Oväntade lösningar

[mian1]

Vilka har varit era hittills mest konstiga lösningar på problem?

Jag har haft "problem" med att min häst inte vill stå stilla när jag sadlar henne lös och det är varmt väder. Hon gillar inte att bli svettig så för att visa att gjorden är äcklig att ha på i värmen så går hon iväg när jag lägger på sadeln. Inte långt, men ett par steg och ofta tar hon tag i ett stigläder och drar av sig sadeln.
Förut har jag helt enkelt bett min ridkompis att hålla under tiden jag sadlar och hästen har snurrat nåt varv runt innan hon gett med sig.

Min nya och helt oväntade lösning var att ta av sadeln. När hon gick iväg nåt steg för att jag inte skulle kunna sadla ordentligt så tog jag av henne sadeln och gick iväg med sadeln. Det tog inte många sekunder innan hon, helt förvånad, följde efter mig och ställde upp sig framför mig för att bli sadlad. Två eller tre gånger till gjorde vi samma sak innan hon stod helt stilla och lät mig sadla som vanligt. Vet inte om det kommer att funka i längden, men det var roligt att se hur förvånad hon blev när jag tog sadeln och gick. Förmodligen insåg hon att hon inte skulle få gå ut om hon inte lät sig bli sadlad.

 

[Tassetass]

Att en muntlig, lugn föreläsning om sårvård och infektionsrisk skulle få en otroligt ömklig och ynklig Malte att från den dagen stå blickstill vid rengöring av sår och dylikt - hur ont och svidigt det än blev - det var inte något jag hade räknat med. Men det funkade.

 

[Yrja]

Att sluta försöka balansera min kuse gjorde att min han blev otroligt balanserad. :smirk:

 

[paradox]

min häst vagrar gå på transporten om han inte får gå snett uppför rampen. får han det så är det inga som helst problem.

 

[SaraMara]

Kanske inte en så konstig lösning egentligen - men jag hade ett tag stora problem med sprayflaskor i kombination med min häst... Slutade med häst som sparkade, reste sig och betedde sig allmänt destruktivt.

Tog ju för givet att det var ljudet av flaskan som störde honom så jag försökte på alla sätt träna detta genom att spreja en bit ifrån honom osv för att på något sätt avneutralisera ljudet. Men inte hjälpte det inte.

När jag så en dag råkade "trycka av" sprejflaskan för långt ifrån, och insåg att han då inte reagerade gick det upp en snilleblixt i SaraMaras pinsamt tröga hjärna.

Det var ju inte ljudet som störde honom - utan att det var för hårt tryck när jag sprejade nära. Jag försökte ju vara hygglig och spreja nära huden så han inte skulle bli skrämd av en sprejflaska som härjade i luften och lät - dum som jag är.

När jag nu sprejar på tillräckligt långt avstånd för att det skall lägga sig på honom men utan att det blir som en hård "stråle" rätt på huden så står han som ett lamm och bryr sig inte ett jota...

Ibland är man Korkad som hästägare alltså - och det värsta är att det tog dryga två år för mig att komma på detta...

 

[sthlm23]

En "djurkommunikatör" berättade en gång att en häst förmedlat till henne att den ville prova på "fältorientering", djurkommunikatören frågade ägaren som inte begrep något av vad hästen menat, men medryttaren sa att hon hade under en ridtur i skogen förklarat för hästen vad de orange/vita fyrkantiga tyg-grejerna som hänger i skogen är till för, och hur det hela går till. Hon hade förklarat med ord och bilder samtidigt, så att hästen förstått (hon hade inte medvetet försökt "kommunicera" med den, utan mest bara pratat för sig själv).Hästen hade uppfattat bilderna och tydligen tyckt det lät roligt! Det kanske var så du omedvetet gjorde när du förklarade för din häst om sårvården! Kanske i alla fall.

 

[Kokopelli]

mest konstiga vet jag inte än men....
När jag på en rock´n´roll promenad slutade att leda Kokopelli så han gick vid sidan snett bakom och istället "gav upp" och började gå vid flanken på honom och lät honom gå först och kolla läget som han trånar så efter. Det funkade över förväntan. Jag hade Stig H och Victory Tilly på näthinnan, han ledde honom på så vis i ett TV-repotage en gång.

