Omval - rådvill

[Mimsan]

I eftermiddags kom dottern, 17 i augusti, hem och berättade att hon vantrivs i sin skola, med klassen och med programmet. Hon går på ett program som i höst innebär att man pluggar fyra månader på svenska skolans gymnasium i utlandet.

Hon har tidigare klagat över stränga lärare, men inte kommenterat sin klass eller nämnt något om vantrivsel - säger själv att detta beror på att hon haft ångest över kostnaderna en resa hon och hennes pappa gjorde till den stad där hon skall läsa.
Hon grät, men var välformulerad samt meddelade att hennes bästa kompis i klassen, som uppenbarligen också vantrivs, bestämt möte med skolans rektor på måndag för att prata om sin framtid.
Hon verkar oerhört bestämd, men har som sagt inte dryftat detta med någon av oss i detalj.
Till saken hör att hon just nu är i onåd efter en incident tidigare i veckan.

Jag tycker personligen inte att vi skall tvinga iväg henne på något som hon själv inte vill, medan min man blev mycket upprörd och menar att det val man en gång gjort måste man fullfölja.
Det som gör mig betänksam är bara hennes tystnad kring detta och att hon berättar detta fem dagar efter alla papper skickats iväg till utlandsgymnasiet.
Utlandsvistelsen kommer att kosta oss uppåt 40 000 kronor (böcker, uppehälle, skola) och jag tycker det är vettigare att avbryta detta nu än i höst när allt ändå är betalt.
Känner samtidigt att detta kanske får ingå i livet - problem kommer alltid att dyka upp och man kan inte fly från dem för att det känns motigt.
Hon är ingen hoppjerka annars, men känner att hon inte klarar grupperingarna i klassen samt attityden från lärarna.

Råd?????

 

[jerseyko]

Sv: Omval - rådvill

Det enda jag kan komma på, är ju att om du vantrivs på ett arbete, så letar du upp ett nytt och säger upp dig.

Jag tycker det är bättre att hon byter gymnasium och inriktning, trivs man inte med skolan, klassen och programmet är det nog väldigt svårt att prestera och få bra betyg.

Gymnasiet är ju ändå frivilligt.

 

[Mimsan]

Sv: Omval - rådvill

Ja, det är väl ungefär så jag också ser på saken. Känner bara att jag reagerar på att hon i stort sätt ställer oss inför fullbordat faktum. Vi har en öppen och vidsynt attityd mot varandra i familjen. Vi pratar mycket och om allt, men här kommer nyheten som en blixt från klar himmel.

Funderar på om man möjligen skall kontakta den andra flickans föräldrar och höra vad som sagts hemma hos dem.

 

[corona]

Sv: Omval - rådvill

Funderar på om man möjligen skall kontakta den andra flickans föräldrar och höra vad som sagts hemma hos dem.

Låter som en bra idé.

Annars håller jag om vad ni har skrivit tidigare.
Man kan fatta mindra bra beslut i livet och då är det "Gör om, gör rätt" som gäller...ungefär
Hon har ju insett at det blev fel och är mogen nog att dra sig ur allt i tid.
Än kan hon ju välja om och välja ett gymnasium som passar henne bättre, där hon förmodligen kommer prestera bättre p.g.a att hon trivs bättre.

 

[Sissa]

Sv: Omval - rådvill

Kan det vara så att hon känner till pappans inställning att hålla fast vi det man en gång bestämt sig för, och att hon därför dragit sig in i det längsta med att berätta? Hon kanske var lite rädd för reaktionerna hon skulle möta?

 

[Mimsan]

Sv: Omval - rådvill

Jag misstänker det. Han älskar henne överjordiskt mycket, men är samtidigt väldigt tydlig i sitt sätt. Pekar med hela handen... Han är en jätterolig pappa som samtidigt ställer krav och markerar direkt.

