Problem med dotter

[Monkie]

Tack
Det är så lätt att känna sig otillräcklig på alla möjliga sätt och jag förstår helt både dina tankar och känslor. Det gäller att stanna upp och reflektera vad man gör och varför man gör som man gör. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så ska man inte göra sådant man inte kan motivera varför man gör det och det man gör ska man kunna motivera för både sig själv och för andra. Ofta hänger våra reaktioner och känslorna kring reaktionerna ihop med vår egen barndom. Vi vet att vi inte vill göra samma misstag och vi vill att våra barn ska dansa fram i livet men så fungerar det ju inte hur gärna vi än vill. Där gäller det att ta hand om sina egna känslor. Man kan inte bara sluta känna på ett sätt utan man får ta itu med varför man känner så, bearbeta det och hitta nya vägar. Det vi kan göra är att finnas där (om de vill) när deras hjärtan brister och vi kan överösa dem med så mycket kärlek och ingjuta så mycket mod och självkänsla i dem under deras uppväxt att även när deras värld rasar så tar de sig upp igen.

Jag lyssnar och lär

Igår kväll ville dottern vara ute längre. Jag var instinktivt nära att säga nej. Istället tog jag mig en funderare på varför det egentligen var viktigt för henne eller mig, att hon skulle in just då, ingen mat var färdig, det var en fin kväll, barnen hade roligt tillsammans, var glada och skrattade. Förra veckan hade jag sagt nej, igår sa jag Javisst . In kom en glad, skrattande tjej som kramades god natt och älskar mamma sååååå mycket .

 

[TinyWiny]

Jag lyssnar och lär

Igår kväll ville dottern vara ute längre. Jag var instinktivt nära att säga nej. Istället tog jag mig en funderare på varför det egentligen var viktigt för henne eller mig, att hon skulle in just då, ingen mat var färdig, det var en fin kväll, barnen hade roligt tillsammans, var glada och skrattade. Förra veckan hade jag sagt nej, igår sa jag Javisst . In kom en glad, skrattande tjej som kramades god natt och älskar mamma sååååå mycket .

Superbra Jag är stolt över dig! Visst känns det så bra när man vågar tänka i andra banor och det blir en sådan fullträff

 

[Monkie]

Superbra Jag är stolt över dig! Visst känns det så bra när man vågar tänka i andra banor och det blir en sådan fullträff

Tack . Jag är stolt över mig själv också faktiskt . Idag är en sån där dag där leendet kommer från en bra känsla i magen! Livet känns mycket enklare och roligare, fast jag är på samma gamla jobb, med samma gamla kläder, samma gamla kollegor och samma unge i skolan

 

[TinyWiny]

Tack . Jag är stolt över mig själv också faktiskt . Idag är en sån där dag där leendet kommer från en bra känsla i magen! Livet känns mycket enklare och roligare, fast jag är på samma gamla jobb, med samma gamla kläder, samma gamla kollegor och samma unge i skolan

Det ska du verkligen vara
Så härligt! Det är därifrån leendet ska vara. Inte som ett påklistrat måste.
Även fast allt annat är som vanligt så är inte du som vanligt. Du har börjat ifrågasätta det du gör/inte gör och det kan om du vill leda långt

 

[Thomasine]

Glad att höra att det går framåt för er @Monkie . Håll fast vid din bestämd-lugn linje

 

[Badger]

Bra svar
Kanske överreagerar jag bara... Jag känner att jag vill att hon ska vara glad, känna sig lycklig, älskad! Inte spela glad eller låtsas vara glad för min skull utan kunna känna sig genuint glad. Jag blir bekymrad och illa till mods när hon så ofta är sur/ledsen/tjurig och kanske därför jag nu reagerar på minsta lilla, även om jag nu faktiskt tycker att det har gått riktigt bra ett par veckor

Tycker ju egentligen att det är bra att hon visar känslor, men jag blir ju ledsen för att hon inte är glad och mår bra. Eller, hon behöver inte springa runt och le och skratta, men jag vill så gärna att hon ska ha ett bra liv och vara nöjd till största delen. Ha tillräckligt mycket styrka i sig själv för att kunna hantera små motgångar utan att bli ledsen och sur. Det måste ju vara jobbigt att känna så, eller är jag ute och cyklar? Jag blir själv olustig till mods av att ha konflikter innan jobbet, går ofta runt med känslan av olust hela dagen om något strular på morgonen och därför har jag nog svårt att tänka mig in i att hon kanske känner annorlunda.

