Problem att rida ut själv - Hemvändare, sammanfogad tråd

[thorri]

Mitt sto har börjat bråka när vi rider ut själva. Jag känner direkt när det är på g, eftersom hon liksom reser ryggen, höjer huvudet och tvärstannar, darrandes i hela kroppen. Sen försöker hon på alla sätt vända och dra hem i full fart. Hon har aldrig varit så här förut, utan det har kommit nu. Brunst? Pälsfällning? Ledarskap?
Till saken hör att jag råkade ut för en s.k. ofrivillig avsittning för en tid sedan och sedan dess har blivit rejält RÄDD. Inte kul alls. Nu har det gått så långt att jag inte rider ut utan sällskap, så vardagkvällarna blir det bara markarbete
Men jag vill inte ha det såhär längre!! Hjälp! Jag har testat att både bli arg på henne när hon försöker vända, och att försöka lugna henne men inget hjälper. Ridturerna slutar efter 200 m med att vi vänder hem, i grymt stressad skritt med mig livrädd på ryggen.

 

[Humelibumlan]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Tycker det verkar som hon hör/ser/ känner lukten av något skrämmande...
Iallafall att det var det från början
Är det alltid på samma ställe?

Att göra som du gör nu, låta henne vända och gå hem, är ju det sämsta, men det är ju fullt förståligt om du är osäker och blivit skrämd
Och för att komma med ett standard svar, tycker jag du ska be om hjälp... Provicera fram detta beteende i en situation ni klarar av och därifrån få henne att sluta!
Tömkörning kan vara en bra idé kanske?

 

[clementin]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Tja!
Du kan ju prova att leda henne (där hon är rädd) några dar så att du kan hålla utkik efter vad hon blir rädd för. det kan ju va en bra idé.
/tina

 

[bengall]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Som Humlan skriver, det sämsta du kan göra är att vända hemåt.
Det signalerar till hästen att det verkligen är något läskigt på G.
Kan hennes reaktion ha något med din egen rädsla att göra?

När hästen visar att det är något läskigt och du blir rädd, så får hästen en bekräftelse på att det verkligen ÄR farligt.

Det finns olika sätt att komma tillrätta med problemet, lite beroende på hur "modig" du är. :smirk:

- Stanna henne, med nosen kvar framåt och stå still tills hon lugnat sig. Ta sedan ett steg i taget framåt (eller tills hon blir "rädd" igen) och gör om samma sak och beröm massor när hon lugnat sig.

- Driv på henne framåt och beröm massor när hon går framåt.

- Hoppa av och led hästen förbi tills hon lugnat sig. Hoppa upp och fortsätt rid.

Det var några av sakerna som jag skulle prova och kanske inte i den ordningen. *ler*

Lycka till.

 

[thorri]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Ni är så snälla. Tyvärr gör hon det här på olika ställen och jag tror egentligen inte alls att hon är rädd. Hon är en riktig liten tuffing. Egentligen. Det var inte henne jag åkte av men det är henne jag efter avsittningen blivit SUPERSKRAJ för, suck. Jag har testat att sitta av (inte helt lätt på en halvhysterisk häst, att släppa stigbyglar för att sitta av...) och leda förbi men det känns liksom inte som rätt metod. Då går hon ju bakom mig och behöver inte bekymra sig för "farliga" saker eftersom jag går där i fronttruppen.
Har hört talas om att SKICKA hästen, men vet inte riktigt hur det går till? Driver man den frammför sig då, eller?

 

[sune4you]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Om hon just har börjat med det skulle jag kolla att allt annat är ok, sadel och häst. Sedan skulle jag leda henne några gånger bort för att rida hem. Nyttigt för figuren och flåset.

När jag red hem skulle jag jobba henne lite grann med böjningar åt bägge håll, skänkelvikning, öppna åt bägge håll halter, i skritt, för att hon och jag skulle ha något annat och tänka på än att vi var rädda!

När vi kan skritta hem på ett roligt och värdigt sätt, då skulle jag prova att rida bortåt.

 

[Nora]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Shettisen jag kör gjorde likadant i höstas med mig då vi skulle ut förbi ett naturbruksgymnasium med ladugård och allt. Han har ju gått där tusen gånger innan men sen ville han bara inte. Backade ställde sig och halkade runt när det sen var isigt.

Jag började med att driva fram han men han vände ändå. Då klev jag ur vagnen och gick med honom förbi det "läbbiga" (om det nu verkligen var det...) mycket bestämt och han skulle inte få chans att stanna av tills han gick fram av sig själv. Nu har vi tagit oss förbi där några gånger, kanske det ser anorlunda ut med en massa snö(??). När jag känner att han börjar tveka driver jag fram han och ropar lite uppmuntrande och då går det bra.

Skrittar du bara förbi där eller har du provat trava. det kan gå lättare när man har lite fart. Jag tycker det låter bättre att kliva av och leda än att rida tillbaka!! När du skickar fram hästen ska du gå vid sidan av som du leder med hästen precis framför dig. Du ska alltså inte gå framför utan strax bakom. Led förbi bestämt men lugnt tills hästen inte tvekar.

 

[sune4you]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Dessutom att hon darrar beror ju på något. Det kan ju räcka med att hon känner sig osäker då hon märker att du inte tycker om situationen.

Mitt sto kan drakblåsa och frysa fast när någon som hon anser inte kan hantera situationen sitter på ryggen. Då är tex brevlådan som hittills aldrig attackerat en häst i hela sitt brevlådeliv vara en potentiell hästätare.

 

[bengall]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Eftersom hon är "halvt hysterisk" så skulle jag INTE gå bredvid (vid bogen = skicka fram).
Du som "ledare" ska ju visa henne att allting är ofarligt. Om du "skickar fram" henne så visar du dig inte "värdig" som ledare.

*sitter och funderar lite*





Undrar om det är något som luktar?
Hästar kan reagera väldigt kraftigt på en del lukter, t.ex. blod, kadaver, brandrök osv.

 

[Madeleine]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Kan det vara så här kanske?

Tidigare har hon kunnat lita på att dig, men nu känner hon att du är osäker. Hon kanske känner att du är osäker mest hela tiden. Då blir hon orolig. Om inte du är hennes ledare måste hon vara din och det kanske hon inte känner sig helt bekväm med. Det här "kommer hon på" lite när som helst när ni är ute och rider och det gör att hennes "orolighet" kan dyka upp när och var som helst.

Så jag tror nog egentligen inte att problemet sitter hos din häst utan att det är du som behöver hjälp att hantera din "ofrivilliga avsittning"/din rädsla. Dessvärre har jag ingen aning om hur det skull kunna gå till... Någon annan som har någon bra idé?

 

[bengall]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

 

[skjootan]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Slänger in några ideer.

Som sagt om de är lukt el dyl så reagerar ju hästen,och när hon känner att du är rädd/orolig så blåse de hela upp. Så för att ni tillsammans ska komma över detta,du din osäkerhet och hon får sin tillit till dig,så börja från backen hur tråkigt du än tycker att de är så kan de vara nödvändigt och du kanske tom upptäcker att de är kul och ni skapar band med varandra. Så lägg ridningen på hyllan (dvs där du känner dig osäker el rid några hundra meter och kliv av INNAN hon börjar) jobba henne från backen, ni kan ju göra de mesta där i från bakdels vändningar framdels vändingar flytta sidled lek med henne skaffa er en relation och jag lovar du får tusen falt igen *prtar v erfarenhet*
De är mitt råd så har jag gjort nu med min kille som gjorde precis som din dam,fast han lasstade om å sprang så jag lade ner allt å började bygga upp från grunden både för att jag ska få tillbak min tillit å mitt själv förtroende och de är inget fel med de anser jag Nu har vi varit ute på några vändor och de har gått jätte bra korta men naggande goda

 

[thorri]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Tack! Jag kör på det! Jobbar bara med markarbete en tid framöver, både "vanliga" övningar (öppna, sluta, fram-/bakdelsvändning osv) men även med NH-övningar som jag börjat samla på! Fler emottages tacksamt!! För motionens och muskulaturens skull (hon har varit avställd en längre tid, igångsatt okt -04) kommer jag att rida ut med sällskap 2-3 ggr per vecka. Då är hon hur snäll som helst, men jag antar att hon knappt märker mig på ryggen så länge hon har sällskap av annan hästkompis...
Uh, har så ont i magen av detta, jag vill ju bara att allt ska vara som förut, när jag totalt orädd red på vilka "tokiga" hästar som helst.

 

[skjootan]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

varför känner jag igen mig?
men sådant är livet tyvär! ju äldre man blir desstu mer tar de när d händer nått tyvär :smirk:
Ang att träna tömmkör?longra korta stunder lägg gärna ut hinder,ut å klättra! du å hästen henne i grimma
Kul kör på nh övningar ochså.
Rid när du känner dig trygg! Annars å är ni srax tillbaka.
lycka till!

 

[FTW]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

- Stanna henne, med nosen kvar framåt och stå still tills hon lugnat sig. Ta sedan ett steg i taget framåt (eller tills hon blir "rädd" igen) och gör om samma sak och beröm massor när hon lugnat sig.

