Problem med dotter

[Monkie]

@Monkie Hur jag önskar jag hade agerat utifrån informationen jag fick från ditt inlägg:

Jag hade förklarat för henne att jag råkade se ett sms och blev orolig och därför läste fler konversationer. Sen hade jag pratat med henne om att hon alltid kan komma till mig vid problem, till exempel om hennes kompisar (eller andra) är dumma mot henne eller utpressar henne på något vis. Hade försökt förklara att även om hon själv upplever problemen som gigantiska och oöverstigliga är de sällan det och allt går att lösa.

Om fritids hade jag varit mer bekymrad om varför hon vill gå hem tidigare än att hon hade lurat dem. Trivs hon inte där? Är någon dum med henne? Etc.

Och angående trakasserier-smsen måste du ju kontakta föräldrarna till den pojken. Och säga till din dotter att hon aldrig ska behöva ta emot sådant och att hon kan vända sig till dig om hon behöver hjälp och stöttning.

Jag personligen tänker nog att BUP är lite förhastat? Eller, jag vet ju förstås inte hur du och ni har det egentligen och hur ni alla mår. Men det du skrev om i ditt inlägg är ingenting som får i alla fall mig att tänka att det är helt ohanterbart för en lekman. Jag tänker att så länge du försöker att inte välja en konfrontativ stig utan understryker att du vill hjälpa henne behöver det inte bli så stort och du kan ta reda lite på vad det handlar om själv först?

Jag har försökt prata med henne idag, lugnt och fint. Tyvärr når jag henne inte alls . Att hon ska komma och prata med mig när hon behöver stöttning är jag noga med att försöka peppa med till vardags. Det är inga problem när hon är på bra humör, men när det väl händer saker går det inte!

Fritids vill hon inte vara på. Mest för att de flesta åker hem. Vi har gjort några försök att hon ska sluta helt men kompromissat fram att hon slipper måndagar och fredagar då hon inte behöver vara ensam hemma så länge. Vi har haft problem med att barnen i området där vi bor alla är ensamna hemma och det har flera gånger resulterat i att jag fått åka hem från jobbet. Dottern har tappat humöret och kompisar har inte accepterat att låta henne vara och stått utanför och plingat och ryckt i dörren osv.

Jag är kluven till BUP, men jag känner mig så uppgiven. Det är lätt att känna sig stark och peppad efter lite tips och pepp via nätet, men när helgerna slutar i surhet och ångest känner jag mig helt slutkörd. Jag har fått hjärtklappning och börjar gråta så fort jag blir ensam, känner mig så otillräcklig och ledsen för att jag inte kan hjälpa henne tillräckligt bra.

 

[Monkie]

Men herregud det är ju ett barn. Barn beter sig skitdåligt ibland för de har inga sociala ramar och inga referenser för uppförande. Det är viktigt att han lär sig att man inte säger så till någon men det är ju i sig ingen anledning till att ändra uppfattningen om barnet helt.

Sånt där kan ju komma varifrån som helst. Tex kompisar, TV, spel etc etc etc.

Visst, det förstår jag med hjärnan. Hjärtat däremot går lite sönder när någon skriver så till min dotter. Något så grovt visas knappast på TV om det inte är en porrfilm där man förnedrar någon.

 

[Wysiwyg]

Jag är kluven till BUP, men jag känner mig så uppgiven. Det är lätt att känna sig stark och peppad efter lite tips och pepp via nätet, men när helgerna slutar i surhet och ångest känner jag mig helt slutkörd. Jag har fått hjärtklappning och börjar gråta så fort jag blir ensam, känner mig så otillräcklig och ledsen för att jag inte kan hjälpa henne tillräckligt bra.

Åh ! Men vet du vad, glöm mina skitord om att lekmän kan hantera detta osv och så ringer du till BUP! Ingen mår ju bra av att ha det sådär, varesig du eller dottern din.

 

[Wysiwyg]

Visst, det förstår jag med hjärnan. Hjärtat däremot går lite sönder när någon skriver så till min dotter. Något så grovt visas knappast på TV om det inte är en porrfilm där man förnedrar någon.

Nåja, en del filmer och serier kan innehålla ordentligt grova ord och med lite fantasi kan man själv kombinera ihop "sug min kuk" och dildo etc. Min poäng var väl snarare att det verkligen inte behöver vara något fel på föräldrarna och att pojken inte heller måste vara ondskan själv utan att sånt kan hända.

Och självklart förstår jag hur upprörd du blir, det hade jag också blivit. Eller ja, det blir jag för sådär ska inte flickor behöva ta emot.

 

[Amha]

Jag hade varit mycket försiktig med att själv knalla hem till pojkens föräldrar utan att dottern går med på det faktiskt. Anledningen är att jag varit rädd för att sabba kommunikationen ännu mer. Iom att smsen tidigare har raderats hade jag nog försökt att få hennes godkännande på det och i annat fall vänt mig till skolan så får de ta i det.

 

[Monkie]

Åh ! Men vet du vad, glöm mina skitord om att lekmän kan hantera detta osv och så ringer du till BUP! Ingen mår ju bra av att ha det sådär, varesig du eller dottern din.

