Parasympatiska nervsystemet och autonomi

[the_connemara]

Jag har två grundfunderingar som ju är typ hur breda som helst och som slingrat sig fram i min hjärna i flera år nu:

• Hur möjliggör du för hästen att få mer tillgång till parasympatiska nervsystemet?
• Och hur upplever du att det hänger ihop med graden av autonomi din häst har fått?

Jag valde prefix Hästhantering men tänker på all tid vi tillbringar med våra hästar, även ridning och prestation som kräver högre aktivitet.

Första frågan innefattar ju hur identifierar du att hästen behöver hjälp att komma mer över i parasympatiska nervsystemet? När självreglerar hästen bra och när gör den inte det och varför? Hur hjälper du hästen i olika situationer?

Andra frågan är kanske lite mer konkret. Men samtidigt så innefattar den ju hur du bedömer hur mycket autonomi du har gett din häst i de olika situationerna ovan?

Jag är egentligen inte så ute efter en teoretisk diskussion som frågorna kanske låter. Mer efter det rent praktiska som är mer inriktat på att faktiskt sikta på att få en tryggare connection som både du och hästen litar på och kan trilla tillbaka till mer och mer automatiskt, där ni synkar era nervsystem och hjälper varandra och har tilltro till att det ger er tryggheten tillsammans (och inte typ inövade beteenden, desensitisering, utrustning, lugnande tekniker osv). Jag tycker många diskussioner blir lite för teoretiska för mig och har inte riktigt orken att läsa på mer. Eller handlar mer om basics att undvika triggerstapling och att motkonditionera eller rent av bara hålla hästen under hjälplig kontroll. Eller så fattar jag bara inte hur det hänger ihop på ett djupare plan

För att vara lite praktisk så har jag i nuläget kommit lite ifrån våra rutiner i stallet med min häst och jag upplever att han är lite mer vaksam igen. Kommer in självmant som vanligt men är lite mer orolig som tar sig i uttryck i att han ska komma och peta lite mer hårdhänt med mig I vad jag pysslar med för stunden, vill direkt gå och kolla om han kan få mat och om han inte direkt får uppmärksamhet går han ofta ut ganska snabbt för att sedan komma in igen osv. Släpper jag vad jag håller på med och ägnar mig åt honom stannar han kvar men är fortfarande lite mer pillig än vanligt, och man känner liksom lite stressen. Två saker som han gillar riktigt mycket är lymfmassage och Masterson och normalt sett så kliver han in i stallet, ställer sig redo och somnar direkt innan jag ens börjat och jag kan göra klart vas jag höll på med innan jag går till honom.

När han inte är i det läget känns det lite som att han både vill och inte vill ha hjälp att lugna ner sig. Begränsar jag honom lite (tex bara fortsätter med första steget även om han vill vända sig och puttas lite osv eller backar honom om han kliver fram) kommer vi dit men jag funderar på om det egentligen är den vägen jag vill gå eller om det är lite kontraproduktivt i längden.

Jag förstår att det är en trygghet att vara tydlig och att tydlighet blir viktigare och viktigare ju mer hästen är i det sympatiska, men hur påverkas den balansen mellan parasympatiska/sympatiska av autonomi? Kan vi vara tydliga och vid behov hjälpa utan bekostnad på autonomi (om vi tror autonomin är viktig, min häst verkar försöka få mig att förstå att det är det om jag tolkar honom rätt)? Kommer det i sådana fall leda till att vi kan ha en högre grad autonomi utan att tappa tryggheten (som jag just nu når genom att begränsa)?

Feel free att ställa frågor i stil med "vad fan menar du egentligen?", känner att det var skitsvårt att få ner vad jag velat diskutera i ord

 

[MiniLi]

Nu är jag kanske för fast i människopsykologi men begriper inte riktigt varför man skulle vilja aktivera det parasympatiska nervsystemet vid oro/stress? Det leder ju bara till andra typer av symptom (”spela-död-symtom”) och skulle inte ta bort stressen/oron.

Men jag antar att du egentligen undrar hur man hjälper hästen att lugna sig när den är stressad eller orolig?
Om man skulle jämföra med ett litet barn så är det ju inte snällt att låta någon slags självständighetsprincip ta över utan där mår vi bäst när vi får hjälp att hitta lite balans. När jag läser din text tänker jag tex på ett uppjagat barn som man kan hjälpa genom att ta i famnen.
Nu är såklart inte hästar människor, så vad hästen föredrar är väl lite svårt att veta.

 

[Nepenthe]

Jag vet inte om jag förstår rätt men jag brukar vilja visa min häst trygghet och styrka genom att "hålla den i handen" när det är något den är osäker över.
Märkt det de sista åren att de flesta velat att jag kommer närmare dem fysiskt med en lugn och självsäker energi.
Då kan vi gå igenom saker ihop och det känns som de hästar jag haft har växt som individer av det.
Då kan de använda det senare i situationer utan mig.

Förr har jag blivit lärd att hålla hästen ifrån mig, veva med spö "ut me hen på volten" mm men det är snarare något som gjort relationen sämre.

 

[Kristall10]

Nu är jag kanske för fast i människopsykologi men begriper inte riktigt varför man skulle vilja aktivera det parasympatiska nervsystemet vid oro/stress? Det leder ju bara till andra typer av symptom (”spela-död-symtom”) och skulle inte ta bort stressen/oron.

Men jag antar att du egentligen undrar hur man hjälper hästen att lugna sig när den är stressad eller orolig?
Om man skulle jämföra med ett litet barn så är det ju inte snällt att låta någon slags självständighetsprincip ta över utan där mår vi bäst när vi får hjälp att hitta lite balans. När jag läser din text tänker jag tex på ett uppjagat barn som man kan hjälpa genom att ta i famnen.
Nu är såklart inte hästar människor, så vad hästen föredrar är väl lite svårt att veta.

Intressant! Förklara gärna mer kring hur spela död symptom hänger ihop med aktivering av parasympatiska nervsystemet vid stress.

Jag har enbart läst ett par psykologikurser i samband med min SYV-utbildning så jag är absolut ingen expert. Men det vi fick lära oss var i korta drag att sympatiska nervsystemet aktiveras vis fara/stress/oro och det parasympatiska nervsystemet aktiveras vid vila/när det är lugnt och då utsöndras oxytocin. Detta verkar stämma med vad som går att läsa på tex 1177.
Men kan det alltså bli tokigt att försöka komma åt det parasympatiska när en individ är i stor stress?

 

[Roheryn]

Nu tänker jag använda ett ord som blivit väldigt utskällt och kritiserat på sistone, framförallt av de som tränar med R+, nämligen ledarskap. För mig och de hästar jag haft (och har) tycker jag att något som funkat väldigt bra för att få en lugn häst som litar på mig är att visa gott ledarskap - alltså att lugnt och metodiskt visa hästen att jag vet vad jag håller på med, att det är behagligt att hänga med mig, att det lönar sig att göra det jag ber om och att jag aldrig skulle be hästen om något som är farligt för den. Ibland innebär det absolut att hästen inte har full autonomi, men jag anser inte att det är det viktigaste i varje enskilt läge. Jag tycker att det finns massor av tillfällen då det faktiskt är så att jag måste bestämma över hästen, och då vill jag att den är fine med det (dvs att den litar på att det inte kommer hända något otäckt om den gör det jag ber den om fastän den själv är tveksam/inte vill).

Om jag vill lugna ner en häst som är stressad i ögonblicket tycker jag att beröring oftast fungerar bra - bara lägga en hand på eller klia lite på manken. Mat - att tugga - känns också lugnande.

 

[MiniLi]

Intressant! Förklara gärna mer kring hur spela död symptom hänger ihop med aktivering av parasympatiska nervsystemet vid stress.

Jag har enbart läst ett par psykologikurser i samband med min SYV-utbildning så jag är absolut ingen expert. Men det vi fick lära oss var i korta drag att sympatiska nervsystemet aktiveras vis fara/stress/oro och det parasympatiska nervsystemet aktiveras vid vila/när det är lugnt och då utsöndras oxytocin. Detta verkar stämma med vad som går att läsa på tex 1177.
Men kan det alltså bli tokigt att försöka komma åt det parasympatiska när en individ är i stor stress?

Det är lite främmande för mig att tänka att man liksom aktivt försöker aktivera olika delar av nervsystemet. Det stämmer ju som du säger, men det parasympatiska nervsystemet kan också aktiveras vid stress/ångest men det är inget positivt. Blodtrycket sjunker ja, men det gör snarare att man blir yr. Som ett exempel.
Om man tänker fight, flight or freeze så är det parasympatiska nervsystemet som aktiverats när man får en freeze-reaktion. Det blir något helt annat än när det aktiveras på egen hand när man sover.

