Re: ÄR TRÖTT....
Hej, vill berätta min historia här.. vet inte om den hjälper någon eller inte men i alla falll.
Första hästen i stallet som jag minns som fick tas bort var min systers häst, tornutskotten i ryggen och spatt. Andra hästen var vår lilla shettis, han slet sig i från min pappa då de skulle komma in på kvällen för att nattas. Han sprang rakt förbi mig och ut på vägen, han blev påkörd av en jeep och dog någon minut senare i mitt knä. Han var då 20 år och vi hade haft honom sen föl.
Kenjin, mitt underbara fullblod skadade sig så svårt i hagen då han snavat på en gren att han senare dog någon dag senare. Han sköttes av en kompis till mig för jag var på utbildning, det tog tre timmar att få tag på veterinär, han kom ut och sydde i hop honom och sa att de skille vanta en vecka och se så att han blev bättre. Åkte till Helsingborg med honom lite mer än ett dygn senare, på natten höll han på att självdö så de tog bort honom. Hans lunga var söndertrasad och hans större organ i kroppen hade kollapsat på grund av enorm infektion.
Gadia, mitt sto som jag haft i 12 år och hennes tre månaders föl fick jag ta bort då stoet led av kronisk inflamation i ett knä sedan hon varit utlånad och de ridit henne trots hälta. Sahara föddes med grå starr och hon blev blind då hon var tre månader.
På Gadia och Sahara så hade de lagt en ros på dem då jag fick komma in och säga hejdå...
De finns på de gröna ängarna nu alla fem med ännu flera och för mig finns de i hjärtat och nästan varje natt i mina drömmar.
Älskar er mina vänner...
