Otrohet

[Fenestra]

Jaha då är man orespektabel hur man än gör

 

[Fenestra]

Jag har aldrig upplevt en brakskit eller pommes frites som är så härliga så det blir fina minnen för livet som jag vårdar ömt. Däremot så har jag upplevt sådana ligg. Ibland var otrohet inblandad och jag känner glädje över att det skedde. Det har inte heller skadat någon.
Du jämför att bete sig allmänt illa och opassande med något som för det mesta faktiskt är något fint.

Det är väl väldigt skönt att få mat i magen när man är hungrig och att släppa sig när man behöver? Det är otrohet jag syftar till inte sex i allmänhet
Allmänt,
Alla är vi olika, jag ser till att ha bra sex i den relation jag lever i, jag behöver inte vara otrogen och falla för impulser då jag vet att jag har en underbar sexpartner i min sambo.
Att man ogillar otrohet är inte detsamma som att man är kontrollerande, jag kan inte lägga energi på att oroa mig utan dyker det upp så dyker det upp men jag utgår ifrån att jag kan lita på honom.

 

[Fenestra]

Jag tycker att lipandet vid ett fylleknull som du uttrycker det, är mänskligt. Det är varken hedervärt eller beundransvärt, men det är mänskligt. Människor och relationer är komplexa, och vi gör misstag, alla. Det ingår i att vara människa liksom. Jag har inte en så dömande syn på människor, det gitter jag helt enkelt inte ha.

Våra erfarenhet formar oss, mina sympatier ligger hos andra människor än de som dricker bort sitt omdöme.

 

[Kattennizze]

Fast det blir ju mer och mer avdramatiserat och folk får leva i olika förhållanden. Men folk måste ju få trivas, det ska väl inte behöva bli ett krav på att man måste ha ett öppet förhållande och acceptera det om man inte tror sig trivas med det. Även monogama måste ju kunna få välja ett monogamt förhållande utan att bli föraktade. Varför måste saker slå över, acceptans bli till krav? Medlidande bli en fnysning? Jaha han var otrogen, det är väl inget, klart du inte ska göra slut. (den aspekten har ju funnits tidigare, klart att en kvinna ska acceptera att mannen en älskarinna eller två, helst en officiell. Klart man gör vad man vill när man producerat en heir and a spare.)

Sedan om ren avdramatisering av sex som hm grej (inte som otrogenhet).
Det finns aspekter av sex som många inte vill ha avdramatiserade, tjatsex, pressex, sex när folk sover, sex när folk är fulla bortom, en under 15 som har sex "frivilligt" med en mycket över 15 osv. Ingen vill ju att det ska avdramatiseras just nu ändå. Så det finns aspekter av sex som kan kännas värdefulla för vissa.

Det håller jag inte alls med om! Det finns stark nymoralistisk tidsanda just nu, tycker jag, och det ser man inte minst i den här tråden. På 70-talet t ex var sex och otrohet faktiskt mycket mer avdramatiserat än idag, förefaller det som om man läser och hör historier från det årtiondet. Det enda som känns mer accepterat idag är möjligen homosexualitet. I övrigt tycker jag det känns mer som värdekonservativ anda är rådande där kvinnor ska ha sex inom det monogama äktenskapet, punkt. Men jag kanske är överdrivet pessimistisk, jag vet inte.

 

[Lampan]

 

[Sporthorse]

Det håller jag inte alls med om! Det finns stark nymoralistisk tidsanda just nu, tycker jag, och det ser man inte minst i den här tråden. På 70-talet t ex var sex och otrohet faktiskt mycket mer avdramatiserat än idag, förefaller det som om man läser och hör historier från det årtiondet. Det enda som känns mer accepterat idag är möjligen homosexualitet. I övrigt tycker jag det känns mer som värdekonservativ anda är rådande där kvinnor ska ha sex inom det monogama äktenskapet, punkt. Men jag kanske är överdrivet pessimistisk, jag vet inte.

Intressant!