Vi har nu avklarat aftonens drama när K också skulle berätta för sin pappa om hur hon känner det och vad hon vill. Det slutade med tårar och höga röstlägen. Hon meddelar att hon inte tänker resa och han klargör att det ska hon visst - för det är det val hon en gång gjort.

Jag håller (som alltid) en mildare linje och har redan deklarerat att man inte kan tvinga någon människa att göra något den inte vill. Har också talat om för K att jag tänker vara med när hon träffar rektorn samt att jag vill att hon funderar på om hon flyr FRÅN något eller väljer att gå TILL något nytt.
Det finns inga garantier för att en ny skola med nya lärare och nya klasskamrater okså betyder att allt blir jättebra.

Nu har hon gråtsvullen cyklat till pojkvännen där hon skall vara till i morgon em när jag ville att hon skulle komma hem igen. Min man och jag har också förklarat för varandra att vi har olika uppfattning i detta. Jag tycker att han är alldeles för tuff mot henne, men förstår också varför. Usch, vad kluven jag känner mig...

 

[Sissa]

Sv: Omval - rådvill

Det som först slår mig är om hon har behov av att revoltera mot pappan? Göra något annat bara för att han inte vill det. Jag frågar, eftersom jag själv var sån. Jag satte mig upp mot pappa i mitt val av gymnasielinje, men det blev som han ville till slut. Än idag är jag inte på det klara med om jag verkligen ville gå den linje jag bestämt mig för, eller om det bara var på trots.

Kommer hon gå tillsammans med klasskamraterna i utlandet, eller blir de utspridda? Har hon nämnt vad hon skulle vilja läsa istället för det här programmet? Som du säger är det viktigt att bena ut om hon flyr ifrån någonting, eller om hon vill till någonting.

Du säger att hon inte är någon hoppjerka som hattar hit och dit i normala fall. Det tyder på att hon verkligen funderat inför det här eventuella bytet. Din mans attityd att man till varje pris måste hålla fast vid det man bestämt sig för är bra i många fall. Att vara målmedveten och bestämd är bra egenskaper som måste uppmuntras.

Men tänk att hon bara var femton när hon valde till gymnasiet, och nu snart fyller sjutton. Hon är fortfarande ung, men har mognat och vuxit under tiden. Lite hård inställning från din man att vara tvungen att hålla fast vid det man bestämde som femtonåring. Det är inget ovanligt eller konstigt att byta gymnasielinje efter ettan. När man gått ett tag vet man vad det egentligen handlar om.

En annan sak jag undrar är om hon är så fäst vid och beroende av sin pojkvän att fyra månaders åtskillnad känns som en evinnerligt lång tid?

 

[Mimsan]

Sv: Omval - rådvill

K är enormt intresserad av design. Hon bara ”har” förmågan att stoppa in en tygbit i ena änden av symaskinen och så kommer det ut något superhäftigt i den andra.

Textilprogrammet var ett alternativ, men så sa hon att hon inte gillade den specifika skolan (just den skola hon vill gå över till nu..).
Hon säger att hon redan börjat kolla upp högskolealternativ efter gymnasiet och att det verkligen är design och textil som hon vill ägna sig åt.

Jag tror inte att hon vill revoltera. Däremot tror jag att hon inte riktigt vet vad hon vill. Hon hävdar att de är fyra tjejer i klassen som stängs ute av resten, men samtidigt är de här fyra enormt utåtriktade, charmiga och sociala typer... Frågan är hur viktiga de övriga 22 i klassen är. Lärarna är jobbiga och krävande, men det är de säkert på nästa skola med.

Jag känner att jag vill stötta henne, men är samtidigt rädd för att det kanske trots allt blir fel. Och mitt upp i alltihopa känner jag också att livet är så långt och att det väl inte skall vara livsavgörande vad man gör för val när man bara är 17! Allt man vill är ju att telningarna ska vara lyckliga och nöjda - men tänk om mina signaler blir att det är OK att ge efter... Att bara ge upp när det är besvärligt.

