Plastikkirurgi och ideal (Utbruten från Kroppshets)

[Kattennizze]

Jag vill inte på något sätt ifrågasätta dig, men detta är ett ämne som jag själv diskuterat flitigt de senaste 2 åren. Tränar du fria vikter eller maskin? Tränade du innan din diastas? Har du gjort ultraljud, eller hur vet du att det är 14 cm?

Jag tränade 2-3 dagar på gymmet i drygt 1 år innan min operation så visst går det. Men för mig, och för många andra, blev det en enorm skillnad att träna efter operationen. Som sagt, jag försöker verkligen inte göra något påhopp med detta men för mig är det så helt tvärtom mot vad jag stått på de senaste två åren. Givetvis är forumet fritt, och du behöver inte svara

Jag har faktiskt gjort en operation av min delade magmuskel men det sprack tyvärr upp igen. Så ja, jag har gjort ultraljud. Jag tränade inte innan operationen så jag kan inte svara på hur det skulle kännas om det var hopsytt. Jag tycker dock att funktionen på musklerna är bra idag så därför avvaktar jag med ytterligare en operation. Jag tränar bara mot eget motstånd när det gäller specifikt magmusklerna, dock kör jag tunga marklyft och knäböj och då behövs ju också en stark mage. Jag har också faktiskt bråck i ljumsken men det fungerar finfint också att träna på, än så länge. Klart att det buktar och ser märkligt ut men så länge det inte stör funktionen så bryr jag mig faktiskt inget om det, vilket är lite motsägelsefullt faktiskt.
Vad blev skillnaden i träningen efter din operation förresten?

 

[Bexzor]

Jag har faktiskt gjort en operation av min delade magmuskel men det sprack tyvärr upp igen. Så ja, jag har gjort ultraljud. Jag tränade inte innan operationen så jag kan inte svara på hur det skulle kännas om det var hopsytt. Jag tycker dock att funktionen på musklerna är bra idag så därför avvaktar jag med ytterligare en operation. Jag tränar bara mot eget motstånd när det gäller specifikt magmusklerna, dock kör jag tunga marklyft och knäböj och då behövs ju också en stark mage. Jag har också faktiskt bråck i ljumsken men det fungerar finfint också att träna på, än så länge. Klart att det buktar och ser märkligt ut men så länge det inte stör funktionen så bryr jag mig faktiskt inget om det, vilket är lite motsägelsefullt faktiskt.
Vad blev skillnaden i träningen efter din operation förresten?

Tack för att du ville svara, och jag visste inte hur jag skulle formulera mig på ett icke kritiserande sätt. Man lär sig av att fråga

Kort fattat i min träning efter operation är att jag har fått en bättre hållning och balans vid marklyft, utfall med vikt, armhävningar etc. Min kropp var väldigt "vobblig/skakig" när jag körde fria vikter före operation, utfall med vikt eller armhävningar var inte ens att tänka på eftersom jag inte kunde spänna magen i ned- och uppgång utan föll på sidorna. När jag kör staknings-maskinen så har jag en annan explosivitet i kroppen eftersom jag kan spänna magen numera. Något jag inte kunde innan.

 

[Petruska]

Jag ser det snarare som att samhället är utseendefixerat (och sexistiskt) och har varit under lång tid, hur människor (främst kvinnor) sedan agerar är en logisk följd av det. Utseendefixeringen uppstår ju inte i o m att människor beslutar sig för att lägga tid, pengar och energi på sitt utseende, den fixeringen fanns där långt, långt innan den människan ens föddes och är ganska oberoende av deras slutgiltiga beslut även om det förstås kan få konsekvenser för samhällets fortsatta fixering vid utseende.

