Planering framåt

Igår hade jag läkar samtal igen och pratade lite om hur planeringen är. Och det hon sa var att som det verkar nu så blir det en plats i dagvård ungefär i mitten av september. Så ifall dom tycker att jag verkar redo för det så ska jag börja där då. Men jag har ingen aning om vad dagvård är eller hur det går till eller nånting mer än det dom har berättat som inte är så mycket. Så ifall nån har koll så får ni gärna berätta lite!
Sen också var det om typ reglerna om mig och så med att jag inte har fått vara ensam alls och inte gå nästan nånting och så. Och det ändrades lite nu så nu får jag gå korta sträckor men inte som motion liksom. Utan typ att jag får gå från bilen runt i en affär och tillbaka till bilen. Eller att i stallet så får jag gå till hagen och såna saker. Så inte mycket alls och får inte göra nån motion men lite mer får jag göra iallafall. Och så bestämde hon att det med att jag inte får vara ensam skulle ändras så dom ska kolla till mig typ med tio minuter mellanrum hela tiden om jag är själv. Men det gick inte så bra för sen mådde jag jätte jätte dåligt på kvällen och hade bara massa dåliga tankar. Så tillslut skrev jag allt det till pappa så han sa till nån i personalen så fick samma medicin som jag fick för nån dag sen och att dom bestämde IGEN att jag inte ska vara själv. Så det var inte så länge jag fick det.
Men ja jag blev iallafall trött efter ett tag så sov ganska okej inatt. Men är fortfarande jätte trött och frukosten var typ kaos. Så får se hur det går idag för har egentligen planering att jag ska ha permission men får se om jag ska ha det.

 

[Lovisaleonora]

Ja men jag vill inte göra dom mer ledsna eller oroliga eller nåt sånt än dom redan är. Så därför jag inte vet för känns elakt om jag berättar så dom kanske blir mer ledsna. Men känns elakt också som att jag ljuger för dom om jag inte säger nånting om det.

Jag tror att de flesta av oss blir mer ledsna och oroliga av att vara utestängda. Det är INTE elakt. Att vara ärlig och öppen är respektfullt och visar att du vill framåt. Det är ett oerhört förtroende att någon vågar vara öppen och ärlig mot mig, även om de svåra sakerna i livet.

Våga lita på dina föräldrar, jag tycker de verkar högst värda det förtroende

 

[Sleepy]

Jag vill inte skriva det här.

Det är ok. Men det är jätte, jätteviktigt att du messar din pappa på en gång och berättar hur du mår. Jag är säker på att han vill göra allt han kan för att hjälpa dig på bästa sätt. Men du måste vara öppen med hur du mår, så han får en chans.

 

[LiviaFilippa]

Finns det kanske något museum eller någon utställning att besöka? (Eller är det för mycket rörelse för din del?) Gå på bio? Besöka ett bibliotek, bokhandel eller pysselaffär?

Jag vet inte om jag får gå på museum eller såna saker eller om det är för mycket. Men kan fråga om det iallafall. Och pyssel affär eller ja nån affär bara skulle jag på ett sätt vilja men blir nog jobbigt om det kanske är mycket folk där.

 

[Sleepy]

Ja men jag vill inte göra dom mer ledsna eller oroliga eller nåt sånt än dom redan är. Så därför jag inte vet för känns elakt om jag berättar så dom kanske blir mer ledsna. Men känns elakt också som att jag ljuger för dom om jag inte säger nånting om det.

Det snällaste är att vara öppen och berätta allt om hur du mår. Var rädd om dig.

 

[MiniLi]

Dagvård kan vara lite olika upplägg. Varierar mellan olika ställen. Det brukar vara ganska likt som när man är inlagd men oftast får man lite mer behandling än vad man får på de flesta avdelningar. Man övar på att äta på ett normalt sätt och så brukar man ha samtal eller olika aktiviteter för att hjälpa en att bli bättre i ätstörningen.
Oftast är man i dagvård flera dagar i veckan och hela dagarna eller nästan hela dagarna under en längre tidsperiod. Ibland är man inlagd samtidigt i början eller så blir av utskriven från avdelningen och är hemma när man inte är i dagvård.

Hoppas du får veta mer om hur dagvården ser ut där du är. Kan du kanske be om att få träffa någon som ger dig mer information?

 

[LiviaFilippa]

Jag tror att de flesta av oss blir mer ledsna och oroliga av att vara utestängda. Det är INTE elakt. Att vara ärlig och öppen är respektfullt och visar att du vill framåt. Det är ett oerhört förtroende att någon vågar vara öppen och ärlig mot mig, även om de svåra sakerna i livet.

Våga lita på dina föräldrar, jag tycker de verkar högst värda det förtroende

Jag fattar hur du menar och så. Men om jag inte berättar just det så är dom ju inte utstängda från allt liksom. Men ja fattar att jag kanske borde berätta men känns ändå jätte jobbigt.

 

[Lovisaleonora]

Jag tror att det kan vara rätt olika upplägg för dagvård, men här är en tjej som berättar om sin dagvård
http://www.atstorning.se/behandling-2/behandlingsformer/dagvard/

 

[Sleepy]

Jag fattar hur du menar och så. Men om jag inte berättar just det så är dom ju inte utstängda från allt liksom. Men ja fattar att jag kanske borde berätta men känns ändå jätte jobbigt.

Jag hjälper dig gärna om du vill. Jag kan ringa och prata med din pappa och förklara hur du känner så att du kan få hjälp.

 

[LadyCovergirl]

Jag vet inte om jag får gå på museum eller såna saker eller om det är för mycket. Men kan fråga om det iallafall. Och pyssel affär eller ja nån affär bara skulle jag på ett sätt vilja men blir nog jobbigt om det kanske är mycket folk där.

Jag kommer ihåg att du inte tyckte om att använda rullstolen men det kanske åtminstone kan vara ett alternativ?
Nu vet jag inte i vilken landsdel du befinner dig så jag kan tyvärr inte leta och se om jag hittar något intressant att kika på.
Tror du att det kommer vara så många människor i affären/museet/biografen om ni är där på dagtid? Jag tänker att många är väl i skolan eller på sina arbetsplatser så dags på dagen. (Om ni ska dit dagtid förstås.)
Hoppas att du hittar något roligt! (Vill du i PM berätta ungefär var i landet du finns så kollar jag gärna om jag hittar något som verkar spännande.)

 

[Sleepy]

Du behöver inte skämmas eller känna dig dum för att du har sådär jobbiga tankar. Det är för att du är så sjuk och det kan du inte hjälpa, det är inte ditt fel. Men även om allt känns nattsvart just nu så behöver det inte alltid vara så. Det går att ta sig vidare, det finns hjälp. Och dina vovvar vill att du kommer hem igen.

Vi är många här som vill ha dig kvar på buke i många år framöver och höra om dina ponnysar och allt roligt ni hittar på. Du får gärna skicka pm om du vill. Jag finns här.

 

[LiviaFilippa]

Dagvård kan vara lite olika upplägg. Varierar mellan olika ställen. Det brukar vara ganska likt som när man är inlagd men oftast får man lite mer behandling än vad man får på de flesta avdelningar. Man övar på att äta på ett normalt sätt och så brukar man ha samtal eller olika aktiviteter för att hjälpa en att bli bättre i ätstörningen.
Oftast är man i dagvård flera dagar i veckan och hela dagarna eller nästan hela dagarna under en längre tidsperiod. Ibland är man inlagd samtidigt i början eller så blir av utskriven från avdelningen och är hemma när man inte är i dagvård.

Hoppas du får veta mer om hur dagvården ser ut där du är. Kan du kanske be om att få träffa någon som ger dig mer information?

Okej tack för ditt svar Med att man är där hela dagarna menar du så man är där ALLA måltider då eller typ som skola eller jobb? Så det blir lunch och mellanmålen typ?
Jag skulle få mer information om det sen när det börjar närma sig sa dom.

 

[MiniLi]

Okej tack för ditt svar Med att man är där hela dagarna menar du så man är där ALLA måltider då eller typ som skola eller jobb? Så det blir lunch och mellanmålen typ?
Jag skulle få mer information om det sen när det börjar närma sig sa dom.

