Sv: Piaff
Fast gör jag verkligen det? Jag ser absolut inte piaff som ett "mål" och inte att man måste ha en perfekt piaff eller ingen alls. Utan som du säger - att den kan användas stärkande.
Om man (vilket ju inte är helt ovanligt) startar med utgångsläget att hästen är svagare i ena bakbanet. Nu är det ju väldigt svårt att ha en helt jämnstark häst, men såpass att det är svårare att få till rakriktning/böjning i ett varv och att den klarar färre steg och upplever samlingen mer pressande när den ska ta i med det svaga bakbenet. Då känns det inte som att piaff, eller ens försök till det, skulle ge särskilt mycket. För hästen skulle förmodligen snarare försöka hitta sätt att fuska och försvara sig mot en såpass hög belastning.
Om hästen ännu inte lärt sig få till någon nämnvärd bäckenvinkling, då skulle det också bli ett väldigt stort kliv. Eller om den ännu inte är "ärlig" i grundformen, vilket kan ta lång tid att ta sig till bara det.
Men sen är det såklart olika vad man har för förutsättningar. Jag har en häst som är lätt för att lägga för hög press på, vilket inte blir bra mentalt. Och som är lång i kroppen och något överbyggd bak. Jämför man med en häst med mer fördelaktig exteriör så känns det för mig som att hästen är toksamlad när en annan häst kanske skulle se ut att trava osamlat!
(Nu överdriver jag lite... Men det är så det känns ibland.)
Det är det jag menar med att det finns så mycket viktigare saker än piaffen och piaffträningen i sig.
Men det beror såklart lite på hur man ser det också - man kan såklart ha fokus på en framtida piaff i precis allt man gör, hur "lätt" och basic det än kan tyckas. Och man kan börja trampa eller testa övningar att plocka fram piaffen med även om man inser att den inte är redo för någon riktig piaff än, det håller jag med om.
Jag har f ö också trott att övergång från trav till piaff/tramp är omöjligt på min (eftersom den har för lätt för sig att hålla balansen och takten ändå, och har haft lätt för sig att fastna fram) fram tills nu. Det kanske mer handlar om att göra det enkelt för sig.. Om jag sitter och ger samma signaler som till skolskritt fast i trav - då samlar hästen traven på ungefär samma sätt som i skolskritten. Och på samma sätt som i skolskritten är det jag som får akta mig för att inte fastna i handen för att inte låsa fram. Sen återstår det att se vad som kommer bli lättast och bäst i slutändan. Vi är ju inte där än! Kanske att man varvar lite olika övningar och övergångar från skritt vs. från trav. Skritten har hittills varit lättare att få med sig bäckenvinklingen i, men nu verkar det snarare som att den har lättare för sig i traven, blir ju mycket tyngre från skritt när den eg. har lättare för att hålla ihop sig i traven. I stärkande syfte är det mycket bra, men kanske blir för krävande i ett senare skede.
Fast gör jag verkligen det? Jag ser absolut inte piaff som ett "mål" och inte att man måste ha en perfekt piaff eller ingen alls. Utan som du säger - att den kan användas stärkande.
Om man (vilket ju inte är helt ovanligt) startar med utgångsläget att hästen är svagare i ena bakbanet. Nu är det ju väldigt svårt att ha en helt jämnstark häst, men såpass att det är svårare att få till rakriktning/böjning i ett varv och att den klarar färre steg och upplever samlingen mer pressande när den ska ta i med det svaga bakbenet. Då känns det inte som att piaff, eller ens försök till det, skulle ge särskilt mycket. För hästen skulle förmodligen snarare försöka hitta sätt att fuska och försvara sig mot en såpass hög belastning.
Om hästen ännu inte lärt sig få till någon nämnvärd bäckenvinkling, då skulle det också bli ett väldigt stort kliv. Eller om den ännu inte är "ärlig" i grundformen, vilket kan ta lång tid att ta sig till bara det.
Men sen är det såklart olika vad man har för förutsättningar. Jag har en häst som är lätt för att lägga för hög press på, vilket inte blir bra mentalt. Och som är lång i kroppen och något överbyggd bak. Jämför man med en häst med mer fördelaktig exteriör så känns det för mig som att hästen är toksamlad när en annan häst kanske skulle se ut att trava osamlat!
(Nu överdriver jag lite... Men det är så det känns ibland.)Det är det jag menar med att det finns så mycket viktigare saker än piaffen och piaffträningen i sig.
Men det beror såklart lite på hur man ser det också - man kan såklart ha fokus på en framtida piaff i precis allt man gör, hur "lätt" och basic det än kan tyckas. Och man kan börja trampa eller testa övningar att plocka fram piaffen med även om man inser att den inte är redo för någon riktig piaff än, det håller jag med om.
Jag har f ö också trott att övergång från trav till piaff/tramp är omöjligt på min (eftersom den har för lätt för sig att hålla balansen och takten ändå, och har haft lätt för sig att fastna fram) fram tills nu. Det kanske mer handlar om att göra det enkelt för sig.. Om jag sitter och ger samma signaler som till skolskritt fast i trav - då samlar hästen traven på ungefär samma sätt som i skolskritten. Och på samma sätt som i skolskritten är det jag som får akta mig för att inte fastna i handen för att inte låsa fram. Sen återstår det att se vad som kommer bli lättast och bäst i slutändan. Vi är ju inte där än!
Kanske att man varvar lite olika övningar och övergångar från skritt vs. från trav. Skritten har hittills varit lättare att få med sig bäckenvinklingen i, men nu verkar det snarare som att den har lättare för sig i traven, blir ju mycket tyngre från skritt när den eg. har lättare för att hålla ihop sig i traven. I stärkande syfte är det mycket bra, men kanske blir för krävande i ett senare skede.
Senast ändrad:
