Plastikkirurgi och ideal (Utbruten från Kroppshets)

[Bexzor]

Har läst vissa inlägg i tråden men väljer att svara ändå. Jag har plastikopererat mig, rättare sagt fixat magen då den hade 12 cm delade magmuskler. Jag såg ständigt gravid ut, och fick flera gratulationer, personer jag mötte på gymmet gav mig beröm för att jag orkade träna i mitt tillstånd. Utöver detta så mådde jag redan psykiskt dåligt över min mage, till den grad att jag inte ens ville visa mig för min man. Badhus undvek jag, så även bikini på sommaren. Mitt landsting opererar inte enbart för delade magmuskler, så jag valde privat. Där jag opererade mig så ingick det fettsugning av magen och flanker. Idag är jag nöjd, och ja naken syns mitt ärr som går höft till höft. För tack vare operationen så är jag mer öppen med min kropp. Däremot kan jag fundera på över vilken okunnighet det finns kring detta ämne, både hur man väljer plastikkirurger utomlands för att det är billigare men även för att det i många fall gör det möjligt att ändra det man vantrivs med.

 

[Milosari]

Har läst vissa inlägg i tråden men väljer att svara ändå. Jag har plastikopererat mig, rättare sagt fixat magen då den hade 12 cm delade magmuskler. Jag såg ständigt gravid ut, och fick flera gratulationer, personer jag mötte på gymmet gav mig beröm för att jag orkade träna i mitt tillstånd. Utöver detta så mådde jag redan psykiskt dåligt över min mage, till den grad att jag inte ens ville visa mig för min man. Badhus undvek jag, så även bikini på sommaren. Mitt landsting opererar inte enbart för delade magmuskler, så jag valde privat. Där jag opererade mig så ingick det fettsugning av magen och flanker. Idag är jag nöjd, och ja naken syns mitt ärr som går höft till höft. För tack vare operationen så är jag mer öppen med min kropp. Däremot kan jag fundera på över vilken okunnighet det finns kring detta ämne, både hur man väljer plastikkirurger utomlands för att det är billigare men även för att det i många fall gör det möjligt att ändra det man vantrivs med.

Mina magmuskler har inte heller gått ihop helt men 12 cm låter ju helt extemt! Och galet att inte få betald operation.

 

[monster1]

Jag undrar om en person som sminkar sig varje dag också bedöms som utseendefixerad?

I vissa jobb är det i princip en del av uniformen att vara sminkad, jag sminkade mig tidigare varje dag när jag jobbade (i efterhand kan jag tycka att delar av den proceduren var totalt onödig). Som kontrast har jag t ex mött en kvinna som opererat sig men som var ointresserad av make up (utom som en del i jobbet, där det igen var delvis obligatoriskt), och som såg ingrepp som ett sätt att slippa en del av sminket och spara tid och energi. Ungefär på samma sätt som vi idag inte bara har mascara, du kan få något mer permanent genom att färga och böja fransar på salong. Hon kunde se en video med en sminkning och när det målades utanför den naturliga läpplinjen och skuggades för att få näsan smalare kunde hon lägga ner penslarna och utbrista saker i stil med "Hur orkar folk?! Operera istället!"

Även om ingrepp förstås är mer riskfyllt och permanent vet jag inte om det egentligen är mer utseendefixerat i sig än allt annat vi redan gör med vårt utseende, det är ju en väldigt logisk fortsättning på den sedan länge existerande utseendefixeringen. Den fixering som redan är såpass normaliserad att den är så gott som osynlig. Jag tänker att det här är en evolution i utseendefixering, alltså inte nödvändigtvis en högre grad av utseendefixering än allt annat som många redan gör utan bara en utveckling i takt med att skönhetsbranschen inte begränsas till smink och andra mer kortsiktiga eller mer eller mindre omständiga och tidskrävande sätt att manipulera utseendet på.

Men där är väll klart att lägga tid på makeup pekar på ett fokus på utseendet. Sen är det svårt att förhålla sig till att man tvingas att se bra ut i sitt arbete, jag tänker att ens förhållande till sin kropp och utseende måste påverkas av det (även om vi nu har lämnat kroppshetstråden och vandrat över i kosmetisk kirurgi tråden i stället är det svårt att prata om det ena utan att det andra dyker upp).

 

[Kattennizze]

Mina magmuskler har inte heller gått ihop helt men 12 cm låter ju helt extemt! Och galet att inte få betald operation.

Jag har 14 cm. Det buktar om man säger så. Men jag kan nog bråka om en operation men har ingen lust att bli skuren i. Det enda besvären jag har är ju att jag ser fet ut men det kan jag faktiskt leva med. Under buktningen eller mellan snarare har jag magmuskler av stål tack vare flitig styrketräning.

