Pappa med problem?

[Krusan]

Langt inlagg
En liten forklaring forst...

Jag kom nyligen hem fran ett besok i Sverige med min dotter. Hon ar 16 manader nu och valdigt snall. Hennes pappa kunde inte folja med oss da han har mycket pa jobbet. Hur som helst sa har hon nu problem med att sova, dvs ar vaken till ca 2 pa natten. Vi har forsokt med allt och det slutar oftast med att jag ger upp och sover med henne i sangen. Jag vet att det kommer att losa sa fort hon kommer in i dygnsrytmen igen.

Till mitt problem, min man blev igar natt valdigt arg med hennes da hon ar ledsen och inte vill sova. Han skramde bade mig och henne genom att danga igen dorren och skrika hall kaft at henne. Jag blev ledsen och radd. Sedan sa sa han att han ville traffa en psykiatiker da han kanner sig arg och utanfor hela tiden och att allt bara handlar om dottern. Han har tydligen kannt sig utmattad och arg under det senaste aret. Det blev inte battre av att dottern efter 3 veckor med bara mig ar reserverad mot honom och foredrar mig.

Jag kanner mig ledsen att han inte sagt nagot tidigare och undrar om han aldrig ville ha barn overhuvudtaget. Kan ju namna att min svarfar lider av depressioner.

Ar det nagon som varit i samma sits?
Jag vill ju bara att han ska ma bra och tycka om sin dotter.

Omtumlad Krusan

 

[lillsmurfagirl]

Sv: Pappa med problem?

nu har inte jag barn kanske jag ska säga först..

men hur mkt egentid får han med sin dotter? när ni är tillsammans allihopa, vem är det som nattar,byter blöja, tar upp henne när hon gråter?

Han kanske har fått förlossningsdepretion?

såg nu att du varit iväg i tre veckor.. små barn antar jag "glömmer" bort människor lätt kanske? hon har ju bara haft dig i tre veckor. Hur var hon innan ni åkte?

 

[Petronilla]

Sv: Pappa med problem?

Stackars din man. Se till att få iväg honom till en psykolog så fort som möjligt.
Han är antagligen trött, omtumlad över att jobba och ha fått barn.

Går det att se till att ni sover i olika rum så att han får sova på nätterna?

Istället för att krångla med dottern kan du samsova med henne så att hon blir trygg igen. Det ger sig
tids nog. Min 4 åring vill nu sova i egen säng men har sovit med mig i 4 år.

Jag finns alltid för mina barn om de vill sova med mig. Min man sover i ett annat rum för att han störs varje natt av
barnen. Han hör mycket bättre än mig.

Min man var på gränsen till utbränd och jag försöker avlasta honom så mycket som möjligt så han bara gör de roliga sakerna
med barnen.

Lycka till!

 

[darkblonde]

Sv: Pappa med problem?

Hans förslag om att söka hjälp lät väl bra?

 

[lingonben]

Sv: Pappa med problem?

Ojdå. Jag förstår att hans beteende skrämmer dig, speciellt med svärfars historik. Och att du blir rädd och lessen av att få höra att han mått dåligt så länge utan att berätta för dig. Samtidigt är det en ljuspunkt mitt i eländet att han har självinsikt nog att fatta att det är dags att söka hjälp. Iväg till psykiater kvickt med honom! Hur ser stöttningen för småbarnsföräldrar ut där ni bor, kan ni komma till någon parterapi med? Kan vara skönt för dig att få reda ut alla tankar och tvivel om han alls ville ha barn. Och hur är förhållandet med dina svärföräldrar? Är ni så tajta att du kan ta upp det här med dem med?

Det är rent ut sagt skitjobbigt med småbarn ibland och långvarig sömnbrist och stress kan sänka både förhållanden och humör. Har man redan från början en disposition för depression är man extra sårbar. Och kom ihåg att sköta om Krusan med i allt det här!

 

[Lilla Grodan]

Sv: Pappa med problem?

Styrkekramar!!!

Det ordnar sig nog. Låt karln få ordentligt med sömn (prioritet 1), sedan hans älsklingsmat, då han kommer hem från jobbat så frågar du hur han har haft det och kramar honom. Ifall det tornar upp konflikter - försök att kompromissa.

Kanske kan ni börja laga mat tillsammans och sedan allteftersom han orkar mer - göra saker tillsammans med ert barn.