 

[Fenestra]

Det håller jag inte alls med om! Det finns stark nymoralistisk tidsanda just nu, tycker jag, och det ser man inte minst i den här tråden. På 70-talet t ex var sex och otrohet faktiskt mycket mer avdramatiserat än idag, förefaller det som om man läser och hör historier från det årtiondet. Det enda som känns mer accepterat idag är möjligen homosexualitet. I övrigt tycker jag det känns mer som värdekonservativ anda är rådande där kvinnor ska ha sex inom det monogama äktenskapet, punkt. Men jag kanske är överdrivet pessimistisk, jag vet inte.

Tycker du?

Rent allmänt i samhället alltså?
Själv tycker jag det verkar som att kvinnans sexualitet fram tills nyligen bejakas mer än tidigare. Nu är jag född 75 så jag har inte koll på hur man låg då. Dessvärre med alla övergrepp och futtiga domar på sista tid känns det dock som vi rusar bakåt. Om jag kikar 15-20 år bakåt så kände inte jag att folk moraliserade även då.. Dvs jag hade korta relationer och ngn tillfällig när jag kände för det. Jag bedrog dock aldrig ngn , ni vet ju redan vart jag står i den frågan, men upplevde att det fanns kvinnor i min omgivning som hade problem med det. De själva i längre relationer där det dessutom var svårt att hålla sig till en o samma men ändå var det jag som var en manslukerska. Jag har fortfarande svårt att fatta hur jag då var den som hade låg moral när jag aldrig gjorde ngn illa/ var inte med upptagna män heller så ingen tredje part. Så då var det verkligen ofint att som tjej ta det man ville ha, det var mer ok att va i ett förhållande och prassla lite vid sidan.

 

[Presto]

Jag skulle aldrig vara otrogen och jag skulle aldrig hjälpa någon att vara otrogen (förutsatt att jag vet om partnern).

Händer faktiskt ibland att man får förfrågningar, en gång på en AW, en kollega ville att jag skulle suga av honom Tog världens moralsnack med honom istället och han har en jättegullig tjej. Men hur tänker han? Nu har vi lyckligtvis inte jobbat ihop sen dess, men snart blir vi placerade inom samma projekt

Blev ju inte bättre när han hade som argument att han gillade lössläppta tjejer och att han brukar lyckas få till det


Dock blir jag kluven, ska man berätta för den andres partner om det sviniga beteendet och det faktum att han erkände att han varit otrogen mot henne tidigare? I detta fallet känns det inte så, då jag inte känner honom jätteväl och aldrig träffats hans tjej. Men hade det varit en närmare kompis hade jag berättat tror jag, eller tvingat den att berätta. Men håller tummarna för att jag aldrig kommer i den sitsen

 

[Fenestra]

I mitt inlägg 307 men jag alltså att det moraliserades då för 15-20 år sedan. Gick inte att redigera nu.

 

[Kattennizze]

Jag skulle aldrig vara otrogen och jag skulle aldrig hjälpa någon att vara otrogen (förutsatt att jag vet om partnern).

Händer faktiskt ibland att man får förfrågningar, en gång på en AW, en kollega ville att jag skulle suga av honom Tog världens moralsnack med honom istället och han har en jättegullig tjej. Men hur tänker han? Nu har vi lyckligtvis inte jobbat ihop sen dess, men snart blir vi placerade inom samma projekt

Blev ju inte bättre när han hade som argument att han gillade lössläppta tjejer och att han brukar lyckas få till det


Dock blir jag kluven, ska man berätta för den andres partner om det sviniga beteendet och det faktum att han erkände att han varit otrogen mot henne tidigare? I detta fallet känns det inte så, då jag inte känner honom jätteväl och aldrig träffats hans tjej. Men hade det varit en närmare kompis hade jag berättat tror jag, eller tvingat den att berätta. Men håller tummarna för att jag aldrig kommer i den sitsen

Intressant att du orkade att ta dig tiden och orken på en trevlig sammankomst att läxa upp killen för hans förslag. Jag skulle aldrig göra det, han är vuxen, hans liv och val.