Menade inte att dina råd var kass, jag är tacksam för alla tankar just nu! Jag känner mig lite labil och kan inte riktigt bedöma riktigheten i mina egna...tror jag ska ringa på måndag och rådfråga iallafall.

 

[Wysiwyg]

Menade inte att dina råd var kass, jag är tacksam för alla tankar just nu! Jag känner mig lite labil och kan inte riktigt bedöma riktigheten i mina egna...tror jag ska ringa på måndag och rådfråga iallafall.

Nej men gud så menade jag verkligen inte! Jag menade mer bara att det är ju så himla lätt från min sida att sitta i lugn och ro och skriva "Såhär hanterar man Dina problem bäst" när jag själv varesig är involverad eller känner vad ni känner. Därav att rådet om att inte behöva kontakta BUP är skitdåligt från min sida för känner du som du gör ska du absolut göra det.

Det jag ville få fram med det var nog att.. ja att inte späda på något "åh herregud det är fel på dig och ditt barn-ring-proffsen-nu" utan mer att.. Vad du skriver här uppfattar inte JAG som något alarmerande men det är klart, att gå runt och må dåligt ska man aldrig göra oavsett vad andra på nätet uppfattar.

 

[Wysiwyg]

Jag hade varit mycket försiktig med att själv knalla hem till pojkens föräldrar utan att dottern går med på det faktiskt. Anledningen är att jag varit rädd för att sabba kommunikationen ännu mer. Iom att smsen tidigare har raderats hade jag nog försökt att få hennes godkännande på det och i annat fall vänt mig till skolan så får de ta i det.

Ja det där kan man ju tänka olika om. Jag hade tagit tag i problemet oavsett mitt barns protester för skulle aldrig vilja lära mina barn att tassa på tå kring trakasserier. Hade hellre tagit en smäll för förtroendet faktiskt än att varit passiv i det dottern blivit utsatt för. Jag tror dock inte ett barns förtroende för sin förälder sjunker om man går mot deras vilja i en sån här fråga, snarare ökar.

 

[Monkie]

Nej men gud så menade jag verkligen inte! Jag menade mer bara att det är ju så himla lätt från min sida att sitta i lugn och ro och skriva "Såhär hanterar man Dina problem bäst" när jag själv varesig är involverad eller känner vad ni känner. Därav att rådet om att inte behöva kontakta BUP är skitdåligt från min sida för känner du som du gör ska du absolut göra det.

Det jag ville få fram med det var nog att.. ja att inte späda på något "åh herregud det är fel på dig och ditt barn-ring-proffsen-nu" utan mer att.. Vad du skriver här uppfattar inte JAG som något alarmerande men det är klart, att gå runt och må dåligt ska man aldrig göra oavsett vad andra på nätet uppfattar.

Ah! Tack för förklaringen

 

[vallhund]

Jag har för mig att TS tidigare fått bra hjälp via BUP, eller minns jag fel?

 

[Amha]

Ja det där kan man ju tänka olika om. Jag hade tagit tag i problemet oavsett mitt barns protester för skulle aldrig vilja lära mina barn att tassa på tå kring trakasserier. Hade hellre tagit en smäll för förtroendet faktiskt än att varit passiv i det dottern blivit utsatt för. Jag tror dock inte ett barns förtroende för sin förälder sjunker om man går mot deras vilja i en sån här fråga, snarare ökar.

Jag har ju mest mig själv att utgå ifrån men att ta fighten via skolan och faktiskt se till att det görs hade gett förtroende om jag var barnet också. Den fighten kan man ju göra mer anonym än att själv knalla hem till det andra barnets föräldrar om man (barnet) vill. Förmodligen känner TS sitt barn bäst precis som att du känner ditt osv och kan fundera på vad som passar bäst. Oavsett lär man ju kontakta skolan om alla inblandade går på samma skola så de kan hålla koll.

 

[Pilot]

Jag tycker nog barnen ska vara äldre innan de får en egen telefon. För de är för omogna i sig själva och är alldeles för omogna socialt.
Själv hade jag hellre tagit striden med dottern, förklarat vad som hände (att du skulle stänga av larmet e.t.c.), MEN. Jag tycker även att man ska förklara (lite sent nu) att det går inte att vara privat i telefonen eller på nätet.
JAG hade velat ha den kollen på mitt barn i den åldern.

Även förklarat hur oerhört viktigt att hon kommer och berättar sådana här saker för dig, för det är ditt jobb att ta hand om henne och skydda henne.

Jag hade utan att blinka och troligen agerat i affekt. Men jag hade dels ringt upp pojken (samt alla andra barn hon har i telefonen som betett sig som skit). Samt tagit kontakt med barnens föräldrar.

Lyft det i skolan och förklarat att det har varit problem och du hade verkligen uppskattat om skolan kunde lyfta det. De kan ju i realiteten inte göra något, mer än att samtala om det.