 

[Sissa]

Sv: Omval - rådvill

Ge upp när det är besvärligt är en sak. Att inse att man vill göra något annat är en annan sak. Jag tycker, liksom min son som är jämngammal med din dotter, att man är i sin fulla rätt att ändra sig efter ettan i gymnasiet. Eftersom din dotter har ett stort intresse i textil och design och vill rikta in sig på det, så varför inte? Jag anta ratt hon går ett teoretiskt och plugginriktat program nu. Kanske stämningen är mer avslappnad på textilprogrammet? Kan ni inte gå på besök där, och be att få titta på några lektioner och prata med lärarna där?

Vad hade ni sagt om hon valt textil från början, hade det varit ok? Eller hade ni inflytande över hennes val då, och påverkade henne i den riktning ni ville?

 

[Mimsan]

Sv: Omval - rådvill

Vi var väldigt positiva till textilprogrammet och blev mycket förvånade över att hon inte gillade skolan som har en tydligt kreativ inriktning.
Hennes entusiasm var dock enorm över det nuvarande programmet och vi stöttade henne fullt ut eftersom det verkade så välplanerat och bra.

Nu håller hon på att svänga om igen! Vi har goda vänner som är lärare där, skolans goda stämning är välkänd och jag vet att majoriteten elever bara älskar sin skola. Här finns musik, teater, dans, textil och ett restaurangprogram plus vanliga standardprogram.

Efter mycket grunnande under kvällen känner jag mest att ”what the heck” - låt henne byta, men mot ett underskrivet kontrakt där hon frånsäger sig allt gnäll, all klagolåt och ett löfte att satsa 100 procent på studierna. (ja vet - utopier, men drömma kan man ju alltid få...)
Hon har en stark vilja, och behöver mogna till. Hennes och vår syn på respekt skiljer sig också en del. Många konflikter de senaste månaderna av denna orsak.

 

[mimmipigg]

Sv: Omval - rådvill

Hon grät, men var välformulerad samt meddelade att hennes bästa kompis i klassen, som uppenbarligen också vantrivs, bestämt möte med skolans rektor på måndag för att prata om sin framtid.

*Är det förlusten av kompisen som är huvudorsaken eller är det ett eget val?
*Jävlas de andra klasskompisarna eller är det utfrysning?
*Vad är det för fel på lärarna, orealistiska krav eller dåliga på att förklara?

Att prata med lärare och kompis+föräldrar tror jag nog att jag skulle satt som krav. Tycker att det du skriver kan tyda på kompistryck.

 

[Mimsan]

Sv: Omval - rådvill

Vi är inte riktigt säkra på vad som är den egentliga orsaken, men hoppas få lite mer klarhet i detta i helgen.
Vi har dock enats efter en natt av skral sömn att vi inte skall skicka iväg henne. Någon stackars värdfamilj skall inte behöva ta hand om någon annans omotiverad unge. Däremot skall hon få klart för sig att livet inte inkluderar några genvägar till lycka. Vill hon gå textilprogrammet så ska hon visst få det, men då skall det göras från grunden d v s från första året. Hon får därmed gå om årskurs ett.
Sedan skall hon ta fram alternativa lösningar om hon nu inte kommer in. Betygsmässigt är det inga problem, hon hade ett fantastiskt betyg från nian - men det handlar ju om det finns plats för henne.
Utöver detta har maken och jag också enats om att vi skall styra upp henne. Båda anser att hon smiter undan, är dålig på att ta ansvar och inte hjälper till hemma så mycket som hon borde numera - möjligen ett utslag av att hon inte mår så bra.
”Dags för lite katolsk uppfostran” som maken muttrade över morgonkaffet...

