Plötsligt fumlig och klantig

Ja jag känner igen den där känslan. Hoppas verkligen på att det hjälper snabbt om jag väl får medicin. Nu är jag mest orolig att de inte ska hitta något trots allt, så jag hamnar på ruta ett igen. Har insett ju mer jag har läst på att sköldkörtelproblematiken är extremt utbredd. Mängder med sjuka människor och mängder med läkare som inte vet ett jota om grundfunktionerna i skk ens..

Mina underben är svulstiga. Huden är spänd och det ser ut som att jag har celluliter på smalbenen. Huden ser ut som ett apelsinskal med alla porer som syns så tydligt. Dessutom är armarna nästan likadana. Det gör sjukt ont om jag försöker nypa (eller om någon skulle peta på mig) En bekant sa direkt myxödem, är det vad du tänker på också tro?
Nej jag har ingen större teori, men de jag träffat har haft väldigt fula underben. Som krokodilhud. Lite läderartat. Sen försvinner det med medicin. Du måste lyckas byta läkare! Eller helt sjukhus om det där är deras referensvärden och sätt att jobba. Fy!
 
Sköldkörteln är förstorad för att den måste jobba så hårt för att kompensera.

Har du haft en hyperperiod? En period där du äter som en häst utan att gå upp i vikt, är stekhet om fötterna och svårt att sova?

Jag fick diagnos tre år efter min hyperperiod. Alla har inte det, det beror på orsaken till hypon. Det finns olika diagnoser.
 
Jag har under en kortare tid (kanske lite drygt tre månader) märkt av att jag blivit fumlig. Slår i saker, dörrposter, trösklar osv. Ska jag ta något från ett bord händer det allt oftare att jag drar handen rakt i bordskanten istället vilket gör att jag t.ex. viker tumnageln uppåt (AJ!), knäcker till handleden och skadar fingrar och det känns ungefär som att jag plötsligt inte kan bedöma avstånd eller nåt. Inte att jag inte kan om jag försöker utan att den där automatiska kollen inte är så pålitlig längre.

På jobbet märker jag att jag får hålla koll på vart jag har redskapen så jag inte klipper mig i fingret, eller sätter spaden i foten typ. Ofta gör jag rörelser eller moment jag gjort tusen gånger förut men nu har jag liksom inte kontroll över mig själv och kraften i mina rörelser så plötsligt så kan jag t.ex. såga för långt i en gren och rispa upp andra armen. Jag skadar mig allt oftare och har börjat ha plåster med mig för det händer nåt litet ofta.. Är full i blåmärken och småsår.
Hemma händer också saker såklart men då är det mest att jag slår knäna i soffbordet, tårna i sängbenen, armbågar i dörrposter, inser att jag tyckte jag var närmare toasitsen än vad jag egentligen var och "faller" de sista centimetrarna till sitsen :angel: osv.

Ibland missar jag när jag ska göra något supervardagligt. Ett exempel kan vara att jag missar munnen när tandborsten ska in och kör den rakt på läppen mot tänderna (AJ igen!). Eller när jag ska ta upp händerna och sätta upp håret och då slår i pannan med ena handen när den är på väg upp. Blir lika förvånad varenda gång. Dessutom slår jag ju i mig hårt! Jag tar ju för givet att jag kan röra mig som vanligt, tänker inte på det och så pang.
Och det är inte på en sida eller så utan det verkar vara helt random vilken hand eller fot som inte gör som jag vill. Eller ja, jag drar i huvudet i saker också så det verkar vara hela kroppen som är påverkad.

Har aldrig varit en klantig person innan utan har egentligen väldigt bra både fin- och grovmotorik och bra balans. Jag hantverkar och gör mycket annat småpill och bara jag koncentrerar mig ordentligt så kan jag greja hur mycket som helst utan problem. Och länge, blir inte trött i huvudet förrän efter många timmar. Tidigare kunde jag nog visserligen småpilla hur mycket som helst utan djup koncentration men det är svårare nu. Inte att koncentrera sig utan att göra saker utan 100%:ig koncentration.

