LillaGeisha
Trådstartare
eller medryttare.
Det har på sista tiden kommit så många trådar som handlar om negativa erfarenheter om fodervärdar/ägare och medryttare. Många som går i tankarna att skaffa foderhäst eller lämna ut sin ögonsten på foder alternativ hitta en medryttare måste ju bli skrämda av allt negativt man läser.
Det måste ju också finnas positiva erfarenheter. Kan börja med min egen.
Vi är fodervärd åt en busig C-ponny. Anledningen till att vi har honom på foder och att jag inte köpte någon är inte pengabrist utan att dottern fyller arton nästa år och vi är blödig som få och skulle ha svårt att sälja pållen. Sökte med ljus och lyckta efter en bra ponny och hittade efter ett år Basse bus.
Efter samtal med ägaren, som jag omedelbart fattade tycke för, åkte vi nästa tjugo mil för att titta på honom. Vi föll pladask och bestämde oss på stubben för honom.
Ponnyn var en hopponny som inte vill hoppa högre höjder längre. Då dottern gärna tävlar dressyr men även hoppning i lite lättare klasser så passade han utmärkt.
Sagt och gjort, hem kom en bortskämd men ack så charmig rackare. Han har gått från att bara ha gjort två inte helt lyckade starter i dressyr, till att ha många placeringar i regional LA på lite över ett år.
Ägarna till ponnyn är fantastiska! Vi har kontakt med jämna mellanrum på telefon eller mail. De har också kommit till vårat dressyrkm och sett dottern kamma hem vinsten båda gångerna. De vill verkligen att vi ska känna att han är våran häst och det gör vi verkligen. Om ett år ska vi sälja honom och får då en del av summan. De anser att det ju är vi som känner honom nu.
Jag vet också att ägarna är mycket nöjda med oss som fodervärdar. Jag lägger lika mycket pengar och tid på honom som min egen häst. Ponnyn har uträknad foderstat, har fått två nya sadlar (han musklar sig hela tiden), köpte i veckan ett nytt täcke till honom då han blev av med all päls. Han tränas för tränare varje vecka. Var annan vecka dressyr och var annan vecka hopp. Han rids ut ofta och radarparet har hur kul som helst. Behöver han tandläkare, spruta eller vetvård får han det.
Vi far ofta på tävlingar och jag njuter av att vara ponnymamma. Vi avgudar vårat lilla vita troll och fasar redan för den dagen han ska säljas!
Visst måste det finnas fler som känner som oss, eller.........
Det har på sista tiden kommit så många trådar som handlar om negativa erfarenheter om fodervärdar/ägare och medryttare. Många som går i tankarna att skaffa foderhäst eller lämna ut sin ögonsten på foder alternativ hitta en medryttare måste ju bli skrämda av allt negativt man läser.
Det måste ju också finnas positiva erfarenheter. Kan börja med min egen.
Vi är fodervärd åt en busig C-ponny. Anledningen till att vi har honom på foder och att jag inte köpte någon är inte pengabrist utan att dottern fyller arton nästa år och vi är blödig som få och skulle ha svårt att sälja pållen. Sökte med ljus och lyckta efter en bra ponny och hittade efter ett år Basse bus.
Efter samtal med ägaren, som jag omedelbart fattade tycke för, åkte vi nästa tjugo mil för att titta på honom. Vi föll pladask och bestämde oss på stubben för honom.
Ponnyn var en hopponny som inte vill hoppa högre höjder längre. Då dottern gärna tävlar dressyr men även hoppning i lite lättare klasser så passade han utmärkt.
Sagt och gjort, hem kom en bortskämd men ack så charmig rackare. Han har gått från att bara ha gjort två inte helt lyckade starter i dressyr, till att ha många placeringar i regional LA på lite över ett år.
Ägarna till ponnyn är fantastiska! Vi har kontakt med jämna mellanrum på telefon eller mail. De har också kommit till vårat dressyrkm och sett dottern kamma hem vinsten båda gångerna. De vill verkligen att vi ska känna att han är våran häst och det gör vi verkligen. Om ett år ska vi sälja honom och får då en del av summan. De anser att det ju är vi som känner honom nu.
Jag vet också att ägarna är mycket nöjda med oss som fodervärdar. Jag lägger lika mycket pengar och tid på honom som min egen häst. Ponnyn har uträknad foderstat, har fått två nya sadlar (han musklar sig hela tiden), köpte i veckan ett nytt täcke till honom då han blev av med all päls. Han tränas för tränare varje vecka. Var annan vecka dressyr och var annan vecka hopp. Han rids ut ofta och radarparet har hur kul som helst. Behöver han tandläkare, spruta eller vetvård får han det.
Vi far ofta på tävlingar och jag njuter av att vara ponnymamma. Vi avgudar vårat lilla vita troll och fasar redan för den dagen han ska säljas!
Visst måste det finnas fler som känner som oss, eller.........