 

[Borttaget konto]

Men där är väll klart att lägga tid på makeup pekar på ett fokus på utseendet. Sen är det svårt att förhålla sig till att man tvingas att se bra ut i sitt arbete, jag tänker att ens förhållande till sin kropp och utseende måste påverkas av det (även om vi nu har lämnat kroppshetstråden och vandrat över i kosmetisk kirurgi tråden i stället är det svårt att prata om det ena utan att det andra dyker upp).

Ja jag skriver just att det är en utseendefixering, men att ingrepp i sig egentligen inte är en högre grad av utseendefixering än exempelvis smink som råkar vara normaliserat till den grad att det är förväntat på vissa arbetsplatser.
Sedan vore det naturligtvis absurt om det förväntades kosmetisk kirurgi på samma sätt som det förväntas smink (vilket det visserligen också görs på vissa håll), men det är nog fortfarande inte graden av utseendefixering som skulle göra det absurt utan specifikt riskerna och den permanenta naturen i ett ingrepp.

 

[monster1]

Ja jag skriver just att det är en utseendefixering, men att ingrepp i sig egentligen inte är en högre grad av utseendefixering än exempelvis smink som råkar vara normaliserat till den grad att det är förväntat på vissa arbetsplatser.
Sedan vore det naturligtvis absurt om det förväntades kosmetisk kirurgi på samma sätt som det förväntas smink (vilket det visserligen också görs på vissa håll), men det är nog fortfarande inte graden av utseendefixering som skulle göra det absurt utan specifikt riskerna och den permanenta naturen i ett ingrepp.

Men vid vilken typ av arbete förväntas man sminka sig?

 

[Bexzor]

Mina magmuskler har inte heller gått ihop helt men 12 cm låter ju helt extemt! Och galet att inte få betald operation.

Ja, det är extremt enligt Art Clinic i Göteborg iaf där jag gjorde min bukplastik. Men samtidigt är det inte heller så vanligt att få två extremt tunga bebisar (5270 gram/57 cm samt 5030 gram/53cm, födda innan BF) så detta blev konsekvenserna efter även 3 kejsarsnitt. Sahlgrenska hävdar att diastas är inget farligt, och vi är många som fått avslag pga diastas. Kirurgen på AC ansåg att jag skulle driva det då det är medicinskt bekymmer över 10 cm. Men nja, jag ville ha det gjort också.

Det visade sig att styrketräningen troligtvis var anledningen till denna enorma mage eftersom tarmarna låg i magen. Man ska inte styrketräna med extrem stor diastas pga det buktryck som uppstår. Något jag inte visste förrän jag var på konsultation så jag fick förbjud att styrketräna tungt fram till operation för att inte förvärra mer.
Kortet är taget några dagar innan operation, och ca 18 månader efter att min minste son föddes. 2-3 dagar i veckan med styrketräning sedan han var 6 mån.

 

[Borttaget konto]

Men vid vilken typ av arbete förväntas man sminka sig?

Motsätter du dig att smink skulle vara väldigt normaliserat? Min huvudsakliga poäng var att smink är mycket normaliserat, att det förväntas på vissa arbeten är ett av många symptom på det och om du inte skulle hålla med om just det kan du troligtvis hitta flera andra tecken på att make up (och diverse andra åtgärder som generellt inte omgärdas av samma fördömanden som ingrepp) är just en väldigt normaliserad form av utseendefixering.

Jag skulle säga att särskilt på positioner där man representerar företag och har kundkontakt eller liknande kan man råka ut för både direkt och indirekt press att sminka sig, sedan finns förstås arbetsplatser där det s a s ingår, bland flygvärdinnor t ex för att nämna ett arbete där det borde vara mer irrelevant, men även förstås inom branscher där det är ganska logiskt med stort fokus på utseende som inom show business och klubbvärlden. Där kan det förvisso många gånger ha ett kreativt värde, men minst lika ofta har det ett rakt av förskönande värde.

Ett annat exempel är hårborttagning. Det förväntas definitivt också i många fall, det är ett sätt att manipulera sitt utseende på, men det betraktas generellt inte heller som utseendefixerat att dag efter dag anpassa sig efter detta ideal eftersom det är så normaliserat.

 

[Borttaget konto]

Jag är fortfarande kvar på sida ett.

Javisst, det finns med största sannolikhet en klassaspekt när det kommer till den uppenbart (vissa skulle kanske säga "överdrivet") opererade eller för den delen sminkade kroppen och det är väl bl a därför det ses som ett sådant tecken på sämre personliga egenskaper och lägre status. Nog för att det feminina nedvärderas i största allmänhet, men det går inte att riktigt jämföra en överklassfeminitet, i brist på bättre ord, med det sätt som man genast är beredd att attackera de som utöver sexism lätt blir måltavlor även för klassförakt. Det känns som att jag egentligen har mycket mer att säga om det, men kommer ingenstans just nu så kanske får återkomma om det.

Det jag tänkte på här men som jag inte riktigt fick fram var nog kort sagt att ja, visst rör det klass snarare än olika "likvärdiga" stilar, men förutom klass rör det också sexism. Det är aldrig bara en smakfråga så länge kvinnor mäts efter måttstockar som kanske inte ens existerar för män i samma situation.

Ett exempel på det är den klassiska dikotomin madonnan vs horan, vem är en respektabel kvinna, hur för hon sig, hur klär hon sig, hur ser hon ut? Jag tror det vore optimistiskt att anta att något som traditionellt är så djupt omgärdat av sexistiska resonemang skulle kunna kokas ner till enbart en fråga om stilideal eller smak, eller ens sådant som kulturellt och socialt kapital, när det från början aldrig var en könsneutral fråga och när det är starkt sammanlänkat med patriarkala värderingar.

 

[Borttaget konto]

Ja, det är extremt enligt Art Clinic i Göteborg iaf där jag gjorde min bukplastik. Men samtidigt är det inte heller så vanligt att få två extremt tunga bebisar (5270 gram/57 cm samt 5030 gram/53cm, födda innan BF) så detta blev konsekvenserna efter även 3 kejsarsnitt. Sahlgrenska hävdar att diastas är inget farligt, och vi är många som fått avslag pga diastas. Kirurgen på AC ansåg att jag skulle driva det då det är medicinskt bekymmer över 10 cm. Men nja, jag ville ha det gjort också.

Det visade sig att styrketräningen troligtvis var anledningen till denna enorma mage eftersom tarmarna låg i magen. Man ska inte styrketräna med extrem stor diastas pga det buktryck som uppstår. Något jag inte visste förrän jag var på konsultation så jag fick förbjud att styrketräna tungt fram till operation för att inte förvärra mer.
Kortet är taget några dagar innan operation, och ca 18 månader efter att min minste son föddes. 2-3 dagar i veckan med styrketräning sedan han var 6 mån.

Tanken är att man inte ska göra något fysiskt ansträngande i stil med styrketräning under resten av sitt liv då, om det anses att en sådan stor diastas inte är farligt och inte ett medicinskt bekymmer? Det är förfärligt att kvinnors problem inte tas på större allvar, kvinnor som fött barn ska väl tillåtas leva sina liv på samma villkor som övriga människor.

 

[TeamLundVer]

Blev nyfiken på vad som menas med cnn-panna? En snabb googling gav bara recept på panna cotta och nyhetsinslag från cnn.

Och @TeamLundVer vad gör man åt ilskerynkan? Är det botox eller någon slags operation?

Det är nog det närmaste jag själv någonsin kommit att fundera över ett faktiskt skönhetsingrepp. Tycker inte det är roligt att alltid få frågan om jag är sur eller irriterad... Men då jag uppenbarligen inte ens kollat upp vad man skulle kunna göra åt det, och knappt går till läkare när jag är sjuk, samt inte orkar anstränga mig för att typ raka benen eller sminka mig utöver lite mascara så är sannolikheten att jag faktiskt skulle göra en sån grej nog inte så stor...

Tillägg: Och det stör mig att jag stör mig på rynkan och på kommentarerna. Måste man se glad ut hela tiden eller? Får män med ilskerynkor höra samma sak?

Vad jag har förstått så kan man använda någon typ av filler dvs ingen Botox.

 

[Ullmerkott]

Jag tycker det är lite intressant hur pass negativa ord som används för att beskriva människor som är mycket intresserade av att se bra ut och lägger tid på det. Jag kan själv tänka att någon är utseendefixerad, fåfäng, osäker på sig själv och liknande om hen vill ta risken och kostnaden med operationer. Att jag själv både tar större risker och lägger mer pengar på mitt hästintresse är däremot fullkomligt sunt och normalt..

Det ger en väldigt smal zon att röra sig i, när normen är att man "ska" vara snygg men samtidigt inte får intressera sig för att vara det.

 

[Borttaget konto]

Jag tycker det är lite intressant hur pass negativa ord som används för att beskriva människor som är mycket intresserade av att se bra ut och lägger tid på det. Jag kan själv tänka att någon är utseendefixerad, fåfäng, osäker på sig själv och liknande om hen vill ta risken och kostnaden med operationer. Att jag själv både tar större risker och lägger mer pengar på mitt hästintresse är däremot fullkomligt sunt och normalt..

Det ger en väldigt smal zon att röra sig i, när normen är att man "ska" vara snygg men samtidigt inte får intressera sig för att vara det.

Jag ser det snarare som att samhället är utseendefixerat (och sexistiskt) och har varit under lång tid, hur människor (främst kvinnor) sedan agerar är en logisk följd av det. Utseendefixeringen uppstår ju inte i o m att människor beslutar sig för att lägga tid, pengar och energi på sitt utseende, den fixeringen fanns där långt, långt innan den människan ens föddes och är ganska oberoende av deras slutgiltiga beslut även om det förstås kan få konsekvenser för samhällets fortsatta fixering vid utseende.

Personligen gör jag nog aldrig antagandet att en person som opererar sig är mer utseendefixerad, fåfäng, eller osäker på sig själv än de som ägnar sig åt smink, hårborttagning eller annat, dvs en mycket stor del av befolkningen. Dessutom så tror jag att i takt med att människor har pengar att spendera är det fler som opererar sig av nyfikenhet, exempelvis opererade en bekant brösten inte för att hon var missnöjd med de hon hade utan för att hon var nyfiken på hur hon skulle se ut med större, skulle hon tjäna på det ekonomiskt osv, i slutändan tog hon ut dem igen för att hon inte trivdes med dem. Det var att kasta pengar i sjön, i backspegeln, men nu visste hon åtminstone att det inte var för henne. Sådana motiv tror jag inte är alltför ovanliga heller, men sen är det förstås inte alla ingrepp som är lika lätta att ångra.

 

[Kattennizze]

Tanken är att man inte ska göra något fysiskt ansträngande i stil med styrketräning under resten av sitt liv då, om det anses att en sådan stor diastas inte är farligt och inte ett medicinskt bekymmer? Det är förfärligt att kvinnors problem inte tas på större allvar, kvinnor som fött barn ska väl tillåtas leva sina liv på samma villkor som övriga människor.

Jag kan träna styrketräning med min stora delning. Inga problem alls med den faktiskt.

 

[Borttaget konto]

Jag tycker det är lite intressant hur pass negativa ord som används för att beskriva människor som är mycket intresserade av att se bra ut och lägger tid på det.

Känner för att påpeka att samtidigt som jag är estetiskt lagd, och faktiskt kan lägga en halvtimme på en sminkning om jag känner för det, tycker jag också att vi måste problematisera skönhet och begrepp som att se bra ut. Vad är att se bra ut? På vad baserar vi den värderingen och hur relevant är det alla gånger? Förutom att det finns sexistiska måttstockar finns också rasistiska måttstockar och andra diskriminerande aspekter av skönhet.

 

[Ullmerkott]

Jag ser det snarare som att samhället är utseendefixerat (och sexistiskt) och har varit under lång tid, hur människor (främst kvinnor) sedan agerar är en logisk följd av det. Utseendefixeringen uppstår ju inte i o m att människor beslutar sig för att lägga tid, pengar och energi på sitt utseende, den fixeringen fanns där långt, långt innan den människan ens föddes och är ganska oberoende av deras slutgiltiga beslut även om det förstås kan få konsekvenser för samhällets fortsatta fixering vid utseende.

Personligen gör jag nog aldrig antagandet att en person som opererar sig är mer utseendefixerad, fåfäng, eller osäker på sig själv än de som ägnar sig åt smink, hårborttagning eller annat, dvs en mycket stor del av befolkningen. Dessutom så tror jag att i takt med att människor har pengar att spendera är det fler som opererar sig av nyfikenhet, exempelvis opererade en bekant brösten inte för att hon var missnöjd med de hon hade utan för att hon var nyfiken på hur hon skulle se ut med större, skulle hon tjäna på det ekonomiskt osv, i slutändan tog hon ut dem igen för att hon inte trivdes med dem. Det var att kasta pengar i sjön, i backspegeln, men nu visste hon åtminstone att det inte var för henne. Sådana motiv tror jag inte är alltför ovanliga heller, men sen är det förstås inte alla ingrepp som är lika lätta att ångra.

Jag tänker mig att skammandet av utseendeintresserade är en slags motreaktion till den vikt som i alla tider tillmätts kvinnors utseende. En "patriarkatets kvinna" måste vara vacker, och därför ska en fri och självständig kvinna absolut inte försöka vara vacker. Sann frihet får vi nog först den dag då skönhet ses som en egenskap bland alla andra, och ens förmågor och ansträngningar på området inte värderas annorlunda än ens förmåga att spela blockflöjt eller måla akvareller.

