K
Kotten1
För en tid sedan hittade jag en häst jag ville köpa. Jag kände ägaren sådär bra och jag hade ridit hästen ofta. Jag berättade för ägaren att jag var intresserad och hon sa att javisst, du kan få köpa honom. Hästen var äldre (16+) och jag visste att han hade haft problem med en hälta. Den va dock borta nu och han gick medelhårt arbete utan problem. Jag ansåg då att det problemet inte skulle komma tillbaka eftersom han gått så lång tid utan hältan. Trodde jag.
Nästa sak var att han hade problem när han andades vissa dagar, vissa dagar var det ingenting, vissa dagar pep det i luftrören. Jag sa att jag ville att de skulle undersöka var det var för något, de hade de tänkt att göra iallafall sa de, det lät ju bra!
Tiden gick och jag red hästen regelbundet. Ibland märkte jag att han pep mer än andra dagar och då slutade jag rida honom.
Hästen var ganska svårriden men jag gillade honom och han skulle bli pensionär dessutom (gått hårt hela hans liv). Perfekt för mig, träna/tävla L:C, L:B kanske o sen skogsridning.
Efter några måander hade jag sparat pengar och frågade vad han kostade. Försäkringsvärdet får jag till svar. Alltså ca 35 000. Jag blev lite paff faktiskt, en gammal häst, sliten och dessutom med detta "pip" samt varit halt. Jag hade ärligt talat tänkt mig under 20' pga hans skick.
Inget hände och han blev inte undersökt pga pipen. En dag kom ägaren (ägare till stort stall) och sa att ville jag köpa honom kunde jag göra det nu. Jag var då osäker då jag hört att han hade ont i sitt ben igen. Jag frågade om det och fick svaret "det är inga problem, det försvinner nog med rätt ägare. Du kan ju alltid köpa honom för f-värdet och försvinner det inte kan du ju avliva honom".
Jag gick hem och tänkte, mer med hjärtat än hjärnan Okej, jag ville ju "rädda" honom. Dagen efter var veterinären på besök för en annan sak, trodde jag. Jag var inte där då men när jag kom senare sa ägaren att hästen var utdömd och skulle avlivas vecka senare.
Jag tycker det var väldigt fult att försöka sälja på mig hästen dagen innan han blev utdömd, dessutom när hon visste om mina känslor för denna häst, för 35 000 kr. Det kom fram sen att han varit halt i 4 år (konstiga var att det syntes aldrig eller kändes när man red, syntes bara på trav på asfalt).
Bryr jag mig för mycket?
Nästa sak var att han hade problem när han andades vissa dagar, vissa dagar var det ingenting, vissa dagar pep det i luftrören. Jag sa att jag ville att de skulle undersöka var det var för något, de hade de tänkt att göra iallafall sa de, det lät ju bra!
Tiden gick och jag red hästen regelbundet. Ibland märkte jag att han pep mer än andra dagar och då slutade jag rida honom.
Hästen var ganska svårriden men jag gillade honom och han skulle bli pensionär dessutom (gått hårt hela hans liv). Perfekt för mig, träna/tävla L:C, L:B kanske o sen skogsridning.
Efter några måander hade jag sparat pengar och frågade vad han kostade. Försäkringsvärdet får jag till svar. Alltså ca 35 000. Jag blev lite paff faktiskt, en gammal häst, sliten och dessutom med detta "pip" samt varit halt. Jag hade ärligt talat tänkt mig under 20' pga hans skick.
Inget hände och han blev inte undersökt pga pipen. En dag kom ägaren (ägare till stort stall) och sa att ville jag köpa honom kunde jag göra det nu. Jag var då osäker då jag hört att han hade ont i sitt ben igen. Jag frågade om det och fick svaret "det är inga problem, det försvinner nog med rätt ägare. Du kan ju alltid köpa honom för f-värdet och försvinner det inte kan du ju avliva honom".
Jag gick hem och tänkte, mer med hjärtat än hjärnan Okej, jag ville ju "rädda" honom. Dagen efter var veterinären på besök för en annan sak, trodde jag. Jag var inte där då men när jag kom senare sa ägaren att hästen var utdömd och skulle avlivas vecka senare.
Jag tycker det var väldigt fult att försöka sälja på mig hästen dagen innan han blev utdömd, dessutom när hon visste om mina känslor för denna häst, för 35 000 kr. Det kom fram sen att han varit halt i 4 år (konstiga var att det syntes aldrig eller kändes när man red, syntes bara på trav på asfalt).
Bryr jag mig för mycket?