Jag vet dock inte om det är någon skillnad på att liksom aktivt försöka aktivera det parasympatiska nervsystemet jämfört med att det går igång av sig själv i en stressfylld situation.

Ska väl säga också att jag inte riktigt ser poängen med att blanda in nervsystemet såhär, det blir bara onödigt komplicerat. Mer rimligt att prata om att man behöver lugna sig, sänka andningsfrekvensen osv.

(Människoperspektiv här såklart, vet inte hur det appliceras på häst)

 

[Kristall10]

Det är lite främmande för mig att tänka att man liksom aktivt försöker aktivera olika delar av nervsystemet. Det stämmer ju som du säger, men det parasympatiska nervsystemet kan också aktiveras vid stress/ångest men det är inget positivt. Blodtrycket sjunker ja, men det gör snarare att man blir yr. Som ett exempel.
Om man tänker fight, flight or freeze så är det parasympatiska nervsystemet som aktiverats när man får en freeze-reaktion. Det blir något helt annat än när det aktiveras på egen hand när man sover.

Jag vet dock inte om det är någon skillnad på att liksom aktivt försöka aktivera det parasympatiska nervsystemet jämfört med att det går igång av sig själv i en stressfylld situation.

Ska väl säga också att jag inte riktigt ser poängen med att blanda in nervsystemet såhär, det blir bara onödigt komplicerat. Mer rimligt att prata om att man behöver lugna sig, sänka andningsfrekvensen osv.

(Människoperspektiv här såklart, vet inte hur det appliceras på häst)

Tack för förklaringen!

 

[skiesabove]

Ok då ska vi se om jag kan förklara mig här... nu blir det flum med vetenskaplig bas .

Hästar har inte ett lika starkt "jag" som människor har. Precis som ett litet människobarn, så skiljer dom inte på "jag känner" och "vi känner".

Och ovanpå det så är dom extremt bra på att läsa av kroppar, både medveten signalering och status, och dom har inga problem att läsa det tvärs över artgränserna.

Så om jag upplever att min häst är mer stressad än vanligt, så är det första jag gör att kolla min egen stress-status. Göra en riktig känslocheck. Dra igång andningen ordentligt. Och är det så, att jag känner stress, och det spelar faktiskt ingen roll om det är för att jag plockar upp hästens eller det var jag själv som "började", så ligger bollen hos mig.

Det Roheryn skrev om ledarskap kommer in här. Inte ledarskap som en militärisk chef. Utan ledarskap som en förälder till ett barn. Vi som har framlobskapacitet kan styra känsloskutan medvetet (en häst som tar ledarrollen gör det mer instinktivt/kulturellt inlärt, vi kan lära oss göra det från logiskt tänkande om vi inte har det med oss naturligt).

Vi kan "kliva ur" och se på det hela med ett "jag" som har distans, som kan tänka klart och inte bara reagera (Freud kallar det superegot, KBT-terapeuter lär dig använda det, finns fler namn, det är din inre vuxna). Och det är inte bara hästens stress som ska modifieras - när du är runt hästen är NI en FLOCK. Flocken är en "känslomässig enhet", inte en grupp separata känslojag.

Ett exempel på hur min tankegång går:

"Hmm, vad stressad han verkar idag.
Hur mår jag själv idag?
Jaha, jag har också en liten grundstress. Vi tar en liten kli- och andningsstund och så kanske vi kan reglera våra nervsystem tillsammans."

Ungefär här brukar även shettisen smyga fram och så kliar vi varandra alla tre tills det börjar gäspas, axlar sänks, huvuden sänks, och en glad känsla infinner sig, och fortsätter vi och kan fokusera på det allihop så kommer som ett sprittande, som en kärlekskänsla, från rotchakrat och uppåt. Fin flock-bondning.

...

