Plugga 100% med småbarn och häst?

[ameo]

Om till exempel campusveckor är ett problem, så är det ju svårt att se hur man skulle kunna klara ett arbete. De allra flesta jobb kräver ju att man faktiskt är på jobbet.

Hur tänkte du nu?
Det är väl ändå rätt stor skillnad på att jobba heltid, ha barn på dagis och tillbringa resten av dygnet på hemmaplan med barnet, jämfört med att åka bort och bo borta på studieorten en hel vecka. Att vara borta en hel vecka kräver ju en hel del mer i form av barnomsorg och att det finns någon annan som tar hand om barnet när man själv inte är hemma. Är man t.ex ensamstående måste ju någon annan ta hand om barnet - det är inte alltid den andra föräldern finns i närheten och/eller tillhands. Eller om barnets andra förälders arbetstider ställer till det.

 

[Petruska]

Hur tänkte du nu?
Det är väl ändå rätt stor skillnad på att jobba heltid, ha barn på dagis och tillbringa resten av dygnet på hemmaplan med barnet, jämfört med att åka bort och bo borta på studieorten en hel vecka. Att vara borta en hel vecka kräver ju en hel del mer i form av barnomsorg och att det finns någon annan som tar hand om barnet när man själv inte är hemma. Är man t.ex ensamstående måste ju någon annan ta hand om barnet - det är inte alltid den andra föräldern finns i närheten och/eller tillhands. Eller om barnets andra förälders arbetstider ställer till det.

Ja, alltså en nackdel med distansstudier är ju att de studenterna uppenbarligen upplever det väldigt besvärligt att vistas vid universitetet en vecka. Gissningen att samma personer kommer att uppleva arbetstider som väldigt bekymmersamma, ligger för mig nära till hands. Eller så förväntar sig helt enkelt många att studierna ska vara som en promenad i parken, medan man räknar med att ett arbete är rätt krävande - och de förväntningarna påverkar så klart.

Det är ju något underligt med att ge sig på en utbildning under antagandet att det knappt kommer att märkas. Upplägget med distansutbildningar verkar uppmuntra sådant, vilket jag tycker att lärosätena borde ta sig en rejäl funderare på.

 

[Squie]

Om till exempel campusveckor är ett problem, så är det ju svårt att se hur man skulle kunna klara ett arbete. De allra flesta jobb kräver ju att man faktiskt är på jobbet.

(Distanskurser skulle jag - pga mina yrkeserfarenheter - generellt avråda alla från att gå. Allt jag kan se är att distanskurser fungerar rätt dåligt, väldigt många klarar inte den självdisciplinen, det studiesociala livet uteblir, studenterna tar inte studierna på allvar utan kombinerar dem med tex extremt korta dagar på förskolan för sina barn, och studenterna lär sig på det hela taget mindre. Hela grejen med att lärande sker i ett socialt samspel uteblir, och ingen självdisciplin kan ersätta det. Jag skulle vilja att universitet och högskolor tog sig en rejält självkritisk titt på sina distanskurser, av bland annat de skälen.)

Ja, alltså en nackdel med distansstudier är ju att de studenterna uppenbarligen upplever det väldigt besvärligt att vistas vid universitetet en vecka. Gissningen att samma personer kommer att uppleva arbetstider som väldigt bekymmersamma, ligger för mig nära till hands. Eller så förväntar sig helt enkelt många att studierna ska vara som en promenad i parken, medan man räknar med att ett arbete är rätt krävande - och de förväntningarna påverkar så klart.

Det är ju något underligt med att ge sig på en utbildning under antagandet att det knappt kommer att märkas. Upplägget med distansutbildningar verkar uppmuntra sådant, vilket jag tycker att lärosätena borde ta sig en rejäl funderare på.

Jag skönjer en bitterhet mot distansutbildningar?

 

[Bexzor]

Om till exempel campusveckor är ett problem, så är det ju svårt att se hur man skulle kunna klara ett arbete. De allra flesta jobb kräver ju att man faktiskt är på jobbet.

(Distanskurser skulle jag - pga mina yrkeserfarenheter - generellt avråda alla från att gå. Allt jag kan se är att distanskurser fungerar rätt dåligt, väldigt många klarar inte den självdisciplinen, det studiesociala livet uteblir, studenterna tar inte studierna på allvar utan kombinerar dem med tex extremt korta dagar på förskolan för sina barn, och studenterna lär sig på det hela taget mindre. Hela grejen med att lärande sker i ett socialt samspel uteblir, och ingen självdisciplin kan ersätta det. Jag skulle vilja att universitet och högskolor tog sig en rejält självkritisk titt på sina distanskurser, av bland annat de skälen.)

Fast distanskurser utökar också möjligheten för fler människor att gå utbildningen. För mig, och andra som har flera barn och arbetande sambo, så finns det ingen möjlighet att flytta till studieorten för att gå en utbildning. Att gå distans är därför enda möjligheten för många, men givetvis kräver det närvaro och engagemang! Nu har jag inte börjat studera på distans än men kollar redan nu upp vad det krävs av mig och min familj. För personlig del så innebär det att sambon som ofta arbetar obekväma tider tvingas justera om sina arbetstider de dagar jag kommer vara på skolan. Att det ens går att lösa är för att hans chef är otroligt flexibel, en arbetsförmån som inte alla har. Det är en detalj som jag tror många missar att kolla - hur distansstudier påverkar familjen. Alla utbildningar jag har kollat på som går på distans kräver fysisk närvaro på skolan, tex en dag i veckan , en vecka i månaden etc. Hur löser man det när man har barn inblandat? Speciellt med tanke på att studieorten ofta ligger flera timmar bort.

 

[Pontevecchio]

På samma sätt som man löser jobbresor? Den andra föräldern ihop med mor/farföräldrar får ta hand om barnet.

För egen del låter 8-16 guld. Hur många heltidsjobbande slutar 16?

 

[Squie]

Hur tänkte du nu?
Det är väl ändå rätt stor skillnad på att jobba heltid, ha barn på dagis och tillbringa resten av dygnet på hemmaplan med barnet, jämfört med att åka bort och bo borta på studieorten en hel vecka. Att vara borta en hel vecka kräver ju en hel del mer i form av barnomsorg och att det finns någon annan som tar hand om barnet när man själv inte är hemma. Är man t.ex ensamstående måste ju någon annan ta hand om barnet - det är inte alltid den andra föräldern finns i närheten och/eller tillhands. Eller om barnets andra förälders arbetstider ställer till det.

Exakt så var det för många. Det man som utomstående inte förstår är att distans med campusvecka betyder "ställa av sitt liv i en vecka". En vecka går bra...om när man åker på semester..men att ha det återkommande gör sitt på många plan. Dessutom glömmer många den extra kostnaden som blir. Jag tror vi räknade ut att varje månad lade vi extra utgifter som motsvarade en utlandresa till varmare ort.

 

[Sar]

Ja, alltså en nackdel med distansstudier är ju att de studenterna uppenbarligen upplever det väldigt besvärligt att vistas vid universitetet en vecka. Gissningen att samma personer kommer att uppleva arbetstider som väldigt bekymmersamma, ligger för mig nära till hands. Eller så förväntar sig helt enkelt många att studierna ska vara som en promenad i parken, medan man räknar med att ett arbete är rätt krävande - och de förväntningarna påverkar så klart.

Det är ju något underligt med att ge sig på en utbildning under antagandet att det knappt kommer att märkas. Upplägget med distansutbildningar verkar uppmuntra sådant, vilket jag tycker att lärosätena borde ta sig en rejäl funderare på.

Det är klart att det blir besvärligt campusveckor på distanstudier om dessa exempelvis ligger 60 mil bort jämfört med ett jobb som är beläget 10 minuter från hemmet. Jag känner mig rätt oförstående inför kopplingen med att de som tycker campusveckor är jobbiga också skulle ha problem med arbetstider, det känns helt taget ur luften.
Jag är ytterst tacksam för distansstudier som ger chansen till kompetensutveckling. Jag tänker mig att många som ännu inte är redo att ta studielån, gå ner nämnbart i arbetstid eller lämna familjen för att flytta till studieorten faktisk får chansen att studera ändå!

 

[Alexandra_W]

Jag har kursare på juristprogrammet som läst hela utbildningen med barn. De har dock då haft barnets andra förälder behjälplig såklart.

Men det går om man vill, och alla universitet och högskolor är skyldiga att ha en föräldrapolicy, där de tar hänsyn till föräldrars möjligheter att studera. Inom rimliga gränser givetvis, men det är t ex bara de föräldrar som har barnomsorg som får välja seminariegruppstid. Den lottas annars, och kan börja kl 08 och sluta kl 17, däremellan lägga 2 h grupper ut. Om du inte hinner hämta/lämna på dagis om du får första/sista gruppen slipper du det.

