Plötsligt frusen häst?

[TinyWiny]

Fortsätter den här tråden då jag behöver tips och input inför torsdagens återbesök.

Hästen har inte blivit ett dugg bättre utan snarare sämre. Vid ett tillfälle när vi promenerade höll han på att sätta sig. Hela bakkärran försvann under honom. När vi kom hem hade han fyllt på fettdepåer på halsen, nedanför manken och på korset. Tog ut hemmahästveterinären som tog PPID, fästingsjukdomar, infektion, muskel, mineraler osv. och alla prover var bra. Förmodligen fyllde han i depåer av stress för att han har så ont och då att bakbenen vek sig och han sattes på 10 dagar med metacam. Jag märkte dock bara minimal skillnad på smärtlindring de första dagarna och sista veckan var det ingen skillnad alls.

Han är vinglig i bakkärran, irriterad, trött, har tappat massor av muskelmassa (finns liksom inget kvar alls) och han mår verkligen urkasst Han rullar sig inte lika ofta som han brukar och med tanke på att det är fällningstider så är det anmärkningsvärt. Det är sällan han ligger ner i boxen och han kan inte alls låsa bakknäna. Han håller på att lägga sig vid skoning av särskilt vänster fram och sätter under sig bakbenen så långt han kan för att hålla balansen. Han står nästan alltid och avlastar höger bak i hagen, står längre bakom sig än han brukar och han står gärna och lutar sig mot höhäcken med bakbenen emot. Jag funderar på om det är något mer än "bara" ligamenten. Han var ju varm över hasen höger bak innan första klinikbesöket men det brydde sig inte veterinären om.

Vad ska jag be att de ska kolla? Haserna är självklart men något mer?

 

[mackan]

@TinyWiny jag har tyvärr tänkt redan tidigt i tråden att hästen är äldre även om inte 18 är jättegammalt i sig men att den med diffusa problem som är svåra att diagnosticera verkar må väldigt dåligt och att den diagnosticerade skadan är rätt grav även på en annan häst...ligament är svåra och utöver det verkar din häst ha andra problem .

Jag har inga råd ang vad vetten ska kolla på ÅB men tror de kan hjälpa dig bra ändå att bedöma hästens status och läge .
Det kanske faktiskt även är så att din häst "gjort sitt" . Jag tycker även om det gör ont att du faktiskt ska höja den frågan med veterinärerna för tyvärr är det inte alltid de sätter stopp eller hur man ska säga om inte hästägaren tillräckligt "modigt" vågar och orkar ställa dessa frågor .

 

[TinyWiny]

@TinyWiny jag har tyvärr tänkt redan tidigt i tråden att hästen är äldre även om inte 18 är jättegammalt i sig men att den med diffusa problem som är svåra att diagnosticera verkar må väldigt dåligt och att den diagnosticerade skadan är rätt grav även på en annan häst...ligament är svåra och utöver det verkar din häst ha andra problem .

Jag har inga råd ang vad vetten ska kolla på ÅB men tror de kan hjälpa dig bra ändå att bedöma hästens status och läge .
Det kanske faktiskt även är så att din häst "gjort sitt" . Jag tycker även om det gör ont att du faktiskt ska höja den frågan med veterinärerna för tyvärr är det inte alltid de sätter stopp eller hur man ska säga om inte hästägaren tillräckligt "modigt" vågar och orkar ställa dessa frågor .

Jo att det här nog inte kommer gå vägen insåg jag ganska tidigt även om jag självklart gör allt för att han ska bli frisk. Just att han mår så dåligt psykiskt är det som gör det hela så jobbigt. Att se min glada pigga lille häst förvandlas till en ledsen liten individ är verkligen inte roligt och det har varit tufft att tvingas vänta så länge när han mår som han gör för han lider ju.

Om ligamenten inte har läkt alls kommer jag ta upp det med veterinären. Han ska inte behöva lida längre än nödvändigt och har det inte börjat läka nu så kommer det ju inte göra det sedan heller. Det är hans bästa som är i fokus, absolut inget annat. Jag vet hur överjävligt det är att förlora en häst men jag slår bort det just nu för det är inte viktigt. Han är den som är viktig. Mina känslor får jag ta hand om sedan. Hade han mått bra av att gå och skrota i hagen så hade han fått göra det men bevisligen har han ont och mår dåligt av att bara vara och jag låter honom inte bara gå för att slippa sorgen.

