Apollo 13
Trådstartare
Nu är det inte jätte länge kvar tills det är dags för nr två att ploppa ut.. och jag har en fundering kring själva överlämnandet av ettan till svärföräldrarna och är lite nyfiken på att höra hur ni gjort och vad ni känt kring det hela.
Grejen är den att jag känner att jag under inga som helst omständigheter vill träffa mina svärföräldrar (som kommer ta ettan) under pågående värkarbete. Jag minns hur otroligt utelämnande det kändes där jag med ettan rullades ned från BB (låg inlagd) ner på FL och mötte folk i korridoren som var och hälsade på någon nykläckt bäbis. Jag tyckte det var hemskt! Lite samma känsla får jag kring tanken på att träffa svärisarna när de kommer hit för att ta ettan.
Eftersom ettan är drygt 13 månader (drygt 15 vid BF) så känns det som att det är bäst för henne att de är här hemma hos oss, hon har dessutom bara vart hemma hos dem ett par ggr.
Hur som helst, jag vill som sagt verkligen, verkligen inte träffa dem under pågående värkarbete, samtidigt som jag vill kunna säga ordentligt hejdå till ettan och helt utan att fundera på svärföräldrarna. Jag vill inte heller behöva springa iväg och gömma mig och sitta i bilen och vänta på att maken fixar det sista..
Hur har ni gjort? Hade ni några funderingar kring överlämnandet innan? Några tips och råd till någon som inte vill träffa sin väldigt välmenande sväris som ibland vill lite väl mycket och inte inser att hon borde backa? (Någon som dessutom har en make som har lite svårt att vara rak och säga NEJ till denne )
Grejen är den att jag känner att jag under inga som helst omständigheter vill träffa mina svärföräldrar (som kommer ta ettan) under pågående värkarbete. Jag minns hur otroligt utelämnande det kändes där jag med ettan rullades ned från BB (låg inlagd) ner på FL och mötte folk i korridoren som var och hälsade på någon nykläckt bäbis. Jag tyckte det var hemskt! Lite samma känsla får jag kring tanken på att träffa svärisarna när de kommer hit för att ta ettan.
Eftersom ettan är drygt 13 månader (drygt 15 vid BF) så känns det som att det är bäst för henne att de är här hemma hos oss, hon har dessutom bara vart hemma hos dem ett par ggr.
Hur som helst, jag vill som sagt verkligen, verkligen inte träffa dem under pågående värkarbete, samtidigt som jag vill kunna säga ordentligt hejdå till ettan och helt utan att fundera på svärföräldrarna. Jag vill inte heller behöva springa iväg och gömma mig och sitta i bilen och vänta på att maken fixar det sista..
Hur har ni gjort? Hade ni några funderingar kring överlämnandet innan? Några tips och råd till någon som inte vill träffa sin väldigt välmenande sväris som ibland vill lite väl mycket och inte inser att hon borde backa? (Någon som dessutom har en make som har lite svårt att vara rak och säga NEJ till denne )