Heltidsstudier är dessutom 40 h /v, dvs på 8 - 17 (1 h lunch) må - fredag har du gjort det. Dvs, om man inte kan studera den tiden så skulle man ju inte kunna ha ett dagtidsjobb.

Så även campusstudier ska ju fungera om man kunnat få det att fungera på ett kontorsjobb på samma ort. Dock kräver ju det att man bor inom pendlingsavstånd. När det gäller distans har jag i princip bara läst på heldistans. Och där är ju stor skillnad hur ofta det är träffar, hur långa de är osv.

Det svåra tycker jag är disciplinen, det är lätt att slira på den. "Tar det sen..."

 

[Silkisif]

Jag blir så ledsen när jag läser här. Studier är en barnlek jämfört med arbete?Vad har ni egentligen studerat och vad har ni arbetat med?!!

Jag pluggar teknisk fysik på 100% på plats och det är svinigt tufft. Jag har stått tätt tätt intill väggen i åtminstone ett halvår, och då ser jag ändå på mig själv som en lättlärd och studiemässigt svårstressad person som egentligen inte har höga krav på mig själv. Kraven är att bli godkänd - hur svårt kan det vara?

Att plugga på plats innebär att man får kompisar och pluggsällskap, men kanske också att man sitter i grupper med människor som pluggat mycket mer än en själv. Som är smartare än en själv. Som är mer intresserad än en själv. Hör man deras kommentarer, frågor till läraren och deras betygssnack så får även den med störst självförtroende och självkänsla sig en rejäl knuff.

Jag jämför med vanliga kontorsjobb för folk som bara har gymnasieexamen/ har upp till kandidatexamen, och de jobben är en dans på rosor jämfört med mitt plugg. Dessutom har de en lön.


Morr och aj, för jag har visst blivit trampad på foten.

 

[Alexandra_W]

Jag blir så ledsen när jag läser här. Studier är en barnlek jämfört med arbete?Vad har ni egentligen studerat och vad har ni arbetat med?!!

Jag pluggar teknisk fysik på 100% på plats och det är svinigt tufft. Jag har stått tätt tätt intill väggen i åtminstone ett halvår, och då ser jag ändå på mig själv som en lättlärd och studiemässigt svårstressad person som egentligen inte har höga krav på mig själv. Kraven är att bli godkänd - hur svårt kan det vara?

Att plugga på plats innebär att man får kompisar och pluggsällskap, men kanske också att man sitter i grupper med människor som pluggat mycket mer än en själv. Som är smartare än en själv. Som är mer intresserad än en själv. Hör man deras kommentarer, frågor till läraren och deras betygssnack så får även den med störst självförtroende och självkänsla sig en rejäl knuff.

Jag jämför med vanliga kontorsjobb för folk som bara har gymnasieexamen/ har upp till kandidatexamen, och de jobben är en dans på rosor jämfört med mitt plugg. Dessutom har de en lön.


Morr och aj, för jag har visst blivit trampad på foten.

Nja jag tolkar inte som att folk har sagt att studier är en barnlek jämfört med jobb. Men TIDEN man är låst är en barnlek för studier jämfört med jobb har flera framfört. Dvs om man har svårt att vara hemifrån den tid som krävs för (i normalfallet) studierna, då det är knivigt med det praktiska, då är risken att det blir väldigt svårt med ett jobb. DET har jag sett flera påstå. Och generellt håller jag med. Däremot så 1 v på campus 60 mil bort, det är få jobb som kräver sådant, och de kan lätt undvikas. Så bara för att det är svårt behöver man inte ha ett dugg problem med ett heltidsjobb. Men om det är svårt att få ihop att vara på univ 2 - 4 h per dag eftersom det tar 2-4 h att åka dit och då fallerar hela det praktiska livet, då riskerar man få problem med ett heltidsjobb med kontorstider t ex eftersom det innebär i regel att vara borta från hemmet i 8 h+.

Den psykologiska biten att bli stressad eller få stukad självkänsla av att andra är bättre, det anser jag dock går utanför själva den här diskussionen om tid. Det påverkar såklart hur individen upplever sina studier, men det har inte så mkt med tidsaspekten att göra.

 

[SaraMara]

Jag blir så ledsen när jag läser här. Studier är en barnlek jämfört med arbete?Vad har ni egentligen studerat och vad har ni arbetat med?!!