Vi ska till en annan klinik (där han fick stötvågsbehandlingen) på återbesöket och den veterinären verkar bättre så jag hoppas verkligen att hon tittar på allmäntillståndet också. Jag tittade på kort på honom från i somras och skillnaden är enorm. Jag kommer visa korten för veterinären också.

 

[Alexandra_W]

Fortsätter den här tråden då jag behöver tips och input inför torsdagens återbesök.

Hästen har inte blivit ett dugg bättre utan snarare sämre. Vid ett tillfälle när vi promenerade höll han på att sätta sig. Hela bakkärran försvann under honom. När vi kom hem hade han fyllt på fettdepåer på halsen, nedanför manken och på korset. Tog ut hemmahästveterinären som tog PPID, fästingsjukdomar, infektion, muskel, mineraler osv. och alla prover var bra. Förmodligen fyllde han i depåer av stress för att han har så ont och då att bakbenen vek sig och han sattes på 10 dagar med metacam. Jag märkte dock bara minimal skillnad på smärtlindring de första dagarna och sista veckan var det ingen skillnad alls.

Han är vinglig i bakkärran, irriterad, trött, har tappat massor av muskelmassa (finns liksom inget kvar alls) och han mår verkligen urkasst Han rullar sig inte lika ofta som han brukar och med tanke på att det är fällningstider så är det anmärkningsvärt. Det är sällan han ligger ner i boxen och han kan inte alls låsa bakknäna. Han håller på att lägga sig vid skoning av särskilt vänster fram och sätter under sig bakbenen så långt han kan för att hålla balansen. Han står nästan alltid och avlastar höger bak i hagen, står längre bakom sig än han brukar och han står gärna och lutar sig mot höhäcken med bakbenen emot. Jag funderar på om det är något mer än "bara" ligamenten. Han var ju varm över hasen höger bak innan första klinikbesöket men det brydde sig inte veterinären om.

Vad ska jag be att de ska kolla? Haserna är självklart men något mer?

Av det du beskriver så låter det väl som det är mer problem i knäna?

Min läkte ligamenten på. Men det enda som blev bättre var instabiliteten. I övrigt sämre. Mera smärtor, mer gallig, en muskel på baksidan av låret var spänd som en sena. Hela hästen mådde skit. På slutet stod han och sparkade för att bli av med det onda och högg sig i knäna.

Så jag skulle låta veterinären avgöra (helt en annan än muppen sist såklart!) vad och om de anser att man ska hå vidare med. Finns ju strukturer både högt och lågt men det kan ju lika värna sitta i området ni redan letat i, knäna.

Håller tummarna att du snart får svar och att han kan få må bättre.

 

[TinyWiny]

Av det du beskriver så låter det väl som det är mer problem i knäna?

Min läkte ligamenten på. Men det enda som blev bättre var instabiliteten. I övrigt sämre. Mera smärtor, mer gallig, en muskel på baksidan av låret var spänd som en sena. Hela hästen mådde skit. På slutet stod han och sparkade för att bli av med det onda och högg sig i knäna.

Så jag skulle låta veterinären avgöra (helt en annan än muppen sist såklart!) vad och om de anser att man ska hå vidare med. Finns ju strukturer både högt och lågt men det kan ju lika värna sitta i området ni redan letat i, knäna.

Håller tummarna att du snart får svar och att han kan få må bättre.

Ja det tycker jag med! Det här att han inte ligger ner/rullar sig som vanligt sa jag till den första veterinären men det brydde hon sig inte om alls. Vid ett tillfälle var det djupa hål i bädden efter att han hade försökt ta sig upp.

Han har det senaste blivit öm över ryggen (tänk där en sadel hade slutat), manken och högst upp på nacken. Förmodligen för att han går och spänner sig så. Han har innan skadan alltid burit huvudet högt men nu håller han det lågt. Han kan höja huvudet till normal position och även åt sidorna men det är förmodligen bekvämare för honom nu att ha huvudet lågt.

Fick du veta vad det var som gjorde att din blev sämre trots att skadan på ligamenten läkte? Min har aldrig varit svullen eller gallig. Däremot enormt spända muskler på baksidan av låren.

