W
Willebillebus
Är det mina gravid-hormoner som spökar?
Berätta gärna hur ni skulle reagera!
Idag när jag skulle lämna sonen (4 1/2 år) på dagis var det en vikarie som tog emot, min son har kanske sett henne en gång förut, alltså ingen personal han "känner".
Dom skulle gå iväg på promenad så han behövde inte ta av sig.
Jag märkte att han var lite avig och ville åka hem igen (han kan bli lite så när det inte är någon personal han känner)
Jag säger att han kan följa med ut och vinka vid staketet medans de andra barnen klär sig och vikarien kacklar hej vilt med en annan mamma om privatsaker (känner varandra privat). Istället för att hjälpa några barn...
Får sonen att gå med på att följa med ut och vinka, men precis när vi kommer till dörren sliter vikarien tag i hans arm och säger att han måste ha sin väst (dom har likadana västar när dom ska utanför dagisområdet), Dock brukar dom tas på vid grinden när alla är samlade.
Sonen reagerar på att bli dragen i armen av en "främmande" kvinna och börjar gråta och säger att han vill åka hem.
Vikarien: Nehe du, idag är det dagis som gäller, säger hon med brysk röst samtidigt som hon ganska hårt sliter in honom i armen och stänger dörren! Där står jag och ser ut så här
Mina känslor säger att jag ska springa in och hämta honom och ta med honom hem, men mitt "sunda förnuft" tog över och jag hoppade på cykeln och åkte hem med gråten i halsen.
Jag resonerade så att om jag gått tillbaka in hade jag förstorat situationen och det hade blivit värre för sonen, men samtidigt har jag lust att "klaga" vid hämtning.
Hur hade ni gjort? Var det OK, som vikarien gjorde och bara jag som överreagerar eller ska jag säga till sen när jag hämtar?
Nu sitter jag bara och väntar på att få åka och hämta hem min lilla älskling, och gråter då och då!
Hoppas någon orkat läsa mitt otroligt svamliga inlägg!
Berätta gärna hur ni skulle reagera!
Idag när jag skulle lämna sonen (4 1/2 år) på dagis var det en vikarie som tog emot, min son har kanske sett henne en gång förut, alltså ingen personal han "känner".
Dom skulle gå iväg på promenad så han behövde inte ta av sig.
Jag märkte att han var lite avig och ville åka hem igen (han kan bli lite så när det inte är någon personal han känner)
Jag säger att han kan följa med ut och vinka vid staketet medans de andra barnen klär sig och vikarien kacklar hej vilt med en annan mamma om privatsaker (känner varandra privat). Istället för att hjälpa några barn...
Får sonen att gå med på att följa med ut och vinka, men precis när vi kommer till dörren sliter vikarien tag i hans arm och säger att han måste ha sin väst (dom har likadana västar när dom ska utanför dagisområdet), Dock brukar dom tas på vid grinden när alla är samlade.
Sonen reagerar på att bli dragen i armen av en "främmande" kvinna och börjar gråta och säger att han vill åka hem.
Vikarien: Nehe du, idag är det dagis som gäller, säger hon med brysk röst samtidigt som hon ganska hårt sliter in honom i armen och stänger dörren! Där står jag och ser ut så här
Mina känslor säger att jag ska springa in och hämta honom och ta med honom hem, men mitt "sunda förnuft" tog över och jag hoppade på cykeln och åkte hem med gråten i halsen.
Jag resonerade så att om jag gått tillbaka in hade jag förstorat situationen och det hade blivit värre för sonen, men samtidigt har jag lust att "klaga" vid hämtning.
Hur hade ni gjort? Var det OK, som vikarien gjorde och bara jag som överreagerar eller ska jag säga till sen när jag hämtar?
Nu sitter jag bara och väntar på att få åka och hämta hem min lilla älskling, och gråter då och då!
Hoppas någon orkat läsa mitt otroligt svamliga inlägg!
Senast ändrad av en moderator: