Permission för dömda mördare/sexbrottslingar

[sjoberga]

Fast du kan inte bortkoppla brottsoffer så totalt som du gör. Allt hänger ihop och man måste ta hänsyn till allt. Även brottsoffret.

Problemet är att om du inte tar någon hänsyn till offret så kommer detta att slå tillbaka på systemet.

Säg om någon dödar mitt barn. Risken för återfall anses väldigt liten och gärningsmannen släpps ut efter bara ett år. Vad är det då för mening med att låta lagen sköta det hela?

Om mitt barns liv anses vara så betydelselöst att ett år i fängelse anses tillräckligt för att risken för återfall är liten. Ja då kan lika gärna jag ta saken i egna händer.

Om jag skjuter mördaren till mitt barn så hamnar jag i fängelse men då risken för återfall är liten så blir det ett kort straff så jag tar lätt det fängelsestraffet.

Straffet måste alltid stå i proportion till brottet och även ta hänsyn till brottsoffret. Längre fängelsestraff ger inte alltid effekten att brotten minskar. Men ibland är straffet för lågt från början.

Det kan jag visst och du kan argumentera emot.

Påföljden bör inte vara en bedömning av brottsoffers lidande.

Brottsoffer bör prioriteras och det på helt andra sätt än genom påföljden för gärningsmannen.

Läs gärna de artiklar jag länkade tidigare.

 

[TomasN]

Fast du kan inte bortkoppla brottsoffer så totalt som du gör. Allt hänger ihop och man måste ta hänsyn till allt. Även brottsoffret.

Problemet är att om du inte tar någon hänsyn till offret så kommer detta att slå tillbaka på systemet.

Säg om någon dödar mitt barn. Risken för återfall anses väldigt liten och gärningsmannen släpps ut efter bara ett år. Vad är det då för mening med att låta lagen sköta det hela?

Om mitt barns liv anses vara så betydelselöst att ett år i fängelse anses tillräckligt för att risken för återfall är liten. Ja då kan lika gärna jag ta saken i egna händer.

Om jag skjuter mördaren till mitt barn så hamnar jag i fängelse men då risken för återfall är liten så blir det ett kort straff så jag tar lätt det fängelsestraffet.

Straffet måste alltid stå i proportion till brottet och även ta hänsyn till brottsoffret. Längre fängelsestraff ger inte alltid effekten att brotten minskar. Men ibland är straffet för lågt från början.

Ja om någon mördar den som mördat hens enda barn så är troligen risken för fortsatt brottslighet låg, kanske obefintlig. Då borde det brottet inte ge något straff och med det säger vi att gärningen är nästan tillåten.

 

[sjoberga]

Jag tycker det är intressant. Någonstans finns väl en gräns för hur korta straff kan vara och fortfarande vara avskräckande. Är vi nära den gränsen funkar ju inte ditt resonemang.

Om man utgår från ett land med långa straff finns en stor potential. Om straffen redan är korta borde potentialen saknas.

Frågan är då var på skalan vi befinner oss? Poänglöst?

Potential för vad?

Jag är inte en förespråkare för kortare straff, annat än att det skapar onödigt mänskliga och samhälleliga kostnader om det ändå är helt utan effekt.

Potentialen finns i att vi kan bli bättre på brottsprevention - dvs vi får färre brottsoffer utsatta för mindre allvarlig brottslighet. DET är potentialen i att fokusera på brottsprevention!

 

[sjoberga]

Ja om någon mördar den som mördat hens enda barn så är troligen risken för fortsatt brottslighet låg, kanske obefintlig. Då borde det brottet inte ge något straff och med det säger vi att gärningen är nästan tillåten.

Ja, kanske. Nu är mord ett så allvarligt brott att risken måste bedömas väldigt noga. Någon som mördat en annan människa planerat och kallblodigt, dvs ej i nödvärn i ett akut skede, är inte en människa som automatiskt kan ses som en låg risk för ett nytt mord, utan att det utreds ordentligt. Snarare tvärtom. I brottspreventivt syfte (med multiplikatoreffekten i en FMEA) måste en mördare anses, by default, utgöra en hög risk för stor samhällsskada. Den risken måste åtgärdas och säkerställas att vara väldigt liten, innan en frigivning kan bli aktuell.