Han stannar när jag stannar, backar när jag backar när han går bakom och vid sidan men jag upptäckte att det gör han även när han går först och jag går bakom. Han har stenkoll på mig men han slutade då att sura och blev jättetrevlig när han fick spets?!?.

Jag kan givetvis sända in honom bakom för att gå strikt i mina fotspår om jag vill, men eftersom det funkar med honom i front och det är där han vill vara så, tja gå där då så länge du lyssnar.....Skitsamma!

Synd att han inte är travare den där, han har definitivt en vinnarskalle...... men vad ska jag med det till kan man undra?

Kokopelli Mana

 

[Sablar22]

Det här var iofs inget problem, men Vida har förvandlats från gullehäst till monsterätande tjurskalle (=brunstigt sto) När en tjej skulle komma och titta på henne idag så fullkomligt VÄGRADE hon att komma ner till oss
Jag är lika tjurig och vägrar hämta hästarna i hagen, dom får allt komma till mig!
Efter en stund så tog jag ensilageplast (stoor bit) och släpade lite i hagen där vi stod.
Jag lovar det tog inte många sekunder innan hon var på väg i full galopp mot oss Efter det var Vida idel solsken och på bra humör igen.

Tjejen blev fullt övertygad om att Vida inte var rädd för plast som fladdrar och låter

 

[Rockyn]

Haha bra där

 

[Yrja]

Eller hur.. man borde ju skämmas.

 

[maximilia]

Sessan är lite brötig ibland när hon är uppbunden. Går från sida till sida, fram och tillbaka, skrapar och håller på. Efter fyra år fattade jag att hon inte gillar att vara uppbunden :smirk:
Nu står hon lös med grimskaftet på golvet när jag borstar, hämtar grejerna och gör iordning henne. Oftast helt still, ibland kan hon smyyyga fram till en box och kika in men det är allt. Hon är inte lika tjurig och irriterad längre heller

 

[Whirlie]

Lösning och lösning... För många år sedan (var väll 15 eller något) var jag sommarvärd för en stackars fjording. Han var inte ordentligt inriden, illa hanterad och gick ensam i en hage hos okunniga ägare. Jag visste inte så mycket om honom, men han hade sadel och träns och verkade riden. Sadeln satt jättedåligt men tränset fick vi att passa.

Jag och min äldre kompis ledde iväg honom en bit från hagen och hon kastade upp mig på ryggen då hästen stog på en traktorväg med djupa diken på båda sidorna (en ren slump). Det första hästen gör är att börja konstra, backa, sparka bakut och småresa sig. Varje gång han konstrade slutade med att han hamnade med antingen framdelen eller bakdelen i diket. Efter 10 minuter var han och jag helt slut och han belastade inte på ena benet på en stund. Efter någon dag var han helt kry igen, och sedan hade jag aldrig några problem med att rida honom. Han gick efter mig som en hund i hagen och var allmänt väluppfostrad. Några gånger lät jag andra rida honom då inte jag var med, och det slutade alla gånger med att de for i backen förr eller senare. Senare fick jag också veta att han hade en historia som mästeravkastare.

Jag gör själv en koppling mellan dikesåkningarna och hans beteende. Jag skulle aldrig komma på att göra detta med vilja då jag a)ogillar våld och b)tror skaderisken är stor. Men i det här fallet verkar slumpen ha fallit väl ut (eller vad tror andra som pysslar med NH???). Hade det varit idag hade jag börjat från början med hantering från marken av pållen...

 

[Mona]

Ja, jag vet inte egentligen om jag ska kalla det här för en lösning på ett problem men när jag var i dom yngre tonåren red jag ett russ-sto som var väldigt tjurig att lasta. Det slutade alltid med att man fick lyfta in henne i transporten då hon vägrade gå för egen maskin.
Hursomhelst bestämde hennes ägarinna sig för att russet skulle betäckas.
Hon lastades (dvs lyftes in) och kördes till hingsten och gick på fri betäckning.
Och hör och häpna, men efter att ha fått träffa hingsten gick hon alltid villigt in i transporten!