Eftersom vi ska vara vänner så har jag testat att göra samma sak tillbaka mot honom, (då jag gärna följer "så som du vill att andra ska va mot dig ska du också va mot dom"), kan säga att han blev minst lika ställd som jag brukar bli när han säger så till mig.
Så jag blir lite fundersam varför det är okej för honom att va på ett visst sätt men när jag är likadan så är det inte okej?
Jag vet inte varför jag får känslan av att allt är mitt fel/problem och att han är felfri/problemfri. Ska erkänna att jag tycker det är märkligt att jag måste ändra och forma om mig efter hans behov men han behöver inte göra detsamma för mig?
Han ska alltid ha rätt, även om jag vet mycket väl att det jag sa är det som är rätt så är alltid det han säger rätt ändå oavsett och skulle det mot förmodan krypa fram att jag hade rätt så ändrar han om så att det var jag som sa det han sa och han som sa det jag sa typ, så varje gång han säger att jag har fel så orkar jag inte bry mig längre och säger något i stil med "jaja, det blir nog bra" för jag orkar inte lägga massa energi på att försöka få "rätt", det är inte hela världen för mig, men det som kan störa mig ibland är hans beteende det blir nästan lite som ett barn emellanåt.
Det som störde mig mest när vi pratade i telefon är att han alltid blir distraherad av annat och tänker högt, jag har sagt till honom då att vi kan höras senare eftersom jag inte vill sitta och betala massa minutpengar eller ödsla tid på att höra hans tankar/mumlande till sig själv. Det kan hända rätt ofta, värst är när han kör och pratar då kan man plötsligt få höra "j*vla f*tta" i början fatta jag inte alls vad jag hade gjort för fel och vart väldigt förvirrad. Tydligen så var det någon i trafiken som körde för sakta, bromsade för något, inte kunde köra enligt honom. Nu när han säger sånt i telefonen så vet jag att det inte är mig han syftade på och har några gånger frågat vad som hände nu.
Han blev bättre på att inte bli distraherad när jag påtalade att det inte var så kul att sitta tyst i luren och vänta. För om jag försökte fråga något under tiden som han tänkte högt får man höra "tyst, vänta lite", vid något tillfälle så satt jag med telefonen på högtalaren och gjorde något annat som jag hade gjort även om det inte hade ringt.
Sen kan han plötsligt börja prata med mig igen, men det är svårt för mig att förstå det då det oftast har låtit så likt hans tänka högt.
Jag har funderat mycket om det var så att han inte var medveten om vad han gjorde så därför jag talade om för honom vad som hände, visst det blev bättre ett tag sen glömdes det bort och tillbaka till ruta ett igen, jag har skämtsamt kallat honom guldfisk pga hans dåliga minne och då kommer det alltid någon bortförklarning till varför, ibland är det väl godkända alltså rimliga anledningar, fast det är klart jag utgår från mig själv och troligen är hans prioriteringar olika än vad mina är.
Nåväl, vi får se vad som händer, har konstaterat att en seriös relation aldrig skulle funka med honom så det är bättre att bara vara vänner, med fast man är vänner är det väl tillåtet att reagera på hur den andre beter sig osv eller är det helt tabu? :/