Nethril
Trådstartare
Uppdatering. Har varit på en privatklinik i gbg där de konstaterade att TSH gått upp, T4 går stadigt ner och fritt T3 behöver tas för allting funkar uppenbarligen inte som det ska. Min skk är förstorad och syns på utsidan enligt deras specialist. Mina järnvärden är för låga och mina hormonvärden på LH och FSH är helknas. Fick ta en massa prover (antikroppar, FT3, kobalamin osv) och får svar om vad de visar i början på nästa vecka. Specialisten undrade om det var en ST-läkare jag varit hos på endokrina, när jag sa att det var överläkaren blev han alldeles matt. Kändes skönt på något sätt att äntligen få någon som lyssnar och håller med. Och tittar på hur man mår istället för siffrorna på ett papper (även om de också är knas)
Idag var jag på VC för sjukskrivningshjälp och fick där göra MADRS självskattning för depression-test eftersom läkaren är övertygad om att jag är deprimerad. Jag fick 10 p (0-12 poäng: Ingen eller mycket lätt depression) och anledningen att jag fick poäng alls är för att jag sover mycket, har svårt att koncentrera mig, har svårt att få saker gjorda (är ju trött som en gris) och har sämre aptit än vanligt. Jämfört med alla andra saker i det där testet verkar jag ju må som en prinsessa.
Diagnosen från min läkare där lyder trots allt; depression. Och förmodligen behöver jag antidepressiva enligt henne. Och lång sjukskrivning.
Jag tjurade som vanligt ihop och sa att jag inte tänker äta antidepp om det inte behövs (dvs jag vill utreda och utesluta andra spår innan jag får massa piller på recept). Jag är ju inte deppig, jag är bara så hiskeligt trött. Är det skk-problem så blir jag ju förhoppningsvis snabbt bättre med rätt behandling. Bad också om ursäkt för att jag är som en gnällig unge men jag vill VERKLIGEN inte äta antidepp i onödan. Min läkare skruvade på sig och undrade efter ett tag lite försynt om jag kanske kunde tänka mig en tid hos en psykolog?
Självklart sa jag.
Tänker att det inte kan göra någon skada. Dessutom märker de förhoppningsvis att jag inte är deprimerad.. Och så kan jag prata av mig om alla knasiga läkarbesök.. Och att jag snart blir deprimerad om alla ska kasta den diagnosen efter mig
Nu har jag frikort iaf, alltid något att glädjas åt, även om det inte hjälper på privatkliniken.. Voj voj, sicken röra!
Idag var jag på VC för sjukskrivningshjälp och fick där göra MADRS självskattning för depression-test eftersom läkaren är övertygad om att jag är deprimerad. Jag fick 10 p (0-12 poäng: Ingen eller mycket lätt depression) och anledningen att jag fick poäng alls är för att jag sover mycket, har svårt att koncentrera mig, har svårt att få saker gjorda (är ju trött som en gris) och har sämre aptit än vanligt. Jämfört med alla andra saker i det där testet verkar jag ju må som en prinsessa.
Diagnosen från min läkare där lyder trots allt; depression. Och förmodligen behöver jag antidepressiva enligt henne. Och lång sjukskrivning.
Jag tjurade som vanligt ihop och sa att jag inte tänker äta antidepp om det inte behövs (dvs jag vill utreda och utesluta andra spår innan jag får massa piller på recept). Jag är ju inte deppig, jag är bara så hiskeligt trött. Är det skk-problem så blir jag ju förhoppningsvis snabbt bättre med rätt behandling. Bad också om ursäkt för att jag är som en gnällig unge men jag vill VERKLIGEN inte äta antidepp i onödan. Min läkare skruvade på sig och undrade efter ett tag lite försynt om jag kanske kunde tänka mig en tid hos en psykolog?
Självklart sa jag.
Tänker att det inte kan göra någon skada. Dessutom märker de förhoppningsvis att jag inte är deprimerad.. Och så kan jag prata av mig om alla knasiga läkarbesök.. Och att jag snart blir deprimerad om alla ska kasta den diagnosen efter mig
Nu har jag frikort iaf, alltid något att glädjas åt, även om det inte hjälper på privatkliniken.. Voj voj, sicken röra!