Jag är helt med på det du skriver om att visa henne att hon är viktigt och värdefull! Jag försöker göra så gott jag kan och det känns gott att ventilera lite. Fick förslag från en kompis att låta henne skriva ner vad hon känner om hon tycker det känns lättare, och så kan jag skriva ett svar, om hon tycker det är jobbigt att prata. Funderar på att fråga henne ikväll om hon kan tänka sig att göra det. Jag skulle så gärna vilja veta hur hon tänker och känner i stunden när det blir knas.

Sen håller jag inte riktigt med om att det inte är mitt jobb att hålla henne glad. Jag tycker att det är mitt jobb faktiskt. Kanske är det där problemet ligger i grunden?

Skulle du haft det kravet/den önskan om det hade varit en pojke? Att han alltid skulle vara lycklig och glad även om han misslyckades med att meka med cykeln, även om han koncentrerade sig. Även om han misslyckades på provet.

Jag känner ju själv mycket väl till principen om att små flickor ska vara glada och nöjda och soliga, till och med om världen går dem emot. Min farmor hade faktiskt liknande krav, tagna från 20-tals borgerlighet eller någonting, men hon hade egentligen inga illusioner om att man faktiskt var glad eller nöjd, det räckte med att man log även när man var sur eller butter. Hon var jättearg på mig ofta eftersom jag var en ganska butter flicka, eller i alla fall inte log när jag hade neutralansikte eller koncentrerade mig och grät när jag misslyckades. Jag tycker nästan ibland man kan se resterna av det bland peppiga tonåringar och glada och snälla små flickor att det är så svensk kultur ser på flickor. Glad, peppig, osäker osv pappas lilla solstråle.

 

[Badger]

Sen håller jag inte riktigt med om att det inte är mitt jobb att hålla henne glad. Jag tycker att det är mitt jobb faktiskt. Kanske är det där problemet ligger i grunden?

Hennes jobb är ju inte att vara glad och lycklig heller. Hennes jobb är att finnas till och trivas med sig själv och sina omständigheter, eller bara hon vet såklart. Glad och lycklig är liksom extra ibland känslor inte alltid känslor. Glad och lycklig är inte neutralläget utan extraläget, för om man var glad när man precis misslyckats med någonting eller lycklig när ens leksak precis gick sönder, vilken känsla ska man då ta till när man plötsligt fick glass eller har födelsedag.

 

[Monkie]

Skulle du haft det kravet/den önskan om det hade varit en pojke? Att han alltid skulle vara lycklig och glad även om han misslyckades med att meka med cykeln, även om han koncentrerade sig. Även om han misslyckades på provet.

Jag känner ju själv mycket väl till principen om att små flickor ska vara glada och nöjda och soliga, till och med om världen går dem emot. Min farmor hade faktiskt liknande krav, tagna från 20-tals borgerlighet eller någonting, men hon hade egentligen inga illusioner om att man faktiskt var glad eller nöjd, det räckte med att man log även när man var sur eller butter. Hon var jättearg på mig ofta eftersom jag var en ganska butter flicka, eller i alla fall inte log när jag hade neutralansikte eller koncentrerade mig och grät när jag misslyckades. Jag tycker nästan ibland man kan se resterna av det bland peppiga tonåringar och glada och snälla små flickor att det är så svensk kultur ser på flickor. Glad, peppig, osäker osv pappas lilla solstråle.

Jag har en pojke också, jag tror inte jag gör någon skillnad på mina önskemål om att mina barn ska vara glad. Däremot har jag inte samma problem att han är sur eller tjurig länge. Han blir sur/arg/ledsen och exploderar eller surar en stund och antingen vill han prata om det eller så låter vi det bara vara och lever vidare. Mitt problem med dottern och att jag startade denna tråden är att jag har bekymmer hur jag ska hantera hennes surighet och tjurighet eftersom det är väldigt ofta och kan sitta i väldigt länge och komma precis närsomhelst. Jag vill försöka förstå vad som händer i henne och bemöta det på rätt sätt, inte hindra henne från att ha känslor eller tvinga på henne ett leende som inte är äkta.

 

[Monkie]

Hennes jobb är ju inte att vara glad och lycklig heller. Hennes jobb är att finnas till och trivas med sig själv och sina omständigheter, eller bara hon vet såklart. Glad och lycklig är liksom extra ibland känslor inte alltid känslor. Glad och lycklig är inte neutralläget utan extraläget, för om man var glad när man precis misslyckats med någonting eller lycklig när ens leksak precis gick sönder, vilken känsla ska man då ta till när man plötsligt fick glass eller har födelsedag.

Alltså jag upplever inte att hon är trivs med sig själv när hon tjurar. Jag upplever det som att hennes neutralläge är nöjd-lugn = glad-lycklig i beskrivningen. Sen är det ju bonus om hon skrattar och tjoar såklart

 

[Badger]

Jag har en pojke också, jag tror inte jag gör någon skillnad på mina önskemål om att mina barn ska vara glad. Däremot har jag inte samma problem att han är sur eller tjurig länge. Han blir sur/arg/ledsen och exploderar eller surar en stund och antingen vill han prata om det eller så låter vi det bara vara och lever vidare. Mitt problem med dottern och att jag startade denna tråden är att jag har bekymmer hur jag ska hantera hennes surighet och tjurighet eftersom det är väldigt ofta och kan sitta i väldigt länge och komma precis närsomhelst. Jag vill försöka förstå vad som händer i henne och bemöta det på rätt sätt, inte hindra henne från att ha känslor eller tvinga på henne ett leende som inte är äkta.

Aha! jo nu minns jag första inlägget, ett tag sedan jag läste det.

 

[Badger]

Alltså jag upplever inte att hon är trivs med sig själv när hon tjurar. Jag upplever det som att hennes neutralläge är nöjd-lugn = glad-lycklig i beskrivningen. Sen är det ju bonus om hon skrattar och tjoar såklart

Inte alls, tänkte bara att ibland är man ju varken glad eller sur utan liksom bara eftertänksam och då brukar man trivas också.

 

[Monkie]

Aha! jo nu minns jag första inlägget, ett tag sedan jag läste det.

Mmm, tycker jag får bra råd och tankar i tråden, hjälper mycket faktiskt! Man får rota djupt i sina tankar och känslor och även höra om andra som är lika min dotter. Intressant!

 

[morgaine]

Däremot har jag inte samma problem att han är sur eller tjurig länge. Han blir sur/arg/ledsen och exploderar eller surar en stund och antingen vill han prata om det eller så låter vi det bara vara och lever vidare. Mitt problem med dottern och att jag startade denna tråden är att jag har bekymmer hur jag ska hantera hennes surighet och tjurighet eftersom det är väldigt ofta och kan sitta i väldigt länge och komma precis närsomhelst. Jag vill försöka förstå vad som händer i henne och bemöta det på rätt sätt, inte hindra henne från att ha känslor eller tvinga på henne ett leende som inte är äkta.

Men varför kan du inte låta det vara om det är dottern som är sur? Varför måste du veta vad "som händer i henne"?
Hon har rättt till ett privat känsloliv där inte någon har full insikt.

 

[Korven]

Min syster var en riktig surpuppa som barn. Jag tror inte mina föräldrar brydde sig om varför, senare blev hon en riktigt trevlig och glad människa. Sen får hon en dotter , en riktig surpuppa mellan varven även hon men en jättegullig glad vuxen. Att få fram varför var meningslöst. Måste vara nåt genetiskt .

 

[Monkie]

Men varför kan du inte låta det vara om det är dottern som är sur? Varför måste du veta vad "som händer i henne"?
Hon har rättt till ett privat känsloliv där inte någon har full insikt.

Jag tycker hon är såpass liten och upplever inte att detta är något hon mår bra av och vill veta om jag kan hjälpa henne.

Ikväll hade hon surat mot kompisen som sedan inte ville leka. Sedan löste det sig mellan dem, hon var ute i tio minuter och nu kom hon hem, tjurar, vill inte ha hjälp och har gått och lagt sig sur. Jag har backat och låter henne vara, men ärligt talat blir familjens fredagskväll inte särskilt rolig.

 

[Monkie]

Min syster var en riktig surpuppa som barn. Jag tror inte mina föräldrar brydde sig om varför, senare blev hon en riktigt trevlig och glad människa. Sen får hon en dotter , en riktig surpuppa mellan varven även hon men en jättegullig glad vuxen. Att få fram varför var meningslöst. Måste vara nåt genetiskt .

Nyfikenpå hur detta påverkade dig?

 

[Korven]

Nyfikenpå hur detta påverkade dig?

Jag brydde mig inte om henne, det var hennes problem. Jag gick väl in i mitt rum och läste en bok . Jag läste MÅÅÅNGA böcker.
När sen den lilla systerdottern blev likadan så tog vi det med en klackspark och sa att man kan inte sura för allt,( mest för att hon inte fick göra som storebror). Idag är hon själv mamma så det ska bli kul att se hur den lilla blir, just nu är hon en solstråle hemma med pappan.

 

[Wysiwyg]

Ikväll hade hon surat mot kompisen som sedan inte ville leka. Sedan löste det sig mellan dem, hon var ute i tio minuter och nu kom hon hem, tjurar, vill inte ha hjälp och har gått och lagt sig sur. Jag har backat och låter henne vara, men ärligt talat blir familjens fredagskväll inte särskilt rolig.

Något jag tänkte på när jag läser dina inlägg är att ibland vill en inte alltid ha hjälp att lösa sina problem. Bara att få berätta om dem för någon kan göra mycket. Jag kan själv bli jätteirriterad på folk som vill lösa mina problem; jag vill inte ha hjälp med det eller att någon säger åt mig hur jag ska göra, jag vill bara att någon lyssnar på mig och låter mig berätta om hur jag känner.

Och ja, jag förstår såklart att det påverkar familjen. Men försök att inte låta det göra det. Gör som du gjorde; lämna din dotter ifred och låt henne göra som hon vill och så kan resten av familjen ha trevligt tillsammans. Det är ju vad det är, kvällen kommer ju inte bli trevligare bara för att ni bråkar om hennes humör. Och som TinyWiny var inne på tidigare i tråden; din dotter vinner ju verkligen ingenting på att lära sig låtsas vara på bra humör för husfridens skull.

 

[Monkie]

Nä , det verkar lönlöst att försöka hjälpa till. Min egen mor försöker ofta ge goda råd när man bara vill ösa ur sig och det tycker jag själv är otroligt störigt. Jag vill nog mest bara veta vad det är. Typ jag vill ha en glass eller kompis är dryg. Eller låt mig vara.

Men ja nu backar jag som tusan, det verkar fungera bäst att bara ignorera, fast det känns inte riktigt bra i stunden.

 

[Squie]

Men ja nu backar jag som tusan, det verkar fungera bäst att bara ignorera, fast det känns inte riktigt bra i stunden.

"Det är helt ok att förlora ett slag....så länge man vinner kriget".

Du kanske känner att du förlorar slaget där o då i situationen..men i långa loppet vinner du kriget.