ut såhär under ryttare blir det ju bara ännu värre!
och så lite travbilder
det är det här trycket jag vill ha honom i
jag är väl medveten om våra brister... men vi är bara glada amatörer som tränar för skojs skull
Han är överbyggd 2 cm och har lååånga bakben varav det högra är svagare. Jobbar alltid med att få honom så liksidig som möjligt såklart.
Nu till min fundering här... han fick en stor sårskada i slutet av september 2006 och stod då och läkta i två månader, sattes igång med ridningen strax innan jul och därifrån har vi jobbat upp styrkan igen. Jag har börjat rida annorlunda och med den utrustning han trivs allra bäst med. I början av igångsättningen jobbade vi skritt och åter skritt och jag tyckte att den började bli trevlig och han började bära sig bra (det kändes i hela hästen att han jobbade bakifrån) men strax därefter blev det lite som vanligt. Redan innan skadan var han såhär.
Han slingrar sig och tappar framåtbjudningen helt, nog för att han kan komma till ganska bra jobb även med huvudet "uppe i det blå" där han trampar på trevligt bak men jag gillar inte denna emotstretning jag upplever att han gör när vi jobbar på kort tygel med krav. Har haft tanken - har han ont? Men samtidigt blir han bara trevligare och i trevligare i traven och starkare i galoppen.
Han gör allt man ber honom om, öppnor, sidvärts, slutor, bak/framdelsvändningar med mycket om och men! Man får rida halvt ihjäl sig! Han blir inte irriterad, han ser inte besvärad ut men hamnar fruktansvärt på bogarna. Kan det bara vara rent otyg från hans sida att han försöker komma undan? Ska jag rida vidare och kämpa på med framåtbjudningen?
Tänkte ta upp det här med min tränare nästa gång också... men hör gärna lite tankar och idéer.
Kanske jag är lite för fjåsig med honom... har märkt själv nu att jag är ganska dålig på sätta tryck i honom när han kommer till jobb vilket han behöver. Kanske är det som krävs i skritten också? Han är ju inte dum direkt... bjuder helst inte på en cm gratis! Men han har lärt mig mycket hur man måste RIDA en häst.
Lägger ut lite bilder från dagens ridpass där han var väldigt trevlig i traven. Började t.om "skumma" i munnen vilket han aldrig har gjort tidigare. Dock är det otroligt mycket muskler och styrka som fattas men det kommer. Har just börjat fått upp den rätta styrkan på honom nu.
Det här är en trevlig skritt på honom
Men TYVÄRR är det ofta det ser ut såhär. Vilket jag får så dåligt samvete över. Han är ju redan så framtung exteriört och när han ser ut såhär under ryttare blir det ju bara ännu värre!
och så lite travbilder
det är det här trycket jag vill ha honom i
jag är väl medveten om våra brister... men vi är bara glada amatörer som tränar för skojs skull