Först vill jag bara säga; kul tråd!Får se om jag vågar lägga upp något framöver!
Känner igen mig väldigt mycket i häst 1 eftersom jag också har en kallblodstravare med lite likt utseende t o m.
Tycker den är himla fin!
Du har gjort väldigt mycket bra utifrån situationen och hästen har väldigt trevlig gång, härlig framåtanda och bra hållning!
Om det är ok med tips så är jag helt övertygad om att det är två pusselbitar som kommer underlätta på sikt;
*balans
*lätthet fram (för annars sabbas balansen), man får vara försiktig med att hästen inte hamnar för lågt med huvudet i förhållande till vad den är i balans för, eller hamnar bakom hand, fast jag vet att det senare kan vara lättare sagt än gjort om hästen hamnar där för att den inte riktigt kan ta hjälperna. Den slår ju i bakhovarna i frambenen ibland och det ser ut att vara när framdelen hamnar för lågt så frambensstegen blir längre, samtidigt är den "djup" i formen.
En väldigt basic men grymt bra övning är att träna att flytta hästen i sidled med vikten, så den lär sig parera och balansera upp. Man får vara noga med att inte parera för mycket, att den hamnar för lågt/djupt eller att man ger den stöd i handen istället för att den själv balanserar ekipaget. Flytta in-ut på volt för vikten. I början kan det bli mer glida iväg ut- fånga upp och glida iväg in, och växla så, sen kan man tänja på gränsen för hur få steg emellan man kan flytta och hur lite både man själv och hästen kan göra och ändå känna att hästen svarar. Skulle hästen inte svara får man ta en tydlig halvhalt eller förhållning, kanske t o m göra halt eller bryta av till skritt och därifrån be den flytta, det kan såklart vara svårt för den att svara om den från början är i obalans.
Samtidigt själv försöka balansera upp sig (blir såklart också lättare ju bättre hästens balans blir, så det är lättare att förutspå rörelserna) så inte hästen både behöver balansera upp sig själv och ryttaren, sitta mitt över hästen.
Det är inga skänkelvikningar jag pratar om eller många steg, snarare helst bara något steg i taget och mer som pyttesvag antydan till öppna resp. sluta, att man känner att hästen klarar att töja liite på voltstorleken och minska liite på voltstorleken för vikten, och så många växlingar däremellan så hästen verkligen måste hitta balansen för att klara av det. Målet är inte att det ska bli tydlig ökning resp. minskning av volten utan tvärtom bara att den följer vikten något steg och sen byter man riktning så den får balansera om.
För mig har det varit en väldigt stor pusselbit i träningen, idag flera år senare övar vi fortfarande på samma regelbundet men nu kan jag mer tänka att jag har en volt och en mittpunkt, sen med vikten provar jag om han kan följa inåt-utåt i varje steg eller t o m två gånger per steg. Då blir det inga förflyttningar utan mer att hästen anpassar muskelaktiviteten och stabiliserar upp, hjälper till att hitta centrering och hållning/balans/bärighet, och stimulerar skallen på dom samtidigt.
Tror som sagt bara en sån grej skulle kunna göra väldigt stor skillnad om man ger det lite tid och inte bryr sig om hur det ser ut i början utan vad man får för effekt.
Jättebra tips! Tack! Ska prova