Tack! Det hoppas jag med. All tumhållning behövs!

 

[Alexandra_W]

Ja det tycker jag med! Det här att han inte ligger ner/rullar sig som vanligt sa jag till den första veterinären men det brydde hon sig inte om alls. Vid ett tillfälle var det djupa hål i bädden efter att han hade försökt ta sig upp.

Han har det senaste blivit öm över ryggen (tänk där en sadel hade slutat), manken och högst upp på nacken. Förmodligen för att han går och spänner sig så. Han har innan skadan alltid burit huvudet högt men nu håller han det lågt. Han kan höja huvudet till normal position och även åt sidorna men det är förmodligen bekvämare för honom nu att ha huvudet lågt.

Fick du veta vad det var som gjorde att din blev sämre trots att skadan på ligamenten läkte? Min har aldrig varit svullen eller gallig. Däremot enormt spända muskler på baksidan av låren.

Tack! Det hoppas jag med. All tumhållning behövs!

Nej. De pratade om Scint men jag såg ingen anledning att den stackars hästen skulle behöva ha ont i 3-4 v till för att jag skulle få veta exakt vad vi inte kunde hjälpa honom med smärtan från och veta exakt varför jag förlorade honom.

Dock så vet ansåg att det enda som kunde ge sådan smärta var djup bensmärta, alltså i skelettet. Alternativt nervsmärtor.

Han led, och jag led något djävulskt hand sista 7-10 dagar. Över att se hur han hade det och att vi inget kunde göra för att hjälpa honom.

Känner igen ryggontet, muskeltappet, ligga mindre. Min drog upp hela ryggen, syntes på hela hållningen. Och så var han som sagt "stressig", fanns ingen ro riktigt. Frisk en kelgris. Nu sökte kontakt men "pallade inte". Kom och sökte kontakt men det kröp i honom, han nyptes stup i kvarten i rena överslag.

Det var först när han var borta jag insåg hur mkt det påverkat. Plötsligt var det lugn och harmoniskt i stallet. Kompisen taggade ner ett hack med, så han påverkades också. Och OBS det var inte så att knähästen stökade runt och dängde i dörrarna osv. Men den där krypande rastlösheten och stressen låg i luften och påverkade mer än jag fullt ut insåg förrän efteråt.

Jag saknar honom och allt han aldrig fick bli, att han inte fick växa upp, aldrig fick en chans. Alla drömmar som dig osv. Men har inte för en sekund ångrat valet att ta bort. Möjligen att jag inte stod på mig i sept efter Op och sket i både vet och f-bolag och tog bort då. (Han mådde såklart inte så som
Beskrivet sen sept - det hade varit djurplågeri. Men han var 1.5 år gammal när han togs bort och sista 5 mån i livet var inte sammantaget värdigt en unghäst med facit i hand. Hade han blivit bra hade det såklart varit annorlunda.)

 

[TinyWiny]

Nej. De pratade om Scint men jag såg ingen anledning att den stackars hästen skulle behöva ha ont i 3-4 v till för att jag skulle få veta exakt vad vi inte kunde hjälpa honom med smärtan från och veta exakt varför jag förlorade honom.

Dock så vet ansåg att det enda som kunde ge sådan smärta var djup bensmärta, alltså i skelettet. Alternativt nervsmärtor.

Han led, och jag led något djävulskt hand sista 7-10 dagar. Över att se hur han hade det och att vi inget kunde göra för att hjälpa honom.

Känner igen ryggontet, muskeltappet, ligga mindre. Min drog upp hela ryggen, syntes på hela hållningen. Och så var han som sagt "stressig", fanns ingen ro riktigt. Frisk en kelgris. Nu sökte kontakt men "pallade inte". Kom och sökte kontakt men det kröp i honom, han nyptes stup i kvarten i rena överslag.

Det var först när han var borta jag insåg hur mkt det påverkat. Plötsligt var det lugn och harmoniskt i stallet. Kompisen taggade ner ett hack med, så han påverkades också. Och OBS det var inte så att knähästen stökade runt och dängde i dörrarna osv. Men den där krypande rastlösheten och stressen låg i luften och påverkade mer än jag fullt ut insåg förrän efteråt.

Jag saknar honom och allt han aldrig fick bli, att han inte fick växa upp, aldrig fick en chans. Alla drömmar som dig osv. Men har inte för en sekund ångrat valet att ta bort. Möjligen att jag inte stod på mig i sept efter Op och sket i både vet och f-bolag och tog bort då. (Han mådde såklart inte så som
Beskrivet sen sept - det hade varit djurplågeri. Men han var 1.5 år gammal när han togs bort och sista 5 mån i livet var inte sammantaget värdigt en unghäst med facit i hand. Hade han blivit bra hade det såklart varit annorlunda.)

Nej i det läget finns det ingen anledning att fortsätta

Hela hästen har verkligen förändrats. Han fick en segdragen ögoninflammation innan fettdepåerna fylldes och då tänkte jag cushing direkt. Det var det första symptomet på vår andra häst som hade PPID. När han sedan fyllde depåerna, blev bukig (hård buk som om han spänner den), blev svankryggig och jag insåg hur enormt mycket muskler som var borta var jag nästan säker på att det var PPID men provet var ju bra. På samma gång vet jag ju själv hur mycket smärta påverkar kroppen så egentligen är jag inte förvånad men fy tusan vad hemskt det är att bara tänka att han har så ont att han får en sådan stressreaktion Han är också så att han drar sig undan. Han vill men sen vill han inte. Han har börjat bita sig i bogen när han förstår att det är promenad på gång och det känns som en stressreaktion, han vet att nu måste han gå igen. Det är tur att det inte är långt till torsdag för det här känns inte bra alls

Jag märker skillnaden på mitt sto med. Hon var ju med på hela resan med hästen som hade PPID och jag känner så väl igen hennes reaktioner.

Det är så tragiskt att behöva ta bort en så ung häst Jag förstår din tanke med att ta bort tidigare men man vill ju så gärna att de ska bli bra och man kämpar för dem tills det inte går längre. Annars hade man ju ångrat sig om man inte gav dem en ärlig chans. Jag tänker så ibland med hästen som hade PPID att jag borde tagit bort honom tidigare men på samma gång vet jag att jag inte hade gjort annorlunda idag. De är ju värda att kämpa för och man har inget facit utan får hoppas på det bästa.
Jag tänker att min iallafall har fått tre bra år och på hur mycket positiva förändringar han har gått igenom sedan han kom hit. Här har han blivit harmonisk och fram till han fick ont mådde han ju väldigt bra. Det tröstar lite i eländet.

 

[Alexandra_W]

Nej i det läget finns det ingen anledning att fortsätta

Hela hästen har verkligen förändrats. Han fick en segdragen ögoninflammation innan fettdepåerna fylldes och då tänkte jag cushing direkt. Det var det första symptomet på vår andra häst som hade PPID. När han sedan fyllde depåerna, blev bukig (hård buk som om han spänner den), blev svankryggig och jag insåg hur enormt mycket muskler som var borta var jag nästan säker på att det var PPID men provet var ju bra. På samma gång vet jag ju själv hur mycket smärta påverkar kroppen så egentligen är jag inte förvånad men fy tusan vad hemskt det är att bara tänka att han har så ont att han får en sådan stressreaktion Han är också så att han drar sig undan. Han vill men sen vill han inte. Han har börjat bita sig i bogen när han förstår att det är promenad på gång och det känns som en stressreaktion, han vet att nu måste han gå igen. Det är tur att det inte är långt till torsdag för det här känns inte bra alls

Jag märker skillnaden på mitt sto med. Hon var ju med på hela resan med hästen som hade PPID och jag känner så väl igen hennes reaktioner.

Det är så tragiskt att behöva ta bort en så ung häst Jag förstår din tanke med att ta bort tidigare men man vill ju så gärna att de ska bli bra och man kämpar för dem tills det inte går längre. Annars hade man ju ångrat sig om man inte gav dem en ärlig chans. Jag tänker så ibland med hästen som hade PPID att jag borde tagit bort honom tidigare men på samma gång vet jag att jag inte hade gjort annorlunda idag. De är ju värda att kämpa för och man har inget facit utan får hoppas på det bästa.
Jag tänker att min iallafall har fått tre bra år och på hur mycket positiva förändringar han har gått igenom sedan han kom hit. Här har han blivit harmonisk och fram till han fick ont mådde han ju väldigt bra. Det tröstar lite i eländet.

