Problem med hund och bebis

[TinyWiny]

Jag tänkte på det här med att stänga in/bort i stallet imorse. Jag vill inte ha hunden lös i stallet när hästarna tas ut och in eller står på gången och har därför en nätad grind in till ett utrymme där hunden har vatten och en bädd. Utrymmet är ungefär 2x3 meter stort och han kan se hela stallet därifrån. Jag vill att min hund där ska kunna slappna av och trivas och från första dagen har han fått några godisar där inne och en hel massa beröm när han har gått in där. Första gångerna hovslagaren kom, dvs. när han skulle vara där en längre stund, fick han också ben därinne. Omgående såg han sitt utrymme som något positivt och jag brukar skoja om att vi snart har rivmärken på väggen av hans ivriga försök att ta sig in när han vet att det är dags att gå in där. Han skulle lätt kunna hoppa över grinden om han hade velat men han har aldrig ens gjort tillstymmelse till ett försök. Min hund har stort närhetsbehov som den DSG han är men jag har aldrig upplevt att han ser det som ett straff att gå in där utan det är något som är lika naturligt för honom att vara där när hästarna pysslas med, skos eller tas ut och in som att hänga med upp till gödselstan och gräva efter råttor eller som något annat vi gör i vardagen. För honom har det aldrig varit ett straff att gå in där utan det är ren rutin. Så, i mångt och mycket tror jag det handlar om hur det görs. Hur man framställer det där utrymmet. Blir man avskärmad, instängd och bortmotad eller är det ens egna trevliga kryp in?

 

[Wingates]

Jag är enig med dig. Som jag ser det så får man välja mellan en hund som äventyrar barnets säkerhet och barnet. Det finns inget val att jonglera med en aggressiv hund och ett barn. Endera dagen glöms grinden eller hunden hoppar och katastrofen kan vara ett faktum. Om man inte omplacerar en sådan hund ska man inte ha barn, så är det bara.
Det finns barn som fått ansiktet sönderbitet och det finns (många) barn som dött av familjens hund. Även små hundar kan ge stora skador.
Men jag förstår att det är ett svårt beslut, jag hade gråtit floder men det är så man måste göra.

Jag är väl färgad av att ha en hel del rejäla hundar i min närhet, tex med väldigt mkt resursförsvar där man helt enkelt har hundarna undanstängda så jag ser liksom inga problem med det om man orkar leva så.

Har dock full förståelse för att man vill avliva/omplacera med.

 

[Raderad medlem 94602]

Menade nu inte att hoppa på ts för jag såg också att hon tänker omplacera. Det skrämmande var alla goda råd om hur man skulle kunna ha kvar hunden ihop med barnet.

Jag läser annorlunda. Verkar inte vara speciellt många som tycker TS ska behålla hunden. Men att det pågår en sidodiskussion om det här med att ha hund avskild av olika anledningar.

 

[Luktpion]

Ville bara säga att jag läser allt ni skriver och att jag börjat höra mig för om nytt hem nu. Håll tummarna för oss - för att den perfekta matchningen finns där ute och att vi hittar den.

 

[hastflicka]

Ts har i tråden uttryckt att hon känner ju att det på sikt är ohållbart att känna som hon gör nu och diskuterar kring både omplacering och I värsta fall men helst inte avlivning. Så vi tycka tolkat olika. Jag tolkar ts som att hon inte ser det som hållbart med bebis och den aktuella hunden och om det går trots att hunden är lite speciell ser omplacering som en bra och önskvärd lösning. Men sen har vissa som skrivit i tråden fört fram "lösningar" för att just ändå jonglera en bebis och en hund som inte är lämpad med bebis.

Jag har blandat ihop tradar, jag uppfattade att TS sagt att det inte var aktuellt att ta bort hunden.
Men anser inte alls att jag har "propsat" pa att TS ska behalla hunden. Vad jag upplever att jag gjort ar att peka pa att det visst gar att losa ett problem med att avskarma hunden. Som @Wingates sager, det ar manga som roterar hundar flera ganger varje dag aret om. Sjalv gor jag det under lop, och for godis och favorit leksaker for att rottisen har ett oerhort resursforsvar. Sa personligen anser jag inte att det ar ett problem.

Jag läser annorlunda. Verkar inte vara speciellt många som tycker TS ska behålla hunden. Men att det pågår en sidodiskussion om det här med att ha hund avskild av olika anledningar.

