Orimliga saker du är stolt över?

Jag kan böja mitt ena långfinger på ett rätt märkligt sätt. Jag liksom spänner hela fingret så att det låser sig och övre delen hamnar framåt, ser ut som att det gått av. Om jag sen fortsätter spänna fingret så knäcker hela fingret till.

Det är väl egentligen ingenting jag är stolt över men det ser rätt lustigt ut när jag frågar "kan du göra såhär?" *utför hela proceduren* och reaktionen blir typ: :):eek::yuck::arghh::cry:
 
Underbar tråd! :up::love: Jag är orimligt stolt över mig själv för att jag tog mig tid att läsa den. :laugh:

Dessutom är jag orimligt stolt över att jag är så bra på att simma (bröstsim). :banana: Att jag klarar kilometern under 30 minuter fortfarande, trots att det är många år sedan jag simmade hyfsat regelbundet sist.

Och så är jag grymt orimligt stolt över hur bra jag lärt mig teckenspråk och det självförtroende det har gett mig på jobbet. Och över hur naturligt jag tar ansvar för en massa saker som egentligen borde vara någon annans problem både på jobbet och i stallet vilket gör att folk ser mig som en person de kan lita på. :up:

Och så är jag sjukt stolt över att jag är så bra på att hacka lök. Och för att jag är så smart. Och för att just jag fick världens finaste ungar. :love:
 
Fasen vad den här tråden är bra! Jag har hatat mina fötter i hela mitt vuxna liv (främst eftersom det är stört omöjligt att hitta snygga skor till dem) men hädanefter tänker jag bannemig vara STOLT över mina 43-44or! Tack kära storfotssystrar! :heart
 
Jag känner mig alltid orimligt stolt när jag har lyft och flyttat på saker som är stora och/eller tunga, jag är en liten böna på 160 cm och folk gillar att påpeka att jag är liten, så det känns så IN YOUR FACE att tala om att jag minsann har t.ex. baxat in en soffa i bilen helt själv. Det är en konst i sig att lägga vikt vid exakt hur STOR och TUNG saken jag flyttat på är, utan att få det att låta som att det var en ansträngning. Jag är ju ute efter reaktionen "Men va, flyttade du på soffan helt själv? Var inte det jättetungt?" så att jag kan svara "Näe, det tycker jag inte" och åtnjuta beundran och förundran :angel:
 
Jag är orimligt stolt över att min far har putsat mina kängor:D jag lyckades dessutom få honom att tro att det var hans egen idé :sneaky:

Jag är orimligt stolt när jag bygger ett legohus snabbare än BARNET, 6,5 år... Eller när jag vinner över densamma i memory (eller i vad som helst).
 
Jag kom på en sak till. Min storebror, älskade broder Tuck. Jag är orimligtstolt över allt han gör, igår åkte han Vasaloppet för fjärde gången och jag vill berätta för hela världen hur duktig han är :D

Han gjorde street art och jag blev så äckligt stolt att jag tipsade tidningen som skrev en artikel :o:D:love:
 
Jag är orimligt stolt över att jag har fått 50 "likes" på en bild i en facebookgrupp :cool: Och det har bara gått 15 timmar! Aldrig hänt förut :nailbiting:
burar.jpg
 
När ena hunden bröt tån nu i februari fick jag följa med in på röntgen. Jag studerade på röntgenssk - programmet 2011 men valde att avbryta mina studier, men blev orimligt stolt över att jag kom ihåg hur man röntgar vid en misstänkt fraktur i en tå och att jag dessutom fick delta i själva röntgen. Efteråt fick jag studera röntgenbilderna tillsammans med veterinären och konstatera att tå nr 3 var av. Var ganska mallig resten av kvällen, dels över att jag kom ihåg så mycket, och även för att jag bara röntgat människor tidigare, men lyckades röntga hunden. :D
 
Jag är orimligt stolt över att jag lyckats säga nej till olika saker både förra året och detta året. Det har varit saker som jag känt skulle ta mer energi än det ger. Jag är stolt över att jag har prioriterat mig själv först och inte alla andra i första hand det har jag kämpat med länge. Jag har också avsagt mig engagemanget i några saker jag var involverad tidigare i som också tog väldigt mycket energi. Nu är jag gladare och piggare och hinner träna mer som jag velat länge.
 
Vilken underbar feelgood-tråd!
Har två saker som jag är extra stolt över. Att som ensamstående förälder lyckats att ta mitt utökade b-körkort och att certifiera mig på jobb. Så klart inföll båda när barnet var sjukt med sömnlösa nätter, vak och osv. Men verkar som att jag lyckas prestera bäst utan sömn mm. Fick näst högst resultat på certifieringen på jobb och inga anmärkningar alls av uppköraren (och lyckades backa runt hörnan utan att köra fram en enda gång!). Det är jag orimligt stolt över!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Hästfolkets lilla ordbok
  • Lerig hage

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp