nightcrawler
Trådstartare
vet inte om jag skulle lägga tråden här eller under ridning. moderator får gärna flytta tråden om det är så
jag har ett litet problem. eller egentligen ganska stort emellanåt. jag blir så fruktansvärt osäker när jag ska hoppa. har varit rädd i flera år men den största rädslan har släppt men osäkerheten vill inte ge sig. så länge allt flyter på så klarar jag av att lösa det mesta. men om det går riktigt dåligt en gång så kommer osäkerheten som ett brev på posten och den stannar lääänge. är så ledsen och frustrerad över detta. känner mej som en urusel ryttare i dom här perioderna.
jag rider för en väldigt bra tränare som har hjälpt mej otroligt mycket. hade det inte varit för henne så hade jag slutat hoppa när jag blev rädd och jag hade sålt unghästen om hon inte hade fått mej att bita ihop och ta tag i allt. tyvärr så har jag inte råd med att rida mer än en gång i månaden, men det jag har med mej från hennes lektioner är mer värt än att rida fler gånger för någon annan lite sämre.
har inte alltid varit rädd och osäker. tävlade en del förut och det gick bra för mej. lätta klasser 1m 1,10m. sen skulle jag upp och rida 1,20. det gick bra på träningarna och jag trodde jag var redo. hästen var redo men jag var inte riktigt det. började komplicera det för mej genom att lägga mej i, för jag skulle lägga hästen rätt. vilket resulterar i att häst stannar. sen har detta suttit i. i perioder har det gått bättre. jag var igång och tävlade igen (1m) sen tog jag ett uppehåll för jag skulle ta föl på min häst. kom i gång för att konstatera att min häst kände av en gammal skada och beslutade mej för att hon inte skulle tävla mer. satsade i stället på min unghäst. en jättefin häst med ännu bättre teknik och kapacitet än mamman. hon är verkligen jättefin när det flyter på. lite känslig och tittig men när hon är säker så finns det inget som stoppar. men när jag blir osäker smittar det av sig och så hamnar vi i den onda cirkeln.
spelar ingen roll vilken häst jag sitter på. det är likadant. jag är inte osäker eller rädd för hästen utan det är bara hjärnspöken hos mej. vill inget hellre än att komma ut och tävla igen. drömmen är 1.30. målet med den gamla hästen var 1.20-1,30. men jag sumpade det. har ridit några clear rounder med den lilla med blandat resultat. för det mesta beroende på mej. vissa dagar har vi hoppat banor på 80cm som högst och andra dagar när jag bara blir låst i huvet så tar vi oss knappt över 40cm. då gråter jag och vill spy på hindren. jag älskar verkligen att hoppa i vanliga fall. jag vet ju egentligen vad jag ska göra. jag kan ju. men ändå gör jag det inte när jag blir osäker.
blev lite långt. behövde få ur mej min frustration.
jag har ett litet problem. eller egentligen ganska stort emellanåt. jag blir så fruktansvärt osäker när jag ska hoppa. har varit rädd i flera år men den största rädslan har släppt men osäkerheten vill inte ge sig. så länge allt flyter på så klarar jag av att lösa det mesta. men om det går riktigt dåligt en gång så kommer osäkerheten som ett brev på posten och den stannar lääänge. är så ledsen och frustrerad över detta. känner mej som en urusel ryttare i dom här perioderna.
jag rider för en väldigt bra tränare som har hjälpt mej otroligt mycket. hade det inte varit för henne så hade jag slutat hoppa när jag blev rädd och jag hade sålt unghästen om hon inte hade fått mej att bita ihop och ta tag i allt. tyvärr så har jag inte råd med att rida mer än en gång i månaden, men det jag har med mej från hennes lektioner är mer värt än att rida fler gånger för någon annan lite sämre.
har inte alltid varit rädd och osäker. tävlade en del förut och det gick bra för mej. lätta klasser 1m 1,10m. sen skulle jag upp och rida 1,20. det gick bra på träningarna och jag trodde jag var redo. hästen var redo men jag var inte riktigt det. började komplicera det för mej genom att lägga mej i, för jag skulle lägga hästen rätt. vilket resulterar i att häst stannar. sen har detta suttit i. i perioder har det gått bättre. jag var igång och tävlade igen (1m) sen tog jag ett uppehåll för jag skulle ta föl på min häst. kom i gång för att konstatera att min häst kände av en gammal skada och beslutade mej för att hon inte skulle tävla mer. satsade i stället på min unghäst. en jättefin häst med ännu bättre teknik och kapacitet än mamman. hon är verkligen jättefin när det flyter på. lite känslig och tittig men när hon är säker så finns det inget som stoppar. men när jag blir osäker smittar det av sig och så hamnar vi i den onda cirkeln.
spelar ingen roll vilken häst jag sitter på. det är likadant. jag är inte osäker eller rädd för hästen utan det är bara hjärnspöken hos mej. vill inget hellre än att komma ut och tävla igen. drömmen är 1.30. målet med den gamla hästen var 1.20-1,30. men jag sumpade det. har ridit några clear rounder med den lilla med blandat resultat. för det mesta beroende på mej. vissa dagar har vi hoppat banor på 80cm som högst och andra dagar när jag bara blir låst i huvet så tar vi oss knappt över 40cm. då gråter jag och vill spy på hindren. jag älskar verkligen att hoppa i vanliga fall. jag vet ju egentligen vad jag ska göra. jag kan ju. men ändå gör jag det inte när jag blir osäker.
blev lite långt. behövde få ur mej min frustration.