Sv: Presentera era staffar!
Jag har bara haft en Amstaff, men känner ganska många. Men jag kan ju inte stå för alla individer inom rasen - såklart. Men om jag ska utgå ifrån mina egna erfarenheter här då..
Det är INTE dom lättaste att få en hållbar och bra vardagslydnad på. Dom är envisa, egensinniga och tycker oftast bättre om att strosa omkring själva än att lyda löjliga kommandon. Benjamin gör det mesta för godis, men det finns också mycket som är mer intressant än det.. Och det spelar ingen roll hur rolig matte är, om det finns någon trevlig lukt i närheten. Han börjar bli bättre nu, men man får kämpa en del för att få till det.
Jakt har han definitivt i sig. Enda gången han inte skulle sticka på hare/rådjur/annat, det är om jag ser djuret först och kan ge ett kommando innan han får syn på det. Då håller han sig till det jag sagt, men det är helt omöjligt att få stopp på honom om han börjat springa. Nu är han sådan att han springer en bit, och sen inser han att bytet är för snabbt och ger upp, och kommer då tillbaka direkt. Men skulle han mot all förmodan hinna ifatt djuret skulle han antagligen bita det också. När han fått träffa tamdjur, typ kanin/hamster i bur hemma hos någon, så blir han helt okontaktbar, och ska bara ha djuret.
Temperamentet i sig är alldeles utmärkt tycker jag. Dom är tuffa, roliga, kan hänga med på allt och fullkomligen älskar människor.
Benjamin är en väldigt stabil kille, som vid 16 v ålder utan problem stod bredvid hundratals vrålande Harley's och bara viftade på svansen och ville hälsa på förarna
Han är inte rädd för maskiner, tunnelbanor, höga ljud etc.
Trots att han sjuder av testosteron för tillfället, så startar han aldrig bråk. Som jag skrivit innan, så backar han dock inte heller. Det kom ungefär vid 10-11 mån ålder, innan dess visade han underkastelse om han fick en tillsägning av äldre hanar.
Jag vet inte hur jakten ser ut hos alla, men jag vet att hans mamma är likadan som han i alla fall. Hon jagar allt som rör sig om hon är lös, och har inga problem att sticka iväg lååångt tyvärr.
Dom är otroligt framåt, och har lika mycket energi som 10 "vanliga" hundar ungefär Han kan utan problem vara med oss på något äventyr i 5-6 timmar och sen leka hela kvällen lång med någon hundkompis. Det går alltid att få igång honom till bus och kamp, och han skulle aldrig vara den som avslutade en lek Eventuellt kan han lägga sig ner i några sekunder medan lekkompisen dricker, och sen är det fullt ös igen.
Men som sagt, det är svårt att få in en lydnad som alltid sitter där för han har inget intresse alls av träning egentligen. Han är som allra nöjdast när han får gå på tomten dagarna i ända, leka kamplekar, bada i sin pool och rusa järnet.
Några mer frågor?
Jag har bara haft en Amstaff, men känner ganska många. Men jag kan ju inte stå för alla individer inom rasen - såklart. Men om jag ska utgå ifrån mina egna erfarenheter här då..
Det är INTE dom lättaste att få en hållbar och bra vardagslydnad på. Dom är envisa, egensinniga och tycker oftast bättre om att strosa omkring själva än att lyda löjliga kommandon. Benjamin gör det mesta för godis, men det finns också mycket som är mer intressant än det.. Och det spelar ingen roll hur rolig matte är, om det finns någon trevlig lukt i närheten. Han börjar bli bättre nu, men man får kämpa en del för att få till det.
Jakt har han definitivt i sig. Enda gången han inte skulle sticka på hare/rådjur/annat, det är om jag ser djuret först och kan ge ett kommando innan han får syn på det. Då håller han sig till det jag sagt, men det är helt omöjligt att få stopp på honom om han börjat springa. Nu är han sådan att han springer en bit, och sen inser han att bytet är för snabbt och ger upp, och kommer då tillbaka direkt. Men skulle han mot all förmodan hinna ifatt djuret skulle han antagligen bita det också. När han fått träffa tamdjur, typ kanin/hamster i bur hemma hos någon, så blir han helt okontaktbar, och ska bara ha djuret.
Temperamentet i sig är alldeles utmärkt tycker jag. Dom är tuffa, roliga, kan hänga med på allt och fullkomligen älskar människor.
Benjamin är en väldigt stabil kille, som vid 16 v ålder utan problem stod bredvid hundratals vrålande Harley's och bara viftade på svansen och ville hälsa på förarna
Han är inte rädd för maskiner, tunnelbanor, höga ljud etc.Trots att han sjuder av testosteron för tillfället, så startar han aldrig bråk. Som jag skrivit innan, så backar han dock inte heller. Det kom ungefär vid 10-11 mån ålder, innan dess visade han underkastelse om han fick en tillsägning av äldre hanar.
Jag vet inte hur jakten ser ut hos alla, men jag vet att hans mamma är likadan som han i alla fall. Hon jagar allt som rör sig om hon är lös, och har inga problem att sticka iväg lååångt tyvärr.
Dom är otroligt framåt, och har lika mycket energi som 10 "vanliga" hundar ungefär
Han kan utan problem vara med oss på något äventyr i 5-6 timmar och sen leka hela kvällen lång med någon hundkompis. Det går alltid att få igång honom till bus och kamp, och han skulle aldrig vara den som avslutade en lek Eventuellt kan han lägga sig ner i några sekunder medan lekkompisen dricker, och sen är det fullt ös igen.Men som sagt, det är svårt att få in en lydnad som alltid sitter där för han har inget intresse alls av träning egentligen. Han är som allra nöjdast när han får gå på tomten dagarna i ända, leka kamplekar, bada i sin pool och rusa järnet.
Några mer frågor?