Exact sa!

 

[mackan]

Jag tänkte på det här med att stänga in/bort i stallet imorse. Jag vill inte ha hunden lös i stallet när hästarna tas ut och in eller står på gången och har därför en nätad grind in till ett utrymme där hunden har vatten och en bädd. Utrymmet är ungefär 2x3 meter stort och han kan se hela stallet därifrån. Jag vill att min hund där ska kunna slappna av och trivas och från första dagen har han fått några godisar där inne och en hel massa beröm när han har gått in där. Första gångerna hovslagaren kom, dvs. när han skulle vara där en längre stund, fick han också ben därinne. Omgående såg han sitt utrymme som något positivt och jag brukar skoja om att vi snart har rivmärken på väggen av hans ivriga försök att ta sig in när han vet att det är dags att gå in där. Han skulle lätt kunna hoppa över grinden om han hade velat men han har aldrig ens gjort tillstymmelse till ett försök. Min hund har stort närhetsbehov som den DSG han är men jag har aldrig upplevt att han ser det som ett straff att gå in där utan det är något som är lika naturligt för honom att vara där när hästarna pysslas med, skos eller tas ut och in som att hänga med upp till gödselstan och gräva efter råttor eller som något annat vi gör i vardagen. För honom har det aldrig varit ett straff att gå in där utan det är ren rutin. Så, i mångt och mycket tror jag det handlar om hur det görs. Hur man framställer det där utrymmet. Blir man avskärmad, instängd och bortmotad eller är det ens egna trevliga kryp in?

Jag ser det du skriver här som självklart att det kan bli och ofta blir så positivt utifrån det och liknande scenarion . Är ju lite samma som tex hund i bilbur där man vänjer den att buren är en trygg positiv plats hunden vistas i medans matte /husse gör annat - tex är i stallet.

Utifrån ett helt liv och vardag i hemmet för hunden, och med bebis blir det ju rätt annorlunda utifrån TS tråd och beskrivning av hunden dock tänker jag. Så två lite skilda situationer och ämnen utifrån det.

 

[AlmostEasy]

Funkar med de mesta flockdjur. Sen måste man ju vara en schysst typ och inte låta hunden/djuret bli utfryst och sitta där för tid o evighet. Men om en hund i det vilda visar aggression mot valpar så kan du själv tänka dig att tiken inte låter den hunden vara i närheten. Gör som du är tillsagd eller försvinn....Dom flesta hundar väntar på sin matte/husses godkännande av vad dom pysslar med när dom är osäkra. Då får man ju ge dom den styrningen.

Ja, jag ser inte varför detta överhuvudtaget skulle vara orimligt. Att avvisa behöver inte heller innebära att hunden blir instängd i att annat rum. Avståndet kan ju variera från situation till situation.

 

[superstar]

Halvt trådkap.

Vi har lite problem med den ena av våra hundar och 4-åriga dottern. Funkar ok just nu just med hjälp av avstånd, medvetenhet och en del avskärmning men är troligtvis inte hållbart i längden. Det skrevs tidigare i tråden om att öka värdet på barnet i hundens ögon, kan någon ge mer konkreta tips där?

 

[Lovisaleonora]

Jag vet. Har sånna själv. Därav att jag reagerade på att hundar som stundvis hålls ifrån flocken skulle känna sig utfrysta

Beror ju helt klart på tajming. Jag visar ut hundar som visar icke önskvärt beteende. Både för att jag inte tänker acceptera dåligt uppförande, och för att jag inte vill ha byrackan i närheten om den uppför sig illa.

Att i lugnt läge sätta en hund i hundgården ser jag inte som samma sak, alls.

 

[Luktpion]

Jag har annonserat överallt och nu senast på blocket med 5000 visningar och det enda som hänt är att jag fått ett råd om att jag måste "skaffa mer självkontroll"...

Känns så hopplöst just nu. Samtidigt har vi typ blivit van situationen. Hunden har blivit lite bättre runt barnet och reagerar inte för minsta lilla och brukar vilja slicka honom på fötter och ben om bebisen sitter i vårt knä tex.

Så svårt att tänka tanken på att avliva.

 

[Narcissa]

Jag har annonserat överallt och nu senast på blocket med 5000 visningar och det enda som hänt är att jag fått ett råd om att jag måste "skaffa mer självkontroll"...

