Pappa med problem?

Sv: Pappa med problem?

Drämma igen en dörr och säga håll käften må inte vara optimalt men att det skulle vara så alarmerande att du behöver "sätta dig i säkerhet" osv kan jag inte se. /.../

Fast jag tycker nog att det är skillnad på att bli irriterad, arg eller ledsen över ens partners oförmåga att hantera situationen eller om man blir rädd för sin partner. Nu var det Petruskas ord om säkerhet så jag skall inte tolka hennes inlägg.

Min reflektion är just en reflektion kring hur olika man upplever en situation. Att känna rädsla är ganska olustigt, om du frågar mig... Jag skulle hellre bli arg än rädd, om jag säger så.
 
Sv: Pappa med problem?

Men eller hur! Istället för curlingmammor dyker en drös curlingfruar upp..
Till TS. Din man är VUXEN. Ställ krav. Mår han dåligt, sök hjälp, känner han sig utanför är det HANS ansvar att "kliva in" i gemenskapen.

Medberoende är en vanligare benämning på det du beskriver.
 
Sv: Pappa med problem?

Jag ser att du nog tyckte att vi gick på dig rätt ordentligt, eftersom du försvarar din man nu. Jag förstår dig, det är väldigt mänskligt att reagera så. Vi har ju långt ifrån hela bilden, bara det som du berättade i ditt första inlägg.

Jag hoppas dock att du kommer att stå på dig om att din man måste ta hjälp. Att reagera som han gjorde hamnar trots allt i nåt slags farozon, hur kämpig småbarnstiden än är. Att ett barn kan bli rädd för att mamma och pappa grälar med varann är en sak, det är egentligen illa nog. Men när ett barn blir rädd för att föräldern skriker och far ut mot henne själv - då har föräldern gått över gränsen.

Att din man själv känner att han behöver professionell hjälp är dock väldigt, väldigt bra. Låt honom inte backa på det.

Lilla grodan: tack för förklaringen!
 
Sv: Pappa med problem?

Jag må i sådantfall vara korkad eftersom jag tolkar detsamma när jag läser om din text..

Mixomannen skrev:
Drämma igen en dörr och säga håll käften må inte vara optimalt men att det skulle vara så alarmerande att du behöver "sätta dig i säkerhet" osv kan jag inte se. Det skulle i så fall innebära att de flesta mammor och pappor någon gång var upphov till flykt. Mer skrämmande hade varit om du inte alls var berörd eller reagerade på beteendet.

Jag tolkar följande text som att det inte är alarmerande nog att drämma igen dörren och skrika håll käften åt ett litet barn för det skulle i sådnat fall innebära att de flesta mammor/pappor någon gång behöver fly från det = de flesta mammor el pappor har någon gång hört sin partner skrika och skrämma ett litet barn ?
 
Sv: Pappa med problem?

Fast jag tycker nog att det är skillnad på att bli irriterad, arg eller ledsen över ens partners oförmåga att hantera situationen eller om man blir rädd för sin partner. Nu var det Petruskas ord om säkerhet så jag skall inte tolka hennes inlägg.

Känner man sig rädd för sin partner, tycker jag att man bör flytta sig ur partnerns räckvidd. Om det sedan gäller för en vecka eller resten av livet, är en annan fråga.

Känner man sig rädd för sin partner och samtidigt har en bebis att ta hand om, utsätter man ju bebisen inte bara för partners utbrott utan också för sin egen rädsla. Jag tror verkligen inte att det är bra för bebisen, och därför bör man förflytta sig till en plats där man inte är rädd. Vilket tidsperspektiv det sedan handlar om, vet inte jag.

Men jag vet tillräckligt mycket om rädsla för att veta hur det förminskar en människa. Inget barn borde behöva uppleva sin förälder sådan, och när det är den andra föräldern som orsakat det, är läget oroande.

Det är inte så att jag tror att TS blir slagen till småbitar imorgon, men det finns ju grader i helvetet.
 
Sv: Pappa med problem?

Jag må i sådantfall vara korkad eftersom jag tolkar detsamma när jag läser om din text..



Jag tolkar följande text som att det inte är alarmerande nog att drämma igen dörren och skrika håll käften åt ett litet barn för det skulle i sådnat fall innebära att de flesta mammor/pappor någon gång behöver fly från det = de flesta mammor el pappor har någon gång hört sin partner skrika och skrämma ett litet barn ?

Korkad tror jag inte du är. Det är stor skillnad på att tolka en text, möjligtvis fråga "Jag uppfattar det som att du menar så här.... stämmer det?" jämfört med att ändra på ord som är sagda/skrivna och sen utgå från att det var vad som egentligen skrevs.

Det har inte skrivits att han skrek åt det lilla barnet på nära håll med blicken fäst på det så det kan ha varit på avstånd vilket innebär att ett barn i den åldern inte uppfattar det som riktat mot just det. Orden låter illa men barnet förstår inte innebörden alltså kunde pappan lika gärna skrikit/rytit ordet "luftballong". Ett högt och plötsligt ljud skrämmer alla människor, inklusive barn men såna ljud förekommer lite titt som tätt och är ingen större fara för hälsan. Så det är ur ett vuxet perspektiv orden "Håll käften" och den igenslämda dörren blir så illa. Att barnet upplevt det lika illa tror jag inte. Däremot upplever barnet mer av föräldrarnas känslor och tonfall och reagerar på det, alltså lika mycket det som sagts innan, TS reaktion osv osv. Nej, det är inte bra eller något att nonchalera men inte så allvarligt att jag kan se det finns anledning till större rädsla, att fly från hemmet osv.