Personligen gör jag nog aldrig antagandet att en person som opererar sig är mer utseendefixerad, fåfäng, eller osäker på sig själv än de som ägnar sig åt smink, hårborttagning eller annat, dvs en mycket stor del av befolkningen. Dessutom så tror jag att i takt med att människor har pengar att spendera är det fler som opererar sig av nyfikenhet, exempelvis opererade en bekant brösten inte för att hon var missnöjd med de hon hade utan för att hon var nyfiken på hur hon skulle se ut med större, skulle hon tjäna på det ekonomiskt osv, i slutändan tog hon ut dem igen för att hon inte trivdes med dem. Det var att kasta pengar i sjön, i backspegeln, men nu visste hon åtminstone att det inte var för henne. Sådana motiv tror jag inte är alltför ovanliga heller, men sen är det förstås inte alla ingrepp som är lika lätta att ångra.

Ja, en stor del av en expanderande skönhetsmarknad är ju rätt och slätt symtom på samma ökade ekonomiska resurser hos en rätt stor medelklass och en därmed sammanhängande kommersialisering och kommodifiering av allting.

Och med den sorts läsning av det som jag vill göra, är det snarare marknaden - skönhetsmarknaden i det här fallet - som styr och ställer med oss. Hur enskilda sedan agerar, är på många sätt mindre intressant.

MEN mot en sådan förståelse blir det både intressant och problematiskt att (stor)konsumenter på skönhetsmarknaden i så väldigt hög grad hävdar individualistiska värden som drivkraft och motiv.

Och samtidigt en allt trängre normalitet, kringskuren från så många håll.

 

[Petruska]

Plötsligt minns jag ett av mina första inträden i yrkeslivet. Det var som outbildad skötare i psykiatrisk vård. Lägst i en mycket närvarande sjukhushierarki. Redan då var det tydligt för mig att jag hade fått jobbet för att jag var tjej. Tjejet är ju medfött bra på omsorg och sådant.

Inför den första dagen fick jag ett dokument med diverse info och regler. Bland annat betonades att sminkning i stil med "krigsmålning" (detta var innan den postkoloniala teoribildningen riktigt nått ut i folklagren), medan "en lätt make up enbart är av godo".

Detta upprörde min unga själ. Instruktioner för passande genusuttryck på jobbet var inget jag ville ha, om än ordet genusuttryck då inte fanns.

 

[Borttaget konto]

Ja, en stor del av en expanderande skönhetsmarknad är ju rätt och slätt symtom på samma ökade ekonomiska resurser hos en rätt stor medelklass och en därmed sammanhängande kommersialisering och kommodifiering av allting.

Och med den sorts läsning av det som jag vill göra, är det snarare marknaden - skönhetsmarknaden i det här fallet - som styr och ställer med oss. Hur enskilda sedan agerar, är på många sätt mindre intressant.

MEN mot en sådan förståelse blir det både intressant och problematiskt att (stor)konsumenter på skönhetsmarknaden i så väldigt hög grad hävdar individualistiska värden som drivkraft och motiv.

Och samtidigt en allt trängre normalitet, kringskuren från så många håll.

Precis, för mig är den stora bilden mer betydande än enstaka individer och det blir ironiskt när vissa hävdar just individualism trots att allt pekar på att det inte är det. Det behöver heller inte vara så förfärligt att säga att man gör det för att det finns ett ideal man vill efterlikna, för att man exponerats för det under en längre tid osv, det är ju ganska mänskligt att reagera så.

Ja ett problem är att utrymmet för hur man får se ut kan bli mindre, ibland på diskriminerade vis. Ett problem när många följer ett ideal är att plötsligt är de "naturliga" förutsättningar vi har inte nödvändigtvis neutrala, kanske har vi ingen plats inom normen och det behöver inte ens alltid vara något vi kan ändra på genom att förändra oss själva. Då finns ju heller inget annat alternativ än att utmana och bredda idealet.

 

[Borttaget konto]

Nej jag undrar faktiskt vilka arbeten det gäller och blir väldigt nyfiken på hur deras jämställdhetsarbete ser ut. Nästan varenda företag måste ju ha ett, så att ett företag ska kunna kräva av de anställda att de skall vara sminkade känns helt absurt.