Känns så hopplöst just nu. Samtidigt har vi typ blivit van situationen. Hunden har blivit lite bättre runt barnet och reagerar inte för minsta lilla och brukar vilja slicka honom på fötter och ben om bebisen sitter i vårt knä tex.

Så svårt att tänka tanken på att avliva.

Men varför tänka tanken om det är bättre nu?

 

[Luktpion]

Men varför tänka tanken om det är bättre nu?

För att jag vet ju hur det har varit förut, han har nafsat mot vuxna människors ansikten när de tittar på honom "fel". Hur många fler läskiga saker kommer inte en ettåring göra, som dessutom kommer gå runt på samma nivå som honom.

 

[Diabetikern]

Jag har annonserat överallt och nu senast på blocket med 5000 visningar och det enda som hänt är att jag fått ett råd om att jag måste "skaffa mer självkontroll"...

Känns så hopplöst just nu. Samtidigt har vi typ blivit van situationen. Hunden har blivit lite bättre runt barnet och reagerar inte för minsta lilla och brukar vilja slicka honom på fötter och ben om bebisen sitter i vårt knä tex.

Så svårt att tänka tanken på att avliva.

Min bror hade en hund som var svår att omplacera modell liten. Vi tog hjälp av ett hundhem som kom och träffade hunden och hjälpte till att hitta ett hem.

Skicka ett pm om du vill ha den kontakten av mig

 

[Luktpion]

Jag har fått ett svar på min annons och blir så himla osäker. Jag hade väl i princip bestämt mig för att avlivning egentligen är mest "humant" eftersom han då till 100 % säkerhet inte kommer vara rädd eller osäker mer, och slipper flytta till en helt ny familj när han är så känslig för nya situationer. Husse tycker dock att det är fruktansvärt att göra så, och säger att han inte kommer kunna leva med sig själv efteråt.

Så fick jag svar på annonsen igår och vet inte hur jag ska göra. Personen verkar vettig överlag (av det jag sett av att snoka på hens fb och av hens annonssvar) men några saker kan jag inte sluta tänka på.

1. Hen frågade om ras fastän det står i annonsen.
2. Hen skriver ingenting om hundens osäkerhet, trots att jag frågat om hen har erfarenhet av osäkra/rädda hundar (dock bland 1000 andra frågor...)
3. Frågar väl egentligen ingenting om hunden
4. Hen är ganska ung och det är väl inte otroligt att de börjar fundera på barn inom några år. Hunden har ändå säkert sex år kvar att leva.
5. Skriver att hen gillar att plocka svamp, blåbär etc och är ute mycket i skogen. Jag skrev att vi inte kan ha hunden lös så vi har honom i flexi i skogen vilket ju blir mycket bökigare när man plockar svamp etc, mot en hund som kan vara lös i skogen. Fick inget svar på det.

Att skicka iväg ens hund man haft i sex år till en främmande människa känns ju helt fruktansvärt. Men han KAN ju få det bra. Tänk om han får det jättebra där? En lite mer stabil och självsäker ägare, han kanske blir som en helt ny hund, lugn och trygg i sin vardag. Verkar få vara en massa i skogen. Eller så kanske han kommer någonstans där han får skäll för att han morrar och skäller pga att han blir rädd... Där resursförsvar straffas etc.

Alltså vad gör jag. Jag mår så fruktansvärt dåligt nu. Det känns väldigt svårt att motivera avlivning när han har chans till ett fortsatt liv.

 

[mackan]

Jag har fått ett svar på min annons och blir så himla osäker. Jag hade väl i princip bestämt mig för att avlivning egentligen är mest "humant" eftersom han då till 100 % säkerhet inte kommer vara rädd eller osäker mer, och slipper flytta till en helt ny familj när han är så känslig för nya situationer. Husse tycker dock att det är fruktansvärt att göra så, och säger att han inte kommer kunna leva med sig själv efteråt.

Så fick jag svar på annonsen igår och vet inte hur jag ska göra. Personen verkar vettig överlag (av det jag sett av att snoka på hens fb och av hens annonssvar) men några saker kan jag inte sluta tänka på.

1. Hen frågade om ras fastän det står i annonsen.
2. Hen skriver ingenting om hundens osäkerhet, trots att jag frågat om hen har erfarenhet av osäkra/rädda hundar (dock bland 1000 andra frågor...)
3. Frågar väl egentligen ingenting om hunden
4. Hen är ganska ung och det är väl inte otroligt att de börjar fundera på barn inom några år. Hunden har ändå säkert sex år kvar att leva.
5. Skriver att hen gillar att plocka svamp, blåbär etc och är ute mycket i skogen. Jag skrev att vi inte kan ha hunden lös så vi har honom i flexi i skogen vilket ju blir mycket bökigare när man plockar svamp etc, mot en hund som kan vara lös i skogen. Fick inget svar på det.

Att skicka iväg ens hund man haft i sex år till en främmande människa känns ju helt fruktansvärt. Men han KAN ju få det bra. Tänk om han får det jättebra där? En lite mer stabil och självsäker ägare, han kanske blir som en helt ny hund, lugn och trygg i sin vardag. Verkar få vara en massa i skogen. Eller så kanske han kommer någonstans där han får skäll för att han morrar och skäller pga att han blir rädd... Där resursförsvar straffas etc.

Alltså vad gör jag. Jag mår så fruktansvärt dåligt nu. Det känns väldigt svårt att motivera avlivning när han har chans till ett fortsatt liv.

Det kan väl vara värt att först och främst ta kontakt med den som mailat och prata med denne på telefon/träffa denne så att du får en bättre insikt i vad personen är för någon och hur det känns utifrån det. Helt omöjligt att avgöra från en mail.

 

[Gnist]

En hund jag själv inte litar på hade jag aldrig i livet sålt vidare och att som din sambo påstå att han "inte kan leva med sig själv" om ni gör det som är bäst för hunden, dvs avliva. Han kan alltså utan problem leva med sig själv om hunden hos nya ägaren trasar sönder någons ansikte -vuxen som barn-?

Ni vet ju hur hunden är, ni litar inte på den själv bland folk och vet ju alltså att risken är stor för att det kommer bli så, att hunden lär bita någon.

Ja det är jobbigt att avliva hundar, men det ingår i ens ägaransvar att ta rätt beslut för hunden och med en sån hund så är alternativet "lämpa problemet på någon annan" näppeligen rätt beslut.

Sorry om jag låter hård, men som jag ser det så löper den hunden enorm risk att bli en vandringspokal hos folk som inte egentligen kan hantera en sån hund och det är ju inget liv.

 

[Red_Chili]

Jag har fått ett svar på min annons och blir så himla osäker. Jag hade väl i princip bestämt mig för att avlivning egentligen är mest "humant" eftersom han då till 100 % säkerhet inte kommer vara rädd eller osäker mer, och slipper flytta till en helt ny familj när han är så känslig för nya situationer. Husse tycker dock att det är fruktansvärt att göra så, och säger att han inte kommer kunna leva med sig själv efteråt.

Så fick jag svar på annonsen igår och vet inte hur jag ska göra. Personen verkar vettig överlag (av det jag sett av att snoka på hens fb och av hens annonssvar) men några saker kan jag inte sluta tänka på.

1. Hen frågade om ras fastän det står i annonsen.
2. Hen skriver ingenting om hundens osäkerhet, trots att jag frågat om hen har erfarenhet av osäkra/rädda hundar (dock bland 1000 andra frågor...)
3. Frågar väl egentligen ingenting om hunden
4. Hen är ganska ung och det är väl inte otroligt att de börjar fundera på barn inom några år. Hunden har ändå säkert sex år kvar att leva.
5. Skriver att hen gillar att plocka svamp, blåbär etc och är ute mycket i skogen. Jag skrev att vi inte kan ha hunden lös så vi har honom i flexi i skogen vilket ju blir mycket bökigare när man plockar svamp etc, mot en hund som kan vara lös i skogen. Fick inget svar på det.

Att skicka iväg ens hund man haft i sex år till en främmande människa känns ju helt fruktansvärt. Men han KAN ju få det bra. Tänk om han får det jättebra där? En lite mer stabil och självsäker ägare, han kanske blir som en helt ny hund, lugn och trygg i sin vardag. Verkar få vara en massa i skogen. Eller så kanske han kommer någonstans där han får skäll för att han morrar och skäller pga att han blir rädd... Där resursförsvar straffas etc.

