ovanliga mammor

[Kolon]

Tänkte bara höra om det är fler än jag här inne som hör till den ovanliga och mycket underliga kategorin mammor vars barn bor mer hos sin pappa än hos er?? Är vi fler? Jag är i så fall lite nyfiken på hur det uppfattas av er omgivning och hur ni själva känner det??

Min son bor hos sin pappa 10 dagar och hos mig i 4 dagar. Han vill det själv och mår mycket bättre av denna lösning än han gjorde när han bodde lika mycket hos oss båda. Jag personligen ser inget fel i detta, men det är väldigt konstigt i omgivningens ögon... Det är därför också mer eller mindre oundvilkligt att jag tar åt mig emellanåt och tycker att jag nog är en jäkla konstig och egoistisk mamma i alla fall, som inte har min son hela tiden...
Hur har ni det? (om det finns fler)...

 

[Carolus]

Sv: ovanliga mammor

Jag är själv inte mamma, men mina föräldrar skilde sig när jag var 6 år ungefär.. Nåt år/några år senare flyttade mamse 14 mil bort... Från det växte jag upp hos papsen... Mamse träffade jag helger, lov och var femte helg då pappa hade jour..

Men i min klass upp till högstadiet så var vi tre stycken tjejer som bodde hos våra pappor...

 

[tinna]

Sv: ovanliga mammor

Vad är det som säger att barnet inte har det lika bra hos pappa som mamma.
Efter att jag separerade bor mina barn kvar hos pappa (mycket av praktiska skäl) Dom är nu så gott som vuxna, då det hände var de 15 och 18. De kommer och går som dom vill hos mej och det funkar alldeles utmärkt.

 

[havreflinga]

Sv: ovanliga mammor

Jag jobbar som lärare. De elever som har skilda föräldrar har många olika lösningar. En del bor bara hos mamma eller pappa. En del lika mycket hos båda. En del mer hos den ena. Det är nog lite vanligare att mamman tar största ansvaret, men jag har inte sett något som talar för att det bör vara så, eller att det alltid är bäst.

Jag tycker det verkar funka bäst när barnet är tillräckligt tryggt med båda föräldrarna för att kunna säga hur h*n själv vill ha det. Som din son har gjort.

 

[Kolon]

Sv: ovanliga mammor

Tack för era svar!
Tyvärr är det nästan mest från dagispersonalen (inte alla, främst en fröken ) samt andra kvinnor (!!!) som jag känt/hört att det är konstigt att sonen bor mest hos sin pappa. Det verkar som att de tror att det är för MIN skull han bor där, för att jag är egoistisk eller så - inte för att jag faktiskt totalt har satt mig själv och mina känslor åt sidan för min sons skull.

Även pappan upplever att människor tycker att det är jättekonstigt att vi gör så här. Vi bor i en liten stad och sonen är naturligtvis välkommen till mig när helst han vill, och jag och pappan är helt överens runt vår son. Bättre kan det väl egentligen knappast bli - ändå verkar vi vara mer eller mindre konstiga i andras ögon...

Oftast är jag stark i min vetskap om att jag gör det bästa för min son, men ibland gråter jag och känner mig så jäkla värdelös...
Men så är det väl att vara mamma. Man kan bara göra så gott man kan antar jag...

 

[havreflinga]

Sv: ovanliga mammor

Oftast är jag stark i min vetskap om att jag gör det bästa för min son, men ibland gråter jag och känner mig så jäkla värdelös...

Nä, vad hemskt!
Om folk tror att du har övergivit din son, för att du så gärna vill få ägna dig helt åt dig själv och dina nöjen - då säger det nog mer om dem än om dig.

Om nån inte har sina barn hos sig tänker jag knappast att den personen är glad för det! I stort sett alla vill väl ha sina barn hos sig så mycket som möjligt, men det är ju så mycket annat praktiskt runtomkring som måste funka oxå. Och barnen har ju ett socialt sammanhang att förhålla sig till. Var de väljer att bo handlar ofta om var skola, kompisar, fritidssysselsättningar finns. Ibland oxå om ekonomi, t ex om man kan få ett eget rum hos den ena förälderna, eller om huset har flera badrum där man kan få göra sig iordning ifred.

 

[Luff]

Sv: ovanliga mammor

Vill bara skriva o säga att jag skulle be dagisfröknar o andra gnällmånsar att vara bara tysta om jag hörde någon klaga på ett liknande upplägg i min närhet.
Det är konstigt m våra roller.....

 

[Kolon]

Sv: ovanliga mammor

Inför dem så står jag trygg och rakryggad i vetskapen om varför situationen är som den är. Skulle aldrig visa inför dem hur jag känner. Däremot har jag givetvis sagt att jag är ledsen för att det är så här, men att sonens mående är viktigare än mitt. Och de har faktiskt sett även på dagis att han mår bättre nu. (Han är 6 år).

Att jag sedan grät varje gång han åkte från mig första månaderna för att jag visste att han skulle vara borta 10 dagar, att jag har gråtit floder och känt mig så värdelös, det vet ju inte de... Och att jag har köpt häst nyss, och alltså har ett eget litet liv nu, det sticker nog i ögonen på vissa. Att jag har en annan som tar hand om hästen de dagar sonen är hos mig, för att jag då vill kunna prioritera sonen helt - det vet inte de...

Men men som sagt. Jag vet själv vad som gäller och det är väl allt man kan vara säker på...

 

[Luff]

Sv: ovanliga mammor

Ja stå på dig - jag menade mest att jag skulle stötta en person i min närhet som hade det som du om jag hörde nån snacka skit.

 

[Kolon]

Sv: ovanliga mammor

ok. Tack!
Det skulle jag också göra om jag hörde nåt sånt. Som du skrev i ditt förra inlägg är det ju underligt hur våra roller ser ut... Det är så självklart att pappan ska vara hemma med bebisen osv nu, men att han sedan kan ha lika stor eller större del i barnets liv, det är tydligen fortfarande VÄLDIGT underligt...

 

[Stollan]

Sv: ovanliga mammor

Fruktansvärt oproffsigt av personalen på förskolan att uppföra sig på det viset.
Oavsätt vad dom privat tycker och tänker så skall dom vara professionella på förskolan så allt sådant där skall inte kommenteras oavsätt hur mycket det snurrar i deras huvuden.
Jag hade gått till föreståndaren och klagat om jag vore du.
Jag känner förövigt flera familjer där barnen bor/bott hos pappan på heltid.
4 stycken som jag kommer på sådär på rak hand i min bekantskapskrets.