Men det system där en barnamördare kan få ett halvårs fängelse för att återfallsrisken bedöms vara obefintlig kommer aldrig att konstrueras och röstas igenom, så jag kan inte ens diskutera ett sådant system. Däremot skulle en barnamördare som är förstagångsförbrytare, där återfallsrisken bedöms som liten och där omständigheterna i övrigt är sådana att ett straff på den lindrigare sidan av skalan är möjlig ha goda chanser att kanske få 13 år istället för livstid. En förändring liknande den
@sjoberga pratar om skulle kanske resultera i att straffet istället blir 10 år (dvs lägst på skalan), men man skulle aldrig komma ner i några år för mord.
Gärningen som sådan har redan från början, på totalt objektiva grunder (dvs oavsett vem som är gärningsman och vem som är offer), tilldelats ett straffvärde baserat på vilken skada gärningen orsakat skyddsintresset i fråga, detta kommer rättssystemet inte rucka på. Att beröva någon livet är den värsta skadan man kan orsaka det mest skyddsvärda intresset, därför kommer detta alltid ha det högsta straffet även med beaktning av risken för återfall.