Att människor sminkar sig och att det är en del av samhället är jag väl medveten om. Att det finns ett allmänt krav på kvinnor att se bra ut och måna om sitt utseende är jag också väl medveten om. Jag har däremot aldrig känt att det funnits ett krav på att just bära smink och blev därför nyfiken på vad det var för typ av arbeten där kravet finns.

Jag skiljer nog en del på förväntningar, vilket var ordet jag använde, och ordet krav som du använder nu. Om vi nu talar krav istället så antar jag av din kommentar om jämställdhetsarbete att du strikt syftar på Sverige och de enda företag jag känner till som har/haft faktiska krav på det är inte svenska så det är mycket möjligt att det här i Sverige enbart är just förväntningar (kanske existerar inte heller förväntningar, det kan vara inbillning/ren slump att det verkar som att det ibland finns förväntningar) och inte krav.

Jag kan ge exempel från när jag jobbade som strippa (den mest utseendefixerade bransch jag varit i) för där kändes det för mig fullständigt otänkbart att komma till jobbet utan smink, men jag träffade faktiskt en eller två som inte hade det så jag kan inte heller påstå att det var ett absolut krav att bära det. Kanske kan man hävda att detta fåtal utan make up visade att det inte heller fanns en förväntning och att valet var 50/50, att det stod oss alla helt fritt, men riktigt så långt är jag inte villig att gå faktiskt.
På liknande vis kan jag inte riktigt föreställa mig att det hade varit accepterat om alla dansare bestämde sig för att låta allt kroppshår växa, men om du efterfrågar faktiska, fysiska bevis på detta så har jag det inte svart på vitt i form av ett förbud. Bara en stark känsla av att det inte skulle tas emot väl.

 

[Borttaget konto]

Som sagt, vi konstruerar våra kroppar på en uppsjö av olika vis som inte bedöms som utseendefixerade eftersom de är normaliserade. Och när jag ägnade mig åt all denna i stort sett dagliga utseendefixering tänkte jag också på att allt detta verkligen är ett sådant enormt jobb, ett arbete jag borde få betalt för, ett verkligt fokus, men det är normaliserat. Det flyger under radarn. Det är ingen som kallar mig utseendefixerad för att jag sminkar mig, kammar håret och tar bort kroppshår. Skulle man göra ingrepp däremot, blir man genast utpekad som utseendefixerad, men vem är egentligen inte utseendefixerad i ett utseendefixerat samhälle? Det är en bedrift att inte falla in i normen, men jag vet inte om det är något man kan begära av andra människor.

 

[Kattennizze]

Plötsligt minns jag ett av mina första inträden i yrkeslivet. Det var som outbildad skötare i psykiatrisk vård. Lägst i en mycket närvarande sjukhushierarki. Redan då var det tydligt för mig att jag hade fått jobbet för att jag var tjej. Tjejet är ju medfött bra på omsorg och sådant.

Inför den första dagen fick jag ett dokument med diverse info och regler. Bland annat betonades att sminkning i stil med "krigsmålning" (detta var innan den postkoloniala teoribildningen riktigt nått ut i folklagren), medan "en lätt make up enbart är av godo".

Detta upprörde min unga själ. Instruktioner för passande genusuttryck på jobbet var inget jag ville ha, om än ordet genusuttryck då inte fanns.

Aha, den gamla hora/madonnakonflikten. Tycker man ser den rätt ofta inom vården, de kvinnliga kollegor som är kraftigt sminkade blir ständigt ifrågasatta. Denna konflikt blir kanske extra tydligt inom omvårdande yrken som är kvinnodominerade? Kvinnor fick ju faktiskt utbilda sig till sköterskor rätt tidigt.