 

[Borttaget konto]

Jag tänker mig att skammandet av utseendeintresserade är en slags motreaktion till den vikt som i alla tider tillmätts kvinnors utseende. En "patriarkatets kvinna" måste vara vacker, och därför ska en fri och självständig kvinna absolut inte försöka vara vacker. Sann frihet får vi nog först den dag då skönhet ses som en egenskap bland alla andra, och ens förmågor och ansträngningar på området inte värderas annorlunda än ens förmåga att spela blockflöjt eller måla akvareller.

Jag tror det delvis kan vara så, samtidigt tror jag det är omöjligt att hoppa rätt in i en sådan frihet från vårt utgångsläge idag. Vi behöver en motvikt mot utseendehetsen i samhället, men den motvikten behöver i sin tur inte straffa de kvinnor som följer konventionella ideal, den behöver egentligen "bara" bredda bilden av vad det är att vara kvinna och att det inte behöver innebära krav på att följa några snäva ideal.

 

[Bexzor]

Tanken är att man inte ska göra något fysiskt ansträngande i stil med styrketräning under resten av sitt liv då, om det anses att en sådan stor diastas inte är farligt och inte ett medicinskt bekymmer? Det är förfärligt att kvinnors problem inte tas på större allvar, kvinnor som fött barn ska väl tillåtas leva sina liv på samma villkor som övriga människor.

Det beror lite på, styrketräning i maskin med lätta vikter ansågs vara okej men jag kör fria vikter vilket ger mer buktryck. Det man får tänka på med diastas är att det finns många medicinska bekymmer ; svårt gå på toaletten, ryggont pga felbelastning, kan ge bråck etc. Jag håller med dig helt, kvinnor som fött barn och får graviditetsskador får sällan hjälp. Det finns grupper på andra ställen på internet där flera eldsjälar brinner för att få ut informationen om diastas i media, olika sociala medier etc.

 

[Bexzor]

Jag kan träna styrketräning med min stora delning. Inga problem alls med den faktiskt.

Jag vill inte på något sätt ifrågasätta dig, men detta är ett ämne som jag själv diskuterat flitigt de senaste 2 åren. Tränar du fria vikter eller maskin? Tränade du innan din diastas? Har du gjort ultraljud, eller hur vet du att det är 14 cm?

Jag tränade 2-3 dagar på gymmet i drygt 1 år innan min operation så visst går det. Men för mig, och för många andra, blev det en enorm skillnad att träna efter operationen. Som sagt, jag försöker verkligen inte göra något påhopp med detta men för mig är det så helt tvärtom mot vad jag stått på de senaste två åren. Givetvis är forumet fritt, och du behöver inte svara

 

[monster1]

Motsätter du dig att smink skulle vara väldigt normaliserat? Min huvudsakliga poäng var att smink är mycket normaliserat, att det förväntas på vissa arbeten är ett av många symptom på det och om du inte skulle hålla med om just det kan du troligtvis hitta flera andra tecken på att make up (och diverse andra åtgärder som generellt inte omgärdas av samma fördömanden som ingrepp) är just en väldigt normaliserad form av utseendefixering.

Jag skulle säga att särskilt på positioner där man representerar företag och har kundkontakt eller liknande kan man råka ut för både direkt och indirekt press att sminka sig, sedan finns förstås arbetsplatser där det s a s ingår, bland flygvärdinnor t ex för att nämna ett arbete där det borde vara mer irrelevant, men även förstås inom branscher där det är ganska logiskt med stort fokus på utseende som inom show business och klubbvärlden. Där kan det förvisso många gånger ha ett kreativt värde, men minst lika ofta har det ett rakt av förskönande värde.

Ett annat exempel är hårborttagning. Det förväntas definitivt också i många fall, det är ett sätt att manipulera sitt utseende på, men det betraktas generellt inte heller som utseendefixerat att dag efter dag anpassa sig efter detta ideal eftersom det är så normaliserat.

Nej jag undrar faktiskt vilka arbeten det gäller och blir väldigt nyfiken på hur deras jämställdhetsarbete ser ut. Nästan varenda företag måste ju ha ett, så att ett företag ska kunna kräva av de anställda att de skall vara sminkade känns helt absurt.

Att människor sminkar sig och att det är en del av samhället är jag väl medveten om. Att det finns ett allmänt krav på kvinnor att se bra ut och måna om sitt utseende är jag också väl medveten om. Jag har däremot aldrig känt att det funnits ett krav på att just bära smink och blev därför nyfiken på vad det var för typ av arbeten där kravet finns.