Har ett fysiskt jobb där både fin- och grovmotorik är viktigt och egentligen fungerar utmärkt utom just när jag får ett klantanfall..
Det är när jag släpper koncentrationen och ska vara i normalt, hyfsat avslappnat men fortfarande alert tillstånd som jag blir så förbaskat klantig och fumlig.
Idag ramlade jag handlöst utför vårt trappsteg utanför ytterdörren och medan jag låg där och ojade mig över knäna som fick ta hela smällen så började jag fundera på vad sjutton det är som händer egentligen.

Någon som har någon idé eller som kanske varit med om något liknande? Är sjukt tröttsamt detta.
 

Min syster är 50% sjukpensionerad pga fibromylalgi. Då hon blir dålig så får hon också domningar och blir fumlig. Jag tycker det låter troligt att du har sköldkörtelproblem av betydelse än fast bara det ena hormonet lågt. Minns att jag läste i tidningen Land en gång om en kvinna som hade sköldkörtelfel men inte fick hjälp. Hon åkte till Tyskland och fick rätt medicin där och sedan hade hon mått bra i flera år!
 
Sköldkörteln är förstorad för att den måste jobba så hårt för att kompensera.

Har du haft en hyperperiod? En period där du äter som en häst utan att gå upp i vikt, är stekhet om fötterna och svårt att sova?

Jag fick diagnos tre år efter min hyperperiod. Alla har inte det, det beror på orsaken till hypon. Det finns olika diagnoser.

Ingen hyperperiod här. Tack och lov. Idag ska jag ta mig i kragen och leta privata alternativ.
 
Jag har fibromyalgi och ME och jag har samma fumlighet. Kroppen orkar inte helt enkelt och finmotoriken är den som först går förlorad. Jag tappar saker hela tiden, slår mig, klarar inte av att stå på ett ben, vrickar mina fotleder, går in i dörrkarmar, kör tandborsten så hårt mot tandköttet att det blöder etc. Domningar särskilt i händer och fötter, svullnadskänsla och såklart mycket smärta.

Har även hypotyreos (Hashimotos, behandlad), kortisolvärde såvitt över undre gräns och är hypermobil men läkarna anser att problemen beror på fibro och ME.
 
Ingen hyperperiod här. Tack och lov. Idag ska jag ta mig i kragen och leta privata alternativ.
Annars kan du be om en remiss till något ställe utanför ditt landsting, sedan årsskiftet är det fria vårdval på samma sätt som skolval.
Oavsett borde du inte gå tillbaka till den där läkaren, det där är inte okej på något sätt! Försök också skicka iväg ett brev till hans chef om det katastrofala bemötandet.
 
Jag har fibromyalgi och ME och jag har samma fumlighet. Kroppen orkar inte helt enkelt och finmotoriken är den som först går förlorad. Jag tappar saker hela tiden, slår mig, klarar inte av att stå på ett ben, vrickar mina fotleder, går in i dörrkarmar, kör tandborsten så hårt mot tandköttet att det blöder etc. Domningar särskilt i händer och fötter, svullnadskänsla och såklart mycket smärta.

Har även hypotyreos (Hashimotos, behandlad), kortisolvärde såvitt över undre gräns och är hypermobil men läkarna anser att problemen beror på fibro och ME.

Usch vad jag känner igen mig.
Såvitt jag kunnat läsa mig till så kan ju skk-problematik ge en himlans massa konstiga symtom. Inklusive dessa.

Har du haft dina diagnoser länge? Och vad för du för behandling?
Hur funkar du i vardagen?

Jag börjar bli rätt orolig eftersom jag bara blir sämre och sämre. Jag har ju inget liv kvar, känns det som, när jag sover 16 h/dygn.
 
Annars kan du be om en remiss till något ställe utanför ditt landsting, sedan årsskiftet är det fria vårdval på samma sätt som skolval.
Oavsett borde du inte gå tillbaka till den där läkaren, det där är inte okej på något sätt! Försök också skicka iväg ett brev till hans chef om det katastrofala bemötandet.

Jag ringde till mitt försäkringsbolag (genom jobbet) som blev fly förbannade på läkaren, tyckte jag skulle anmäla, fixade en tid hos en läkare på fredag för nödvändig provtagning snabbt och rådgivning och sedan en tid hos en endokrinolog i Gbg tidigt i augusti. Semestertider dock så de ursäktade att det inte gick så fort som de hade önskat.

Snacka om skillnad på respons. Blev faktiskt väldigt glad!
 
