R
Raderad medlem 6459
Sv: Ord ni inte står ut med?
gräsligt!
gräsligt!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Sliddjur. Används nog bara på Flashback men fruktansvärt fult tycker jag!
Det minns jag att dom sa hos mormor när jag var liten, i området där hon bodde. (bullaren)Haha, jag är uppväxt i en del av landet där det sades "hanses" och "hennases" istället för hans och hennes.
För att det är en gård full av vårtor?
Det används inte för att avköna folk, utan främst i fall där könet är okänt. Tänk dig själv, en förskoleklass som ska få besök av en polis och läraren vet inte vad det är för kön på polisen som ska komma. Kommer läraren stå och säga till barnen att "Idag kommer det en polis på besök. Han eller hon ska berätta om hur det är att vara polis och vad han eller hon gör på dagarna"? Knappast. Det blir för krångligt. Och med dagens normer säger läraren med största sannolikhet "han" eftersom det handlar om ett så "manligt" yrke. Är det så fruktansvärt hemsk att läraren då byter ut "han eller hon" mot hen? Det är ju inte så att personen kallas hen när könet är känt, det är ju för att förenkla när man inte vet!
Håller med om "i min värld", mest för att det är så uttjatat.
Sen när folk säger "jag kan tycka att" . Ush kan inte med det uttrycket, varför inte bara säg att "jag tycker".
Håller med om "i min värld", mest för att det är så uttjatat.
Sen när folk säger "jag kan tycka att" . Ush kan inte med det uttrycket, varför inte bara säg att "jag tycker".
För att "jag kan tycka" är mycket mjukare. Ett sätt att vara mindre tvärsäker än "jag tycker". Det bjuder in den andra parten mycket mer.
I min värld håller jag däremot med dig om. Totalt uttjatat och lite föraktfullt
Sliddjur. Används nog bara på Flashback men fruktansvärt fult tycker jag!
Precis! Antingen tycker man väl något eller inte?
"Löpelden" är kanske dessutom kraftigt överdriven, eftersom det är så gott som endast på internet jag råkat på folk som gillar det. Det är väl så att det är på nätet det sprider sig. "Irl" verkar de flesta rätt eniga om att det låter fult.
I boken Språket – svenska folkets frågor till radioprogrammet Språket (2007) handlar ett av lyssnarbreven just om detta jag kan tycka. Brevskrivaren får svaret att detta uttryck dök upp i tidningar ungefär i mitten av 90-talet, och att är en vaghetsmarkör. Det intressanta är att svaret (av professor Lars-Gunnar Andersson och programledare Anna Lena Ringarp) inte avfärdar vaghetsmarkörer som totalt onödiga och överflödiga, utan det framkommer att ”vaghet är något bra och användbart i mänsklig kommunikation” (s. 34).