 

[Badger]

Det var inte meningen att motsäga dig alls, bara vidareutveckla tidigare svar jag gav

Aha ok!

 

[LenaH]

Intressant att du orkade att ta dig tiden och orken på en trevlig sammankomst att läxa upp killen för hans förslag. Jag skulle aldrig göra det, han är vuxen, hans liv och val.

Jag skulle nog lägga tid på att läxa upp honom för att han bad mig suga av honom, vad får jag ut av det liksom?

 

[Badger]

Det håller jag inte alls med om! Det finns stark nymoralistisk tidsanda just nu, tycker jag, och det ser man inte minst i den här tråden. På 70-talet t ex var sex och otrohet faktiskt mycket mer avdramatiserat än idag, förefaller det som om man läser och hör historier från det årtiondet. Det enda som känns mer accepterat idag är möjligen homosexualitet. I övrigt tycker jag det känns mer som värdekonservativ anda är rådande där kvinnor ska ha sex inom det monogama äktenskapet, punkt. Men jag kanske är överdrivet pessimistisk, jag vet inte.

Jo jag tror nog det, att du är pessimistisk, tycker inte det känns så alls.

Jag uppfattar nog (var väldigt liten då, men läst bakåt, feministlitteratur) mer 70-talet som att kvinnor borde hålla klaffen och ställa upp (på tjatsex osv) eftersom de åt p-piller. Mycket kärlekshistorier från slutet av 1900-talet tycker jag handlade om att killen älskar dig så bli nu kär och gift dig. Sedan kommer mannens bästa vän och vill ha sex och kvinnan bör inte säga nej till en man oavsett om hon vill, äter ju p-piller och sex är fritt och modernt, sedan kommer chefen och ska ha sitt och man får ju inte vara den som är den. Medan man nuförtiden börjar gå mot att kvinnan har mer av en egen sexualitet. Även om det verkar gå lite trögt.

Personligen är jag kanske lite egoistisk tex när det gäller min man. Jag känner bara inte för att rycka på axlarna och tycka att det är ok om han skulle ligga runt bland mina väninnor eller sina kollegor, le och var glad liksom. Bjuda på bullar i 70-talsanda. Det skulle på allvar störa mig faktiskt. Det känns inte som att det är någon annans ansvar att tycka att jag borde acceptera det som en 1700-talsdam eller 70-talsdam och leta upp en page själv. Eller ta eventuella könssjukdomar med en klackspark och tycka att lite sjukdom för att han ska ha kul kan det allt vara värt.

Kan det inte få vara utan tvång, varför måste man vara otrogen för att ha fin och modern sexualitet? Kan man inte leva i ett öppet förhållande i så fall? Eller blir det fel eftersom man då inte är fritt otrogen på riktigt och kan få chansen att såra någon? Det är inte riktig sexualitet om inte någon gråter? Kan det inte vara så att man faktiskt inte behöver vara i ett förhållande alls, om man inte vill. Är det inte lite konventionellt snarare att ha fru och barn hemma och ligga med sekreteraren, istället för att bara rätt och slätt skippa man, göra barnen i Danmark (eller numera Sverige) och vara med både sekreteraren och vaktmästaren och grannen och inte smussla? (känner folk i öppna förhållanden och trigama och det verkar urkrångligt för vissa och inte för vissa och inget för mig, men absolut för dem och på 70-talet var det nog ovanligare egentligen, utanför enstaka kretsar, om än mer omtalat. Mer folk gör det på riktigt nu, men färre skriver om det. För det är inte så jätteintressant egentligen och man har redan skrivit om det.)

Jag skulle säga såhär, vissa är monogama andra inte, vissa är sexuella, andra asexuella, vissa vill ha mycket sex, vissa lite, några med många andra med en osv osv. Ska man tillåta enbart ett sätt och skämma de andra? Berätta hur du vill ha det i början av förhållandet då? Varför ska just otrogenhet vara så fint och varför ska den partnern som blev ljugen för tycka att just den lögnen är ok, när alla andra svek och lögner inte är ok. Eller ska alla svek och lögner vara ok? Det finns ju inga krav på att vara otrogen längre för att ha ett party eftersom du får välja din partner själv och hur många, det inte finns några krav på att vara gift och inga krav på att ha ett monogamt förhållande, eller något förhållande. (Sedan blir det väl såklart olycksfall vem säger något annat. Folk skriver ju vad de skulle göra, men ingen vet vad man faktiskt gör när det gäller.)