Sköldkörteln är förstorad för att den måste jobba så hårt för att kompensera.

Har du haft en hyperperiod? En period där du äter som en häst utan att gå upp i vikt, är stekhet om fötterna och svårt att sova?

Jag fick diagnos tre år efter min hyperperiod. Alla har inte det, det beror på orsaken till hypon. Det finns olika diagnoser.

Fast nu när jag tänker på det så hade jag något liknande vintern-våren 2010-2011. Gick ner i vikt, sov dåligt (3 h/natt), pinkade som en tok och var sjuk jämt. Kunde inte ta det lugnt utan körde på i 190. Inga stekheta fötter så vitt jag minns dock. Gick dock igenom en separation i feb. där så jag har alltid kopplat ihop det med mitt mående då.
 
Jag får ingen annan behandling än starka smärtstillande (och hormoner för hypo). Har varit sjuk med värk i 17 år, gradvis försämring. Jag väntade alldeles för länge med att gå till läkare! Fick min hashimotos diagnos för 7 år sen och hoppades då att det skulle vara lösningen men tyvärr inte. Hoppas att det är det för dig!

Jag fungerar jättedåligt, att åka till stan och handla är typ det jag orkar göra på en dag, sen måste jag vila resten av dagen... Kan tvinga mig till att göra mer om det är något särskilt jag måste eller väldigt gärna vill göra men då får jag sota för det i flera dagar efteråt. Jag är bara 33 år gammal men känner mig som 90.

Råder dig att stå på dig inför läkare (byt vårdcentral om de inte tar dig på allvar) och trappa ner på jobbet/aktiviteter. Jag gjorde inte det, skulle vara stark och kämpa, bita ihop och jobba på och det är det dummaste jag har gjort i hela mitt liv...
 
Fast nu när jag tänker på det så hade jag något liknande vintern-våren 2010-2011. Gick ner i vikt, sov dåligt (3 h/natt), pinkade som en tok och var sjuk jämt. Kunde inte ta det lugnt utan körde på i 190. Inga stekheta fötter så vitt jag minns dock. Gick dock igenom en separation i feb. där så jag har alltid kopplat ihop det med mitt mående då.
Googla på infektion i sköldkörteln. Minns inte vad det heter.
 
Jag får ingen annan behandling än starka smärtstillande (och hormoner för hypo). Har varit sjuk med värk i 17 år, gradvis försämring. Jag väntade alldeles för länge med att gå till läkare! Fick min hashimotos diagnos för 7 år sen och hoppades då att det skulle vara lösningen men tyvärr inte. Hoppas att det är det för dig!

Jag fungerar jättedåligt, att åka till stan och handla är typ det jag orkar göra på en dag, sen måste jag vila resten av dagen... Kan tvinga mig till att göra mer om det är något särskilt jag måste eller väldigt gärna vill göra men då får jag sota för det i flera dagar efteråt. Jag är bara 33 år gammal men känner mig som 90.

Råder dig att stå på dig inför läkare (byt vårdcentral om de inte tar dig på allvar) och trappa ner på jobbet/aktiviteter. Jag gjorde inte det, skulle vara stark och kämpa, bita ihop och jobba på och det är det dummaste jag har gjort i hela mitt liv...

Vad ledsamt att höra att du behöver ha det så här. Samtidigt uppskattar jag verkligen att få ta del av folks berättelser (även de jobbiga) eftersom de får mig att inse hur viktigt det är att jag inte ger upp nu. Brukar säga att jag förvandlats till en tant de senaste åren när folk frågar hur jag egentligen mår. Och att igenkänningsfaktorn är såpass hög känns på något konstigt sätt ändå bra eftersom man inte är ensam. Tack för att du berättar!
 
Uppdatering efter dagens läkarbesök.
Idag sade läkaren sig kunna utesluta skk-sjukdom då mina värden är inom referens (vilket de ju inte alls är) samt konstatera att "lilla gumman, såhär kan du ju inte må". Nä jag vet sa jag. Jag behöver någon som tar mig på allvar.
Då ville han skriva ut antidepp med motiveringen att de skulle ta en hel del symtom och inte är vanebildande.

