Överreagerar jag?

Att inte alla varken själva är - eller har - riktiga vänner. Att det inte är något ovanligt att man inte har sådana. Eller är en sådan själv.

Och du bekräftade det alldeles utmärkt med ditt inlägg. :)

Aha, jag uppfattade ditt inlägg mer som att de "riktiga" vännerna går omkring därute, men att de är svåra att hitta. Och att det är därför som många inte har någon "riktig" vän. Jag menar att det är orimliga krav att ställa både på sig själv och på andra, att man alltid ska finnas där så mycket som ens vän behöver en just då för att få vara en riktig vän. Att man därför dels kanske aldrig hittar det man söker, och dels att man då aldrig kan veta om det var en "riktig" vän förrän i efterhand. Därför är det ett meningslöst begrepp för mig. Om jag är nöjd med relationen med en vän - ja då är det en vän jag vill ha kvar och därmed riktig för mig utifrån det vi ger varandra (och där ingår där att det är olika saker jag pratar med/upplever med/får hjälp med ifrån olika vänner). Det räcker för mig.
 
Sagt det till honom och det jag får till svar "jag behöver inte ändra på mig och kan folk inte ta mig för den jag är så är dörren där.."

För att han är som den där bästa vännen jag aldrig haft, vi har samma humor har skrattat mycket. Allt blev genast mycket mer komplicerat när han blev kär i mig och sen dess har det bara gått utför kan man säga..
Har inte läst klart tråden men reagerade redan här!
Har setat din sits, med en sån "vän"... Den vännen hörde inte ens av sig när min son gick bort... Trodde ett tag att vi var bästa vänner, men...
Då bor vi ändå bara några hundra meter ifrån varandra (ute på landet, dvs INTE många grannar emellan)

SKIT i honom är mitt svar! (men som sagt, inte läst hela tråden vilket går HELT emot mina principer, men kunde inte hålla mig!!)
 
Ja, jag känner mig lite falsk just nu.
Kan låta jätteglad och trevlig när jag pratar med honom, men som nu sitta och verkligen fundera på vad det är han vill egentligen.
Idag hade han inte alls sagt att "Ja, du är ju den som ska va mest mogen av oss" igår utan tydligen skulle ha sagt att han var mest mogen av oss. Frågade då varför han vänder på orden om det var att han inte vågade stå för det han säger, då kom det något om att jag hör det jag vill höra.. jag blir knäpp på pajken.
Ena stunden kan han verka mogen och hoppet återvände om att det kanske var jag som hade fel för att sedan i nästa inse att han är omogen och som ett litet barn, ska väl erkännas att vissa samtal har varit väldigt löjliga och lite dagis varning.

Om jag bryter, behöver jag säga något eller vad ska jag säga?? :confused:
 
Idag hade han inte alls sagt att "Ja, du är ju den som ska va mest mogen av oss" igår utan tydligen skulle ha sagt att han var mest mogen av oss. Frågade då varför han vänder på orden om det var att han inte vågade stå för det han säger, då kom det något om att jag hör det jag vill höra.. jag blir knäpp på pajken.
Jag menar inget illa med den här frågan men jag blir lite fundersam och måste fråga: Vad exakt är det med det han sa du reagerade över? Det verkar vara nåt du verkligen reagerade på och analyserar och jag förstår inte varför? Tog du upp det igen, idag? Varför i så fall? Vad i det är det som potentiellt är viktigt?

Kort sagt: Vad är det jag missar? ;)
 
Jag menar inget illa med den här frågan men jag blir lite fundersam och måste fråga: Vad exakt är det med det han sa du reagerade över? Det verkar vara nåt du verkligen reagerade på och analyserar och jag förstår inte varför? Tog du upp det igen, idag? Varför i så fall? Vad i det är det som potentiellt är viktigt?

Kort sagt: Vad är det jag missar? ;)
Läst om ditt inlägg femtielva gånger och känner mig bara förvirrad :confused: .... går det att formulera om? Vet inte vad det är jag ska svara på, så förvirrad är jag. :confused:
 
Läst om ditt inlägg femtielva gånger och känner mig bara förvirrad :confused: .... går det att formulera om? Vet inte vad det är jag ska svara på, så förvirrad är jag. :confused:
Förlåt!

1. Du nämnde i tråden att kommit med en kommentar som fick dig att bara titta förvånat på honom.
2. Eftersom du nämnde det gissar jag att du anser det vara av nån form av vikt, av betydelse.
3. Idag igen nämner du det och nämner dessutom att ni pratat om just den kommentaren idag igen. Jag gissar att du tagit upp ämnet med honom? Varför?
4. Jag förstår inte varför riktigt varför lägger tankeenergi på den kommentaren. Vad var det som fick dig att nämna det i tråden från början? För att du blev stött/sårad/irriterad?

Jag förstår helt enkelt inte och blir nyfiken.

Allt är skrivet i all välmening för övrigt!
 
1. Han nämnde INTE jag.

2. Se punkt 1.

3. Han nämner det igen idag fast vrängt om orden jag bara frågar varför han ändrat sig om han inte kan stå för det han sa först.

4. Det är egentligen bara ett exempel, brukar alltid vränga ord oavsett vad, oftast vränger han dom till hans fördel, speciellt om han råkat säga något (enligt honom) dumt. Jag förstår bara inte varför man måste ändra på något man sagt och sen om t ex jag säger "men jag hörde ju va du sa då..." så får man höra "du hör det du vill höra". Det känns som om han försöker göra mig osäker och jag vet redan att jag hör lite dåligt pga av lyssnat på musik på för hög volym när jag var yngre, det blir inte bättre av att få höra att jag "hör det jag vill höra".. :/
Jag vet bara inte hur jag ska formulera mig, får inte ner alla tankar i ord..
 