Detta var ju ett roligt förslag. Vad har du för deg-häst? :smirk:
Om hästen nu är som thorri beskriver (vilket jag känner igen så väl, så väl ...) så finns inte möjligheten att stå stilla. Man sitter på en raket som snart smäller av, och inte f-n kan den stå still.
Fast tanken är ju god ...

Jag tycker att detta är ett solklart fall av att ryttarens skräck stressar upp hästen.
Med rädda tankar drar man (oftast omedvetet tror jag) ihop skinkorna, andas kortare och lyfter upp tyngdpunkten upp i axelhöjd. (Bildligt talat)
Vilken känslig häst som helst reagerar på detta med att "ta över" den energin, och bli spända och stirriga.

Tricket är nog att släppa ner all sin tyngd i rumpan och låta fötterna "släpa i marken", och dessutom andas stor, djupt och lugnt.

Lätt sagt - svårt gjort!!! (Lyckas själv ofta dåligt med att bli en "ärtpåse" över hästen ... Verkar var instinktivt att man klämmer sig fast när hästen börjar växa och leka drake ... )

Men som andra skrivit - ut och gå med henne. Och rid sedan runt stallet. Och sedan ett större varv etc.
Problemet sitter med allra största sannolikhet hos dig, i alla fall.
Att ramla av är det värsta jag vet, just för att det förstör så himla mycket en tid efteråt.

 

[Madeleine]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

...kommer jag att rida ut med sällskap 2-3 ggr per vecka. Då är hon hur snäll som helst, men jag antar att hon knappt märker mig på ryggen så länge hon har sällskap av annan hästkompis...

En förklaring till det kan nog vara att om det är en hästkompis med låter din häst den andra sköta ledarskapet och bara följer med. Då är hon inte lika beroende av dig som ledare. Jobba på med ditt ledarskap och självförtroende som 'skjootan' tipsade om så kommer du snart igång igen! Lycka till!

 

[bengall]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Som sagt, det var bara några förslag.

Eftersom jag inte har varit närvarande när hennes pålle reagerat och själv kunnat bilda mig en uppfattning, så måste jag ju lämna olika alternativ.

Alla 3 alternativen har fungerat för mig, men på olika hästar.
Det är ju oftast bara den som sitter i sadeln som kan avgöra vilket som känns rätt att göra/prova.

 

[thorri]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Åter igen; TACK för alla tips!! Klart att det är hos mig det sitter. Tyvärr. Men just nu känns det lite bättre faktiskt. Har just kommit hem från ritur (med sällskap...). Den andra hästen gjorde plötsligt precis som min brukar göra, dvs mitt ute i skogen tvärstannade hon, blåste upp sig och vägrade gå framåt utan ville bara vända och dra hem. Min häst hakade givetvis på och blev skitskraj. Jag tänkte (och sade...) instinktivt "Vi vänder, va?" men min kompis klev bara stencool och liksom självklart av hästen och ledde henne förbi det läskiga. Hur smidigt som helst! Det är såklart SÅ jag ska göra! Sen satt vi upp och fortsatte. Puh, känns bra dels att jag fick se att andra har samma problem och dels att det inte behöver vara någon big deal. Nu gäller det bara att tvätta bort mina hjärnspöken, fniss. Ska dock fortsätta markarbete-ledarskap och försiiiktig ridning, med sällskap tills jag vågar alldeles SJÄLV.

 

[bengall]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Glad att kunna vara till iaf liiite hjälp.

Lycka till i fortsättningen.

 

[Evergreen]

Sv: Hjälp! Hon vänder och drar hem...

Sådär kan mitt sto ha vissa tendenser till att göra när hon känner att jag är osäker och inte helt 100% i:gt TÄNKER framåt...(t.ex efter att jag åkt i backen rejält nångång)

Då kan hon stanna, låtsas se saker, fara iväg åt sidorna o.sv.
Bara man inte helt och hållet tänker framåt, så känner hästen det, och gör inte det heller.

Jag vet inte om det är så i ditt fall, hon KAN ju faktiskt känna någon läskig doft... Men det låter mer som om hon helt enkelt kommit på ett jättebra sätt att slippa arbetet på!

De tre senaste hästarna som jag ridit på egen hand har varit ston, och alla höll dom på så i början och testade mig. Låtsades se saker, tvärnitade, backade, försökte snurra runt...
I mitt fall har det alltid hjälpt att helt enkelt vara ENVIS och ge sig fan på att dom ska fram! Men jag har hellet aldrig varit RÄDD, (ung och odödlig... Än så länge )

Är det alltid samma ställe hon gör så på, eller är det olika?
Testa att låt en lite tuffare ryttare rida henne nån gång, och se om hon gör samma sak då?