Överreagerar jag?

[beppe]

Jag fyllde 50 för några veckor sedan. Några veckor innan tog min man upp detta och hade bekymmer om att han inte visste vad han skulle ge mig den dagen. Den dagen kom och jag var förväntansfull hela dagen om vad som skulle komma. På morgonen hade jag fått en lott, godis och grattiskort. Kvällen kom, inget hände och allt var som vanligt. Jag hade några dagar innan blivit bjuden på en födelsedagsmiddag, så som vi alltid gör för varandra när vi fyller år.

Han brukar alltid vara aktiv när kompisar och arbetskamrater fyller år. Startar insamlingar osv. Så jag frågade varför han inte gjort ngt speciellt för mig. Nä han visste inte vad han skulle hitta på och så hade han inga pengar. Vi har alltså varit ihop i många år och min 50 årsdag kan inte vara en överraskning.

Jag förstår att jag inte kan kräva någonting och att jag gärna flyger iväg i drömmar. Men jag var besviken och känner att en sådan dag ska vara ett minne för livet. Känner att jag står vid sidan om och tittar på när andra firas på sina 50 årsdagar. Känner mig ledsen bara och ville skriva av mig lite också.

Överreagerar jag?

 

[Lejonelle]

Sv: Överreagerar jag?

Några veckor innan tog min man upp detta och hade bekymmer om att han inte visste vad han skulle ge mig den dagen.

Om du överreagerar eller inte beror lite på vad du svarade på frågan, tycker jag. Man har väldigt olika önskemål när det gäller det här. Själv ville jag helst slippa alltsammans.

Presenter, saker, betyder väldigt lite för mig. En dyr present, smycke eller liknande, hade jag mest känt mig besvärad över. Den hade blivit liggande i ett smyckeskrin. Hellre en nyttopryl som jag behöver. Min mamma däremot blev jättesårad när hon fick en nyttopryl och hade helst av allt önskat sig ett fint smycke.

Om du förväntade dig att din man skulle räkna ut hur du vill ha det, får du nog göra annorlunda nästa gång och säga mera tydligt vad du önskar. Om du har sagt tydligt hur du ville bli uppvaktad och han har struntat i ditt önskemål är det den saken du behöver bita tag i istället, och ta reda på varför det blev så.

Men en nyfiken fråga - vad hade du förväntat dig? Och hur var det när han fyllde 50, om han är äldre än du?

 

[beppe]

Sv: Överreagerar jag?

På frågan svarade jag att jag inte visste vad han skulle hitta på. Så sa han att han tittat på en bilannons och skojade om att det hade varit kul om du dök upp med en sån bil på jobbet. Hade väl kanske inte förväntat mig en sak utan kanske en upplevelse av något slag. Inget dyrt utan bara för att det var en speciell dag. Han har inte fyllt än, men jag har börjat på att spåna kring en överraskning. Men jag vet inte hur det blir.

 

[gulan]

Sv: Överreagerar jag?

Hur har det varit de tidigare födelsedagarna? Har han ansträngt sig då? Har han fixat födelsedagsmiddag och gjort dagen speciell för dig, eller är det du som har sett till att "din" dag blir trevlig? Hur har era tankar gått när det gäller presenter på födelsedagar?
Vi har alltid sett till att barnen får en födelsedag. Uppvaktning på morgonen, de bestämmer mat och nu när det blir äldre så firade vi vår son lite extra då han blev 18, men släkt och vänner. Annars är det bara vi i familjen som firar. När vi vuxna fyller tar den som fyller ansvar för hur man vill bli firad. Om man vill ha vänner och fest ordnar man den. (som jag gjorde då jag fyllde 40) Vi ger inga presenter till varann och vill heller inte att barnen köper något.
gulan

 

[Lejonelle]

Sv: Överreagerar jag?

På frågan svarade jag att jag inte visste vad han skulle hitta på. Så sa han att han tittat på en bilannons och skojade om att det hade varit kul om du dök upp med en sån bil på jobbet. Hade väl kanske inte förväntat mig en sak utan kanske en upplevelse av något slag. Inget dyrt utan bara för att det var en speciell dag. Han har inte fyllt än, men jag har börjat på att spåna kring en överraskning. Men jag vet inte hur det blir.

Kommunikation är svårt. Hans fråga pejlar läget, hur stora förväntningar du har. Är det en vanlig födelsedag eller ska han köpa ny bil åt dig? Jag tycker ditt svar är ganska vagt. Du kanske ville att han skulle räkna ut vad du ville, men det brukar bli enklare om man säger det rakt ut.

Hemma hos oss tog jag upp frågan flera månader innan min man skulle fylla (han fyllde tre månader före mig). Ville han ha fest? Resa bort? Han ville ha sina närmaste kompisar på middag och sen resa bort lite senare med familjen till solen och värmen som present. Så blev det. Vi åkte på en ren solsemester på ett ta-det-lugntställe, helt enligt hans önskemål.

I god tid innan pratade vi också om min födelsedag. Jag ville vara bortrest över själva dagen och inte fira den något särskilt. Och sen ha lite trädgårdsfest på sommaren kanske. Vi bokade en resa till ett ställe som var lite mer i min smak med saker att titta på och lite vandringsmöjligheter och jag fick en toppensemester där jag tittade på kyrkor och var ute och vandrade och gav sjutton i om min man hade tråkigt. Sen hade vi en fixarfest på sommaren med mina kompisar och släkt.

 

[Nasseman]

Sv: Överreagerar jag?

Kan ju bara bedöma ur egen synvinkel.. Maken var utomlands när jag fyllde, hade varit borta i närmare två år. När han var hemma över jul "råkade" jag och dottern köpa en ny häst... och jag sa nog att "jag fick en mager fux när jag fyllde 40 så det var väl rätt att jag fick en mager fux när jag fyllde 50 också.." (Han behöver ju inte gissa så avancerat för att komma på 60 års presenten..)
Vet knappt om han ens ringde på själva 50 årsdagen, egentligen, men efter alla dessa år vet vi vart vi har varandra ändå.
Hade jag nu inte köpt en häst, hade jag nog inte önskat något alls. Jag är ingen prylmänniska.

 

[lil-sis]

Sv: Överreagerar jag?

Men om han inte visste och du svarade att du inte visste. Hur i hela fridens namn skulle han då kunna veta att du gärna fått en upplevelse eller liknande

Det blir ju mycket lättare om man säger "ja jag skulle gärna bli överraskad med en resa/upplevelse/whatever" men lämnar detaljerna åt partnern att ordna.

 

[Maqurell]

Sv: Överreagerar jag?

Nej, det gör du inte.

Det tillhör allmänt hyfs och god ton att köpa ett halsband eller dylikt till sin fru på 50 årsdagen. Förvisso något man bara använder ibland men kan säga om:
-Visst är det fint! Jag fick det av min man när jag fyllde 50.

Så funkar det. Han får göra om och göra rätt.

 

[lizzie]

Sv: Överreagerar jag?

Det beror nog på hur du egentligen ville fira din 50-årsdag.

Jag fyllde 50 i somras och jag var väldigt tydlig med att jag ville fira denna dag. Nu fyller jag mitt i juli så jag var väl medveten om att vänner och bekanta hade semester. Men de som kunde de kom och festen blev lyckad. Mannen blev väl typ "beordrad" att sköta markservice och vara lekfabror under min fest som jag hade. Vilket han gjorde Han visste precis vad jag ville ha i present, ett 50 mm objektiv till min Nikonkamera. Dessutom överraskade han med en jättefin armbandsklocka som jag gått och suktat efter i ett par år (men inte haft råd att köpa). Jag fick precis det firande jag jag ville ha

Även om nu din man hade dåligt med pengar, så kommer ju inte 50-års dagen som någon överraskning direkt och man kan göra mycket med små medel. Ett presentkort för en liten behandling på spa eller något liknande t ex. Han borde åtminstone sett till att du haft en mysdag och fixat ordning en trevlig middag hemma med tillhörande efterrätt.

Men som sagt - allt beror på hur du ville fira. Jag har flera vänner som valt att INTE fira sin 50-årsdag alls och det är ju lika OK som att man firar med dunder och bra. Jag trivdes i alla fall väldigt bra med uppmärksamheten

/Lizzie

 

[Lurv]

Sv: Överreagerar jag?

Jag förstår verkligen din besvikelse.

Jag har också upplevt hur sambon engagerat sig i folks födelsedagar men tagit fel dag på min, två år i rad. Dessutom köpt skitsaker trots mkt god ekonomi.

Din man borde efter alla år känna dig så pass väl att han vet vad du uppskattar. Jag tycker du ska ge lika litet till hans födelsedag. Varför ska du engagera dig och fixa en överraskning?

 

[sillysinta]

Sv: Överreagerar jag?

Jag tycker inte att du overreagerar.
Ja, ditt svar var med rage svagt, och hade det varit en vanlig fodelsedag hade det bara varit att acceptera. Men 50 ar ju for fan universalt uppmarksammat nummer att fylla!


A andra sidan ar det ju inte forsent annu. Sag att du vill att han fixar en upplevelse eller liknande nu da istallet.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Överreagerar jag?

En lott och lite godis var en klen 50-årspresent till sin älskade. Det mesta hade ju överträffat det. Jag hade också blivit besviken på bristen av engagemang. Han borde ju känna dig så pass bra att han har ett litet hum om vad du skulle ha uppskattat mer än en lott!

När jag fyllde fyrtio frågade min dåvarande vad jag önskade mig. Jag sa en upplevelse, gärna nått på tu man hand som en hotellhelg el liknande. Inget orimligt och något han själv brukade uppskatta. Gissa om jag blev besviken när jag fick nån form av stekpanna för campingliv

Min nuvarande frågade mig i början av förhållandet vad min största dröm var...ni vet lite så där för att lära känna varandra.... Jag svarade flyga helikopter.
Ett par veckor senare satt jag i en helikopter

 

[Poisonous]

Sv: Överreagerar jag?

Jag förstår verkligen din besvikelse.

Jag har också upplevt hur sambon engagerat sig i folks födelsedagar men tagit fel dag på min, två år i rad. Dessutom köpt skitsaker trots mkt god ekonomi.

Din man borde efter alla år känna dig så pass väl att han vet vad du uppskattar. Jag tycker du ska ge lika litet till hans födelsedag. Varför ska du engagera dig och fixa en överraskning?

Fast det där är bara lågt och elakt. Att "ge igen".
Om det vore min sambo så skulle jag nog prata med honom och säga att jag blev besviken och föreslå att vi hittat på något tillsammans, typ en spahelg med hotell och så.

 

[morgaine]

Sv: Överreagerar jag?

Men om han inte visste och du svarade att du inte visste. Hur i hela fridens namn skulle han då kunna veta att du gärna fått en upplevelse eller liknande

Det blir ju mycket lättare om man säger "ja jag skulle gärna bli överraskad med en resa/upplevelse/whatever" men lämnar detaljerna åt partnern att ordna.

TS säger ju att han är driftig med insamlingar o överraskningar till arbetskompisen etc. Alltså vet maken att man förväntas uppvakta en födelsedag och hur det skall göras.
Hans bemötande av sin fru är därför oengagat, slött och han kunde lika gärna skrivit "grattis, jag tar dig för given och behöver inte anstränga mig" på kortet hon fick.

Att han inte kom på något är bs, då kunde han skrivit " vi gör något som du får bestämma" på kortet.

 

[Lurv]

Sv: Överreagerar jag?