 

[Kattennizze]

Jo jag tror nog det, att du är pessimistisk, tycker inte det känns så alls.

Jag uppfattar nog (var väldigt liten då, men läst bakåt, feministlitteratur) mer 70-talet som att kvinnor borde hålla klaffen och ställa upp (på tjatsex osv) eftersom de åt p-piller. Mycket kärlekshistorier från slutet av 1900-talet tycker jag handlade om att killen älskar dig så bli nu kär och gift dig. Sedan kommer mannens bästa vän och vill ha sex och kvinnan bör inte säga nej till en man oavsett om hon vill, äter ju p-piller och sex är fritt och modernt, sedan kommer chefen och ska ha sitt och man får ju inte vara den som är den. Medan man nuförtiden börjar gå mot att kvinnan har mer av en egen sexualitet. Även om det verkar gå lite trögt.

Personligen är jag kanske lite egoistisk tex när det gäller min man. Jag känner bara inte för att rycka på axlarna och tycka att det är ok om han skulle ligga runt bland mina väninnor eller sina kollegor, le och var glad liksom. Bjuda på bullar i 70-talsanda. Det skulle på allvar störa mig faktiskt. Det känns inte som att det är någon annans ansvar att tycka att jag borde acceptera det som en 1700-talsdam eller 70-talsdam och leta upp en page själv. Eller ta eventuella könssjukdomar med en klackspark och tycka att lite sjukdom för att han ska ha kul kan det allt vara värt.

Kan det inte få vara utan tvång, varför måste man vara otrogen för att ha fin och modern sexualitet? Kan man inte leva i ett öppet förhållande i så fall? Eller blir det fel eftersom man då inte är fritt otrogen på riktigt och kan få chansen att såra någon? Det är inte riktig sexualitet om inte någon gråter? Kan det inte vara så att man faktiskt inte behöver vara i ett förhållande alls, om man inte vill. Är det inte lite konventionellt snarare att ha fru och barn hemma och ligga med sekreteraren, istället för att bara rätt och slätt skippa man, göra barnen i Danmark (eller numera Sverige) och vara med både sekreteraren och vaktmästaren och grannen och inte smussla? (känner folk i öppna förhållanden och trigama och det verkar urkrångligt för vissa och inte för vissa och inget för mig, men absolut för dem och på 70-talet var det nog ovanligare egentligen, utanför enstaka kretsar, om än mer omtalat. Mer folk gör det på riktigt nu, men färre skriver om det. För det är inte så jätteintressant egentligen och man har redan skrivit om det.)

Jag skulle säga såhär, vissa är monogama andra inte, vissa är sexuella, andra asexuella, vissa vill ha mycket sex, vissa lite, några med många andra med en osv osv. Ska man tillåta enbart ett sätt och skämma de andra? Berätta hur du vill ha det i början av förhållandet då? Varför ska just otrogenhet vara så fint och varför ska den partnern som blev ljugen för tycka att just den lögnen är ok, när alla andra svek och lögner inte är ok. Eller ska alla svek och lögner vara ok? Det finns ju inga krav på att vara otrogen längre för att ha ett party eftersom du får välja din partner själv och hur många, det inte finns några krav på att vara gift och inga krav på att ha ett monogamt förhållande, eller något förhållande. (Sedan blir det väl såklart olycksfall vem säger något annat. Folk skriver ju vad de skulle göra, men ingen vet vad man faktiskt gör när det gäller.)