 

[pimy]

Sv: Omval - rådvill

<Om din man hade känt likadant inför sitt jobb, hade han då sagt så till sig själv "Nu när jag valt att börja jobba här, får jag stå ut även om jag mår piss av det!"?? Visst, det ska vara väl övervägda beslut innan man hoppar av skolan, men hur kommer betygen bli och dottern må om hon ska tvinga sig igenom detta av principskäl?
Ta och sätt er ner och resonera igenom läget och bena ut vad det är som hänt. Kanske vettigt att ni som föräldrar även är med på mötet med rektorn?

 

[Mimsan]

Sv: Omval - rådvill

Självklart ska vi vara med! Vi skulle varit med redan från start i detta, men hon har valt att köra sitt eget lopp vilket är en orsak till att vi är upprörda.

Har pratat med hennes kompis mamma och fått mera information. Där fortsätter man som planerat - inget avhopp.
För vår dotters del handlar det om att ta konsekvensen av det hon dragit igång. Hon har haft alla chanser i världen att berätta för oss om hur hon har det, men har valt att mörka. Vi är hyggliga och vanligtvis rätt förstående föräldrar som hon totalt fört bakom ljuset med detta.
Det är ingen som tycker att man skall gå omkring och vantrivas. Däremot brukar det ofta finnas lösningar på problemen. Båda flickorna avskyr sin mentor som dessutom undervisar i matte. Dotterns kamrat tog upp detta med sina föräldrar och med rektor vilket resulterat i att hon nu pluggar matte med en annan klass. Vår dotter struntar istället i hemuppgifter och fixar också matteproven med nöd och näppe.
Nu vill hon starta om i ny skola med nya lärare - fine! - men då handlar det också om att hon måste ta studierna på större allvar och bli mer ansvarsfull.
Det har varit lite väl många incidenter och hyss under det här läsåret och nu tänker vi nog sluta vara så förstående och mer dra från höften istället... Tydliga regler och riktlinjer m a o.

 

[Pallas]

Sv: Omval - rådvill

Jag tycker att ni är på tok för hårda mot henne. Ärligt: Hur många gymnasister vet på allvar vad de vill bli när de blir stora? Ni kan inte hjälpa henne genom att försöka förhindra det som ni anser vara misstag, hon kommer enbart lära sig det ni vill om hon får göra sina egna misstag och sedan leva med och stå för dem. Man kan välja om och ändra inriktgning flera gånger i livet. I dagens Sverige är det faktiskt inte rimligt att kräva av en 16-åring att de skall ha hela sin framtid klar för sig. Arbetsmarknaden är galet föränderlig, vi jobbar inte längre 50 år på samma jobb, när våra barn är färdigutbildade kommer det finnas 70 nya yrken som ingen ens hört talas om idag. Min son är lika gammal som din dotter och det enda jag ens funderar på att göra är att samtala med honom om vad han vill, stötta honom helhjärtat i hans val och i hans eventuella omval. Jag vill att han skall känna att han kan vända sig till mig i alla lägen, och om jag var er dotter skulle jag aldrig någonsin våga vända mig till er om hon nu väljer om och tvingas skriva på någon slags kontrakt. Tänk om hon mår jättedåligt på sin nya skola också? Jag kanske överreagerar, men jag tycker det låter helt vansinnigt och något som riskerar lära er dotter precis motsatsen till det som jag läser mellan raderna att ni vill lära henne.

Om hon vill revoltera mot ett föräldraskap som hon upplever som auktoritärt, lider av normal ungdomslig velighet, har valt fel osv, det ligger utanför kärnproblemet som jag ser det. Missförstå mig inte, jag tycker inte att man bara slapphänt stå och se på, eller ropa bravo, om ens barn ramlar in i någon slags slackertillvaro, men den pressen ni verkar sätta på er dotter känns inte sund.

Tänk om är mitt tips. Jobba mest på att försöka återvinna hennes förtroende och erbjud henne stöd utan att försöka styra hennes liv.

 

[Inte_Ung]

Sv: Omval - rådvill

Men hallå!
Hon är för stor för den styrning ni vill utöva.
Om ni pressar för mycket så blir antagligen resultatet bara att hon inte gör färdigt något gymnasium alls.
Och detta samtidigt som hon är för ung för att vara tvungen att göra färdigt ett dåligt val.