Jag pluggar teknisk fysik på 100% på plats och det är svinigt tufft. Jag har stått tätt tätt intill väggen i åtminstone ett halvår, och då ser jag ändå på mig själv som en lättlärd och studiemässigt svårstressad person som egentligen inte har höga krav på mig själv. Kraven är att bli godkänd - hur svårt kan det vara?

Att plugga på plats innebär att man får kompisar och pluggsällskap, men kanske också att man sitter i grupper med människor som pluggat mycket mer än en själv. Som är smartare än en själv. Som är mer intresserad än en själv. Hör man deras kommentarer, frågor till läraren och deras betygssnack så får även den med störst självförtroende och självkänsla sig en rejäl knuff.

Jag jämför med vanliga kontorsjobb för folk som bara har gymnasieexamen/ har upp till kandidatexamen, och de jobben är en dans på rosor jämfört med mitt plugg. Dessutom har de en lön.


Morr och aj, för jag har visst blivit trampad på foten.

Just (vissa) tekniska utbildningar är sådana som jag bland vänner upptäckt faktiskt - i vart fall i perioder - omfattar en "riktig heltid" (alltså minst 9 timmars bortavaro från hemmet restid exkluderat).

För egen del läste jag en jur.kand. och jobbade parallellt, läste lite extra kurser, samt hade hus, hund, häst, sambo och ett rikare socialt liv än jag någonsin kommer ha tid med igen. Tror kanske att jag snittade, sett över utbildningen som helhet, på max 10 h/vecka i nedlagd tid = en bråkdel mot nuvarande heltidsarbete som advokat på affärsjuridisk advokatbyrå (och då arbetar jag ändå på en byrå med human inställning till personalfrågor och därför relativt sett mkt blygsamma timkrav jämfört med de stora byråerna där arbetsinsatsen blir en helt annan - jag arbetar alltså ganska normala arbetstider för en tjänst inom ett konsultyrke där yttre omständigheter styr arbetsbelastningen). Jag gick dock inte ut med AB i allt, snarare AB i hälften, Ba i den övervägande resterande delen och så ett par B. Hade jag tänkt mig att bli kursetta hade jag fått prioritera helt annorlunda, men det var aldrig min tanke.

 

[Squie]

Att plugga på plats innebär att man får kompisar och pluggsällskap, men kanske också att man sitter i grupper med människor som pluggat mycket mer än en själv. Som är smartare än en själv. Som är mer intresserad än en själv. Hör man deras kommentarer, frågor till läraren och deras betygssnack så får även den med störst självförtroende och självkänsla sig en rejäl knuff.

Samma sak händer på distans. Det är ingen skillnad.

Jag jämför med vanliga kontorsjobb för folk som bara har gymnasieexamen/ har upp till kandidatexamen, och de jobben är en dans på rosor jämfört med mitt plugg. Dessutom har de en lön.

Fråga. Menar du att jobb upp till och med kandidatexamen har en lekt på sina jobb eftersom de "bara" har läst en kandidat? Eller menar du de som har under 180hp, att de har en lek på sina jobb? I förhållande till dina studier?


En allmän reflektion över hela tråden. Har det blivit en mätning om vem som har det värst? Vilken utbildning? Vilket arbete? Vilken form av utbildning...som har det svårast, tuffast, värst?

Det är i så fall enligt mig bara löjligt. Alla finner vi våra liv olika o alla har vi olika tuffhetsgrad. Det går inte ens att jämföra våra liv sinsemellan.

 

[ako]

Alltså, den hör tråden handlar om en person som funderar över att efter son föräldraledighet plugga till förskollärare och hur det ska funka med vardagen. Det känns som om många har svävat rätt långt ifrån det...

 

[SaraMara]

Samma sak händer på distans. Det är ingen skillnad.



Fråga. Menar du att jobb upp till och med kandidatexamen har en lekt på sina jobb eftersom de "bara" har läst en kandidat? Eller menar du de som har under 180hp, att de har en lek på sina jobb? I förhållande till dina studier?


En allmän reflektion över hela tråden. Har det blivit en mätning om vem som har det värst? Vilken utbildning? Vilket arbete? Vilken form av utbildning...som har det svårast, tuffast, värst?

Det är i så fall enligt mig bara löjligt. Alla finner vi våra liv olika o alla har vi olika tuffhetsgrad. Det går inte ens att jämföra våra liv sinsemellan.