Jag har en teori som jag använder mig av ibland - 4 K kallas den.Kooperation - göra något tillsammans såsom att laga mat tillsammans
Kommunikation - "Hur har du haft det på jobbet idag?"
Kontakt - kramar exempelvis, hålla om honom då ni sover
Kompromissa - precis som det låter... kanske inte så lätt :-)

Prova den, det hjälper garanterat mer än det stjälper. Det viktigaste i ett skede då ens karl är lite uppe i limningen är att krama - att vara fysisk - sova och hålla om. Laga älsklingsmaten, kanske tillsammans å småprata under tiden.

Jag förstår att du också är helt slut efter all oro och mindre med sömn, men ibland får man sätta sig själv (ytterligare) åt sidan. Det är förhoppningsvis övergående och jag hoppas att psykolog-/psykiaterbesök gör att han kryar på sig fort.

Lycka till!

 

[Mixoman]

Sv: Pappa med problem?

Medberoende är en vanligare benämning på det du beskriver.

 

[mandalaki]

Sv: Pappa med problem?

Han skrämmer en ettåring genom att slå i dörrar och skrika håll käft åt henne - hur menar du då att TS ska kompromissa?

Dina råd i det där inlägget är nog de mest malplacerade jag läst på buke någonsin. De är malplacerade, dåliga och farliga. Det TS beskriver är en människa på bristningsgränsen och sådana ska man inte vara i närheten av, i synnerhet inte med skyddslösa barn.

Det låter MYCKET bra att han själv redan är inne på tanken om kvalificerad professionell hjälp. KRÄV att han ska söka sådan omgående, för din egen skull TS, och för tösens.

 

[Jane_Done]

Sv: Pappa med problem?

Är du på riktigt?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Pappa med problem?

Han skrämmer en ettåring genom att slå i dörrar och skrika håll käft åt henne - hur menar du då att TS ska kompromissa?

Dina råd i det där inlägget är nog de mest malplacerade jag läst på buke någonsin. De är malplacerade, dåliga och farliga. Det TS beskriver är en människa på bristningsgränsen och sådana ska man inte vara i närheten av, i synnerhet inte med skyddslösa barn.

Det låter MYCKET bra att han själv redan är inne på tanken om kvalificerad professionell hjälp. KRÄV att han ska söka sådan omgående, för din egen skull TS, och för tösens.

Håller med varenda stavelse! Denna pappa behöver hjälp, för ingen rationell och balanserad person skriker åt ett så litet barn.

TS: Jetlag tar lång tid för små barn. En ettåring kan behöva två månader för att komma i fas igen. Med trötthet, dålig dygnsytm och nyss upptäckt av att föräldrarna kan försvinna och att det är skillnad på folk och folk så kan barnets behov av närhet öka väldigt mycket.

 

[mandalaki]

Sv: Pappa med problem?

Jag blir så illa berörd av att TS skriver att han inte bara skrämde barnet, han skrämde henne själv också. Och mycket kan man bli på sin partner, i synnerhet med det omvälvande första barnet, man kan bli irriterad, arg, förvånad, skitförbannad - men just RÄDD, det ska man aldrig någonsin vara för sin partner. Då är det något som är allvarligt fel.

 

[Petruska]

Sv: Pappa med problem?

Menar du något slags underlig ironi med det där inlägget?

Det enda tips som saknas på din lista är att TS ska vila en halvtimme och sen klä sig lite snyggare strax innan hennes man kommer hem från jobbet, så att hon ser fräsch ut inför honom. Tips av det slaget hittar du många fler av i vilken handbok-för-hemmafruar som helst, utgivna i mängder på 50-talet.

Jag tycker att TS inlägg är oroande, men ditt gör mig skräckslagen.

 

[Petruska]

Sv: Pappa med problem?

Försök förmå honom att söka hjälp.

Om du känner dig rädd, sätt dig i trygghet tillsammans med barnet så snart du kan. Hos dina föräldrar, någon kompis, eller något. Men stanna inte med ett litet barn hos en man som skrämmer dig!

 

[Tarantino]

Sv: Pappa med problem?

Jag hade inte haft mitt barn nära en sådan människa. eller snarare hade min sambo gjort likande hade han inte varit i närheten av vår son.
Om han har psykiska problem ska han träffa psykolog, inte låta sina problem gå ut över barnet.
Det finns inga ursäkter till att bete sig på det viset. Om han har kännt sig utanför kan han väl öppna mun och prata som en vuxen människa.
Jag hade varit vansinnig!