 

[Petruska]

Aha, den gamla hora/madonnakonflikten. Tycker man ser den rätt ofta inom vården, de kvinnliga kollegor som är kraftigt sminkade blir ständigt ifrågasatta. Denna konflikt blir kanske extra tydligt inom omvårdande yrken som är kvinnodominerade? Kvinnor fick ju faktiskt utbilda sig till sköterskor rätt tidigt.

Jag har nog inte upplevt den, i betydelsen att horan inte varit närvarande på annat sätt än att ju ALLA feminina genuspositioner flrutom den modesta och omvårdnadsinriktade bekämpades genom yrkesrollens utformning.

Men jag ser precis vad du menar! Omvårdnadsyrkena har verkligen potential att disciplinera sin utövare, på sätt som när vi talar om det brukar handla om industriarbetare. Ett antal personliga dygder - punktlighet är ett könsneutralt och tydligt exempel - som får fantamej högre värde än yrkesskicklighet. Eller i alla fall fick. Tex i min ungdom.

 

[Petruska]

Precis, för mig är den stora bilden mer betydande än enstaka individer och det blir ironiskt när vissa hävdar just individualism trots att allt pekar på att det inte är det. Det behöver heller inte vara så förfärligt att säga att man gör det för att det finns ett ideal man vill efterlikna, för att man exponerats för det under en längre tid osv, det är ju ganska mänskligt att reagera så.

Ja ett problem är att utrymmet för hur man får se ut kan bli mindre, ibland på diskriminerade vis. Ett problem när många följer ett ideal är att plötsligt är de "naturliga" förutsättningar vi har inte nödvändigtvis neutrala, kanske har vi ingen plats inom normen och det behöver inte ens alltid vara något vi kan ändra på genom att förändra oss själva. Då finns ju heller inget annat alternativ än att utmana och bredda idealet.

Och det finns ju nästan ett underhållningsvärde i att ideal och normer runt kropp, kön och utseende, faktiskt blir utmanade av att personen gör ingenting. Själva det råmaterial som kroppar är, är eller kan vara utmanande i sig själva.

Det kan tex vara ett normbrott att vara helt osminkad, jag menar helt osminkad, i rätt många sammanhang. Och sådant som naturligt håriga ben och armhålor, är det ju uppenbarligen. Till exempel.

 

[monster1]

Jag skiljer nog en del på förväntningar, vilket var ordet jag använde, och ordet krav som du använder nu. Om vi nu talar krav istället så antar jag av din kommentar om jämställdhetsarbete att du strikt syftar på Sverige och de enda företag jag känner till som har/haft faktiska krav på det är inte svenska så det är mycket möjligt att det här i Sverige enbart är just förväntningar (kanske existerar inte heller förväntningar, det kan vara inbillning/ren slump att det verkar som att det ibland finns förväntningar) och inte krav.

Jag kan ge exempel från när jag jobbade som strippa (den mest utseendefixerade bransch jag varit i) för där kändes det för mig fullständigt otänkbart att komma till jobbet utan smink, men jag träffade faktiskt en eller två som inte hade det så jag kan inte heller påstå att det var ett absolut krav att bära det. Kanske kan man hävda att detta fåtal utan make up visade att det inte heller fanns en förväntning och att valet var 50/50, att det stod oss alla helt fritt, men riktigt så långt är jag inte villig att gå faktiskt.
På liknande vis kan jag inte riktigt föreställa mig att det hade varit accepterat om alla dansare bestämde sig för att låta allt kroppshår växa, men om du efterfrågar faktiska, fysiska bevis på detta så har jag det inte svart på vitt i form av ett förbud. Bara en stark känsla av att det inte skulle tas emot väl.

Bara förekomsten av arbetet strippa är ju så extremt ojämställt att det inte går att bemöta hur arbetsvillkoren är där för mig. Det enda jag kan jämföra med är andra typer av underhållningsyrken och där är väll sminket en del av kostymen. Det är alltså inte du som ska vara sminkad utan karaktären du porträtterar. Lite som att när man är krokimodell förväntas man vara naken men i vilket annat yrke som helst skulle förväntningar på nakenhet vara ett brott mot arbetslagen.

 

[Borttaget konto]

Bara förekomsten av arbetet strippa är ju så extremt ojämställt att det inte går att bemöta hur arbetsvillkoren är där för mig. Det enda jag kan jämföra med är andra typer av underhållningsyrken och där är väll sminket en del av kostymen. Det är alltså inte du som ska vara sminkad utan karaktären du porträtterar. Lite som att när man är krokimodell förväntas man vara naken men i vilket annat yrke som helst skulle förväntningar på nakenhet vara ett brott mot arbetslagen.

Du behöver inte ta ställning till yrket, jag beskriver hur förväntningar kan existera utan regelrätta, nedskrivna krav, den principen kan sedan appliceras på många andra yrken där man mer eller mindre outtalat förväntas konstruera kvinnlighet men det kan också appliceras på vardagen och på vad många kvinnor gör varje dag, inte för att de förväntas konstruera kvinnlighet på jobbet utan för att de förväntas konstruera kvinnlighet i egenskap av kvinnor från det att de vaknar till det att de somnar (helst i sömnen också).

För mig är strippa ett ganska relevant exempel eftersom jag inte vet en annan grupp där det är lika vanligt med plastikkirurgi, det är också så att de inte är där på ett fritt, kreativt uppdrag med valfria karaktärer att skapa, de är generellt där för att skapa en viss typ av kvinnlighet och inget annat. Du kan kalla det ojämställt, men det är en enkel spegling av vad som redan pågår i resten av samhället. Då blir det också extremt tydligt vilka steg som ingår, vad som är obligatoriskt i att skapa just kvinnlighet, men när vi alla ägnar oss åt allt detta flyger det som sagt under radarn eftersom det är normaliserat.
Så fort någon opererar sig däremot fångas det upp och det är den opererade som är utseendefixerad, trots att det kan vara samma person som när hon inte får ekonomisk ersättning för att konstruera kvinnlighet dyker upp på stan dagtid, osminkad med håret i rufsig knut, i princip iklädd pyjamas. Kort sagt så köper jag inte riktigt att den personen skulle vara mer utseendefixerad än någon annan, för det speglar inte riktigt min erfarenhet. Det är olika sätt att konstruera kvinnlighet, javisst, det är olika grader av normaliserat, men att ett av alla dessa sätt skulle vara mer utseendefixerat än ett annat? Nja, jag tvivlar på det.

Sedan skrev jag tidigare att smink mycket väl kan ha ett kreativt värde, men många gånger har det också ett rakt av förskönande värde, detsamma gäller sådant som hårborttagning, kostymer och annat. Så när du ser en kvinna på scen, på filmduken, i ett utställningsrum osv är inte hennes kroppsliga framställning bara ett kreativt beslut, en karaktär frikopplad från vad som förväntas av en kvinna, det är också ofta ett beslut som följer sexistiska riktlinjer, det är många gånger beslutet att konstruera kvinnlighet och följer liknande regler som för övriga befolkningen.
Jag vet inte om just kroki är problematiskt men naken-genren inom konsten har definitivt sin problematik och flyr inte undan varken ideal, sexism eller rasism. Även skapade karaktärer, inom konst, inom scenkonst osv, och även hela genrer interagerar med de ideal, normer och förväntningar som finns inom och utanför den kreativa sfären.

 

[Dentaku]

Jag är kluven till skönhetsoperationer.

Å ena sidan ska en individ självklart ha rätten att få se ut hur som helst och göra skönhetsingrepp utan att skammas för det.
Å andra sidan går det inte att ignorera det faktum att skönhetsingreppen knappast har någon individuell prägel; de strävar alltid mot samma ideal. Hittills har jag aldrig sett någon operera sig för att FÅ höknäsa, mongolveck, påsar under ögonen, hängbröst osv. Framför allt vad gäller kläder, men även smink, är situationen helt annorlunda eftersom det finns många som har en helt egen stil.

