Orimliga saker du är stolt över?

[Haemoglobin]

Jag är en bit kortare än du och är ändå stolt För min del var resan från 155 i nian till 174 någon gång i tjugoårsåldern omvälvande nog.

För oss som var långa en gång i tiden men bara blev 159(min pojkvän retar mig för att jag avrundar till 160) då?

 

[Dentaku]

Jag tycker att många är stolta över fullt rimliga saker.

Själv är jag orimligt stolt över hur jag limmade fast svansen på en av mammas trähästar när den ramlade i golvet för ett par år sedan. Det var en avancerad operation som krävde en hel del tankeverksamhet, tålamod och ett specialdesignat stöd av tändstickor och gummiband för att hålla fast svansen medan limmet torkade. Allt som allt krävde operationen säkert ett par timmar innan hästen var räddad.

Jag går fortfarande och myser när jag ser den där hästen och gör mitt bästa för att saken ska komma på tal.

 

[Buck]

Detta är jag otroligt imponerad över!

Mvh, byter inte ens till vinter- eller sommardäck själv

PS. Är på temat förresten orimligt stolt över att jag kan fylla på spolarvätska själv! Att öppna motorhuven är för mig en seger. Ehehe. Torkarblad borde jag verkligen byta men får ångest bara av tanken.

Är på samma nivå med bilerier , vet inte ens hur man öppnar huven .
Avskyr att mecka med bilar (tramatisk barndom där jag fick stå och demontera inredning på veteranbilar i pappas verkstad ), men har på senare år lärt mig byta däck, fylla spolar vätska och bytte till och med fläkten så att jag har värme i bilen nu ^_^.
Vägrar dock inse att det är lite småroligt att kunna sånt själv...

 

[Raderad medlem 6459]

Jag är orimligt stolt över mitt namn. Jag har inte valt det själv och det är inte superspeciellt och ändå är jag omåttligt stolt över mitt namn när jag presenterar mig och tycker att det är superfint. Skulle jag ha ett eget land skulle det fan heta niphredilsriktiganamnville .

 

[honung]

Jag är orimligt stolt över att ha ritat logga och framställt grafiskt material till den restaurang min mamma startade i stan 1982 men som numera är såld och de jävlarna har bytt ut loggan och den grafiska profilen MEN NAMNET PÅ KROGEN ÄR FORTFARANDE MITT VAL! SÅDETSÅ!

 

[Rie]

Detta är en spinoff på @niphredil s otroligt roliga tråd "Orimliga saker som stör dig?", naturligtvis. (Därav trådrubriken, som för att blidka språkpolisen nog egentligen borde ha varit "saker du är orimligt stolt över"?)

Med "orimliga saker du är stolt över" menar jag saker som du tycker är oerhört coolt att just DU klarat av/kommit på/lyckats med, men som ur andra människors perspektiv framstår som rätt alldagligt. Jag börjar!
Vad är ni orimligt stolta över?

Efter att under största delen av mitt liv känt mig väldigt mager och okvinnlig så fick jag lite självförtroende när jag gick upp några kilon för kanske 4-6 år sedan.
Att tycka att jag väl åtminstone ser alldaglig ut och jag har lyckats med att prova saker/utmana en del gränser och lyckats med det. Att tex dansa latinofox som har vissa (sexiga?) rörelser som tidigare var mig helt främmande. Jag liksom...? Kakelugnen som ska försöka se smidig och sensuell ut? Hmf...
Hade något påstått att jag skulle göra det helt naturligt (nåja, body roll är jag inte nöjd med än) så hade jag nog bara glott klentroget på personen.
Tack och lov så har jag gulliga danspartner också, det hjälper.

Eller så beror det på att jag är i den åldern.
Men då är det bara att tacka och ta emot....det ska ju finnas någon fördel med det också.

 

[LadyCovergirl]

Jag är stolt över hur mycket som helst men det är mest rimliga saker, typ att jag behåller lugnet i kriser och katastrofer, kan backa mycket bra med släp och inte är rädd för något.
När det gäller orimliga saker (som rubriken alltså, inte orimligt stolt) så är jag stolt över att jag kan ta stryk. Mycket stryk. Mår dessutom rätt bra när någon MMA-tränande kollega på sisådär 100 kilo muskler under träning sparkar mig på låret och jag står kvar och säger att de kan ta i mer nästa gång. Inte helt sunt och det leder till väldigt många och stora blåmärken, men det är roligt!