Om vi däremot är ute på promenad och han går upp i varv så gör jag en "tuffare" känslokontroll. Han får absolut lov att uttrycka sig via rörelser, på replängds avstånd om dom är stora, men jag lägger "locket på" i flockens känsloläge. Jag går mer aktivt in och styr. En häst vill inte bryta ut ur flockens känslogränser, och jag kan medvetet sätta en övre gräns för hur mycket hästen får lov att gå upp i varv. Det är inte en fysisk rörelse jag kräver att hästen ska göra. Och jag invaderar inte hästens eget psyke. Jag lägger locket på i mitt eget nervsystem - och hästen speglar mig, för så funkar hästarna. Det jag gör internt avspeglas i mitt kroppsspråk, det blir väldigt "tyst" men inte på något sätt försiktigt - bara extremt medvetet och stadigt. Alla lemmar rör sig enbart exakt i den takt jag bestämt, min andning är stadig och djup, blicken dit vi ska.

Sen så brukar jag såklart även använda små fysiska tricks, som att flytta fokus till mig osv, men att göra det är menlöst om jag inte själv är kontroll. Helt poänglöst att säga åt hästen "du behöver inte oroa dig för det där på horisonten, fokusera på mig och lägg märke till min höga stressnivå". Du måste säga "du behöver inte oroa dig, fokusera på mig och lägg märke till att jag är helt lugn. Nu ska vi lugna ner oss tillsammans."

Jag använder mig även mycket av fysiska lugnande signaler. Jag gäspar. Jag kollar bort. Jag sänker mina axlar (motsvarar hästens huvudsänkning).

Och jag använder mig mycket av kli - det är ett sätt att fysiskt manipulera hästens nervsystem. På bringan eller manken.

Och andas andas andas.

Om shanti shanti om .

 

[Blyger]

Sen så brukar jag såklart även använda små fysiska tricks, som att flytta fokus till mig osv, men att göra det är menlöst om jag inte själv är kontroll. Helt poänglöst att säga åt hästen "du behöver inte oroa dig för det där på horisonten, fokusera på mig och lägg märke till min höga stressnivå". Du måste säga "du behöver inte oroa dig, fokusera på mig och lägg märke till att jag är helt lugn. Nu ska vi lugna ner oss tillsammans."

Klipper lite för jag vill spinna vidare..

Min stora häst är extremt nervig/uppmärksam på sin omgivning/reaktiv.

I hagen söker han upp den ena shetlandsponnyn ifall han blir osäker/rädd (och ibland kliver hon in och stöttar honom när hon ser att han behöver det) och i deras relation/dynamik upplever jag exakt det du beskriver i slutet.

 

[skiesabove]

Klipper lite för jag vill spinna vidare..

Min stora häst är extremt nervig/uppmärksam på sin omgivning/reaktiv.

I hagen söker han upp den ena shetlandsponnyn ifall han blir osäker/rädd (och ibland kliver hon in och stöttar honom när hon ser att han behöver det) och i deras relation/dynamik upplever jag exakt det du beskriver i slutet.

Ja precis, det är något som är mycket viktigt för hästar, att vara lugna tillsammans.

Man skulle kunna kalla det för moral ur mänskligt perspektiv, eller en prioritering, och man kan också beskriva det som ett beteende som evolverat för att det gynnar hästens överlevnad. Flock. Tillsammans. Lugn.

Hästar prioriterar att alla i flocken ska vara lugna och balanserade, för då frodas flocken.

 

[SiZo]

Det är lite främmande för mig att tänka att man liksom aktivt försöker aktivera olika delar av nervsystemet. Det stämmer ju som du säger, men det parasympatiska nervsystemet kan också aktiveras vid stress/ångest men det är inget positivt. Blodtrycket sjunker ja, men det gör snarare att man blir yr. Som ett exempel.
Om man tänker fight, flight or freeze så är det parasympatiska nervsystemet som aktiverats när man får en freeze-reaktion. Det blir något helt annat än när det aktiveras på egen hand när man sover.

Jag vet dock inte om det är någon skillnad på att liksom aktivt försöka aktivera det parasympatiska nervsystemet jämfört med att det går igång av sig själv i en stressfylld situation.

Ska väl säga också att jag inte riktigt ser poängen med att blanda in nervsystemet såhär, det blir bara onödigt komplicerat. Mer rimligt att prata om att man behöver lugna sig, sänka andningsfrekvensen osv.

(Människoperspektiv här såklart, vet inte hur det appliceras på häst)

Det här tycker jag är så intressant. Jag har i alla år sagt att jag inte har ångest - men så för några år sedan så läste jag om freeze-response, och hur det var lite som att kroppen "spelade död". Ju mer och mer jag läste desto mer insåg jag att jag har massor ångest. Men det där typiska med hög puls, högre andning osv osv som "alla andra" får, eller som normalt beskrivs. Det får jag inte.