 

[Tassetass]

Fast du kan inte bortkoppla brottsoffer så totalt som du gör. Allt hänger ihop och man måste ta hänsyn till allt. Även brottsoffret.

Problemet är att om du inte tar någon hänsyn till offret så kommer detta att slå tillbaka på systemet.

Säg om någon dödar mitt barn. Risken för återfall anses väldigt liten och gärningsmannen släpps ut efter bara ett år. Vad är det då för mening med att låta lagen sköta det hela?

Om mitt barns liv anses vara så betydelselöst att ett år i fängelse anses tillräckligt för att risken för återfall är liten. Ja då kan lika gärna jag ta saken i egna händer.

Om jag skjuter mördaren till mitt barn så hamnar jag i fängelse men då risken för återfall är liten så blir det ett kort straff så jag tar lätt det fängelsestraffet.

Straffet måste alltid stå i proportion till brottet och även ta hänsyn till brottsoffret. Längre fängelsestraff ger inte alltid effekten att brotten minskar. Men ibland är straffet för lågt från början.

Jag gillar tanken på att återfallsrisken skulle styra påföljdsbedömningen som sådan (dock är det en bedömning som jag tror väldigt få skulle kunna tänka sig att göra), men så står jag i lägret som anser att det absolut bästa är om en dömd brottsling kan "betala tillbaka" till samhället genom att bli återanpassad och bidra istället för att bara kosta pengar. För mig är det som koncept tämligen frikopplat från brottsofferperspektivet, jag ser personligen inte hur ett brottsoffer hedras genom att gärningsmannen utsätts för lidande genom frihetsberövande. Som jag ser det hedras brottsoffret genom att gärningsmannen döms, att gärningsmannen genom skadestånd får göra att brottsoffret går så skadelöst ur det hela som det går och genom att minimera chansen för att den dömde begår fler brott.

Men till syvende och sist, skulle politikerna stifta en lag som sa att en barnamördare kunde gå fri om risken för återfall var noll skulle de aldrig bli omvalda för det skulle inte accepteras av väljarna, så långt från det allmänna rättsmedvetandet kan lagstiftaren inte vandra.

 

[Tora]

Det kan jag visst och du kan argumentera emot.

Påföljden bör inte vara en bedömning av brottsoffers lidande.

Brottsoffer bör prioriteras och det på helt andra sätt än genom påföljden för gärningsmannen.

Läs gärna de artiklar jag länkade tidigare.

Som sagt med ditt tänkande kommer brottsoffren ta lagen i egna händer för dom kommer inte känna något förtroende för lagen för den tar ingen hänsyn till brottsoffret.

 

[Tora]

Jag gillar tanken på att återfallsrisken skulle styra påföljdsbedömningen som sådan (dock är det en bedömning som jag tror väldigt få skulle kunna tänka sig att göra), men så står jag i lägret som anser att det absolut bästa är om en dömd brottsling kan "betala tillbaka" till samhället genom att bli återanpassad och bidra istället för att bara kosta pengar. För mig är det som koncept tämligen frikopplat från brottsofferperspektivet, jag ser personligen inte hur ett brottsoffer hedras genom att gärningsmannen utsätts för lidande genom frihetsberövande. Som jag ser det hedras brottsoffret genom att gärningsmannen döms, att gärningsmannen genom skadestånd får göra att brottsoffret går så skadelöst ur det hela som det går och genom att minimera chansen för att den dömde begår fler brott.

Men till syvende och sist, skulle politikerna stifta en lag som sa att en barnamördare kunde gå fri om risken för återfall var noll skulle de aldrig bli omvalda för det skulle inte accepteras av väljarna, så långt från det allmänna rättsmedvetandet kan lagstiftaren inte vandra.

Jag kan lugnt säga att jag inte hade nöjt mig med 6 månaders fängelse för den människa som mördat mitt barn bara för att återfallsrisken anses låg. Jag skall ärligt säga att jag struntar i mördarens lidande eller om han kostar samhället pengar.

Risken hade funnits att jag tagit lagen i egna händer. Och det är väl knappast meningen med att lagen skall uppmuntra till?

 

[peter_lundin]

Ja om någon mördar den som mördat hens enda barn så är troligen risken för fortsatt brottslighet låg, kanske obefintlig. Då borde det brottet inte ge något straff och med det säger vi att gärningen är nästan tillåten.

Det är väl ingen här som propagerat för nollstraff för någon typ av mord, däremot mot höjda straff o inhumana förhållanden

 

[landsbygdsbo]

Det kan jag visst och du kan argumentera emot.

Påföljden bör inte vara en bedömning av brottsoffers lidande.

Brottsoffer bör prioriteras och det på helt andra sätt än genom påföljden för gärningsmannen.

Läs gärna de artiklar jag länkade tidigare.

¨
För att ett rättssystem ska vara stabilt och på sikt fungera så måste det fungera på flera plan.

Advokater, domare och åklagare måste kunna jobba under frihet

Lagstiftningen ska ha parlamentets stöd och ta de humanhänsyn som demokrati och etik fodrar

Sist men inte minst så måste rättsskipningen förefalla rättvis för de stora befolkningsgrupperna.
För det är dessa som kontrollerar parlamentet.

Och det är där den tredelade kartbilden för lagföring o straff kommer in.
Den första delen är prevention
Den andra delen är rehabilitering in i samhället
och den tredje är att "folk" i gemen ska anse att straffsatser o straffhantering är skälig.

För börjar majoriteten av folk anse att straffen är för milda så går kraven till parlamentet och sedan.....

Och pratar du med folk så är, i alla fall de flesta jag talat med på det klara med att mängdrabatter i övergrepps o misshandels fall inte accepteras. Man anser att det ska inte bli billigare per våldtäkt ju fler man våldtar. Vilket jag instämmer i.

 

[landsbygdsbo]

Ja, kanske. Nu är mord ett så allvarligt brott att risken måste bedömas väldigt noga. Någon som mördat en annan människa planerat och kallblodigt, dvs ej i nödvärn i ett akut skede, är inte en människa som automatiskt kan ses som en låg risk för ett nytt mord, utan att det utreds ordentligt. Snarare tvärtom. I brottspreventivt syfte (med multiplikatoreffekten i en FMEA) måste en mördare anses, by default, utgöra en hög risk för stor samhällsskada. Den risken måste åtgärdas och säkerställas att vara väldigt liten, innan en frigivning kan bli aktuell.

Då skulle alltså en militär med position i generalstaben som avslöjas som spion bara riskera att bli av med jobbet.
Han är ju bränd, kommer inte åt mer material och kan därför inte skada samhället mer.
Men både samhälle och jag anser att han ska ha lagens strängaste straff.....kommentar?

 

[Tassetass]

Jag kan lugnt säga att jag inte hade nöjt mig med 6 månaders fängelse för den människa som mördat mitt barn bara för att återfallsrisken anses låg. Jag skall ärligt säga att jag struntar i mördarens lidande eller om han kostar samhället pengar.

Risken hade funnits att jag tagit lagen i egna händer. Och det är väl knappast meningen med att lagen skall uppmuntra till?

Fast det skulle aldrig hända att en barnamördare får ett halvårs fängelse, det är ett hypotetiskt scenario som ligger så långt ifrån allt som är möjligt att det knappt går att använda som utgångspunkt för diskussionen. Dels skulle det som sagt aldrig accepteras att en sådan lag klubbades igenom, dels är det nog väldigt få mördare som skulle bedömas ha noll återfallsrisk.

Dessutom finns det inget som säger att noll återfallsrisk ska innebära noll dagar i fängelse. Redan idag kan jag tänka mig att en helhetsbedömning vid påföljdsbestämningen innefattar en uppskattning av risken för framtida brottslighet, straffskalan för mord sträcker sig ändå från tio till 18 år eller livstid. Ska dock inte uttala mig så mycket där då vi inte läst den biten av straffrätten ännu.

 

[TomasN]

Det är väl ingen här som propagerat för nollstraff för någon typ av mord, däremot mot höjda straff o inhumana förhållanden

Det var en utvikning om att även människors känslor och deras tilltro till rättssystemet bör vägas in. Annars kan andra mindre önskvärda effekter uppstå.

Hela samhället vilar på tilltro och att rättssystemet upplevs vara någorlunda rättvist. Det är inte bara strikt varje enskild brottslingar risk för fortsatt brottslighet som är relevant.

 

[peter_lundin]

Det var en utvikning om att även människors känslor och deras tilltro till rättssystemet bör vägas in. Annars kan andra mindre önskvärda effekter uppstå.

Hela samhället vilar på tilltro och att rättssystemet upplevs vara någorlunda rättvist. Det är inte bara strikt varje enskild brottslingar risk för fortsatt brottslighet som är relevant.

Jag kan hålla med om att den upplevda rättvisan är viktig. Problemet där är nog mellan ekonomiska brott(ffa mot samhället) o våldsbrott.

 

[sjoberga]

Då skulle alltså en militär med position i generalstaben som avslöjas som spion bara riskera att bli av med jobbet.
Han är ju bränd, kommer inte åt mer material och kan därför inte skada samhället mer.
Men både samhälle och jag anser att han ska ha lagens strängaste straff.....kommentar?

Skadeståndet kan ju bli i mångmiljonklassen. Det betalas bäst genom att vederbörande får chansen att tjäna pengar att betala med. Är risken verkligen noll för ytterligare skada, så.

 

[peter_lundin]

Aldrig funnits mångmiljonskadestånd för mord i det här landet!

 

[sjoberga]

Som sagt med ditt tänkande kommer brottsoffren ta lagen i egna händer för dom kommer inte känna något förtroende för lagen för den tar ingen hänsyn till brottsoffret.

Om du menar att du mår bättre som brottsoffer av att andra människor sitter frihetsberövade, så är mitt förslag emot det som grund för straff. Om du menar att man osynliggör brottsoffret så är du fel ute, då jag mycket tydligare vill att vi ser och sörjer för brottsoffret.

 

[sjoberga]

Aldrig funnits mångmiljonskadestånd för mord i det här landet!

Nu pratade vi spioneri och skulle man bedöma skadan av sådana brott kan de mycket väl hamna i mångmiljonklassen.

 

[sjoberga]

Jag gillar tanken på att återfallsrisken skulle styra påföljdsbedömningen som sådan (dock är det en bedömning som jag tror väldigt få skulle kunna tänka sig att göra), men så står jag i lägret som anser att det absolut bästa är om en dömd brottsling kan "betala tillbaka" till samhället genom att bli återanpassad och bidra istället för att bara kosta pengar. För mig är det som koncept tämligen frikopplat från brottsofferperspektivet, jag ser personligen inte hur ett brottsoffer hedras genom att gärningsmannen utsätts för lidande genom frihetsberövande. Som jag ser det hedras brottsoffret genom att gärningsmannen döms, att gärningsmannen genom skadestånd får göra att brottsoffret går så skadelöst ur det hela som det går och genom att minimera chansen för att den dömde begår fler brott.

Men till syvende och sist, skulle politikerna stifta en lag som sa att en barnamördare kunde gå fri om risken för återfall var noll skulle de aldrig bli omvalda för det skulle inte accepteras av väljarna, så långt från det allmänna rättsmedvetandet kan lagstiftaren inte vandra.

Tack för en bra formulering som jag måste repetera:
"För mig är det som koncept tämligen frikopplat från brottsofferperspektivet, jag ser personligen inte hur ett brottsoffer hedras genom att gärningsmannen utsätts för lidande genom frihetsberövande. Som jag ser det hedras brottsoffret genom att gärningsmannen döms, att gärningsmannen genom skadestånd får göra att brottsoffret går så skadelöst ur det hela som det går och genom att minimera chansen för att den dömde begår fler brott.
"

 

[Tora]

Om du menar att du mår bättre som brottsoffer av att andra människor sitter frihetsberövade, så är mitt förslag emot det som grund för straff. Om du menar att man osynliggör brottsoffret så är du fel ute, då jag mycket tydligare vill att vi ser och sörjer för brottsoffret.

Nej jag tycker du fullkomligt struntar i brottsoffret. Det enda som är viktigt för dig är att man skall korta straffen alternativ absolut inte länga dom(straffen i Sverige idag kan knappast anses direkt långa och framför allt inte för sexbrott) och att längden på straffen skall bestämmas av något luddigt som risken att återfalla i brott.

 

[peter_lundin]

Nu pratade vi spioneri och skulle man bedöma skadan av sådana brott kan de mycket väl hamna i mångmiljonklassen.

Kruxet är att om man inte citerar går det inte att se vem man svarat.
Ett problem med att man bara ser på återfallsrisk är att straffet riskerar att bli klassrelaterat