__sofia__
Trådstartare
Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg 
Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få ont i min ena höft/rumpa. Den enda olyckan jag kan komma på att jag har varit med om förra hösten var att jag en gång åkte av hästen – väldigt försiktigt, då jag tappade balansen över ett hinder och hästen stannade ganska direkt efter, samtidigt som jag fortsatte till marken och landade ganska mjukt på andra rumpan. Det gjorde inte ont varken då eller efteråt (jag har lite, eh, isolering på rumpan ), och det hände kanske en månad innan första symptom. Det känns inte som om det är det som påverkat, men inget annat har hänt, inga rutiner har ändrats etc.
När jag var och hälsade på hos familjen runt jul klagade jag lite på att jag hade lite ont i vänster höft och hade lite svårt att t.ex. ta på mig strumpor på vänster fot. Det kunde också göra ont de första stegen jag gick om jag suttit stilla eller liknande. Jag tänkte att det var spända muskler av någon okänd anledning eller något, och tänkte inte supermycket på det. Jag testade ett spinningpass på vintern för att kolla hur höften klarade det, och det kändes inte av något alls under tiden, men även direkt efteråt så gick det att trigga fram lite smärta när jag bromsade hårt på cykeln.
I mars/april var det fortfarande kvar, och jag bestämde mig för att gå till en naprapat för att få det undersökt. Han hittade inga fel på nerver eller annat, utan trodde att det bara handlade om spända muskler. Lite behandling med massage på området och akupunktur, och någon övning att göra hemma. Efter de första dagarna var det några dagar då problemen blev mindre, men kom sedan tillbaka till samma nivå som tidigare. Jag gick på ett besök till (i början på maj kanske?), med bara massage, och det blev ingen förändring alls.
Allmänt började nog problemen också bli lite större runt den här tiden – i slutet på våren började det hålla i sig längre tid, och det började t.ex. kännas lite de första minuterna jag red. Allmänt var det dock fortfarande så att allt försvann efter att jag rört mig någon minut/några steg. I maj sprang (joggade långsamt) jag ett lopp på 6 km, vilket inte var några problem, men direkt efteråt, om jag gjorde någon udda rörelse, stack det till.
Eftersom det inte gav någon förändring sista gången hos naprapaten bestämde jag mig för att besöka en läkare (för att skickas vidare via vården – jag har inte ekonomiska resurser att gå hur många gånger som helst till en naprapat utan att det gör någon skillnad). Hon kände lite på kroppen, och fastnade vid att det bland annat gjorde ont vid sidan av en av ryggkotorna längst ner. Lätt diskbråck enligt henne, och skickad till fysioterapeut och ett kort test med några dagars antiinflammatoriskt. Majoriteten av smärtan försvann ganska snabbt, men det var lite kvar hela tiden och det kom tillbaka direkt när testdagarna var slut.
Hos fysioterapeuten i maj/juni så kom hon först fram till att något inte är som det ska med vänster höft och ben – någon typ av ischias som gör att nerverna inte kan röra sig som de ska utan att det gör ont. Vid lite olika tester visade det sig att jag inte kan sitta ner, ha benet utsträckt och lyfta vänster ben. Höger ben, ingen fara, men inte vänster ben. Och jag kunde inte stå upp med raka ben och sedan böja ner överkroppen till marken – om jag hade vänster ben lite böjt gick det att nudda marken med händerna utan problem, men om det var sträckt så kom jag inte ens till knäna med händerna. Det spände för mycket på undersida lår och kändes inte fysiskt möjligt. Så, lite övningar att göra hemma och sedan återbesök om en vecka.
Allmänt var det en del besök till henne i slutet på maj/början på juni innan det blev sommaruppehåll med semester. Vi lyckades göra så att spänningen i låret som gjorde att jag inte kunde böja mig/lyfta på benet nu satt högre upp på låret och inte direkt ovanför knäet, men det var den enda märkbara skillnaden. Inför semestern fick jag en övning att göra ofta under dagen (ca en gång varje/varannan timme), där jag skulle ligga på mage och böja överkroppen bakåt.
Sista besöket innan sommarsemestern var första gången det var en försämrad reaktion när hon testade ”knacka på knäet” eller vad det nu kallas – inte på knäet, utan när hon testade reaktionen på nerven vid vänster häl så var den mycket mindre än på höger fot. Tidigare har alla sådana tester varit normala.