Jo men allt är inte så enkelt här i livet, och så svart/vitt, och varför just otrohet verkar ha fått en särställning som det allra mest förbjudna är en intressant företeelse. Väl värd att diskutera, tycker jag. Jag tror ingen som skriver här skulle vilja drabbas av otrohet för att det skulle vara något slags frigjort, utan jag tror att de flesta vill diskutera varför denna särställning kring otrohet har uppstått, och vilka mekanismer som ligger bakom och lurar. Ytterst handlar det såklart om vår syn på sexualitet och framförallt tror jag, om kvinnors ojämställda och maktlösa position i förhållande till männen. Så det handlar inte om att otrohet ska vara något slags bevis på hur frigjord man är, och det är inte så enkelt som att dra upp ett avtal i början av relationen ( vilket för övrigt förutsätter två jämställda parter vilket en heterosexuell relation aldrig kan vara).

 

[Hyacinth]

@Badger jag kan försöka förklara hur jag tänker. Jag lever i en monogam relation med min partner (i tidigare relationer har så inte alltid varit fallet). MEN om min partner eller jag skulle råka ramla in i en konferensromans eller liknande skulle jag inte vilja veta om detta eller för den delen berätta något för min partner.
Kan inte se poängen med det, det jag inte vet skadar inte och samma för min partner.
Skulle det komma fram att dylikt inträffat får vi prata om det då, men jag har svårt att se att det enkom skulle rasera vår relation. Jag har så mycket lättare att förstå att man drabbas av en blixtförälskelse eller attraktion än mycket annat. Jag ser det inte som ett SVEK utan mer som ett utslag av shit happens. Ett svek för mig är helt andra saker, på ett för mig långt personligare plan och handlar mer om värderingar, hur man talar till varandra osv. Så för att förenkla men visa på hur jag tänker:

En liten otrohetshistoria kan jag förstå (men vi skulle troligen behöva prata så mycket om det om det kom fram så frågan är om det vore värt det), men skulle min partner säga att jag är "dum i huvudet" eller liknande skulle jag börja leta bostad i samma ögonblick.

 

[Return_to_the_moon]

Det håller jag inte alls med om! Det finns stark nymoralistisk tidsanda just nu, tycker jag, och det ser man inte minst i den här tråden. På 70-talet t ex var sex och otrohet faktiskt mycket mer avdramatiserat än idag, förefaller det som om man läser och hör historier från det årtiondet. Det enda som känns mer accepterat idag är möjligen homosexualitet. I övrigt tycker jag det känns mer som värdekonservativ anda är rådande där kvinnor ska ha sex inom det monogama äktenskapet, punkt. Men jag kanske är överdrivet pessimistisk, jag vet inte.

Jag håller med. Om jag jämför Sverige och t.ex. Spanien idag så är otrohet inte lika big deal i Spanien. Sverige känns konstigt nog mer konservativt.

 

[Return_to_the_moon]

En fråga till er i tråden som tycker otrohet är bland det värsta man kan göra mot sin partner:
Får man skylla sig själv om man skulle bli våldtagen av den man är otrogen med?

 

[LadyCovergirl]

En fråga till er i tråden som tycker otrohet är bland det värsta man kan göra mot sin partner:
Får man skylla sig själv om man skulle bli våldtagen av den man är otrogen med?

Varför i hela friden skulle någon någonsin skylla sig själv efter en våldtäkt? Helt orimligt i mina ögon!

 

[Presto]

Intressant att du orkade att ta dig tiden och orken på en trevlig sammankomst att läxa upp killen för hans förslag. Jag skulle aldrig göra det, han är vuxen, hans liv och val.

Men jag upplevde det som en ganska intressant diskussion faktiskt. Få en inblick i hur en sån hjärna funkar och det vart inget vackert

 

[Alos]

En fråga till er i tråden som tycker otrohet är bland det värsta man kan göra mot sin partner:
Får man skylla sig själv om man skulle bli våldtagen av den man är otrogen med?

Ursäkta men vad F*N har våldtäkt med otrohet att göra? Kan vara den mest idiotiska fråga som ställts på buke någonsin.

INGEN får någonsin skylla sig själv om man blir våldtagen.