Min todo-lista har haft lite för många punkter som skjutits på så där länge att de liksom hänger över en som en ständig mental belastning. Delvis beroende på att de är svåra att joxa in i ett heltidsarbetande schema för att man behöver ta sig till andra som också bara jobbar dagtid. Men även för att det är trista kostnader var och en, och ännu värre när man staplar dem på varandra. Samtidigt som de flesta till sist måste lösas på något sätt.
Och nu - ynka två dagar in på semestern - är en hel hög av dessa plåster ÄNTLIGEN avrivna, och jag känner mig förvisso fattigare men samtidigt så nöjd! Det är som ett mentalt reningsbad att bli kvitt sådana här surdegar. Och att slippa oroa sig för att kostnaderna måste tas längre fram.
Cykeln servad, check.
Unghäst röntgad, check (ok det är ett par veckor sedan men ändå)
Bilen har varit på verkstad för att få polerat fram anständiga strålkastare, check.
Nya däck till hästsläpet beställda, levererade och ska bytas i morgon förmiddag, check.
Tid bokad för veterinärkoll av katten, check.
Samt ett par skor, shortchaps och väska inlämnade till skomakare för lagning: CHECK! Shortchapsen som annars är superbra är inte använda på säkert tre fyra år för att dragkedjejävlen varit trasig (ok delvis för att det har varit strul med den enda hittills ridbara hästen också... men knappast bara därför) Och skorna och väskan har inte heller pajat helt nyligen, om man säger så.
Av bara farten rev jag av ett eget träningspass på gymmet på vägen hem OCH har bokat in mig på två gruppträningspass denna vecka, vilket inte inträffat sedan Hedenhös brann ungefär.
Passande nog spelades denna låt i radion på vägen hem (kände att det var lite till min ära):