Baktåböjövningen och lite annan stretch hjälper ibland den akuta smärtan, men det känns som om det allmänna läget blir sämre. Från juni gör det ont ibland att hoppa upp på hästen/kan ibland vara svårt att göra det (hästen är 155 och jag 174, och jag använder alltid pall). Även om det försvinner vid ridning gör det ont igen från första steget efter att jag hoppat av. Men det finns också ridturer då det sitter i till och från hela tiden, framförallt om jag har tyngden lite mer i vänster stigbygel vid böjt spår etc (hästen har ett extremt mjukt steg). Det har börjat bli problem ibland när jag ska sova – innan kunde jag sova i vilken ställning som helst utan att det gjorde ont, sedan var det ett tag då jag fick byta sida och ligga lite annorlunda, och sedan har det varit några dagar då det i princip inte funnits någon sovställning som inte gjort ont. Det har hänt att jag vaknat på natten av någon anledning, och haft svårt att somna om pga att det gör ont. För några dagar sedan skulle jag bara snabbt sitta på knä och dra bort lite ogräs i en rabatt - det gick i några sekunder, men jag fick snabbt sluta pga smärta - men i våras kunde jag rensa flera rabatter. För cirka en vecka sedan hade jag problem med spänningshuvudvärk och åt då smärtstillande och antiinflammatoriskt i någon dag, och det var definitivt mycket mer problem då än när jag åt antiinflammatoriskt tidigare i våras.
Ursprungligen var det inga problem någonsin nedanför knäet, och det har aldrig varit problem med ilningar innan juli (utan mer handlat om smärta och spändhet, eller ibland som om muskeln/nerven kort krampar), men den sista veckan har det ibland varit ilningar och spänt ner i vaden/foten – inte smärta, men ilningar och som att benet håller på att somna ibland. T.ex. när jag körde bil igår 15 minuter, eller åkte buss i 10 minuter idag – ilningar i hela benet ner till foten. När jag stod och väntade på tåget imorse i tio minuter, och hade vikten på höger ben, började det kännas som om vänster ben höll på att somna. I mitten av juni, sista veckan innan semester, fick jag börja stå och jobba vid skrivbordet då det inte gick att hitta någon ställning som funkade och inte gjorde ont. Just nu, första dagen tillbaka på jobbet, gör det dock inte ont att sitta vid skrivbordet utan det är bara ilningar/domningar i benet.
Jag har ingen tidigare erfarenhet av att ha några långvariga fysiska problem, och vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag har nästa tid till fysioterapeuten om två veckor. Är det någon som har tips på övningar eller saker som kan hjälpa under tiden, eller något annat jag ska testa göra? Ska jag bara vänta på fysioterapeuttiden och fortsätta som tidigare med samma person etc.? Är det något annat som ni tycker borde göras?
Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få ont i min ena höft/rumpa. Den enda olyckan jag kan komma på att jag har varit med om förra hösten var att jag en gång åkte av hästen – väldigt försiktigt, då jag tappade balansen över ett hinder och hästen stannade ganska direkt efter, samtidigt som jag fortsatte till marken och landade ganska mjukt på andra rumpan. Det gjorde inte ont varken då eller efteråt (jag har lite, eh, isolering på rumpan
), och det hände kanske en månad innan första symptom. Det känns inte som om det är det som påverkat, men inget annat har hänt, inga rutiner har ändrats etc.När jag var och hälsade på hos familjen runt jul klagade jag lite på att jag hade lite ont i vänster höft och hade lite svårt att t.ex. ta på mig strumpor på vänster fot. Det kunde också göra ont de första stegen jag gick om jag suttit stilla eller liknande. Jag tänkte att det var spända muskler av någon okänd anledning eller något, och tänkte inte supermycket på det. Jag testade ett spinningpass på vintern för att kolla hur höften klarade det, och det kändes inte av något alls under tiden, men även direkt efteråt så gick det att trigga fram lite smärta när jag bromsade hårt på cykeln.
I mars/april var det fortfarande kvar, och jag bestämde mig för att gå till en naprapat för att få det undersökt. Han hittade inga fel på nerver eller annat, utan trodde att det bara handlade om spända muskler. Lite behandling med massage på området och akupunktur, och någon övning att göra hemma. Efter de första dagarna var det några dagar då problemen blev mindre, men kom sedan tillbaka till samma nivå som tidigare. Jag gick på ett besök till (i början på maj kanske?), med bara massage, och det blev ingen förändring alls.
Allmänt började nog problemen också bli lite större runt den här tiden – i slutet på våren började det hålla i sig längre tid, och det började t.ex. kännas lite de första minuterna jag red. Allmänt var det dock fortfarande så att allt försvann efter att jag rört mig någon minut/några steg. I maj sprang (joggade långsamt
) jag ett lopp på 6 km, vilket inte var några problem, men direkt efteråt, om jag gjorde någon udda rörelse, stack det till.Eftersom det inte gav någon förändring sista gången hos naprapaten bestämde jag mig för att besöka en läkare (för att skickas vidare via vården – jag har inte ekonomiska resurser att gå hur många gånger som helst till en naprapat utan att det gör någon skillnad). Hon kände lite på kroppen, och fastnade vid att det bland annat gjorde ont vid sidan av en av ryggkotorna längst ner. Lätt diskbråck enligt henne, och skickad till fysioterapeut och ett kort test med några dagars antiinflammatoriskt. Majoriteten av smärtan försvann ganska snabbt, men det var lite kvar hela tiden och det kom tillbaka direkt när testdagarna var slut.