@RedHyuuga

Jag menade inget illa när jag trodde att du nämnt det, bara så du vet. Men okej, han drog upp det igen. Jag förstår inte riktigt tankegångarna till det här känner jag men det verkar ju definitivt som att ni kanske inte funkar så bra ihop i och med att du inte är nöjd, att du blir sårad. Så jag håller med övriga i tråden.
 
Rent ärligt så känns det för djävligt just nu. När jag pratade med den ena stallkompisen sa hon att jag skulle passa mig för honom då han verkade vara enligt henne en sån som vill bestämma och ju mer jag tänker på det och läser kommentarer här så börjar det tyvärr kännas som det stämmer.
Känns bara så surt och det värsta av allt är att jag flyttade ifrån mitt x pga denne vän.

Man vet vad man har, men aldrig vad man får.. jag försöker intala mig att jag kommer träffa den rätte någon dag, men just nu känns det precis som när jag var tonåring igen och trodde att ingen ville ha mig och att jag skulle dö som singel. :cry:
Det är nu det suger att ha familj och släkt 11 mil bort.. hade känts bättre att kunna få fysiskt stöd i form av en kram... oooh vad jag saknar att kunna få en riktig kram av någon som verkligen bryr sig om mig som person och inte som något objekt. :(

Mamma ville förvisso att när det tog slut mellan x å mig att jag skulle flytta närmare henne, hade jag kunnat om jag inte hade varit fastanställd och sen haft bra kompisar i stallet och bra möjligheter för framtid träning med hästen. Flyttar jag måste jag börja om med att bygga nätverk igen.. även om jag flyttar "hem" till min hemort i så fall..

Jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare..
 
Tur eller skicklighet, det kan gå på ett ut.

Ja, det var bilderna i den tråden, jag kom ihåg dem för att jag tyckte att särskilt de båda djurporträtten utmärkte sig, tekniskt men framförallt artistiskt.
Ah, jag tänker inte så mycket när jag tar bilder mer känner eller vad man ska säga. Har alltid haft en känsla för vad som känns rätt och fel rent estetiskt, vet inte hur man ska förklara egentligen. Det är svårt. :/
 
Är inte dags att sluta stå och vara tacksam för att du får fotografera då?

De som vill fä gratis jobb gjort - de kan man vara utan.

att ställa upp gratis med sitt kunnande är inget man ska göra. OK om det är så att det är oklart vem som är skyldig vem - eftersom man gör saker för varann hela tiden - men annars är de pengar som gäller.

Vill de få foton så ta betalt. Om betalning sedan består i att de t.ex. hjälper dig tapetsera eller i form av reda pengar är oväsentligt. Bara de betalar.

Jag gissar att jag missförstår dig nu, tänker du att man alltid gör som en affär med sina tjänster vänner emellan? Eller är det ok så länge som "betalningen" kommer, utan att den är avtalad specifikt?

Jag tänker nog att jag gärna ställer upp så länge jag vet att erbjudandet om hjälp finns där när jag behöver det. Sedan beror det ju på tid och situation, en vän kanske inte kan hjälpa mig under en tid pga omständigheter, och det är helt ok, men blir det väldigt ensidigt kanske jag ledsnar.
 
@RedHyuuga För mig innebär frasen"Ja, du är ju den som ska va mest mogen av oss" att du enligt ålder eller vadsom ska vara mest mogen men att så inte är fallet, dvs att du är omogen.

Men det är egentligen inte intressant, eftersom ni inte verkar förstå varann och synka bra känns det dumt att lägga mycket energi på honom?
 
Jag gissar att jag missförstår dig nu, tänker du att man alltid gör som en affär med sina tjänster vänner emellan? Eller är det ok så länge som "betalningen" kommer, utan att den är avtalad specifikt?

Jag tänker nog att jag gärna ställer upp så länge jag vet att erbjudandet om hjälp finns där när jag behöver det. Sedan beror det ju på tid och situation, en vän kanske inte kan hjälpa mig under en tid pga omständigheter, och det är helt ok, men blir det väldigt ensidigt kanske jag ledsnar.
Precis så.
Tjänster och gentjänster.

Jag har några vänner där vi för oändligt många år sedan tappat räkningen på vem som är "skyldig" vem. Jag ger av mitt och de ger av sitt. Dvs tjänster, grejor, vänskap - men väldigt sällan pengar. Jag har några vänner som generäst delar med sig av sitt odlande - tex potatisbonden som ständigt har en påse potatis redo ifall jag vill ha. Men hon får min squash, mina spaghettipumpor, sticklingar av nån kul sorts blomma jag har, skjuts om vi ska åt samma håll (vi turas om att köra).

Man kan byta ett lampbyte på hög höjd som min svindel inte klarar mot gofika, hembakt bröd eller annat som kan uppskattas. Grannfarbrorn som hjälper mig med allt som räknas som rörmokeri får hembakt bröd, en flaska whisky eller sånt som är lämpligt för säsongen.

Det är betalning.

Men det som min far kallade för "tacktack-folket" betackar jag mig för. Som hon som fick skjuts 40 mil och klev av bilen, sa tack och försvann. Eller de som lånar en sak, lämnar tillbaka den trasig med ett "tack tack".
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 747
Senast: Anonymisten
·
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
3 667
Senast: Lhas
·
Avel Hej hej! Hur skulle ni ta ställning till om man har en häst på stuteri och ger stuteriet tydliga instruktioner om vad som gäller och...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
33 462
Senast: iNHALE
·
  • Artikel Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 487
Senast: Pratsch
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Storlek på rastgårdar?
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp