Taskig_kollega
Trådstartare
Skriver anonymt eftersom jag absolut inte vill riskera att den berörda personen eller någon i närheten kan förstå, framför allt eftersom jag inte vet vad konsekvenserna blir...
Saken är den att min arbetsgrupp förra veckan som vanligt hade veckomöte där vi planerade kommande veckan. Det blev då lite diskussioner mellan några i gruppen, men ingen direkt konflikt eller så. Tänkte inte mer på det. Dagen efter hade jag ett spontant möte med vår chef om en sak, och då frågar han om vad jag tycker om en kollega. Jag var ärlig och sa som det är, att jag tycker att den personen är ganska oengagerad i sitt arbete och att det är svårt att få svar och leveranser när man ber om något. Jag sa också att det kanske är för att personen är blyg och inte riktigt vågar fråga om det är något som är oklart (personen är ung och ny hos oss och har vad jag vet inte jobbat på liknande ställen tidigare). Då säger chefen att han överväger att låta den här personen sluta hos oss och ta in en ny.
Nu har jag tänkt på det här samtalet i en vecka och kan inte sluta gräma mig över vad jag sa till chefen. Jag trodde inte att det skulle få sådana konsekvenser för personen ifråga och var absolut inte menat att prata "skit". Jag var bara ärlig (och mer konstruktiv i mina exempel än vad jag skriver ut här, men vill undvika igenkänningsfaktor) och tänkte väl inte mer än att chefen behöver veta hur gruppen mår och fungerar. Jag är rätt säker på att minst en annan person uttryckligen har klagat på personen ifråga till chefen, men jag har ingen aning om fler har gjort det.
Jag tror som sagt att den här personen "bara" är lite ung och omogen, och säkert kan växa till sig i sin roll. Det känns lite hårt med avsked från eventuellt första jobbet...eller är det sånt man får ta? Är det jag som är för blödig och har fått mina moderkänslor väckta ?
Kan tillägga att för egen del har jag inget ont av vad personen gör (eller snarare inte gör), jag är inte direkt beroende och den dagen jag blir skulle jag nog försöka guide lite mer (om det nu är så att det handlar om okunskap och/eller rädsla, jag vill ju inte att det slutar med att jag gör jobbet om det verkligen är en latmask...) (Jag vet inte hur andra, som är mer beroende av personen, ser det och det får ju stå för dem vad de säger till chefen. Jag grämer mig över min egen del i det här...)
Hjälp mig med lite input! Var jag en elak kollega? Eller gjorde jag rätt som var ärlig?
Saken är den att min arbetsgrupp förra veckan som vanligt hade veckomöte där vi planerade kommande veckan. Det blev då lite diskussioner mellan några i gruppen, men ingen direkt konflikt eller så. Tänkte inte mer på det. Dagen efter hade jag ett spontant möte med vår chef om en sak, och då frågar han om vad jag tycker om en kollega. Jag var ärlig och sa som det är, att jag tycker att den personen är ganska oengagerad i sitt arbete och att det är svårt att få svar och leveranser när man ber om något. Jag sa också att det kanske är för att personen är blyg och inte riktigt vågar fråga om det är något som är oklart (personen är ung och ny hos oss och har vad jag vet inte jobbat på liknande ställen tidigare). Då säger chefen att han överväger att låta den här personen sluta hos oss och ta in en ny.
Nu har jag tänkt på det här samtalet i en vecka och kan inte sluta gräma mig över vad jag sa till chefen. Jag trodde inte att det skulle få sådana konsekvenser för personen ifråga och var absolut inte menat att prata "skit". Jag var bara ärlig (och mer konstruktiv i mina exempel än vad jag skriver ut här, men vill undvika igenkänningsfaktor) och tänkte väl inte mer än att chefen behöver veta hur gruppen mår och fungerar. Jag är rätt säker på att minst en annan person uttryckligen har klagat på personen ifråga till chefen, men jag har ingen aning om fler har gjort det.
Jag tror som sagt att den här personen "bara" är lite ung och omogen, och säkert kan växa till sig i sin roll. Det känns lite hårt med avsked från eventuellt första jobbet...eller är det sånt man får ta? Är det jag som är för blödig och har fått mina moderkänslor väckta ?
Kan tillägga att för egen del har jag inget ont av vad personen gör (eller snarare inte gör), jag är inte direkt beroende och den dagen jag blir skulle jag nog försöka guide lite mer (om det nu är så att det handlar om okunskap och/eller rädsla, jag vill ju inte att det slutar med att jag gör jobbet om det verkligen är en latmask...) (Jag vet inte hur andra, som är mer beroende av personen, ser det och det får ju stå för dem vad de säger till chefen. Jag grämer mig över min egen del i det här...)
Hjälp mig med lite input! Var jag en elak kollega? Eller gjorde jag rätt som var ärlig?