 

[monster1]

Du behöver inte ta ställning till yrket, jag beskriver hur förväntningar kan existera utan regelrätta, nedskrivna krav, den principen kan sedan appliceras på många andra yrken där man mer eller mindre outtalat förväntas konstruera kvinnlighet men det kan också appliceras på vardagen och på vad många kvinnor gör varje dag, inte för att de förväntas konstruera kvinnlighet på jobbet utan för att de förväntas konstruera kvinnlighet i egenskap av kvinnor från det att de vaknar till det att de somnar (helst i sömnen också).

För mig är strippa ett ganska relevant exempel eftersom jag inte vet en annan grupp där det är lika vanligt med plastikkirurgi, det är också så att de inte är där på ett fritt, kreativt uppdrag med valfria karaktärer att skapa, de är generellt där för att skapa en viss typ av kvinnlighet och inget annat. Du kan kalla det ojämställt, men det är en enkel spegling av vad som redan pågår i resten av samhället. Då blir det också extremt tydligt vilka steg som ingår, vad som är obligatoriskt i att skapa just kvinnlighet, men när vi alla ägnar oss åt allt detta flyger det som sagt under radarn eftersom det är normaliserat.
Så fort någon opererar sig däremot fångas det upp och det är den opererade som är utseendefixerad, trots att det kan vara samma person som när hon inte får ekonomisk ersättning för att konstruera kvinnlighet dyker upp på stan dagtid, osminkad med håret i rufsig knut, i princip iklädd pyjamas. Kort sagt så köper jag inte riktigt att den personen skulle vara mer utseendefixerad än någon annan, för det speglar inte riktigt min erfarenhet. Det är olika sätt att konstruera kvinnlighet, javisst, det är olika grader av normaliserat, men att ett av alla dessa sätt skulle vara mer utseendefixerat än ett annat? Nja, jag tvivlar på det.

Sedan skrev jag tidigare att smink mycket väl kan ha ett kreativt värde, men många gånger har det också ett rakt av förskönande värde, detsamma gäller sådant som hårborttagning, kostymer och annat. Så när du ser en kvinna på scen, på filmduken, i ett utställningsrum osv är inte hennes kroppsliga framställning bara ett kreativt beslut, en karaktär frikopplad från vad som förväntas av en kvinna, det är också ofta ett beslut som följer sexistiska riktlinjer, det är många gånger beslutet att konstruera kvinnlighet och följer liknande regler som för övriga befolkningen.
Jag vet inte om just kroki är problematiskt men naken-genren inom konsten har definitivt sin problematik och flyr inte undan varken ideal, sexism eller rasism. Även skapade karaktärer, inom konst, inom scenkonst osv, och även hela genrer interagerar med de ideal, normer och förväntningar som finns inom och utanför den kreativa sfären.

Men är det någon som har argumenterat för att de som använder sig av kosmetisk kirurgi skulle ha vara mer utseendefixerade än någon som sminkar sig, rakar kroppen eller färgar håret (eller vilka andra grejer man nu gör för att fixa med utseendet)?

 

[Borttaget konto]

Jag är kluven till skönhetsoperationer.

Å ena sidan ska en individ självklart ha rätten att få se ut hur som helst och göra skönhetsingrepp utan att skammas för det.
Å andra sidan går det inte att ignorera det faktum att skönhetsingreppen knappast har någon individuell prägel; de strävar alltid mot samma ideal. Hittills har jag aldrig sett någon operera sig för att FÅ höknäsa, mongolveck, påsar under ögonen, hängbröst osv. Framför allt vad gäller kläder, men även smink, är situationen helt annorlunda eftersom det finns många som har en helt egen stil.