 

[Niyama]

Det är så många som är livrädda för gyn medan jag liksom bara gör det (men det är ju inget jag uppskattar att göra)

En gång när jag var där sa gynekologen "du ser inte ut att tycka det här är så kul?" Ja ba, eh brukar folk tycka det är kul?

 

[Niyama]

kan backa mycket bra med släp

Jag också! Och jag brukar tycka att det är väldigt roande (efter att ilskan lagt sig) när nån snubbe erbjudit mig backhjälp med attityden "lilla gumman" och när jag övertygat snubben att jag faktiskt kan backa och han sen står och ser ut som en jävla fågelholk och mumlar "ja det gick ju bra".

 

[LadyCovergirl]

Jag också! Och jag brukar tycka att det är väldigt roande (efter att ilskan lagt sig) när nån snubbe erbjudit mig backhjälp med attityden "lilla gumman" och när jag övertygat snubben att jag faktiskt kan backa och han sen står och ser ut som en jävla fågelholk och mumlar "ja det gick ju bra".

Jag blir alltid först arg när jag får ett sådant erbjudande innan jag fylls av en ge-igen-lusta som nog inte är helt sund.
På samma ämne så funderar jag på att åka till kommunens återvinningscentral en lördag, iklädd klackar och kjol, för att fråga alla husrenoverande medelålders män om de vill ha hjälp att backa in sina släp
Det brukar nämligen vimla av förvirrade släpförare på återvinningen just på lördagar. I bästa fall står de bara åt fel håll i rutan, alltså med bilens framända mot containrarna. I sämsta fall står ett ekipage över tre breda rutor

 

[julgrisen]

Jag är orimligt stolt att jag går till jobbet varje dag. Inte för att jag på något sätt hatar mitt jobb (mer än korta stunder då och då), jag tycker om det, men jag hade ju hellre sovit längre och varit hemma och sett på tv. Är orimligt stolt varje dag och tänker att mina kollegor måste bli imponerade och tänka för sig själva "wow, är hon här idag IGEN?!".

 

[Niyama]

Jag är orimligt stolt att jag går till jobbet varje dag. Inte för att jag på något sätt hatar mitt jobb (mer än korta stunder då och då), jag tycker om det, men jag hade ju hellre sovit längre och varit hemma och sett på tv. Är orimligt stolt varje dag och tänker att mina kollegor måste bli imponerade och tänka för sig själva "wow, är hon här idag IGEN?!".

 

[CillaW]

Jag är stolt över att jag inte brutit ihop och gett upp efter att ha varit engagerad i styrelsen för en liten förening som skötts på ett fullkomligt vansinnigt sätt och där alla förändringar bemötts med rabiat motstånd från en liten klick som bestämt allt innan. Ingen har vågat säga emot.
De som försökt förändra har knäckts, gett upp, hoppat av.
Jag har blivit kallad för det mesta, anklagats för allt utom lönnmord, det har snackats enorma mängder skit men jag har haft underbara människor bakom mig också och allt fler börjar våga engagera sig.
Föreningen har gått från nästan död och nedlagd till snart tredubblat medlemsantal, full aktivitet och stabil ekonomi och jag har banne mig stor del i det.

I bland har jag ifrågasatt mitt förstånd men jag är skitstolt.

 

[snow]

Kommer på två saker, hoppas det är ok?

Det första är att jag idag kan umgås på ett avslappnat vis med killar, både IRL och via internet.
Under hela min grundskoletid var jag både psykiskt och fysiskt mobbad. Dagligen trakasserad i många år, hotad med knivar/tändare otaliga gånger, liksom slagen ett antal dito. Gick också i 6 skolor totalt (pga. att lärare och ledning bara var helt handlingsförlamade i bästa fall, försvarade mobbarna i värsta fall), varav 4 under en 12 månaders period, och var under hela högstadietiden rädd för killar. Sista månaderna på VT i 9:an började det släppa lite, men i princip från VT i 6:an till jul i 9:an var jag mer eller mindre rädd för det mesta av motsatt kön. Idag, endast 3 år senare, kan jag umgås med killar på ett avslappnat och naturligt sätt IRL, och har även börjat nätdejta.

Det andra är att jag kunnat komma såhär långt i ridningen. Har medfödda skador/ojämnheter i framförallt ben och höger knä, men även vissa avvikelser i ryggen samt allmänt konstig exteriör. Läkare sa när jag var liten att jag aldrig i hela livet skulle klara av att rida. Min kropp skulle fullkomligen gå sönder i småbitar hette det. För 8 år sedan började jag rida, för 11 månader sedan fick jag en häst att ha som min helt egna. Och min kropp håller alldeles utomordentligt bra, jag känner t.om. att jag mår bättre både psykiskt och fysiskt sedan jag började rida. Hoppning på över ca. 70 cm nivå är jag försiktig med för min egna skull. Däremot har dressyr, och på senare tid även tömkörning, legat mig varmt om hjärtat. Går allt som planerat under våren debuterar jag LC lokalt i maj. "Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort för mig".

Oj vad det här inlägget känns löjligt på något sätt inser jag nu...

Det är bara att droppa på, jag kommer ju på hur många grejer som helst .

Tråden blev f.ö. väldigt positiv - de flesta grejer som ni andra skrivit tycker jag är precis sånt man ska vara stolt över!

Jag är stolt över hur mycket som helst men det är mest rimliga saker, typ att jag behåller lugnet i kriser och katastrofer, kan backa mycket bra med släp och inte är rädd för något.
När det gäller orimliga saker (som rubriken alltså, inte orimligt stolt) så är jag stolt över att jag kan ta stryk. Mycket stryk. Mår dessutom rätt bra när någon MMA-tränande kollega på sisådär 100 kilo muskler under träning sparkar mig på låret och jag står kvar och säger att de kan ta i mer nästa gång. Inte helt sunt och det leder till väldigt många och stora blåmärken, men det är roligt!

Hmm, jag tyckte när jag skrev rubriken att den lät grammatiskt inkorrekt och att det borde ha varit så som jag formulerade mig i inlägget. Men nu när du skriver sådär så kanske det är olika saker ändå? "Orimliga saker man är stolt över" och "saker man är orimligt stolt över". Ja, är nog så att man kan vara orimligt stolt över rimliga saker och rimligt stolt över orimliga saker . Jag gillar iaf att höra om båda grejerna!

Backa med släp önskar jag f.ö. att jag var bättre på, har inte samma medfödda talang för det som för att köra traktor tydligen

 

[CillaW]

Jag är skitbra på att backa med släp. Har fickparkerat med släp en gång! Bara gled in

 

[LadyCovergirl]

Hmm, jag tyckte när jag skrev rubriken att den lät grammatiskt inkorrekt och att det borde ha varit så som jag formulerade mig i inlägget. Men nu när du skriver sådär så kanske det är olika saker ändå? "Orimliga saker man är stolt över" och "saker man är orimligt stolt över". Ja, är nog så att man kan vara orimligt stolt över rimliga saker och rimligt stolt över orimliga saker . Jag gillar iaf att höra om båda grejerna!

Backa med släp önskar jag f.ö. att jag var bättre på, har inte samma medfödda talang för det som för att köra traktor tydligen

Jag tycker att det är olika saker men det går ju att svara på båda frågorna om man vill
Traktor är kul men jag har inte kört sen jag bodde "hemma" och det är skrämmande nog snart elva år sen

 

[Luff]

Jag är orimligt stolt över alla på Buke. Kan ibland sitta och småsnyfta för att Bukefalister är så bra när det kör ihop sig för någon. Och det är inget jag kan ta åt mig äran för men stolt över er alla är jag.

 

[TheRedLightning]

Jag är faktiskt stolt över att jag kan köra lastbil med släp (24m), samt backa med samma ekipage. Att jag klarar av att framföra nämnda ekipage i rusningstrafiken som är i Göteborg, även kan ta hand om ekipage, så som byta lampor, efterdra hjulen, tvätta, städa osv. Det är jag stolt över.

 

[Niyama]

Hmm, jag tyckte när jag skrev rubriken att den lät grammatiskt inkorrekt och att det borde ha varit så som jag formulerade mig i inlägget. Men nu när du skriver sådär så kanske det är olika saker ändå? "Orimliga saker man är stolt över" och "saker man är orimligt stolt över". Ja, är nog så att man kan vara orimligt stolt över rimliga saker och rimligt stolt över orimliga saker . Jag gillar iaf att höra om båda grejerna!

Jag tycker det är helt olika saker. Man kan ju vara stolt över orimliga saker.

 

[asfaltsflickan]

Jag är orimligt stolt över att jag lyckades skriva 1,9 på mitt första och enda högskoleprov, utan några särskilda förberedelser utöver ett par övningsprov på lunchrasterna på jobbet veckan innan. Det är ju egentligen en rätt grym bedrift, inser jag, men det känns som en ganska töntig sak att vara stolt över - typ som en sån där jobbig människa som är medlem i Mensa och som tvunget måste dra upp det i alla sammanhang - så jag skäms liksom lite över att jag är så jättestolt över det.