Fast det där är bara lågt och elakt. Att "ge igen".
Om det vore min sambo så skulle jag nog prata med honom och säga att jag blev besviken och föreslå att vi hittat på något tillsammans, typ en spahelg med hotell och så.

Vadå lågt? Man behöver inte se det som att "ge igen" utan som att det är så vi i den här familjen firar varandra. Jag tror mer på att man utsätter den andre för samma saker som en själv för att den personen verkligen ska förstå.

Att prata och älta med mannen är ju lönlöst. Har han inte fattat nåt under dessa år är det väl ingen ide att snacka nu. TS:s födelsedag är ändå förstörd. Jag skulle iaf inte vara sugen på att skämma bort någon som inte skämmer bort mig. Jag skulle inte ens bli det minsta glad för din ide att JAG ska föreslå min egen födelsedagsöverraskning!

 

[Poisonous]

Sv: Överreagerar jag?

Vadå lågt? Man behöver inte se det som att "ge igen" utan som att det är så vi i den här familjen firar varandra. Jag tror mer på att man utsätter den andre för samma saker som en själv för att den personen verkligen ska förstå.

Att prata och älta med mannen är ju lönlöst. Har han inte fattat nåt under dessa år är det väl ingen ide att snacka nu. TS:s födelsedag är ändå förstörd. Jag skulle iaf inte vara sugen på att skämma bort någon som inte skämmer bort mig. Jag skulle inte ens bli det minsta glad för din ide att JAG ska föreslå min egen födelsedagsöverraskning!

Men nu drar vi i stora växlar
Så bara för att han missar en gång ska han straffas? Om det är vad som ska hända med förhållanden när man gör en miss så hoppas jag att jag dör innan mitt förhållande tar den vändningen.

Hur vet du att det är lönlöst, har DU pratat med honom?
Nej man kanske inte tycker att det är jätteroligt, men är livet så jäkla roligt jämnt? Handlar det inte om att bjuda till lite då och då?
Varför måste det va en överraskning? Är ni 13 år och vill att ni ska komma in i ett tomt rum och det ska hoppa fram massa folk och ropa "GRATTIS; NU SKA VI HOPPA BUNGYJUMP I ROSA KANINDRÄKT MEDAN VI ÄTER SUSHI!!! WOHOOOO!!!"
Då kan jag tala om att ni kommer bli besviken många fler gånger i livet..

 

[Poisonous]

Sv: Överreagerar jag?

Jag förstår verkligen din besvikelse.

Jag har också upplevt hur sambon engagerat sig i folks födelsedagar men tagit fel dag på min, två år i rad. Dessutom köpt skitsaker trots mkt god ekonomi.

Din man borde efter alla år känna dig så pass väl att han vet vad du uppskattar. Jag tycker du ska ge lika litet till hans födelsedag. Varför ska du engagera dig och fixa en överraskning?

Så du menar att du medvetet ger din man skitsaker och inte firar hans födelsedag?

 

[Sonic76]

Sv: Överreagerar jag?

Jag fick ju tacka nej till mitt livs bästa födelsedagspresent i helgen pga allt som hände. Men jag har aldrig blivit firad ordentligt ens på jämna födelsedagar. Med tre år kvar till 40 har jag bestämt att den ska firas rejält oavsett om jag är ensam eller ej

 

[Brandgul]

Sv: Överreagerar jag?

Nej, det gör du inte.

Det tillhör allmänt hyfs och god ton att köpa ett halsband eller dylikt till sin fru på 50 årsdagen. Förvisso något man bara använder ibland men kan säga om:
-Visst är det fint! Jag fick det av min man när jag fyllde 50.

Så funkar det. Han får göra om och göra rätt.

Jag må vara tråkig, men det tycker jag med!! såvida man inte har något specifikt önskemål. Resa, Livit osv. Men kommer man inte på något så middag, blommar och ett fint smycke.

 

[Poisonous]

Sv: Överreagerar jag?

Middag och blommor fick hon ju dock.