Se till att hon gör något som hon tycker är kul så att det säkert blir färdigt i stället.
Jag gick natur och pluggade som en liten gnu.
Men jag tyckte i alla fall att det var roligt.
Men det var så kämpigt att hade jag inte trivts så bra med lärarna och klassen, så hade jag inte orkat med.

Min dotter skall gå estetisk med inrikting musik.
Bara för att ha så kul som möjligt under sin gymnasietid.
Och det stöttar jag fullt ut.
Det skall vara roligt att gå till jobbet/skolan.

Jag skulle aldrig stanna på ett kasst jobb.
Inte_Ung som just gått ned 7 000:-/månad i lön bara för att få ha det roligt.

 

[Mimsan]

Sv: Omval - rådvill

Kära Pallas och Inte_Ung,
Vi är vår dotters största supportrar, men känner med detta - efter en lång räcka händelser där hon i handling blåst vårt förtroende gång på gång - att vi nog tycker det är slutpjållrat.
Vi har aldrig någonsin krävt av henne att hon skall ta ut något slutgiltigt mål för en yrkesutbildning, däremot anser vi att man skall kämpa på och slutföra det man påbörjat - framför allt skall man kommunicera när problem uppstår och kämpa för att lösa dem konstruktivt, inte fly från dem.
Förvisso är gymnasiet frivilligt, men vad livet handlar om är att man överallt stöter på folk man inte funkar ihop med (här är det klasskompisar, dumma lärare, trist skola etc) men som man får lära sig leva med.
Hon har skitit i att plugga inför ett jätteprov i historia och skrev IG - vilket blev startskottet för hela det här evenemanget.
Lägg därtill skrik, gap, smäll i dörrar och en attityd som bara går ut på att det är fel på alla andra, själv är hon bara ett oskyldigt offer...
Nu har vi pratat och berättat för henne om vårt beslut. Hennes del blir att informera sina klasskamrater samt att skriva ett brev till den skola dit hon skulle åka och om lägger ner ett enormt - och bra - jobb på att placera elever i trevliga värdfamljer samt att åstadkomma en intressant undervisning. Otroligt bra ställe!!
Hon höll en klädsam låg profil men höll dessförinnan på att flyga i taket när hon blev varse att det inte skulle bli något uteliv för hennes del i kväll.
Övriga regler har hon också fått presenterade för sig och tog emot dem utan protest.
Jag verkar säkert cynisk, men vi har haft det här scenariet sååå många gånger förr av andra orsaker. Hon gråter, lovar bot och bättring och sen blåser hon alltihop en tid senare.
Den här gången tror jag att hon fattar att det är allvar. Det finns inga garantier för att inte nästa klass består av konstiga typer, eller att lärarna är knäppa och oförstående. Däremot tror jag att hon måste granska sin egen attityd utåt och försöka förstå att hon själv också påverkar det som sker.

 

[Inte_Ung]

Sv: Omval - rådvill

Lägg därtill skrik, gap, smäll i dörrar och en attityd som bara går ut på att det är fel på alla andra, själv är hon bara ett oskyldigt offer...

Ett sådant beteénde hos min dotter skulle jag tolka som att hon inte mådde bra.
Hur mår hon?
Beskrivningen passar bra på stressyndrom.

Jag verkar säkert cynisk, men vi har haft det här scenariet sååå många gånger förr av andra orsaker. Hon gråter, lovar bot och bättring och sen blåser hon alltihop en tid senare.

Och hur har ni hamnat i den situationen från början?
Vågar hon verkligen berätta hur det är för er i alla lägen?
Ni verkar så hårda.
Om jag hade haft föräldrar som är som du beskriver er.
Så skulle jag också stoppat huvudet i sanden, skjuta upp avslöjanden på framtiden och hoppas på det bästa.
Faktiskt.