Jag får istället sänkt puls. Sänkt andning. Blir helt stilla. När det är riktigt illa, som efter en misshandel, så kunde jag sitta helt still och bara stirra framför mig i 8 timmar.
Jag kan hellre inte somna ur detta.

När jag ändå har dig på tråden, fungerar ångestdämpande även till såna som mig?
Jag har liksom inte vågat prova, för jag har insett att saker som är "neråtgående" sällan hjälper mig. Dricker jag däremot energidricka eller liknade så somnar jag snabbare. Jag vet att jag absolut inte får gå o lägga mig för trött, för då kan jag inte hålla styr på tankarna = får ångest = somnar inte. Är jag däremot pigg så kan jag meditera mig till sömns förhållandevis fort (för att vara mig, det är ju fortfarande runt 20 min vi pratar om, men inga 4+ timmar iaf).

Jag har försökt hitta information om just denna typ av ångest, men tyvärr hittar jag extremt lite, så har du några tips så hojta gärna till!

 

[MiniLi]

Det här tycker jag är så intressant. Jag har i alla år sagt att jag inte har ångest - men så för några år sedan så läste jag om freeze-response, och hur det var lite som att kroppen "spelade död". Ju mer och mer jag läste desto mer insåg jag att jag har massor ångest. Men det där typiska med hög puls, högre andning osv osv som "alla andra" får, eller som normalt beskrivs. Det får jag inte.

Jag får istället sänkt puls. Sänkt andning. Blir helt stilla. När det är riktigt illa, som efter en misshandel, så kunde jag sitta helt still och bara stirra framför mig i 8 timmar.
Jag kan hellre inte somna ur detta.

När jag ändå har dig på tråden, fungerar ångestdämpande även till såna som mig?
Jag har liksom inte vågat prova, för jag har insett att saker som är "neråtgående" sällan hjälper mig. Dricker jag däremot energidricka eller liknade så somnar jag snabbare. Jag vet att jag absolut inte får gå o lägga mig för trött, för då kan jag inte hålla styr på tankarna = får ångest = somnar inte. Är jag däremot pigg så kan jag meditera mig till sömns förhållandevis fort (för att vara mig, det är ju fortfarande runt 20 min vi pratar om, men inga 4+ timmar iaf).

Jag har försökt hitta information om just denna typ av ångest, men tyvärr hittar jag extremt lite, så har du några tips så hojta gärna till!

Det är fortfarande en ångestreaktion, generellt så bör ångestdämpande kunna hjälpa men går ju inte att säga vad som funkar för just dig såklart.

 

[SiZo]

Det är fortfarande en ångestreaktion, generellt så bör ångestdämpande kunna hjälpa men går ju inte att säga vad som funkar för just dig såklart.

Nej precis, det förstår jag såklart. Men bra att veta att det iaf finns en chans.

Jag har inte riktigt vågat prova. Min lever verkar metabolisera saker annorlunda mot andra personer, jag reagerar alltid väldigt konstigt. Så i min sista kontakt ville jag att de faktiskt skulle kolla upp det, göra en DNA analys så att man kan välja preparat utifrån vilka enzym som bryter ner det. Meeeeen det gick tydligen inte.

Nåja, nog med OT nu

 

[skiesabove]

Nej precis, det förstår jag såklart. Men bra att veta att det iaf finns en chans.

Jag har inte riktigt vågat prova. Min lever verkar metabolisera saker annorlunda mot andra personer, jag reagerar alltid väldigt konstigt. Så i min sista kontakt ville jag att de faktiskt skulle kolla upp det, göra en DNA analys så att man kan välja preparat utifrån vilka enzym som bryter ner det. Meeeeen det gick tydligen inte.

Nåja, nog med OT nu

Mer OT hehe, men hur reagerar du på örter som kamomill eller johannesört? Hur reagerar du på GABA?

 

[Habina]

Nu har ju @skiesabove skrivit mycket mer omfattande det jag tänkte fråga @the_connemara Hur mår du just nu? Har jag förstått rätt så är du inte "on top of the rainbow" just nu och det har Tiger garanterat uppfattat.

Jag har stått i nya stallet i snart tre månader. Under den tiden har tre kompisar hälsat på, alla tre har träffat mina hästar både i förra stallet och i flera tidigare stall. Alla tre har oberoende av varandra kommenterat hur oerhört mycket lugnare och mer harmoniska hästarna blivit.