 

[Krusan]

Sv: Pappa med problem?

Svar till alla

Forst Tack for alla svar.

Lill tjejen har sovit 19-7 de tva senaste natterna och det har varit jatteskont for oss. Min man har lekt med henne under dagarna och matat precis som vanligt. Jag kanske formulerade mig fel med att saga att jag blev radd, det var nog mer skramd. Jag sa att " You're scaring" i torsdags natt da han dramde igen dorren. Han ar en underbar man och pappa och har aldrig varit valdsam eller elak mot varken mig eller tjejen sen hon foddes. Visst han varit irriterad da hon ar gnallig och inte vill sova. Jag tror sjalv att det briste for honom nar hon inte kande igen honom eller ville sova. Han ar hemma en dag i veckan med henne till skilland fran de flesta Australiensiska man, han har offrat en del av sin lon for att kunna gora detta. Han kommer aven vara hemma en dag med henne under nasta ar ocksa.

Han har letat efter en psykolog att prata med men tyvarr sa har vi langhelg har nere i Melbourne, borjar jobba forst pa onsdag. Jag alskar min man innerligt och tanker ga till botten med detta.

Pa mandag ska han och jag ha en dag for oss sjalv da dagiset ar oppet och tjejen ska dit.

//Krusan, mycket gladare.

 

[Calazirya]

Sv: Pappa med problem?

Jag tycker fortfarande att det är alarmerande =/

Så som han uttryckte sig när bägaren rann över är inte normalt förfarande så jag hoppas verkligen att ni finner en bra psykolog som kan hjälpa din man..

 

[Lilla Grodan]

Sv: Pappa med problem?

+ några till som blev upprörda över mitt inlägg. Delvis knapplån, tror jag.

Jag säger inte att man kan använda sig av mitt tips i vardagen utan bara när det verkligen krisar. (Kan inte se att det ligger något "medberoende" i det.)

Jag använde den "metoden" vid ett tillfälle då jag hade valet att jag antingen skulle dra eller fotsätta att kämpa för att förhållandet skulle fungera. Jag valde att fortsätta att kämpa och då var jag tvungen att hjälpa min partner. Det gick vägen - MEN jag vill inte göra om det. Jag tycker att var och en, som är vuxen, har ett ansvar att se till att man inte hamnar i ett "nu - mår - jag - så - dåligt - att - alla - andra - får - ut - för - det - situation". Jag gjorde detta fullständigt klart för min partner, underbyggt hot... Och sa att jag inte skulle ställa upp på det viset igen. Nu visste han vad jag utgick från och förstod förhoppningsvis vad jag menade.

Hoppas att ni förstår - det var utifrån det jag bedömde ts-s situation.

 

[Mixoman]

Sv: Pappa med problem?

Drämma igen en dörr och säga håll käften må inte vara optimalt men att det skulle vara så alarmerande att du behöver "sätta dig i säkerhet" osv kan jag inte se. Det skulle i så fall innebära att de flesta mammor och pappor någon gång var upphov till flykt. Mer skrämmande hade varit om du inte alls var berörd eller reagerade på beteendet.

Mår han dåligt och känner sig utanför är det absolut en bra idé att söka någon form av hjälp. Småbarnstiden ÄR jobbig emellanåt och bristen på sömn, lite egentid för föräldrar, känsla av utanförskap osv sliter på relationen. Att våga se det och ta hjälp när det behövs är att ta ansvar.

 

[Calazirya]

Sv: Pappa med problem?

Jag håller med dig i att det är ansvarsfullt stt våga se och ta tag i problemet.

Däremot tycker jag absolut det är alarmerande:

min man blev igar natt valdigt arg med hennes da hon ar ledsen och inte vill sova. Han skramde bade mig och henne genom att danga igen dorren och skrika hall kaft at henne. Jag blev ledsen och radd. Sedan sa sa han att han ville traffa en psykiatiker da han kanner sig arg och utanfor hela tiden och att allt bara handlar om dottern. Han har tydligen kannt sig utmattad och arg under det senaste aret.

Nej detta hoppas jag verkligen inte är ett normalt och vanligt förfarande så att de som du påstår flesta föräldrar någon gång känner som ovannämnda..

 

[Mixoman]

Sv: Pappa med problem?

Jag påstod inte att de flesta föräldrar känner så, en stor fördel med skrift är att det går att se vad som skrivits. För den som vill läsa alltså.