Alltså vad gör jag. Jag mår så fruktansvärt dåligt nu. Det känns väldigt svårt att motivera avlivning när han har chans till ett fortsatt liv.

Vad i annonssvaret var det du gillade? För utifrån de punkter du är osäker på här så låter det inte som någon jag skulle välja att omplacera till.

 

[AlmostEasy]

@Luktpion Har du gått vidare med tipset att vända dig till ett hundstall/en hundförmedlare? Det finns några riktigt bra där ute som har erfarenhet nog att kunna sålla bland intresseanmälningarna och sortera ut de bra matchningarna ifrån de dåliga.

 

[Luktpion]

Det kan väl vara värt att först och främst ta kontakt med den som mailat och prata med denne på telefon/träffa denne så att du får en bättre insikt i vad personen är för någon och hur det känns utifrån det. Helt omöjligt att avgöra från en mail.

Vi har skickat meddelanden igår där jag frågade en massa och hen svarade i flera meddelanden, så jag har inte bara fått ett annonssvar utan vi pratade vidare efter det. Jag tycker det är så svårt att liksom babbla vidare en massa och sen tillslut eventuellt säga nej... Jag vet att det är löjligt, och att hundens bästa såklart måste få komma först. Men jag vet hur jag känner och ju mer vi pratar och om de skulle komma hit så skulle det bli mer och mer svårt att säga nej. Jag är väldigt konflikträdd och vill bara vara till lags. Kass egenskap...

En hund jag själv inte litar på hade jag aldrig i livet sålt vidare och att som din sambo påstå att han "inte kan leva med sig själv" om ni gör det som är bäst för hunden, dvs avliva. Han kan alltså utan problem leva med sig själv om hunden hos nya ägaren trasar sönder någons ansikte -vuxen som barn-?

Ni vet ju hur hunden är, ni litar inte på den själv bland folk och vet ju alltså att risken är stor för att det kommer bli så, att hunden lär bita någon.

Ja det är jobbigt att avliva hundar, men det ingår i ens ägaransvar att ta rätt beslut för hunden och med en sån hund så är alternativet "lämpa problemet på någon annan" näppeligen rätt beslut.

Sorry om jag låter hård, men som jag ser det så löper den hunden enorm risk att bli en vandringspokal hos folk som inte egentligen kan hantera en sån hund och det är ju inget liv.

Det låter som att hunden är ett monster - det ÄR han inte. Han har aldrig skadat någon, "bara" markerat. Och kan man läsa hund ser man i rätt god tid att man kanske ska dra sig tillbaka och inte fortsätta stirra eller vad det nu är man gör som hunden inte gillar, han visar innan att han är stressad och tycker att det är obehagligt. Men alla läser ju inte hund så bra... Och alla följer inte instruktioner heller runt hundar, har jag märkt många gånger. Och det lär ju bli mycket sådant i början om han kommer till en ny familj med mycket nytt folk och där han redan är stressad över flytten. Det är precis det du skriver om att bli vandringspokal som jag är livrädd för, det skulle vara helt fruktansvärt. Och det är klart att sambon inte utan problem skulle kunna leva med sig själv om hunden skadade någon, då hade han mått jättedåligt.

Vad i annonssvaret var det du gillade? För utifrån de punkter du är osäker på här så låter det inte som någon jag skulle välja att omplacera till.

Hen svarade på alla mina övriga (väldigt många) frågor och verkade trevlig och vettig. Alla uttrycker sig ju inte jättebra i skrift, en del låter rätt "hårda" när de skriver men i verkligheten kan de vara jättebra. De kanske inte skriver med sådant som man själv tycker är viktigt, eftersom de själva tycker att det är självklart och liknande. Men jag håller med om att när jag fick ner punkterna i skrift som jag var osäker över så det det inte bra ut.

 

[Luktpion]

@Luktpion Har du gått vidare med tipset att vända dig till ett hundstall/en hundförmedlare? Det finns några riktigt bra där ute som har erfarenhet nog att kunna sålla bland intresseanmälningarna och sortera ut de bra matchningarna ifrån de dåliga.

Jag fick tips om en som jag kontaktade, men som det inte blev något med. Hon hade för mycket hundar helt enkelt. Jag skulle också ha så svårt att lämna iväg honom till en sådan miljö, då ska han behöva flytta en gång till sedan... Ja det är svårt alltihop.