Ja, jag tror att de flesta föräldrar någon gång har höjt rösten i närheten av sina barn. Kanske av ilska över något annat (barnet vet inte vad föräldern är arg på), jag tror också att många föräldrar nån gång har slämt igen en dörr, släppt porslin ner i diskhon från lite större avstånd än vad som är "normalt" eller gjort andra plötsliga och kraftfulla ljud. Är det bra? Nej, naturligtvis inte men definitivt inte något som skadar barn. Då finns det mycket annat som skrämmer barn ordentligt och ger effekter på lång sikt, till exempel att bli lämnade hos människor de inte känner så väl (i tidig ålder), inte bli tillgodosedda med deras behov av närhet när de behöver det och andra såna saker som drar igång stress i kroppen och påverkar anknytningen.
Att föräldrar uttrycker känslor, inklusive ilska, är bra, såvida det inte enbart är en sorts känslor som visas och att till exempel bråk mellan föräldrar följs upp av försoning och positiva känslor. Det är en stor lärdom och nyttigt för barn.

Det är inget önskvärt beteende av pappan, tvärtom. Det är också mycket möjligt att han mår dåligt allmänt och behöver hjälp med den biten men jag tror det är bra att ha lite perspektiv på det. Det som har skrivits av TS i tråden är inte skäl nog att uppmana till flykt och rädsla, inte heller alarmera fara för barnets hälsa och utveckling för den (som det har skrivits) enstaka incidenten.

Även de bästa föräldrar reagerar ibland "fel", ibland också utan att ens vara medvetna om det, vad barnet upplever är inte alltid överensstämmande med vuxenvärldens syn på "bra" och "dåligt". Så nej, jag tycker inte det är så alarmerande. Jag tror att många föräldrar, inklusive jag själv, har gjort liknande saker med höga ljud eller arga röster i frustration, trötthet och ilska, utan att för den skull vara dåliga föräldrar eller usla människor som någon behöver fly ifrån.
 
Sv: Pappa med problem?

Jag kanner mig ledsen att han inte sagt nagot tidigare och undrar om han aldrig ville ha barn overhuvudtaget. Kan ju namna att min svarfar lider av depressioner.

Ar det nagon som varit i samma sits?
Jag vill ju bara att han ska ma bra och tycka om sin dotter.

Jag är periodvis i samma sits, eftersom min man lider av bipolär. Vi har varit tillsammans i snart åtta år, och har två barn.

Jag känner igen känslan av att bli sårad/besviken för att han uppenbarligen har gått runt och mått dåligt utan att säga nåt. Känner även igen tvivlen. Men mitt viktigaste tips är att INTE ta hans mående personligt.

När han säger att han vill ha psykolog-hjälp, säger han ju egentligen att han tycker det är FEL att reagera och känna som han gör. Att söka vård och börja jobba med sig själv är krävande och svårt. Att han själv föreslår detta, utan att du har fått övertala honom (vilket jag fick göra i ett års tid) tolkar jag som att han har en stor omtanke och tar stort ansvar för sin familj.

Jag tycker absolut inte att du ska vara extra snäll, käck och förstående. Det blir bara konstgjord andning, som hela familjen får betala tillbaka i slutänden. Det enda du kan bjuda lite extra intensivt på (om du orkar) är hopp om att det finns bra vård/hjälp och att du tror på en framtid tillsammans. Men annars tycker jag att du ska passa på att analysera och ta upp allt som inte fungerar, för det behöver psykologen veta för att kunna ge rätt hjälp.
 
Sv: Pappa med problem?

Du och jag tolkar Krusans text olika, men du har givetvis rätt i att man bör fråga om man gjort rätt tolkning innan man bara antar.

Krusan skrev:
min man blev igar natt valdigt arg med hennes da hon ar ledsen och inte vill sova. Han skramde bade mig och henne genom att danga igen dorren och skrika hall kaft at henne. Jag blev ledsen och radd

Eftersom han skrämde både henne och barnet, han blev arg på barnet och skrek åt barnet så tolkar jag det som att det var riktat mot barnet. Men jag har kanske fel i det antagande.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 839
Senast: Anonymisten
·
Hundavel & Ras Jag trodde jag hade hittat en bra uppfodare. Jag trodde jag hade hittat en eventuell parning som sag mer an intressant ut. Huruvida jag...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
7 880
Senast: Corminta
·
Övr. Hund Jag blir lite konfunderad av min hund och hans beteenden I vissa sammanhang. Trots att jag egentligen borde veta hur jag ska ga tillvaga...
Svar
7
· Visningar
898
Senast: Lager
·
Katthälsa I mitten av Juli sa avlivade vi varan gamling (22 ar gammal). Kvar blev en 10 ar gammal katt. det har aven funnits en till katt i...
Svar
2
· Visningar
1 375
Senast: Inglorion
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp