ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

[Kalaspinglan]

Ibland får jag en jättestark känsla av att min vovve försöker att kommunicera med mig, eller att vi har någon slags länk mellan oss i ett gemensamt samförstånd. Jag inbillar mig också att jag ibland känner att "något är fel", "något känns inte bra". Det har också hänt att han lagt sig i mitt knä och varit så onaturligt kontaktsökande eller närhetsberoende.

Jag kan inte ta på det, och sambon blir väl lite fundersam ibland, och hur flummig jag än känner mig så kan jag inte förneka känslan.

Hur pass väl kan man lära känna sin hund? Tror ni på någon slags "ordlös" kommunikation mellan hund och ägare? Eller är det bara så att vi förmänskligar deras beteende och skapar vår "egen sanning"?

 

[glee]

Sv: ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

Jag tror absolut på att det finns någon (nästan) osynlig kommunikation.. Men det kanske är så att man lär sig se väldigt väldigt små signaler när man har en så nära relation till sin hund.

Selma är otroligt bra på att märka om jag inte mår bra. Och så kommer hon och pussar på mig och är jättesöt och snäll. Men jag vet inte, jag kanske visar tydligare än jag tror..

 

[Tippan]

Sv: ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

Det finns ju hundar som stöttar varandra om den ena bli sjuk. Så varför skulle de inte känna samma sak för oss? Vissa hundar har det mer i sig än andra

 

[cassiopeja]

Sv: ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

Tror ni på någon slags "ordlös" kommunikation mellan hund och ägare?

Absolut!
Jag hade en jättebra ordlös kommunikation med salukin jag växte upp tillsammans med. Vi umgicks ofta utan ett enda ord, men kommunicerade ändå.

 

[GaurdianAngel]

Sv: ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

Visst kan man har en "ordlös" kommunikation med sin hund. Även om jag tror att hundar är mkt bättre på att läsa av vårt kroppsspråk än vi kan ana.

När vi tycker hunden har "läst våra tankar" och gör det man velat utan att ett ord har nämnts, så är det många många gånger som hunden läst av vårt kroppspråk och genom det förstått vad som skulle genomföras. Vi är ganska avslöjande.

Jag känner så med tiken, att det är mkt få saker som man behöver kommendera eller säga till om, hon utför det i alla fall. En del av sakerna hon gör "självmant" har blivit betingat inlärt och de andra gångerna så läser hon nog bara av mitt kroppsspråk. Men utåt sett och för en icke/mindre hundkunnig ser det nog så imponerande ut.

 

[Hera]

Sv: ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

Min hund känner direkt när något inte är som det ska, när man är ledsed, rädd mm mm

Min systerdotter (14 år)hade en mkt alllvarlig deppresion o ångest en lång period förra året innan det uppdagades och innan rätt medicin sattes in.
Hon tillbringade mkt tid hos oss på landet då hon inte klarade av att gå i skolan.
Hunden vek aldrig från hennes sida, han vandrade efter vart hon än gick. Låg i hennes knä i soffan, låg i hennes famn i sängen ( obs 40 kg schäfer), gick med i på toa, ja överallt.

Hennes ord var: Att hunden fostod allt hon ville säga men inte kunde sätta ord på. Han visste att hon var ensam.
- Han vaktar mig på natten, för han vet att jag är rädd för mörkret...

Hon var mkt dålig, men hade en stor trygghet i hunden. Idag anser hon själv att medicinerna håller henne på fötter. Men det var hunden som gav henne trygghet så att hon kunde läka. Alla var så snälla mot henne, men det var bara han som förstod precis allt.

Detta är en mkt djup och funderande liten dam. Men visst tog hunden hand om henne, det gjorde han.

 

[mimus]

Sv: ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

Inte ett dugg flummigt.

Det är en självklarhet!!!!

Jag hade det med min förra hund och börjar få det med min nya.
Mina hundar speglar mig och när jag plötsligt gör saker som jag ej planerat (gäller även hästarna), så kan jag efteråt "se" att något måste de förmedlat.

 

[mimus]

Sv: ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

Att djur är helande för människor vet vi som har djur nära inpå oss.

Tack och lov så börjar många inom vård och behandling släppa sin "allergifobi".

Jag tycker din beskrivning säger oerhört mycket. Jag ser ju på "våra"
barn hur mycket bättre de kan hantera sin situation om de får vara med djuren.

 

[Liquid Diamond]

Sv: ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

Flummigt är en mycket positiv sak tycker jag.

Min hund kan (om jag är tillräckligt koncentrerad) läsa mina tankar. Då handlar det inte om några minimala signaler, utan om inga synbara signaler whatsoever...
Tänker jag mig starkt henne skälla, snurra runt, hoppa, lägga sig etc. så gör hon det. Hon ser liksom "bilden" som jag framkallar av henne när hon gör det jag tänker på...
Det är helt underbart. Men är hon eller jag okoncentrerade så måste ord och signaler användas, annars blir det bara flams av det hela...

There is a great mystery in our friends for us to discover...

(flummigt!)

Whippa är ett spöke?

 

[T.Alsterfeldt]

Sv: ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

det du nämer är verköligt
det vet vi som har astma-epilepsi och diabetesservicehundar-

Jag hare n sådan kontakt med min gamla hund,såpass att jag liter hellre mer på henen somdäöme om mig än mit t eget.
hon har haft rätt många,många gånger när hon har varnat och numera tänker ag mig för två ggr inna jag sitter upp på hästen om hon förbjudre det.

å andra sidan så tar hon inte bara till ordläös kommunikation...

hon ta oss för idioter i största allmänhet o gapar s det står häärliga till

lite påfrestand eibland,menjag vil lha en hund som sägerifårn,som tar plats,som känner att hon kan styra en del av dte som sker eftersomd et är livsviktigt i arbetet.

så man står ut,och man tänke p de dagar då allt var så tyst,så tyst när hon fick magomvridning,brusten magsäck och en hjärtattack.

hpon får gapa bäst honn vill numera..gapandet har en utmätt tid.

Thina

 

[mingel]

Sv: ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

jag tror absolut att det är möjligt, men att man måste vara lyhörd och "att båda måste kunna "lyssna", båda två. den tax jag växte upp med kunde se mig och tvärtom. jag kunde tänka bilder åt henne och hon såg och förstod. typ kom hit och lägg dig, gå sakta, vänta, jag är arg men inte på dig.
människor som står en riktigt nära kan ju också förstå varandra ordlöst, så varför skulle inte människor och hundar kunna göra det? jag tror inte att det går i alla hund/människlarelationer, det krävs nog dels att man är lite på samma våglängd, dels att båda vill kommunicera och koncentrerar sig och försöker vara öppen för budskapet.

 

[Kilauea]

Sv: ordlös kommunikation... (flummigt som bara den..)

Absolut, det är inget konstigt med det!
Labben är speciellt bra på att märka vad jag känner, om jag är ledsen, glad eller så. Lagotton har nog inte riktigt lärt sig det än, men även denna så levnadsglada busiga hund brukar lugna ner sig om jag har varit dålig tex. Hon verkar förstå att jag inte orkar skälla på henne då.

Någon ovan nämde diabeteshundar - dessa har ju verkligen en förmåga att märka att nåt är på väg att bli fel med husse/matte innan denne eller omgivningen märker det själv.
Så visst brukar man som hundägare få en slags "tankeläsarkompis" genom hunden.