Prata med barnen om jämnställdhet

[Mirre]

Det kommer ju drösvis med leksakskataloger i posten nu och barnen tittar i dem såklart.
Men flera gånger har jag hört dem säga att "det där är för tjejer", "det kan vi inte leka med". Jättetråkigt och jag svarar varje gång att alla leksaker är till för alla, spelar ingen roll om man är tjej eller kille.
Vill inte att de ska känna den begränsningen att de bara kan leka med vissa saker för att det är pojkar.
Hur har ni pratat med era barn om det?

 

[Bexzor]

Vill inte att de ska känna den begränsningen att de bara kan leka med vissa saker för att det är pojkar.
Hur har ni pratat med era barn om det?

Det är först nu när sonen är 11 år som jag märker av detta.
Innan har han lekt med allt , som liten hade han docka med sulky, litet kök med tillbehör, eldriven motorcykel bla. Jag har alltid sagt javisst när sonen önskat sig något oavsett "vilket kön det riktar sig mot". Tror att det har påverkat honom omedvetet eftersom jag aldrig hört sonen säga att det är "tjej-leksak". Då var det värre i förra veckan när han berättade att de gått igenom i skolan hur barn blir till - så nu vägrar han leka med tjejer för det var visst äckligt hur barn blir till
.
Lillebror på 2 år ska få en baddocka i julklapp då han ska bli storebror i mars. Men annars fick han en liten docka när han fyllde 1 år, och inga leksaker är inriktade mot ett speciellt kön utan mer riktade till utveckling som böcker, utklädningsmaterial, mega blok osv. Precis som med storebror.

 

[Mirre]

Mina är 4 och 7 och det är mest äldsta som säger såhär, men lillebror hakar ju på såklart.
Vi har också ett kök som de gärna leker med, båda älskar att laga mat och baka. Stora sonen har en pappa som anser att allt rosa är bara för tjejer, killar kan absolut inte ha det (det är "bögigt" som han uttrycker det ) Där är det bara "tuffa" leksaker som är tillåtet, bilar, maskiner osv. Naturligtvis påverkas sonen av det, så vill ge honom lite sunda värderingar härifrån

 

[turbofling]

Bada jag och min man är noga med att säga att till barnen att det spelar ingen roll om man är pojke eller flicka. Min mellandotter (nu 5ar) älskade McQueen, blatt och grönt men nu har hon "lärt" sig att det är för pojkar och flickor ska tycka om annat. För tyvärr är hela samhället här (mer än i Sverige tycker jag) väldigt könsinriktat, förskolan verkar inte ha ngn tanke pa genusperspektiv. Den gruppen mina barn gar/har gatt i är den rosa gruppen och det var ju synd om pojkarna men tjejerna förväntades älska det (nyöppnad förra aret).
Min man far ofta höra kommentarer om att han maste ha det tufft/kommer fa det tufft hemma med tre döttrar. Ingen av oss har rikigt förstat skillnaden mot om vi haft tre pojkar eller blandat.

Här hemma finns iaf alla typer av leksaker,olika typer bilar med tillhör, lego i alla varianter, tag, barbies, docko med tillbehör, lekkök, playmobil osv och dom leker med allt. Men framförallt 6aringen säger ofta när hon tittar i leksakskatalogen om att det är för pojkar/flickor.

En sak finns inte hos oss och det är "krigsleksaker", det anses väl som en pojkleksak men skulle inte komma in i vart hus oavsett kön pa barnen.

 

[Raderad medlem 19815]

Det kommer ju drösvis med leksakskataloger i posten nu och barnen tittar i dem såklart.
Men flera gånger har jag hört dem säga att "det där är för tjejer", "det kan vi inte leka med". Jättetråkigt och jag svarar varje gång att alla leksaker är till för alla, spelar ingen roll om man är tjej eller kille.
Vill inte att de ska känna den begränsningen att de bara kan leka med vissa saker för att det är pojkar.
Hur har ni pratat med era barn om det?

Du kanske kan läsa den här boken och få lite tips? Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2.

http://www.dn.se/insidan/vi-ser-det-vi-forvantar-oss/

 

[Mirre]

Du kanske kan läsa den här boken och få lite tips? Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2.

http://www.dn.se/insidan/vi-ser-det-vi-forvantar-oss/

Ska kolla in den

 

[cirkus]

Jag är glad att mina barn är stora - döttrarna är hardcore feminister. Sonen är helt klart medveten om genus - det blir man om man har många diskussioner i ämnet.

När barnen var små så var det så självklart att inte trycka in ungarna i en viss fålla bara för att de var ett visst kön. Sonen ärvde kläder och grejer av sina systrar, tjejerna ärvde av sin äldre kusin (en grabb) det var inga konstigheter för dom, däremot så fick sonen höra att "Du har ju en ROSA ryggsäck - en tjejrygga..." han svarade "Javisst, den har jag fått av M&M (storasystrarnas namn)" sen blev det tyst

 

[Mirre]

Bada jag och min man är noga med att säga att till barnen att det spelar ingen roll om man är pojke eller flicka. Min mellandotter (nu 5ar) älskade McQueen, blatt och grönt men nu har hon "lärt" sig att det är för pojkar och flickor ska tycka om annat. För tyvärr är hela samhället här (mer än i Sverige tycker jag) väldigt könsinriktat, förskolan verkar inte ha ngn tanke pa genusperspektiv. Den gruppen mina barn gar/har gatt i är den rosa gruppen och det var ju synd om pojkarna men tjejerna förväntades älska det (nyöppnad förra aret).
Min man far ofta höra kommentarer om att han maste ha det tufft/kommer fa det tufft hemma med tre döttrar. Ingen av oss har rikigt förstat skillnaden mot om vi haft tre pojkar eller blandat.

Här hemma finns iaf alla typer av leksaker,olika typer bilar med tillhör, lego i alla varianter, tag, barbies, docko med tillbehör, lekkök, playmobil osv och dom leker med allt. Men framförallt 6aringen säger ofta när hon tittar i leksakskatalogen om att det är för pojkar/flickor.

En sak finns inte hos oss och det är "krigsleksaker", det anses väl som en pojkleksak men skulle inte komma in i vart hus oavsett kön pa barnen.

Krigsleksaker kommer inte in här heller.
Vad tråkigt med sådan brist på genustänk på förskolan, att uppkalla grupper efter färger är väl helt ok men att förutsätta att alla flickor ska jubla bara för att det är rosa är ju vansinne.

 

[ameo]

Det kommer ju drösvis med leksakskataloger i posten nu och barnen tittar i dem såklart.
Men flera gånger har jag hört dem säga att "det där är för tjejer", "det kan vi inte leka med". Jättetråkigt och jag svarar varje gång att alla leksaker är till för alla, spelar ingen roll om man är tjej eller kille.
Vill inte att de ska känna den begränsningen att de bara kan leka med vissa saker för att det är pojkar.
Hur har ni pratat med era barn om det?

vi har nog pratat en hel del om det där. Om någon har sagt nåt om "tjejleksaker" eller "pojkfärger" eller liknande, så har jag ställt motfrågan "varför?" och utifrån det har vi fått ett bra samtal.
Vi har erbjudit alla varianter av leksaker hos oss, så man har kunnat välja. (utom krigsleksaker). Både söner och döttrar har lekt med dockor och dockvagnar, likaväl som bilbanor och tågbanor. Alla barnen har snickrat och grejat utomhus. Osv.
När de sen blivit lite äldre har de valt favoritsysselsättningar och leksaker.

 

[Honungshumlan]

En undran. Ni som inte har låtit barnen leka med krigsleksaker. Var har ni dragit gränsen? Vid allt som är ett vapen? Skulle det innefatta typ en Emil bysse? Dvs ett trä gevär? En riddares rustning med svärd?
Hur reagerade ni om barnen lekte att en pinne var en pistol och "sköt" på varandra?

Jag funderar själv på dessa frågor inför när lilleman blir större. Jag hade själv tillgång till sådana leksaker och visst lekte vi att vi jagade djur eller att vi sköt varandra. I mitt fall kan jag inte säga att det påverkat mig något nämnvärt i det långa loppet, men det är ju inte särskilt trevliga lekar.

 

[Badger]

En undran. Ni som inte har låtit barnen leka med krigsleksaker. Var har ni dragit gränsen? Vid allt som är ett vapen? Skulle det innefatta typ en Emil bysse? Dvs ett trä gevär? En riddares rustning med svärd?
Hur reagerade ni om barnen lekte att en pinne var en pistol och "sköt" på varandra?

Jag funderar själv på dessa frågor inför när lilleman blir större. Jag hade själv tillgång till sådana leksaker och visst lekte vi att vi jagade djur eller att vi sköt varandra. I mitt fall kan jag inte säga att det påverkat mig något nämnvärt i det långa loppet, men det är ju inte särskilt trevliga lekar.

Nu svarar kanske fel person men vi låter femåringen leka med krigsleksaker, tveklöst. Det vore orättvist att låta honom se Star Wars rebels (teknad barnserier) men aldrig få agera ut det i lek med ett lasersvärd.

Svårt med Lego sedan dessutom, mycket Star Wars o Chima finns ju som barn vill ha.

Dessutom älskar vi själva att "leka krig" båda har lajvat o boffrat. Boffersvärd köpte jag ett till oss var utan att han bad om det. Pistoler har han aldrig bett om och vi inte köpt.