När massören skulle massera Ariel, kommenterade hon att Ariel redan var i det mentala tillstånd hon brukar hamna i efter massagen. Sedan konstaterade hon att de spända nack- och halsmuskler Storm alltid (alltså sen hon var ett år!) haft, som vi accepterat som en del i hennes kroppshållning, nu var helt försvunna. När vi sedan gick ut i hagen igen noterade jag att Storm numera har en mycket lägre huvud- och halshöjd när hon promenerar bredvid mig.

Nu tänker jag inte att allt detta hänger ihop med att jag mår mycket bättre (ja, bättre än jag nånsin mått) mentalt och att jag är lugn och harmonisk för att jag är trygg med hästarnas boende. Det finns fler faktorer, tex att flocken är oerhört trygg och stabil (med några bestämda ledartyper så Ariel slipper vara ledare) och att stallägaren har ett otroligt lugn när hon är i flocken.

Men det är fascinerande hur nåt så "enkelt" som hur jag mår påverkar hästarna så mycket.

 

[SiZo]

Mer OT hehe, men hur reagerar du på örter som kamomill eller johannesört? Hur reagerar du på GABA?

Inget speciellt, somnar inte ett dugg bättre iaf, men sover som en bebis om jag tar rosenrot. GABA har jag inte provat.

 

[skiesabove]

Inget speciellt, somnar inte ett dugg bättre iaf, men sover som en bebis om jag tar rosenrot. GABA har jag inte provat.

Du har varit med om att bli fortsatt utsatt för något dåligt medans du är i freeze, eller hur? Det är inte så konstigt att din kropp minns det, och håller sig i ett adrenalinstinnt "på-läge" för att känna sig någorlunda trygg.

Har du jobbat något med att bearbeta dina traumareaktioner och aktivt programmera om hjärnan till att du kan vara trygg i "av-läget" också? Jobba med själva traumat och minska triggers kommer senare (ibland långt senare, år senare), först måste man våga slappna av.

Vore du en häst, så skulle du jobba med dig själv med motkonditionering, stadiga rutiner, och lugnande beröring, eller hur? Och ge hästen massvis med tid, och acceptans för vars de är just nu. Finnas där för dom oavsett vilket känsloläge dom är i.

 

[SiZo]

Du har varit med om att bli fortsatt utsatt för något dåligt medans du är i freeze, eller hur? Det är inte så konstigt att din kropp minns det, och håller sig i ett adrenalinstinnt "på-läge" för att känna sig någorlunda trygg.

Har du jobbat något med att bearbeta dina traumareaktioner och aktivt programmera om hjärnan till att du kan vara trygg i "av-läget" också? Jobba med själva traumat och minska triggers kommer senare (ibland långt senare, år senare), först måste man våga slappna av.

Vore du en häst, så skulle du jobba med dig själv med motkonditionering, stadiga rutiner, och lugnande beröring, eller hur? Och ge hästen massvis med tid, och acceptans för vars de är just nu. Finnas där för dom oavsett vilket känsloläge dom är i.

Jag har inte riktigt haft ekonomiska resurser för att få hjälp med det tyvärr. Och har fortfarande inte, tyvärr.
Via vårdcentralen kunde man få 3 besök sist jag kollade, men min historia är nog rätt så djupt rotad så det lär behövas många gånger mer än det.

 

[Roheryn]

Ok då ska vi se om jag kan förklara mig här... nu blir det flum med vetenskaplig bas .

Hästar har inte ett lika starkt "jag" som människor har. Precis som ett litet människobarn, så skiljer dom inte på "jag känner" och "vi känner".

Och ovanpå det så är dom extremt bra på att läsa av kroppar, både medveten signalering och status, och dom har inga problem att läsa det tvärs över artgränserna.

Så om jag upplever att min häst är mer stressad än vanligt, så är det första jag gör att kolla min egen stress-status. Göra en riktig känslocheck. Dra igång andningen ordentligt. Och är det så, att jag känner stress, och det spelar faktiskt ingen roll om det är för att jag plockar upp hästens eller det var jag själv som "började", så ligger bollen hos mig.