När jag vägrade antidepp och ville veta vad som egentligen är fel och inte maskera symtom tyckte han att jag var jobbig och förmodligen mådde sämre än jag själv anade. Han beskrev hur jag var en kvinna som ville ha kontroll och det är vanligt att sådana tar ut sig. Detta på grund av att jag skrivit ut min symptomlista och tog med mig alla labbsvar. Jag poängterade att det ju är för att jag insett att ingen lyssnar på vad jag säger och för att jag är rörig och glömsk, lättare att se på ett papper då.

Han skruvade på sig och poängterade att han har andra patienter i kö nu (tjugo minuter fick jag) och han ville att jag skulle komma tillbaka och ta sänka och diskutera vidare om antidepressiva. Men då boka en dubbeltid.

Skulle inte tro det. Dessutom är jag inte intresserad av att ta sänkan igen för sjuttioelfte gången.

Fick en ordentlig näsbränna där. Trodde att bara jag bytte till privat vård skulle jag kunna få hjälp. Borde inte byggt upp hoppet :(
 
Uppdatering efter dagens läkarbesök.
Idag sade läkaren sig kunna utesluta skk-sjukdom då mina värden är inom referens (vilket de ju inte alls är) samt konstatera att "lilla gumman, såhär kan du ju inte må". Nä jag vet sa jag. Jag behöver någon som tar mig på allvar.
Då ville han skriva ut antidepp med motiveringen att de skulle ta en hel del symtom och inte är vanebildande.

När jag vägrade antidepp och ville veta vad som egentligen är fel och inte maskera symtom tyckte han att jag var jobbig och förmodligen mådde sämre än jag själv anade. Han beskrev hur jag var en kvinna som ville ha kontroll och det är vanligt att sådana tar ut sig. Detta på grund av att jag skrivit ut min symptomlista och tog med mig alla labbsvar. Jag poängterade att det ju är för att jag insett att ingen lyssnar på vad jag säger och för att jag är rörig och glömsk, lättare att se på ett papper då.

Han skruvade på sig och poängterade att han har andra patienter i kö nu (tjugo minuter fick jag) och han ville att jag skulle komma tillbaka och ta sänka och diskutera vidare om antidepressiva. Men då boka en dubbeltid.

Skulle inte tro det. Dessutom är jag inte intresserad av att ta sänkan igen för sjuttioelfte gången.

Fick en ordentlig näsbränna där. Trodde att bara jag bytte till privat vård skulle jag kunna få hjälp. Borde inte byggt upp hoppet :(

Jag blir ledsen av att höra bemötandet du har råkat ut för! Det känns fullkomligt horribelt!

Tänkte fråga vad för läkare du träffade idag? Var det en ny privat vårdcentralsläkare?

Jag tycker absolut att du ska fortsätta ifrågasätta (även om det är jobbigt och tröttsamt) eftersom om de nu väljer att bortförklara de avvikande proverna så får de förklara proverna på något vis, och inte endast "det är ingenting".

Du råkar inte veta om antikroppsprover tagits? Tpo-ak?

Du nämner avvikande prover. Har TSH stigit ännu mer? Har du någon autoimmun sjukdom eller har du det i släkten?

När det gäller endokrinologen håller jag med om att han borde ha förklarat betydligt mer pedagogiskt än vad han gjorde. Däremot är det ofta så att proverna tas om efter 3 månader, pga att TSH kan påverkas av allmänsjukdom.

Har du råkat snubbla över hashimotos tyreoidit eller kronisk lymfocytär tyreoidit? Det är den vanligaste orsaken till hypotyreos. Börja ofta med en period av högre ämnesomsättning, för att sedan försämras och ge låg ämnesomsättning. Jag tror det är den inflammationen som Brandgul menar.
 
Jag forstar inte varfor Svensk lakarvard har sa svart att acceptera Hypotyreos? Vad ar problemet? Har blev jag diagnosticerad pa en gang ...
Ett par ganger har medicinen tagit slut da jag varit i Sverige, en gang gick jag till vardcentralen och de gav mig 100 tabletter av en mycket starkare dos. Jag tog 112 mg (eller ar det mmg?) och jag fick 150 (eller kanske 125, minns inte) for det fanns inte mindre.:eek: Och den andra gangen gick jag till en endo dr som trodde mig pa mitt ord, tog ett par prover och skrev ut mer meds.
 
*trådrån*
Första sjukvårdsrelaterade tråden jag går in på på ett halvår på buke och kan bara konstatera att buke är sig exakt på sköldkörteln/fibromyalgin/ms/patientnämnden likt! Keep going, jag loggar ut igen! :up: :D
 
Jag blir ledsen av att höra bemötandet du har råkat ut för! Det känns fullkomligt horribelt!

Tänkte fråga vad för läkare du träffade idag? Var det en ny privat vårdcentralsläkare?

Jag tycker absolut att du ska fortsätta ifrågasätta (även om det är jobbigt och tröttsamt) eftersom om de nu väljer att bortförklara de avvikande proverna så får de förklara proverna på något vis, och inte endast "det är ingenting".

Du råkar inte veta om antikroppsprover tagits? Tpo-ak?

Du nämner avvikande prover. Har TSH stigit ännu mer? Har du någon autoimmun sjukdom eller har du det i släkten?

När det gäller endokrinologen håller jag med om att han borde ha förklarat betydligt mer pedagogiskt än vad han gjorde. Däremot är det ofta så att proverna tas om efter 3 månader, pga att TSH kan påverkas av allmänsjukdom.

Har du råkat snubbla över hashimotos tyreoidit eller kronisk lymfocytär tyreoidit? Det är den vanligaste orsaken till hypotyreos. Börja ofta med en period av högre ämnesomsättning, för att sedan försämras och ge låg ämnesomsättning. Jag tror det är den inflammationen som Brandgul menar.

Det var en privatläkare med egen mottagning. Eftersom mitt TSH är inom referens (men över 2,5) så tyckte han det var fullt normalt. Likaså att FT4 är lågt och en bit utanför referens. Jag har helt enkelt lägre referensspann än normalt berättade han. Någon ny behandlingsgräns vid TSH 2,5 hade han aldrig hört talas om.
Inga antikroppsprover tagna.
TSH har stigit långsamt sedan dec. 2,8 är senaste värdet. Men FT4 har sjunkit under denna tiden (även om det legat under nedre referensvärdet hela tiden)
Ingen autoimmun sjukdom såvitt vi vet. VC hittar inget, reumatologen hittar inget. Jag har en släkting som opererat bort skk och en som är under utredning för Lichen (som ju är autoimmun) men annars är vi väldigt friska.

Det fula är att jag har mätvärden på TSH och FT4 från december, februari, april och juni. Så jag tycker att de har flera värden där redan att kika på på endo istället för att be mig att vänta ännu längre. Just nu när jag mår så förbenat dåligt känns det så jävla tröstlöst att bli hemskickad, igen.

Ja jag här läst om båda. Känns som att jag läst det mesta vid det här laget och blir bara mer och mer övertygad om att det är skk-problem jag har.
 
Jag forstar inte varfor Svensk lakarvard har sa svart att acceptera Hypotyreos? Vad ar problemet? Har blev jag diagnosticerad pa en gang ...
Ett par ganger har medicinen tagit slut da jag varit i Sverige, en gang gick jag till vardcentralen och de gav mig 100 tabletter av en mycket starkare dos. Jag tog 112 mg (eller ar det mmg?) och jag fick 150 (eller kanske 125, minns inte) for det fanns inte mindre.:eek: Och den andra gangen gick jag till en endo dr som trodde mig pa mitt ord, tog ett par prover och skrev ut mer meds.

Undrar samma sak. Det är ju för jäkligt att folk får söka sig utomlands (och dessutom blir rekommenderade detta av läkare!). Svensk sjukvård är verkligen ett skämt, vilket är så tråkigt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 741
Senast: starcraft
·
Kropp & Själ Orkar inte vara anonym.... I våras fick jag tillfälle att vara med i en smärtstudie gjord av Örebros universitet för att få hjälp med...
11 12 13
Svar
244
· Visningar
30 025
Senast: EmmaW
·
Övr. Hund Jag vet att jag har pratat om det här med er förut, men behöver nu ert stöd åter igen :( Jag och min exsambo köpte Bruce tillsammans...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 340
Senast: Singoalla
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Mycket ridning den här veckan – räknar jag från lördag till lördag så kommer det bli totalt 5 ggr. Vilket kanske inte var helt passande...
Svar
0
· Visningar
393
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp