Sv: På tygeln!!?
Jag tror inte, jag vet, av erfarenhet.
Om människan inte hämmar hästens rörelse eller energi så kan hästen utveckla styrka och smidighet i sin egen kropp på ett naturligt sätt. För vi kan inte göra annat än förhålla oss till det som är. Och vår egen kropp den är där hela tiden.
Det handlar om egen ansvar!, tycker jag. Och om att skapa glädje för både häst och människa.
När människan går in och ska korrigera det naturliga hos hästen genom dressyr (med en instruktör som väljer att fokusera på ryttaren istället för på hästen) så kommer ryttaren inte att leta efter glädje utan enbart reducera sina fel och brister. Det finns ingen genväg för att själv komma i balans.
Det är viktigit att förstå hur våra kroppar påverkar hästen och själv skaffa ett sunt energi flöde i kroppen för att finna
glädje i ridningen.
Vi kan
omöjligt veta hur det är att rida med avslappnade ben och öppna höfter, förrän den dagen vi är smidiga nog att kunna utföra detta själva. Vi vet då heller inte hur mycket avslappnade ben och öppna höfter underlättar för hästens rörelse, balans och energi.
Det spelar ingen roll att en instruktör står bredvid och förklarar detta för oss. Innan vi erfar detta i vår egen kropp, så tror vi att vi vet vad avslappning är, men vi
vet inte.
Hästens egen livsglädje reduceras om det uteslutande handlar om kontroll. Och det uppstår olyckliga situationer, eftersom hästens huvudsakliga uppgift då är att avlasta och kompensera för ryttarens stelhet och oliksidighet istället för att få röra sig fritt, balanserat och energiskt tillsammans med människan.
Det du skapar blir inte ett natuligt energiflöde. Det är därför som så många ryttare är missnöjda med sin ridning. Och det är därför som så många hästar är olyckliga!
Att hitta fel är lätt, att veta hur man ser efter det som grunden till felen är också lätt, men det kräver att man är mogen för att ta den viktiga biten själv, själva förändringen hos människan.
Det viktigaste är, att vi själva genom vår egen kropp kan känna vad som är balans, smidighet och energi, för att på så sätt kunna känna det samma hos hästen. Just den biten att lära känna sig egen kropp och utveckla den behöver man inte en ridinstruktör till.
