Överreagerar jag?

Tyvärr går inte det pga ekonomiska skäl. Bilen behöver service, utan bil kan jag inte ta mig till jobb, utan jobb inga pengar. Sen ska jag flytta och då blir det tyvärr en månad med dubbelhyror, sen kom alla försäkringar och ridräkningar m.m. nu, plus csn och lån. Så jag måste spara vart enda öre jag kan och efter oktober så kan jag slappna av igen och då kommer min ekonomi att gå ihop sig igen med. :)
Jag bor själv och har bara en lön att leva på och så har jag hästen också, så det blir inte så mycket pengar över just nu.
Ursäkta mig, men läs de sista 2 sidorna om och om igen, det är något du inte har fattat verkar det som.
 
Sorry, var inte meningen att få dig känna så :o
Att VILL du ha en förändring så MÅSTE du göra omprioriteringar. Finns inga genvägar.
 
Du kontrar hela tiden med bortförklaringar/undanflykter när du får tips, det är dessa du måste ändra ditt tänk till, om du vill lyckas.
 
@prallan Nej, jag tycker det här är lite överdrivet faktiskt. Vi är i slutet av augusti, TS vill börja i oktober - det är inte särskilt långt bort. Jag bestämde mig för att börja i terapi när jag var i ett mycket värre skick än TS och då tog säkert ett halvår mellan det att jag bestämde mig och första sessionen och det gick jättebra.

TS har precis fått höra att hon borde gå i terapi. Visst måste hon få lite tid att smälta det och ordna sitt liv så det funkar för henne innan bukefalisterna i den här tråden kan börja hojta om att hon inte prioriterar rätt?
 
Sorry, var inte meningen att få dig känna så :o
Att VILL du ha en förändring så MÅSTE du göra omprioriteringar. Finns inga genvägar.
Öh? Men hallå? Jag kan INTE omprioritera min ekonomi. Jag är inte gjord av pengar, hade jag varit det hade jag inte behövt vänta. Jag kan inte prioritera bort att skita att betala försäkringarna eller mina räkningar, för då blir jag oförsäkrad och så kommer kronofogden till slut. Kan heller inte skita i servicen till bilen, då jag måste kunna lita på att den fungerar och det är billigare att ta en service än att ta massa reparationskostnader som blir konsekvenserna att man inte servade bilen.
Dubbelhyran kan jag heller inte skita i för då kommer jag inte ha någonstans att bo eller menar du på allvar att jag ska omprioritera min ekonomi bara för att ha råd att ta hjälp?? :confused:
Det är bara en månad kvar till oktober dessutom, så det är inte så långt kvar. Jag anser personligen att jag först ska kunna stå på egna ben och ha tak över huvudet innan jag söker hjälp. :/
 
Men hjälp kostar pengar och tar tid och jag har varken eller just nu, men efter oktober så har jag båda. Är det då fel att vänta?? :confused:
Nej. Det är ju inte som att du skjuter upp akut medicinsk intensivvård, direkt.

Om du ska gå i terapi ska det vara för att DU ser en poäng med det och vill det, och vid en tidpunkt då det funkar för dig. Inte för att några på ett forum tycker det.
 
Nej. Det är ju inte som att du skjuter upp akut medicinsk intensivvård, direkt.

Om du ska gå i terapi ska det vara för att DU ser en poäng med det och vill det, och vid en tidpunkt då det funkar för dig. Inte för att några på ett forum tycker det.
Va skönt att det verkar finnas några av er som är inne på samma spår, började först bli lite orolig att min val var felaktigt.

Jag tror inte jag kommer må sämre under den månaden som kommer, då jag börjar jobba igen på måndag och jobb innebär tankar på annat. Jag har haft ganska stor ångest inför kommande ekonomisk belastning så det har påverkat mig också, så när jag lyckats få mitt liv att fungera igen och löst dom ekonomiska bitarna så ska ta itu och reda ut mitt liv. :)
 
Men det var ju en del i det jag menade, om DU VILL ha en förändring, inte att det måste ske nu, så måste du gör prioriteringar. Om du inte vill, så struntar du i det :)
 
Va skönt att det verkar finnas några av er som är inne på samma spår, började först bli lite orolig att min val var felaktigt.
Jag tror att en anledning till att flera här tycker att du skulle prata med någon är att vi inte lyckas få dig att börja sortera upp din upplevelse. För mig är det två helt olika saker hur man 1) ska ta hand om bekräfta sina egna känslor 2) strategiskt agera gentemot andra som man inte blir klok på. Om man ska nysta i 1) så skulle man kunna försöka reflektera över vad det är för känslor du får av det som händer och vad du tänker att det säger om dig.

Många som skulle vara med om exakt samma saker som du har beskrivit skulle bara tänka "men oj, vad konstigt otrevlig han låter, jaja han har väl en dålig dag", medan du verkar ta det personligt på nåt sätt. Risken är att det är ditt självförtroende elllr dåliga upplevelser från tidigare som spökar där, när han beter sig illa så börjar du tänka att det är för att det är du. När det i själva verket är för att det är han. Hans agerande ligger hos honom, det ligger inte hos dig över huvud taget.

En annan möjlighet är att du känner en sorg över att han inte levererar som den enda vännen du trodde att du hade och på nåt sätt tar på dig ansvaret för det. I vilket fall så behöver du sortera upp detta så att denna relation inte blir (ytterligare?) ett minne av att du misslyckades på nåt sätt.
 
@prallan Nej, jag tycker det här är lite överdrivet faktiskt. Vi är i slutet av augusti, TS vill börja i oktober - det är inte särskilt långt bort. Jag bestämde mig för att börja i terapi när jag var i ett mycket värre skick än TS och då tog säkert ett halvår mellan det att jag bestämde mig och första sessionen och det gick jättebra.

TS har precis fått höra att hon borde gå i terapi. Visst måste hon få lite tid att smälta det och ordna sitt liv så det funkar för henne innan bukefalisterna i den här tråden kan börja hojta om att hon inte prioriterar rätt?

Tog mig tre år och det blev folk av mig också.
 
Jag tycker det låter lite suspekt med terapi - Thomas Quick ungefär - men det beror säkert mycket på för vem man går i terapi och jag har ingen egen erfarenhet eller egentlig kunskap så jag skall nog inte säga något.

Så varför säger du något, undrar jag? Det är fortfarande till viss del stigmatiserat att gå i terapi och sådana där kommentarer hjälper verkligen inte.
 
Och varför väljer du att citera trots att du ser att jag tog bort mitt inlägg?

Vad är det för märklig fråga? När jag citerade och svarade fanns ditt inlägg förstås fortfarande kvar. Det var först när Petruska skrev sitt inlägg som jag såg att du tagit bort ditt och då var det redan för sent för mig att redigera mitt inlägg.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 747
Senast: Anonymisten
·
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
3 667
Senast: Lhas
·
Avel Hej hej! Hur skulle ni ta ställning till om man har en häst på stuteri och ger stuteriet tydliga instruktioner om vad som gäller och...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
33 462
Senast: iNHALE
·
  • Artikel Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 487
Senast: Pratsch
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • Uppdateringstråd 30
  • Hönstråden II

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp