Mimsan
Trådstartare
Sv: Omval - rådvill
Incidenten som du refererar till hände hemma hos oss - i skolan sköter hon sig. Bara positiva signaler från lärarna.
K är praktisk. Ingen teoretiker. Hon biter ihop och kämpar med matte, filosofi, historia och de andra ämnena. Ligger ungefär på VG-nivå.
De viktigaste lärarna - klassens båda mentorer, plus en språklärare - är de som ställer till det. De har på olika sätt skjutit både K:s och andras självförtroenden i sank. Översittarattityder och arrogans. Relationen till klasskamraterna har förändrats. Orsak okänd. Förändringen kom i vintras efter sportlovet.
Även om vistelsen i utlandet skulle innebära fyra månaders ”permis" från dessa skall hon ändå tillbaka och det är det hon inte fixar. Lärarna kommer att undervisa henne och de andra i ytterligare ett och ett halvt år.
Hon känner själv att hennes kreativitet får stå tillbaka för så mycket annat. Hon vill hinna både sy, skissa och skapa, men har man då en vecka på sig att plugga in hela amerikas moderna historia med alla årtal, viktiga slag och politiska beslut som skall redovisas ingående och i detalj så blir det nästan inte någon tid över till det hon tycker är roligt. Från att ha både ridit, spelat fotboll och volleyboll hinner hon i dag knappt ens träna.
Hon letade redan i höstas fram en designskola i Danmark som hon vill söka till efter studenten och får liksom inte in general Custer eller Bostons teparty i planeringen...
Förvinner motiveringen och lusten dalar betygen. Vi har ju - med facit i hand - märkt att hon slokat. Hon har varit frustrerad och ”tjafsig”, gått emot oss föräldrar på ett dumt och omoget sätt, brutit överenskommelser och varit periodvis jäkligt manipulativ och svår att lita på. Tonårsfasoner, kanske, men såna har jag och K:s pappa svårt att acceptera med just den förklaringen. Livet blir bra mycket enklare och trevligare när man samarbetar och håller det man lovar.
Utöver detta är hon en pärla. Rolig, snabbtänkt och kul att umgås med.
Bara på de här dagarna har hon fått en helt annan hållning. Glimten i ögonen börjar komma tillbaka igen. Vi kan bara hoppas att mognadsgraden höjts ett par snäpp.
Hoppas i dag kunna träffa rektorn på den andra skolan och se vad som kan göras där.
Incidenten som du refererar till hände hemma hos oss - i skolan sköter hon sig. Bara positiva signaler från lärarna.
K är praktisk. Ingen teoretiker. Hon biter ihop och kämpar med matte, filosofi, historia och de andra ämnena. Ligger ungefär på VG-nivå.
De viktigaste lärarna - klassens båda mentorer, plus en språklärare - är de som ställer till det. De har på olika sätt skjutit både K:s och andras självförtroenden i sank. Översittarattityder och arrogans. Relationen till klasskamraterna har förändrats. Orsak okänd. Förändringen kom i vintras efter sportlovet.
Även om vistelsen i utlandet skulle innebära fyra månaders ”permis" från dessa skall hon ändå tillbaka och det är det hon inte fixar. Lärarna kommer att undervisa henne och de andra i ytterligare ett och ett halvt år.
Hon känner själv att hennes kreativitet får stå tillbaka för så mycket annat. Hon vill hinna både sy, skissa och skapa, men har man då en vecka på sig att plugga in hela amerikas moderna historia med alla årtal, viktiga slag och politiska beslut som skall redovisas ingående och i detalj så blir det nästan inte någon tid över till det hon tycker är roligt. Från att ha både ridit, spelat fotboll och volleyboll hinner hon i dag knappt ens träna.
Hon letade redan i höstas fram en designskola i Danmark som hon vill söka till efter studenten och får liksom inte in general Custer eller Bostons teparty i planeringen...
Förvinner motiveringen och lusten dalar betygen. Vi har ju - med facit i hand - märkt att hon slokat. Hon har varit frustrerad och ”tjafsig”, gått emot oss föräldrar på ett dumt och omoget sätt, brutit överenskommelser och varit periodvis jäkligt manipulativ och svår att lita på. Tonårsfasoner, kanske, men såna har jag och K:s pappa svårt att acceptera med just den förklaringen. Livet blir bra mycket enklare och trevligare när man samarbetar och håller det man lovar.
Utöver detta är hon en pärla. Rolig, snabbtänkt och kul att umgås med.
Bara på de här dagarna har hon fått en helt annan hållning. Glimten i ögonen börjar komma tillbaka igen. Vi kan bara hoppas att mognadsgraden höjts ett par snäpp.
Hoppas i dag kunna träffa rektorn på den andra skolan och se vad som kan göras där.