Jag fattar fortfarande inte, då måste vi totalt ha misstolkat varandra? Vilket enskilt ord menar du att jag skulle anmärkt på?
Som sagt tänker jag inte diskutera den typen av frågeställningar och det gäller även via bakvägen in. Mitt förra inlägg var ett försök att klargöra, som uppenbarligen misslyckades.
Så du kan inte tänka dig att förklara vad du menar när jag inte fattar? Jag upplevde nämligen inte alls att jag hängde upp mig på ett ord utan mitt syfte var att jag ville nyansera debatten. Uppenbarligen tolkade du mitt inlägg på ett helt annat sätt. Men vi kan lämna det där, du anklagar mig för något och vägrar förklara vad det är när jag ber dig.
På riktigt - INGEN MER UTERIDNING?
Förklaringen jag fick var att hästen måste lära sig gå ”i ramen” och att man därför under en tid enbart ska rida med kontakt (läs kort tygel) och arbeta hästen systematiskt.
Omg vilka vulster att ta spjärn mot, eller vad det heter. Läste precis i en Dressyr Facebookgrupp från USA på frågan måste man ha en dressyrsadel, att dressyrsadeln håller fast en i korrekt sits, gammelfaster skulle dånat (enligt henne skulle sadeln inte hålla fast ryttaren i en korrekt sits, utan ryttaren skulle ha det.)
Ja alltså jag kan förstå att man ibland vill ha och behöver rejälare stöd beroende på sin egen förmåga osv men ryttare på denna nivån (som inte är pararyttare) ska i min mening kunna rida med minimalt stöd.
Vi är fortfarande på lägsta möjliga nivå om man pratar tävlingsklasser, men med en glad och arbetsvillig häst som numera är lika positiv när dressyrsadeln läggs på som när han vet att vi ska ut i skogen, och går med spetsade öron mot ridhuset.Han på bilden är också extremt TYDLIG - svänger vi mot ridhuset/banorna får han ännu mer bråttom och när vi har ridit klart och ska gå hem gör han sig verkligen ingen brådska ut från ridhuset/banan, han tycker att vi hållit på för kort tid!Det motsatta hände när vi började rida för en tränare som började i en annan ände än "vanligt". De stora framstegen kom inte i dressyrarbetet först (för att vi på ryggen är långsamma med att lära om och få allt på plats) utan i att hästen fick mer egen framåtbjudning, blev mindre tittig (min gissning är att bara det faktum att vi började fokusera på hans balans i "hans tempo" gjorde skillnad för honom) och ännu mer en myspropp på marken.
Alla hästar kanske inte är lika tydliga med vad de tycker är roligt och inte (och många tävlingshästar har ju en högre grundmotivation att vara till lags), men för mig kommer det där uttrycket alltid vara det som avgör om vi valt "rätt" eller inte i framtiden. Och då har ändå ingen runt hästen någonsin varit ryttare som pressar för resultat eller rider med kraft.
Man har inte stora knästöd för att ta spjärn mot dem.
En sak som är lite underlig är att man säger att dagens hästar är mera känsliga och svårridna. I unghästtesterna har man ju lagt in ridprov och annat som väl borde premiera enkla hästar?Min idol, inga blå tungor där inte.
Jag tror att moderna sporthästar är mer reaktiva än för säg 50 år sedan, men så väldigt stor skillnad tror jag inte det är ändå på dagens hästar och de som var aktiva för 30 år sedan. Skillnaden är väl snarare många gånger hästhållningen och dagens ryttare, många hästar är underaktiverade, understimulerade och miljötränas inte och många ryttare varken vågar eller har möjligheter att rida ut.
Det är väl främst att de är mer överrörliga och att vi avlat fram sämre munnar, alltså mer bettfel.
Knästöd för att hålla en Grand Prix ryttare på rätt plats låter ju också helt fel. Om jag skulle rida så mycket och så länge hade jag nog önskat att jag skulle klarat att rida i en platt sadel sedan.
Jag tror faktiskt inte att PK har en sådan sadel för att han behöver "hållas på plats". Vad jag kan se på bilden så är nog det där snarare lårstöd dessutom vilket faktiskt ger större frihet och rörlighet i sadeln än vad knästöd ger.
Kanske bra mot hästarna men hästskötare byts ut på löpande band...Min idol, inga blå tungor där inte.
Finns många åsikter om de där stöden på dressyrsadlar. En är att om ryttaren sitter lite i bakvikt med överkroppen bakom lodlinjen så är det svårt att hålla ner knän och lår. Så stora stöd hjälper ryttaren hålla skänkeln på plats fast sitsen egentligen inte är helt i balans. Behöver ju inte vara att man sitter bakåtlutat hela tiden men de flesta lutar kroppen bakåt i ganska stora delar av programmen tycker jag.
Ja klart det finns åsikter, men det går väl inte att påstå att det skulle vara allmänt vedertaget att lårstöd/knästöd ska hjälpa en att spjärna emot när man drar i tyglarna?
