Sv: På g?
Förlossningberättelse
Kände av lite på kvällen i fredags (6/3), men kunde sova utan problem fram till kl 5 på morgonen (7/3). Då hade jag regelbundna värkar, först med ungefär 10 min mellan men ganska snart med 6 min mellan. Så höll det på hela dagen, ungefär samma intervall, framåt kvällen var dom kraftigare så vi bestämde oss för att åka in till förlossningen för en koll och för ev. få lite smärtillande så jag kunde sova om det inte var dags än. Inne på förlossningen stannade värkarna av lite men jag var öppen 3 cm och livmodertappen nästan borta så barnmorskan sa att det nog var dags under natten. Eftersom vi bara bor 10 min från sjukhuset så bestämde vi oss för att åka hem och vänta till värkarna kom oftare.
Vi var tillbaka på förlossningen sen vid 23.30, då hade jag värkar ungefär var 4: de minut. Hade inte öppnat mig så mycket mer men tappen var borta bm töjde lite för att få mer fart. Sen var det bara att vänta, klarade av värkarna ganska bra genom att stå upp, sitta var jobbigt. Vid 3 var jag öppen 5-6 cm och värkarna började bli väldigt jobbiga. Provade lustgas men tyckte inte det fungerade, blev bara snurrig. Bm kallade på narkosläkaren så jag skulle få EDA. När jag tittade nu efteråt i papperna såg jag att det tog en halvtimme innan läkaren kom men det kändes som en evighet. Lägga edan var inte mysigt, gjorde inte direkt ont men väldigt obehagligt. Men det var det värt, ska jag ha fler barn blir det eda tidigare, helt underbart var det. Kände fortfarande värkar men dom gjorde bara lite ont och jag kunde vila och tom sova lite.
Barnmorskebyte vid 7 och det nya tyckte att vi behövde skynda på det lite. Hon tog håll på hinnorna och satte lite värkstimullerade dropp. Droppet hjälpte inte så mkt, värkarna blev mer regelbunda men svaga. Droppet höjdes med jämna mellanrum och blev kraftigare, dom värkarna kändes på att annat sätt än öppningsverkarna, gjorde ont men på ett mycket mer hanterbart sätt. Däremot var jag så fruktansvärt trött då så allt kändes väldigt jobbigt. Straxt efter 12 la jag mig i sängen och bm kollade lite, då började jag känna att det var dags att trycka på. Nu ville jag ha ut ungen och tryckte på allt jag kunde (även när jag inte skulle). Halvlåg och stog på knä en kort stund. Efter 25 min var hon ute. Jag tyckte inte alls utkrysstningen var jobbig eller gjorde speciellt ont. Bara precis när huvudet stog mot kanten och när huvudet var ute och jag väntade på en värk till som inte ville komma. Hon var blek, hade lite svårt att andas och hade svalt bajsigt fostervatten så hon fick tas till barnrummet för att få lite hjälp att komma igång och barnläkaren kollade henne men hon var ok. Moderkakan kom ut av sig själv och fick sy ngr få stygn.