Grejen med min var att INNAN Op var vet tydlig med och jag rörande överens om att det INTE var okej att han hade det som han hade det, då var det ta bort som gällde. För att inte ta bort var det absolut nödvändigt att stabilisera knäet med Op. Men de ville göra en diagnostisk Op och gå in och kika om det ens var värt att hålla på med eller tack och godnatt.

De går in. Konstaterar att "ser kanonfint ut". Går ut. Väcker. Skickar hem. Inget har gjorts. Knäet lika instabilt. Men nu "vi får vänta och se när han växer". Jag frågade gång på gång HUR han skulle bli bättre när de inte GJORT något, och HUR patella kan helt luxerar ur läge om "allt ser fint ut"? Det hade de inget svar på, vi får
Vänta och se.

Jag trodde ju inte på det - inget var ju ändrat. Jag var bara arg, ledsen och besviken. Men han fick sin boxvila. Luxationen blev bättre. Ett tag verkade hela han bättre. Sen blev han sämre i takt med att han fick röra sig. Han skulle eg ökas rörelsen på för han behövde "stärka sig". Jag gjorde ju inte det då jag såg han blev sämre bara av egen rörelse i liten hage. Åkte till annan klinik på ÅB. Och allt såg ju inte alls fint ut. Fruktansvärda ligamentskador som sagt (som förklarade varför patella luxerade). Sen blev han ju bättre. Jag hoppades igen. Men nej, bara temporärt.

Så, med facit i hand skulle jag stått på mig och litat på magkänslan. Som redan från första besöket sa att det är något seriöst, stort trasigt någonstans...

Känns hårt ta upp det men av det du beskriver hur din mår - har du övervägt att (beroende på om de hittar ngt eller ej nu på ÅB) ta bort?

Håller som sagt tummarna stenhårt för ÅB!

 

[TinyWiny]

Grejen med min var att INNAN Op var vet tydlig med och jag rörande överens om att det INTE var okej att han hade det som han hade det, då var det ta bort som gällde. För att inte ta bort var det absolut nödvändigt att stabilisera knäet med Op. Men de ville göra en diagnostisk Op och gå in och kika om det ens var värt att hålla på med eller tack och godnatt.

De går in. Konstaterar att "ser kanonfint ut". Går ut. Väcker. Skickar hem. Inget har gjorts. Knäet lika instabilt. Men nu "vi får vänta och se när han växer". Jag frågade gång på gång HUR han skulle bli bättre när de inte GJORT något, och HUR patella kan helt luxerar ur läge om "allt ser fint ut"? Det hade de inget svar på, vi får
Vänta och se.

Jag trodde ju inte på det - inget var ju ändrat. Jag var bara arg, ledsen och besviken. Men han fick sin boxvila. Luxationen blev bättre. Ett tag verkade hela han bättre. Sen blev han sämre i takt med att han fick röra sig. Han skulle eg ökas rörelsen på för han behövde "stärka sig". Jag gjorde ju inte det då jag såg han blev sämre bara av egen rörelse i liten hage. Åkte till annan klinik på ÅB. Och allt såg ju inte alls fint ut. Fruktansvärda ligamentskador som sagt (som förklarade varför patella luxerade). Sen blev han ju bättre. Jag hoppades igen. Men nej, bara temporärt.

Så, med facit i hand skulle jag stått på mig och litat på magkänslan. Som redan från första besöket sa att det är något seriöst, stort trasigt någonstans...

Känns hårt ta upp det men av det du beskriver hur din mår - har du övervägt att (beroende på om de hittar ngt eller ej nu på ÅB) ta bort?

Håller som sagt tummarna stenhårt för ÅB!

Men fy så hemskt

Ja, som jag skrev ovan kommer jag om ligamentskadorna inte har läkt som förväntat eller om de hittar något annat som inte är rimligt att tro att det läker ta upp utdömning med veterinären. Det är inte okej någonstans att han ska behöva må såhär och jag vill inte att han ska behöva lida i onödan. Det har varit jobbigt nog för honom under den här vänte/rehabtiden. Du behöver absolut inte känna att det känns hårt. Hade jag inte tänkt tanken innan hade det varit hög tid att göra det nu.