Det Roheryn skrev om ledarskap kommer in här. Inte ledarskap som en militärisk chef. Utan ledarskap som en förälder till ett barn. Vi som har framlobskapacitet kan styra känsloskutan medvetet (en häst som tar ledarrollen gör det mer instinktivt/kulturellt inlärt, vi kan lära oss göra det från logiskt tänkande om vi inte har det med oss naturligt).

Vi kan "kliva ur" och se på det hela med ett "jag" som har distans, som kan tänka klart och inte bara reagera (Freud kallar det superegot, KBT-terapeuter lär dig använda det, finns fler namn, det är din inre vuxna). Och det är inte bara hästens stress som ska modifieras - när du är runt hästen är NI en FLOCK. Flocken är en "känslomässig enhet", inte en grupp separata känslojag.

Ett exempel på hur min tankegång går:

"Hmm, vad stressad han verkar idag.
Hur mår jag själv idag?
Jaha, jag har också en liten grundstress. Vi tar en liten kli- och andningsstund och så kanske vi kan reglera våra nervsystem tillsammans."

Ungefär här brukar även shettisen smyga fram och så kliar vi varandra alla tre tills det börjar gäspas, axlar sänks, huvuden sänks, och en glad känsla infinner sig, och fortsätter vi och kan fokusera på det allihop så kommer som ett sprittande, som en kärlekskänsla, från rotchakrat och uppåt. Fin flock-bondning.

...

Om vi däremot är ute på promenad och han går upp i varv så gör jag en "tuffare" känslokontroll. Han får absolut lov att uttrycka sig via rörelser, på replängds avstånd om dom är stora, men jag lägger "locket på" i flockens känsloläge. Jag går mer aktivt in och styr. En häst vill inte bryta ut ur flockens känslogränser, och jag kan medvetet sätta en övre gräns för hur mycket hästen får lov att gå upp i varv. Det är inte en fysisk rörelse jag kräver att hästen ska göra. Och jag invaderar inte hästens eget psyke. Jag lägger locket på i mitt eget nervsystem - och hästen speglar mig, för så funkar hästarna. Det jag gör internt avspeglas i mitt kroppsspråk, det blir väldigt "tyst" men inte på något sätt försiktigt - bara extremt medvetet och stadigt. Alla lemmar rör sig enbart exakt i den takt jag bestämt, min andning är stadig och djup, blicken dit vi ska.

Sen så brukar jag såklart även använda små fysiska tricks, som att flytta fokus till mig osv, men att göra det är menlöst om jag inte själv är kontroll. Helt poänglöst att säga åt hästen "du behöver inte oroa dig för det där på horisonten, fokusera på mig och lägg märke till min höga stressnivå". Du måste säga "du behöver inte oroa dig, fokusera på mig och lägg märke till att jag är helt lugn. Nu ska vi lugna ner oss tillsammans."

Jag använder mig även mycket av fysiska lugnande signaler. Jag gäspar. Jag kollar bort. Jag sänker mina axlar (motsvarar hästens huvudsänkning).

Och jag använder mig mycket av kli - det är ett sätt att fysiskt manipulera hästens nervsystem. På bringan eller manken.

Och andas andas andas.

Om shanti shanti om .

Väldigt intressant. Du har rätt i hur jag menar med ledarskap, och jag ser dessutom när jag läser ditt inlägg att jag gör väldigt mycket av det du säger, fast aningen mer omedvetet. Jag har inte tänkt att jag "sätter en gräns" för hur mycket hästen stressar upp sig, men märker ju att det funkar när jag tar kontroll över mig själv, medvetet beter mig lugnt, andas lugnt, rör mig lugnt, ser mig omkring osv. (dessutom funkar det ju för att göra sig själv lugnare också, om man nu inte är det från början). Och kli på manken är ju en klassiker - fungerar ju också fint när man sitter på hästen!

 

[skiesabove]

Jag har inte riktigt haft ekonomiska resurser för att få hjälp med det tyvärr. Och har fortfarande inte, tyvärr.
Via vårdcentralen kunde man få 3 besök sist jag kollade, men min historia är nog rätt så djupt rotad så det lär behövas många gånger mer än det.

Du behöver ingen annan för det här, och du behöver inte betala för det.

Det här är något du ska göra för dig själv. Som ledaren i flocken som är allt som är du.

Börja inte rota i själva traumat. Men börja jobba med dina reaktioner och destruktiva/onyttiga/numera överflödiga försvarsmekanismer.

Om du var en häst - hur skulle du behandla den hästen?