Mamma surar lite. Men tycker leka pirater är helt ok Nåja, någonstans tycker jag det är nästan värre att som hon gjort, antyda för honom att hans oskyldiga lekar med lasersvärd har koppling till riktigt krig. Sedan ser vi ju faktiskt på actionfilmer och "äventyrsfilmer" som vuxen befolkning. Det borde vara lika illa som att springa och ropa pang. Nåja andra tycker såklart annat, helt ok.

 

[Honungshumlan]

Nu svarar kanske fel person men vi låter femåringen leka med krigsleksaker, tveklöst. Det vore orättvist att låta honom se Star Wars rebels (teknad barnserier) men aldrig få agera ut det i lek med ett lasersvärd.

Svårt med Lego sedan dessutom, mycket Star Wars o Chima finns ju som barn vill ha.

Dessutom älskar vi själva att "leka krig" båda har lajvat o boffrat. Boffersvärd köpte jag ett till oss var utan att han bad om det. Pistoler har han aldrig bett om och vi inte köpt.

Mamma surar lite. Men tycker leka pirater är helt ok Nåja, någonstans tycker jag det är nästan värre att som hon gjort, antyda för honom att hans oskyldiga lekar med lasersvärd har koppling till riktigt krig. Sedan ser vi ju faktiskt på actionfilmer och "äventyrsfilmer" som vuxen befolkning. Det borde vara lika illa som att springa och ropa pang. Nåja andra tycker såklart annat, helt ok.

Fel person att svara tycker jag inte. Du ger ju din nyans i min fundering.
Det är det där med gränsdragningen som jag funderar över. Jag skulle inte tveka tex om mitt barn skulle vilja utöva någon kampsport, fäktning eller skytte tex. Det hade varit helt okej för mig.

Skulle vi åka till high chapparall om några år så kan jag tänka mig att han skulle vilja ha en sheriffpistol tex. Det känns mer harmlöst än en kopia av ett maskingevär, där väcks definitivt olustkänslan.

 

[Badger]

Fel person att svara tycker jag inte. Du ger ju din nyans i min fundering.
Det är det där med gränsdragningen som jag funderar över. Jag skulle inte tveka tex om mitt barn skulle vilja utöva någon kampsport, fäktning eller skytte tex. Det hade varit helt okej för mig.

Skulle vi åka till high chapparall om några år så kan jag tänka mig att han skulle vilja ha en sheriffpistol tex. Det känns mer harmlöst än en kopia av ett maskingevär, där väcks definitivt olustkänslan.

Mjo, jag har också extremt svårt att föreställa mig en scen där jag nöjt köper ett plastmaskingevär till min sjuåring.

Samtidigt har jag ju stått i ett grustag med ett soft airgun maskingevär på en möhippa. Så frågan är, en fjortonåring? Vad gör man med en tös på 15. Som vill testa paintball på vännens födelsedag.

Eller Leos lekland med mjukbollkanonerna vid piratskeppet (tillåter i vårt fall).

Firat person shooter spel. Svårt, men noga med ålder tycker jag. Många föräldrar verkar usla på det (rekommenderad ålder på dataspel, vi kommer vara väldigt noga och är noga med filmer.)

 

[AgentCarter]

Okej, är inte helt rätt men kollade i ellos katalog idag, där har de b.la. en flicka (troligtvis lite svårt att se under masken) som står på händerna i en captain america dräkt
(min son ska få en sån dräkt från ellos)

 

[Badger]

Det kommer ju drösvis med leksakskataloger i posten nu och barnen tittar i dem såklart.
Men flera gånger har jag hört dem säga att "det där är för tjejer", "det kan vi inte leka med". Jättetråkigt och jag svarar varje gång att alla leksaker är till för alla, spelar ingen roll om man är tjej eller kille.
Vill inte att de ska känna den begränsningen att de bara kan leka med vissa saker för att det är pojkar.
Hur har ni pratat med era barn om det?

Bara vid frågor eller om han sagt någonting. Ignorance is bliss tänker jag mig för en femåring.
Vi har väl på förekommen anledning diskuterat rosa, -alla får gilla alla färger. Fast vissa kanske inte vet att det är så. Men du vet ju det.

Det är väldigt svårt tycker jag att prata om utan att omedvetet antyda att det andra barnet har puckade föräldrar eller åsikter.

 

[AgentCarter]

En undran. Ni som inte har låtit barnen leka med krigsleksaker. Var har ni dragit gränsen? Vid allt som är ett vapen? Skulle det innefatta typ en Emil bysse? Dvs ett trä gevär? En riddares rustning med svärd?
Hur reagerade ni om barnen lekte att en pinne var en pistol och "sköt" på varandra?