Där jag jobbar äter man frukost, förmiddagsmellanmål och lunch i dagvård och resten hemma. En del andra ställen har nog lite längre dag så man även äter eftermiddagsmellanmål. Det brukar inte vara precis hela dagarna utan mer tex 8-14 eller kanske 8-16.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror att det kan vara rätt olika upplägg för dagvård, men här är en tjej som berättar om sin dagvård
http://www.atstorning.se/behandling-2/behandlingsformer/dagvard/

Tack, jag kollade och såg att det var ganska långt så ska läsa det senare!

 

[LiviaFilippa]

Jag kommer ihåg att du inte tyckte om att använda rullstolen men det kanske åtminstone kan vara ett alternativ?
Nu vet jag inte i vilken landsdel du befinner dig så jag kan tyvärr inte leta och se om jag hittar något intressant att kika på.
Tror du att det kommer vara så många människor i affären/museet/biografen om ni är där på dagtid? Jag tänker att många är väl i skolan eller på sina arbetsplatser så dags på dagen. (Om ni ska dit dagtid förstås.)
Hoppas att du hittar något roligt! (Vill du i PM berätta ungefär var i landet du finns så kollar jag gärna om jag hittar något som verkar spännande.)

Ja kanske men helst vill jag inte ha rullstol. Men beror lite på vad det är också. Om jag har permison så har jag oftast efter lunch så då kanske det inte brukar vara såå jätte många iallafall?

 

[LiviaFilippa]

Du behöver inte skämmas eller känna dig dum för att du har sådär jobbiga tankar. Det är för att du är så sjuk och det kan du inte hjälpa, det är inte ditt fel. Men även om allt känns nattsvart just nu så behöver det inte alltid vara så. Det går att ta sig vidare, det finns hjälp. Och dina vovvar vill att du kommer hem igen.

Vi är många här som vill ha dig kvar på buke i många år framöver och höra om dina ponnysar och allt roligt ni hittar på. Du får gärna skicka pm om du vill. Jag finns här.

Tack

 

[LadyCovergirl]

Ja kanske men helst vill jag inte ha rullstol. Men beror lite på vad det är också. Om jag har permison så har jag oftast efter lunch så då kanske det inte brukar vara såå jätte många iallafall?

Jag förstår att det inte är roligt eller trevligt att sitta i rullstol. Men om alternativet är att sitta och göra ingenting så kanske du åtminstone kan prova?
Min gissning är att butiker, bibliotek och liknande är ganska glesbefolkat fram till 15-16-tiden. Det är väl ungefär då skolorna slutar och folk börjar lämna sina arbetsplatser.
Hoppas att du kan komma iväg på någonting och åtminstone provar. Funkar det inte så har du provat och kan i samråd med dina föräldrar och sjukvårdspersonal göra en ny planering.

 

[LiviaFilippa]

Där jag jobbar äter man frukost, förmiddagsmellanmål och lunch i dagvård och resten hemma. En del andra ställen har nog lite längre dag så man även äter eftermiddagsmellanmål. Det brukar inte vara precis hela dagarna utan mer tex 8-14 eller kanske 8-16.

Okej tack!

 

[Lovisaleonora]

Jag fattar hur du menar och så. Men om jag inte berättar just det så är dom ju inte utstängda från allt liksom. Men ja fattar att jag kanske borde berätta men känns ändå jätte jobbigt.

Dina känslor är lika mycket värda - faktiskt mer värdefulla eftersom du är ung! - än dina föräldrars känslor. Det du inte berättar för dem är ju att stänga dem ute. Jag tror det här är en jätteviktig pusselbit i att bli frisk, våga berätta om hur du känner. Inget farligt händer för att du berättar. Enda skillnaden är ord - för känslorna har du ju redan.

 

[Sleepy]

@EmmaFilippa Hur går det med dig?

 

[LiviaFilippa]

Dina känslor är lika mycket värda - faktiskt mer värdefulla eftersom du är ung! - än dina föräldrars känslor. Det du inte berättar för dem är ju att stänga dem ute. Jag tror det här är en jätteviktig pusselbit i att bli frisk, våga berätta om hur du känner. Inget farligt händer för att du berättar. Enda skillnaden är ord - för känslorna har du ju redan.

Fast det är inte ENDA skillnaden för skillnaden är att när jag berättar saker för dom så blir det mer saker för dom att vara oroliga för och att det kan bli ändringar på reglerna för mig och sånt. Och ja det är ju inte FARLIGT men jobbigt.