Fast är det vanligt förekommande att människor sminkar dit påsar under ögonen, större näsa, en yta ovanför ögat utan skuggning för djup, eller att de fixar kortare, rakare ögonfransar? Jag är inte övertygad om att det finns en anmärkningsvärt större konstnärlig frihet i andra former av kroppsmanipulation, trots att de har haft längre tid att utveckla olika inriktningar och det av naturliga skäl finns ett mycket större utbud av färger och mönster finns det oftast även där generella regler som efterlevs. Det finns olika trender och inriktningar också inom kirurgi, idealen har ändrats med tiden och kommer troligtvis ändras igen. De stora dragen brukar förstås följa samma mönster, ungefär som inom smink, men det finns t ex både de som tar bort och lägger till fett runt höftregionen.

Kläder är nog den mest kreativt fria disciplinen av dessa, men fortfarande följer den absoluta majoriteten av människor även där vissa grundläggande regler kring form, färg och proportioner som inte heller är könsneutrala eller utan laddning. Fortfarande är också själva det vardagliga engagemanget i både kläder och smink, utseende generellt, traditionellt knutet till kvinnlighet oavsett vilken stil man sedan väljer.

 

[Borttaget konto]

Men är det någon som har argumenterat för att de som använder sig av kosmetisk kirurgi skulle ha vara mer utseendefixerade än någon som sminkar sig, rakar kroppen eller färgar håret (eller vilka andra grejer man nu gör för att fixa med utseendet)?

I det inlägg som den här diskussionen ursprungligen utgick från frågade jag precis det. Jag fick inget direkt svar, men mitt resonemang är att exempelvis smink och hårborttagning är såpass normaliserat att ingen som ägnar sig åt det bedöms vara utseendefixerad per automatik på det sätt som det antas med operationer. Du får gärna göra en annan bedömning om du vill, men jag tycker nog att det finns många former av fokus på kvinnligt utseende som är fullt normaliserade och inte bedöms och problematiseras på samma vis som just ingrepp.

 

[Kattennizze]

Jag har nog inte upplevt den, i betydelsen att horan inte varit närvarande på annat sätt än att ju ALLA feminina genuspositioner flrutom den modesta och omvårdnadsinriktade bekämpades genom yrkesrollens utformning.

Men jag ser precis vad du menar! Omvårdnadsyrkena har verkligen potential att disciplinera sin utövare, på sätt som när vi talar om det brukar handla om industriarbetare. Ett antal personliga dygder - punktlighet är ett könsneutralt och tydligt exempel - som får fantamej högre värde än yrkesskicklighet. Eller i alla fall fick. Tex i min ungdom.

Jag tänkte mest på att den förbjudna krigsmålningen inom vården refererar till prostituerade på ett sätt, jag antar att det ska tolkas så i den kontexten, i alla fall är det min erfarenhet från fikarum inom vården bland kvinnliga kollegor.
På ett sätt har det väl varit den ohotande madonnan som fått utföra sina små sköterskeuppgifter, det var väl därför kvinnor kunde få ynnesten att få börja jobba med det yrket redan på 1800-talet, antar jag. Det låg inom ramen för den konstruerade kvinnligheten. Intressant är det dock.

 

[monster1]

I det inlägg som den här diskussionen ursprungligen utgick från frågade jag precis det. Jag fick inget direkt svar, men mitt resonemang är att exempelvis smink och hårborttagning är såpass normaliserat att ingen som ägnar sig åt det bedöms vara utseendefixerad per automatik på det sätt som det antas med operationer. Du får gärna göra en annan bedömning om du vill, men jag tycker nog att det finns många former av fokus på kvinnligt utseende som är fullt normaliserade och inte bedöms och problematiseras på samma vis som just ingrepp.