Angående bup, så låter det som om både du och hon behöver lite nya verktyg för att hantera vardagen. Det brukar även finnas "föräldragrupper", kanske kontakta MVC som kan hänvisa dig vidare. De finns för alla åldersgrupper (barn) för att man ska få verktyg och nya infallsvinklar.

 

[purity_666]

Jag var långsint och pratade inte gärna om vad som var fel när jag var yngre. Det hände titt som tätt att jag kom hem från skolan, knappt hälsade och stängde in mig på rummet. I mitt fall ville jag vara själv. Få bearbeta det jag var sur för. Jag kunde bli sur tvärt också, mot kompisar också. Jag var inte dum, blev bara tjurig.
Min mamma tyckte det var jobbigt för hon och syrran är likadana, de blir tvärarga och exploderar, sen går det över. Bråkade jag och min syster tyckte hon att vi skulle bli vänner efter 2 minuter, men jag surade i flera timmar.
Frågade mamma vad som var fel fick hon oftast svaret "inget"
Jag kan inte riktigt ge några råd. I mitt fall ville jag bara vara ifred. Frågor blev jag ännu mer irriterad av och fysisk kontakt var värst av allt.
Men det växte bort till slut. Jag är fortfarande långsint och kan sura, men inte lika länge. Största skillnaden är att jag kan prata om det som stör mig.

Gällande telefonen hittade min vän olämpligt innehåll på hennes dotters telefon, de är ungefär i samma ålder. Hon och pappan har förklarat att det de hittat gör som oroliga och att de kommer vilja titta i hennes telefon ibland. Nu gör dom det inte alls ofta, mest när de märker att något är på gång. Det var inte alls populärt hos dottern förstås, men som förälder måste man ju skydda sina barn..

 

[Monkie]

Tack för svaren hörrni!

 

[lady_vip]

Tack för svaren hörrni!

Ett tips är att du kan på något vis få in all din dotters konversation i din mobil. Jag hade en kollega vars dotter hade ganska svåra sociala problem, till stor del kopplat till henens ADHD och dåliga impulskontroll. Det blev mycket ovänskap i skolan pga sms och mamman ordnade då så att hon kan se alla dotterns konversationer och också gå in och konversera med kompisar och dottern.
Exempelvis kunde dottern bli arg på kompisen som hade sin häst hemma hos dem och skriva "Du kommer aldrig mer få se din häst", då gick mamman in direkt och skrev "Självklart får du träffa din häst så mycket du vill Elsa /Maria". Sen fick hon prata med dottern i lugn och ro hemma, men Elsa hann inte bli ledsen och uppriven.

Jag vet inte hur det gick till rent tekniskt, men din telefonoperatör borde kunna hjälpa dig.

Sen måste jag säga, ang pojken med de grova orden, hans föräldrar måste få veta. Jag jobbar med äldre barn och en av de sakerna vi lägger mest tid på är deras språk, det är för hemskt att de inte fått gränser tidigare. Här har föräldrarna en chans att prata ordentligt med honom utifrån ett skrivet meddelande. Vill du inte själv ta upp det så låt det gå via skolan.

 

[Raderad medlem 6459]

Min poäng var väl snarare att det verkligen inte behöver vara något fel på föräldrarna och att pojken inte heller måste vara ondskan själv utan att sånt kan hända.

Jo förvisso, men det är ett otroligt grovt språk vid så ung ålder och extremt sexualiserat. Skulle jag höra något sådant, från mitt barn eller nån annans, hade jag verkligen reagerat stort på det. Inte en chans att jag tänkt "äsch, sånt kan hända". Jag vet att du skrivit att du inte menar boys will be boys etc men ändå, jag tycker att det är värt att flika in. Det ÄR allvarligt och SKA tas på allvar.

 

[1887]

Jag vet inte om jag tänker fel, men jag känner att det är fullt rimligt att föräldrar går in och tittar i en 10-årings telefon. På samma sätt som man har koll på vad de gör på internet. Eller? Det är väl inget som måste ursäktas med att man råkade se.

Sen hade jag personligen pratat med med killens (som skickade det grova smset) föräldrar och skolan om de är skolkamrater.

Och angående BUP hade jag kontaktat dem om situationen hemma känns ohållbar och om barnets humör (?) påverkar hennes relationer så mycket som det verkar.

Lycka till TS

 

[Wysiwyg]

Jo förvisso, men det är ett otroligt grovt språk vid så ung ålder och extremt sexualiserat. Skulle jag höra något sådant, från mitt barn eller nån annans, hade jag verkligen reagerat stort på det. Inte en chans att jag tänkt "äsch, sånt kan hända". Jag vet att du skrivit att du inte menar boys will be boys etc men ändå, jag tycker att det är värt att flika in. Det ÄR allvarligt och SKA tas på allvar.

Ja jag har inte skrivit något annat. Min huvudpoäng var mer att jag inte tycker det behöver vara något fel på pojken eller något som definierar hans person på ett dåligt vis. Och ett grovt sexualiserat språk kan "bara hända" men jag har ju ingenstans skrivit att det ska ignoreras.

Och jag har ju skrivit hela tiden att hon bör reagera på det oavsett vad dottern tycker.