Det brukar (tyvärr) bli så i trådar relaterade till studier - det är uppenbarligen väldigt provokativt att säga att studier på den övervägande delen av program i Sverige - är långt ifrån heltidskrävande i faktisk arbetsinsats. Visst var stresspåslaget enormt ibland under studietiden och jag skulle inte vilja gå tillbaka till känslan av att aldrig vara ledig utan föredrar yrkeslivet 2000 ggr om (dessutom mycket roligare), men jag tycker det är synd att det så ofta ska målas upp en bild av hur svårt det är att studera. Denna förvanskade bild bidrar till att hålla vissa kategorier av icke-studievana människor borta från universiteten till förmån för dem som genom föräldrars utbildning eller liknande vet att det är fullt överkomligt och genomförbart för de allra, allra flesta.

Jag försöker därför så ofta jag kan nyansera bilden av en utbildning som min, som ibland framhålls som "tuff" och "hård", eftersom det inte måste vara så. Det är fullt möjligt att ta sig igenom utan att bo i biblioteket från öppning till stängning sju dagar i veckan och det är så himla synd ifall människor i onödan blir avskräckta från att försöka. Vi vill ju ändå bredda urvalsgrupperna i samhället, inte bygga upp någon form av elitistisk stämpel på universitetsutbildningar som håller folk borta. Då ser jag hellre att det informeras om arbetslivets verklighet till nyblivna studenter som kommer direkt från gymnasiet - där tror jag chocken kan bli riktigt stor efter examen.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag jämför med vanliga kontorsjobb för folk som bara har gymnasieexamen/ har upp till kandidatexamen, och de jobben är en dans på rosor jämfört med mitt plugg.

Hej nedlåtande inställning till andra människors arbete.

 

[Silkisif]

Samma sak händer på distans. Det är ingen skillnad.

Okej, då kanske jag hade fel där. Jag tänker mig att eftersom man "missar" den sociala biten som någon påstod, så missar man också den jobbiga socaila biten. My bad.

Fråga. Menar du att jobb upp till och med kandidatexamen har en lekt på sina jobb eftersom de "bara" har läst en kandidat? Eller menar du de som har under 180hp, att de har en lek på sina jobb? I förhållande till dina studier?

Haha nej verkligen inte. Men jag menar att man absolut inte kan avfärda studier som "en bråkdel av jobb". Det är otroligt varierande!
Jag menade att jag kan relatera till åtminstone några jobb som krävt plugg som jag kan relatera till.

Jag försöker inte "vara värst", men visst plugg är faktiskt riktigt tungt. "Visst" efter vem som pluggar och vad. Det vill jag belysa.


Ooooch för att lägga till så har jag ingen kandidat jag heller. Det var dit mina jobb sträckt sig.

 

[Silkisif]

Hej nedlåtande inställning till andra människors arbete.

Nja, snarare klumpigt uttryckt.
Jag är verkligen en sådan som anser att alla arbeten är olika tunga för olika människor och ska respekteras, men jag tycker mig utläsa att många anser att "plugga är så mycket lättare än jobb" och det är det verkligen inte.

Nu läser jag en väldigt tung utbildning men en "vanlig" utbildning kan säkert vara tung den med, speciellt beroende på vem som läser den. Har man inte pluggat på 20 år och aldrig haft någon studieteknik kan säkert mycket kännas tungt.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag är verkligen en sådan som anser att alla arbeten är olika tunga för olika människor och ska respekteras, men jag tycker mig utläsa att många anser att "plugga är så mycket lättare än jobb" och det är det verkligen inte.

Nej, precis som att ett jobb per automatik inte är en walk in the park bara för att man bara sitter på en fil.kand.

 

[Silkisif]

Nej, precis som att ett jobb per automatik inte är en walk in the park bara för att man bara sitter på en fil.kand.

Nej gud nej. Det menar jag absolut inte. Det var det jag menade med "alla arbeten är olika tunga för olika människor".

 

[lil-sis]

Ska du läsa in så du får ett slutbetyg (eller vad det nu heter) eller ska du läsa in så du kan ansöka via reell kompetens + högskoleprov?

Du sådde ett frö.

Läser jag svenska nästa termin behöver jag inte läsa mer på komvux sedan utan kan troligen söka basår direkt. Ska läsa på lite mer vad UU ställer för krav.