Jag ser det nog som att de flesta är väldigt väl medvetna om sitt utseende och aktivt förhåller sig till det och det är en del av det samhälle vi lever i. Att man reagerar på just kirurgi som en del i hur man manipulerar sitt utseende är väll för att det är ett betydligt mer invasivt ingrepp än smink som trots allt bara är att tvätta av sig. Permanenta förändringar kräver givetvis mer eftertanke. Skillnaden mellan att ha inlägg i bhn eller att ha inlägg i brösten är ju att det ena är mer permanent än det andra. När jag var i tonåren bar jag väldigt mycket pushup och spagettilinnen, det var en fas, hade varit sjukt jobbigt om jag varit tvungen att leva med den fasen resten av livet eller att det krävt en operation för att förändra sig. Så det är klart att det blir skillnad, att operera sig och att sminka sig är ju väldigt olika beslut.

 

[Dentaku]

Fast är det vanligt förekommande att människor sminkar dit påsar under ögonen, större näsa, en yta ovanför ögat utan skuggning för djup, eller att de fixar kortare, rakare ögonfransar? Jag är inte övertygad om att det finns en anmärkningsvärt större konstnärlig frihet i andra former av kroppsmanipulation, trots att de har haft längre tid att utveckla olika inriktningar och det av naturliga skäl finns ett mycket större utbud av färger och mönster finns det oftast även där generella regler som efterlevs. Det finns olika trender och inriktningar också inom kirurgi, idealen har ändrats med tiden och kommer troligtvis ändras igen. De stora dragen brukar förstås följa samma mönster, ungefär som inom smink, men det finns t ex både de som tar bort och lägger till fett runt höftregionen.

Kläder är nog den mest kreativt fria disciplinen av dessa, men fortfarande följer den absoluta majoriteten av människor även där vissa grundläggande regler kring form, färg och proportioner som inte heller är könsneutrala eller utan laddning. Fortfarande är också själva det vardagliga engagemanget i både kläder och smink, utseende generellt, traditionellt knutet till kvinnlighet oavsett vilken stil man sedan väljer.

Nej, jag har aldrig sagt att det är vanligt men till skillnad från skönhetsoperationer så förekommer det individuella uttryck som inte följer rådande skönhetsnormer inom sminkning. Inom skönhetsoperationer finns det trots allt rätt strikta ramar som man(så vitt jag sett) inte rör sig utanför.

 

[Borttaget konto]

Jag ser det nog som att de flesta är väldigt väl medvetna om sitt utseende och aktivt förhåller sig till det och det är en del av det samhälle vi lever i. Att man reagerar på just kirurgi som en del i hur man manipulerar sitt utseende är väll för att det är ett betydligt mer invasivt ingrepp än smink som trots allt bara är att tvätta av sig. Permanenta förändringar kräver givetvis mer eftertanke. Skillnaden mellan att ha inlägg i bhn eller att ha inlägg i brösten är ju att det ena är mer permanent än det andra. När jag var i tonåren bar jag väldigt mycket pushup och spagettilinnen, det var en fas, hade varit sjukt jobbigt om jag varit tvungen att leva med den fasen resten av livet eller att det krävt en operation för att förändra sig. Så det är klart att det blir skillnad, att operera sig och att sminka sig är ju väldigt olika beslut.

Olika beslut, men lika utseendefixerat. Det känns som att vi mest talar förbi varandra, vi håller med varandra om mycket, om att allt är en utseendefixering, om att operationer är mer permanent osv, men skillnaden verkar vara att jag fokuserar på normaliseringen, på vad som riskerar att vara en dubbelmoral när det finns en utbredd "osynlig" konstruktion och de olika bedömningarna som faller på individen. Det verkar du inte ha något direkt intresse av att diskutera och det står dig fritt. Jag å min sida som är mer intresserad av hur vi bedömer konstruktionen av kvinnlighet utifrån olika normer ser ingen större vits att diskutera det permanenta i operationer och ingrepp, för ja, det är mer permanent än smink och så är diskussionen slut.

Då är jag isf mer intresserad av klassperspektivet som också tagits upp några gånger, (klass)specifik sexism osv.