Jag funderar själv på dessa frågor inför när lilleman blir större. Jag hade själv tillgång till sådana leksaker och visst lekte vi att vi jagade djur eller att vi sköt varandra. I mitt fall kan jag inte säga att det påverkat mig något nämnvärt i det långa loppet, men det är ju inte särskilt trevliga lekar.

Vår son får ha vapen (pistoler, svärd, gevär you name it) och reglerna med skjutvapnen är att man får inte sikta på folk. Det är samma regel som alla kompisar har så fungerar bra (jägare allihopa nästan)
Med svärd får man inte slå den andra personen och man får inte skada överlag.

 

[AgentCarter]

Bara vid frågor eller om han sagt någonting. Ignorance is bliss tänker jag mig för en femåring.
Vi har väl på förekommen anledning diskuterat rosa, -alla får gilla alla färger. Fast vissa kanske inte vet att det är så. Men du vet ju det.

Det är väldigt svårt tycker jag att prata om utan att omedvetet antyda att det andra barnet har puckade föräldrar eller åsikter.

Vi kör med på denna, men han är inte mer än snart fyra. Man behöver inte veta allt faktiskt, utan vi håller koll så det funkar på dagis och han har fått en docka (han ville ha den, den heter Margareta av alla jäkla namn) men han leker mest med sina traktorer, bygger i verkstaden och ränner i skogen. Men det har att göra med var vi bor och inte kön enligt mig.
Vi lyssnar dock en del på p1 och där har man fått lite frågor ibland (som vi ibland slätar över, han lär sig tids nog om terror och mord). Jag har dock börjat prata lite om att alla vuxna inte är snälla och man får bara följa med de man känner, tror dock inte det gått in.

 

[Monstermom]

Jag har kört samma linje som @ameo , fråga varför något är för tjejer/killar, på vilket sätt, vad betyder det att det är så, vad händer som man skulle tycka annorlunda, osv. Det går inte att väga emot allt som trycks in i dem från alla håll och kanter, man får försöka "beväpna" dem så de lär sig vara medvetna och ifrågasättande.

 

[Badger]

Vi kör med på denna, men han är inte mer än snart fyra. Man behöver inte veta allt faktiskt, utan vi håller koll så det funkar på dagis och han har fått en docka (han ville ha den, den heter Margareta av alla jäkla namn) men han leker mest med sina traktorer, bygger i verkstaden och ränner i skogen. Men det har att göra med var vi bor och inte kön enligt mig.
Vi lyssnar dock en del på p1 och där har man fått lite frågor ibland (som vi ibland slätar över, han lär sig tids nog om terror och mord). Jag har dock börjat prata lite om att alla vuxna inte är snälla och man får bara följa med de man känner, tror dock inte det gått in.

Vi har ju också alltid presenterat saker lika. Dvs medvetet tagit fram rosa och blått, ställt bredvid varandra, låtit prova rosa först osv. Det är väldigt lätt att påverka där i val tycker jag. Han gillar rosa o grönt, inte blått. Rosa är ju en ganska stark färg, tror de flesta barn skulle dras till den vid tillåtelse.

Just nu gillar han star wars men My Little Pony, prinsessan Sophia o Tingeling har också varit favoriter. Tycker faktiskt de filmerna är nästan bättre än många "pojkfilmer". De tar upp vänskap och vetenskap och nyfikenhet o uppfinningar på ett ennat sätt. En hel del har hänt där. Big Hero 6 visar på ett hopp även på hm gossidan.

 

[Freddie]

Fram till sonen var i fyraårsåldern var det handling framför prat. Jag köpte mycket rosa och lila kläder, typiska "flickleksaker" etc. och såg till att vara så mycket motvikt som möjligt mot omgivningens eviga "könande". Därefter har vi pratat, pratat och pratat om ämnet, samtidigt som jag fortsatt har köpt rosa vantar och stövlar utan att kommentera det i stil med "Pojkar kan också ha rosa!". Nu är han 9 år och väldigt medveten om att män är priviligierade, han ser själv mönster och kommenterar det med jämna mellanrum. "Jaha, det är bara män, män, män som vanligt" kan han sucka när han ser barnprogram eller läser böcker. Han bär fortfarande rosa kängor, rosaglittriga vantar och halsband och de få gånger andra barn (eller vuxna...) kommenterat det har han svarat dem med ett lugnt "Är det inte lite underligt att vi fortfarande pratar om flick- och pojkfärger på 2000-talet?".

Det ligger mycket medvetet arbete bakom och jag kan ärligt talat säga att jag tycker att jag har gjort ett bra jobb med sonen när det kommer till just genus och jämställdhet. Men nog fan önskar jag att det inte hade behövts, utan att det faktiskt _var_ självklart att alla barn kunde klä sig i vad de ville och leka med både dockor och bilar utan att det höjdes på ögonbryn.