Hos fysioterapeuten i maj/juni så kom hon först fram till att något inte är som det ska med vänster höft och ben – någon typ av ischias som gör att nerverna inte kan röra sig som de ska utan att det gör ont. Vid lite olika tester visade det sig att jag inte kan sitta ner, ha benet utsträckt och lyfta vänster ben. Höger ben, ingen fara, men inte vänster ben. Och jag kunde inte stå upp med raka ben och sedan böja ner överkroppen till marken – om jag hade vänster ben lite böjt gick det att nudda marken med händerna utan problem, men om det var sträckt så kom jag inte ens till knäna med händerna. Det spände för mycket på undersida lår och kändes inte fysiskt möjligt. Så, lite övningar att göra hemma och sedan återbesök om en vecka.
Allmänt var det en del besök till henne i slutet på maj/början på juni innan det blev sommaruppehåll med semester. Vi lyckades göra så att spänningen i låret som gjorde att jag inte kunde böja mig/lyfta på benet nu satt högre upp på låret och inte direkt ovanför knäet, men det var den enda märkbara skillnaden. Inför semestern fick jag en övning att göra ofta under dagen (ca en gång varje/varannan timme), där jag skulle ligga på mage och böja överkroppen bakåt.
Sista besöket innan sommarsemestern var första gången det var en försämrad reaktion när hon testade ”knacka på knäet” eller vad det nu kallas – inte på knäet, utan när hon testade reaktionen på nerven vid vänster häl så var den mycket mindre än på höger fot. Tidigare har alla sådana tester varit normala.
Baktåböjövningen och lite annan stretch hjälper ibland den akuta smärtan, men det känns som om det allmänna läget blir sämre. Från juni gör det ont ibland att hoppa upp på hästen/kan ibland vara svårt att göra det (hästen är 155 och jag 174, och jag använder alltid pall). Även om det försvinner vid ridning gör det ont igen från första steget efter att jag hoppat av. Men det finns också ridturer då det sitter i till och från hela tiden, framförallt om jag har tyngden lite mer i vänster stigbygel vid böjt spår etc (hästen har ett extremt mjukt steg). Det har börjat bli problem ibland när jag ska sova – innan kunde jag sova i vilken ställning som helst utan att det gjorde ont, sedan var det ett tag då jag fick byta sida och ligga lite annorlunda, och sedan har det varit några dagar då det i princip inte funnits någon sovställning som inte gjort ont. Det har hänt att jag vaknat på natten av någon anledning, och haft svårt att somna om pga att det gör ont. För några dagar sedan skulle jag bara snabbt sitta på knä och dra bort lite ogräs i en rabatt - det gick i några sekunder, men jag fick snabbt sluta pga smärta - men i våras kunde jag rensa flera rabatter. För cirka en vecka sedan hade jag problem med spänningshuvudvärk och åt då smärtstillande och antiinflammatoriskt i någon dag, och det var definitivt mycket mer problem då än när jag åt antiinflammatoriskt tidigare i våras.
Ursprungligen var det inga problem någonsin nedanför knäet, och det har aldrig varit problem med ilningar innan juli (utan mer handlat om smärta och spändhet, eller ibland som om muskeln/nerven kort krampar), men den sista veckan har det ibland varit ilningar och spänt ner i vaden/foten – inte smärta, men ilningar och som att benet håller på att somna ibland. T.ex. när jag körde bil igår 15 minuter, eller åkte buss i 10 minuter idag – ilningar i hela benet ner till foten. När jag stod och väntade på tåget imorse i tio minuter, och hade vikten på höger ben, började det kännas som om vänster ben höll på att somna. I mitten av juni, sista veckan innan semester, fick jag börja stå och jobba vid skrivbordet då det inte gick att hitta någon ställning som funkade och inte gjorde ont. Just nu, första dagen tillbaka på jobbet, gör det dock inte ont att sitta vid skrivbordet utan det är bara ilningar/domningar i benet.
Jag har ingen tidigare erfarenhet av att ha några långvariga fysiska problem, och vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag har nästa tid till fysioterapeuten om två veckor. Är det någon som har tips på övningar eller saker som kan hjälpa under tiden, eller något annat jag ska testa göra? Ska jag bara vänta på fysioterapeuttiden och fortsätta som tidigare med samma person etc.? Är det något annat som ni tycker borde göras?
Men eftersom du har så ont i nuläget är det ju inget konstigt om du kontaktar henne direkt och frågar om det eftersom det var några veckor till nästa besök tänker jag. Kanske man går via läkare (min idrottsfysio går jag dock till först sedan har hon skickat mig till läkare och MRI av knä) ibland? 
.