Jag är glad att varken jag eller barnens pappor har den hårda attyd som ni verkar ha.
Det ger oss kommuniukation med barnen.
De vågar alltid erkänna och söka stöd när de tokar till det.

 

[amalia]

Sv: Omval - rådvill

Utan att ha några barn, kan jag berätta hur min gymnasietid var...

Gick ut med fina betyg från högstadiet och valde mediaprogrammet som fanns i grannstaden. Efter lite funderande under sommaren kände jag att det skulle bli en omöjlig situation att pendla 8 mil tur och retur varje dag, ha tid med hästen och dessutom ha tid att plugga.

Valde då ett gymnasium med kemiinriktning i min stad. Det var inga problem med ett byte då mina betyg var såpass bra. Började skolan och kände nästan på en gång att jag inte hörde hemma där. Attityden var så falsk mellan de allra flesta eleverna. Lärarna var enormt stränga. Det gällde att sitta rak i ryggen och blickstilla hela lektionspasset annars fick man en rejäl åthutning...

Efter en månad åkte jag och tittade på ett naturbruksgymnasium som kändes jättebra. Jag var dock lite osäker på om det var rätt att börja där efter 1,5 månad och ville vänta till året efter, men rektorn för skolan menade på att det var inga problem. Så det blev flytt av häst och mig helgen efter. Det visade sig att jag hade rätt, inte nog med att jag skulle ta igen 1,5 månads pluggande och göra de prov som eleverna på skolan innan haft, dessutom blev det för jobbigt att cykla 1,6 mil tur och retur till stallet varje dag... något som iofs kan tyckas självklart såhär i efterhand. Gick på skolan till november innan jag gråtandes erkände allt för pappa. Det blev då flytt av häst tillbaka igen och jag tog nu ett sabbatshalvår då jag hjälpte till på mitt gamla gymnasium.

Det var superbra, fick tid att känna efter, fick upp motiavation till att börja plugga igen. När jag sedan skulle välja program så föll valet på barn och fritidsprogrammet som jag fullföljde med bravur! Visst, jag kom ett år efter de andra i min ålder men jag gjorde något som jag kände var rätt, vilket resulterade i ett slutbetyg med bara vg och mvg.

Så kontentan är: du är inte mogen att ta viktiga beslut som 15-16 årig. Modern hjärnforskning visar dessutom att hjärnan inte är mogen för viktiga beslut innan 18-års ålder! Hur kan man då kräva av sitt barn att fullfölja något som inte känns bra?

Nu låter jag hård, men din mans uppfattning gör mig illamående. Fy för en familj där misstag inte är tillåtna och ínställningen att dåliga val är bara att fullfölja! Varför inte låta henne komma till insikt vad hon vill göra de följande tre åren av sitt liv? Tvärtom tycker jag hon är väldigt mogen som dessutom tänker på den ekonomiska kostnaden som komma skall och därför väljer att hoppa av nu. Som någon tidigare sagt: Vem skulle vilja gå och vantrivas på ett jobb i tre år bara för att man ju tagit jobbet i första hand?
Nej, jag tycker att något att ta med sig inför resten av livet är att ta ansvar för sina val inte per automatik innebär att fullfölja på bekostnad av sin hälsa, utan tvärtom att modet att förändra sitt liv och sina val för att leva ett så bra liv som möjligt!

 

[Mimsan]

Sv: Omval - rådvill

Fy för en familj där misstag inte är tillåtna och ínställningen att dåliga val är bara att fullfölja! Varför inte låta henne komma till insikt vad hon vill göra de följande tre åren av sitt liv?
Nej, jag tycker att något att ta med sig inför resten av livet är att ta ansvar för sina val inte per automatik innebär att fullfölja på bekostnad av sin hälsa, utan tvärtom att modet att förändra sitt liv och sina val för att leva ett så bra liv som möjligt!

Misstag är visst tillåtna hos oss!!! Det handlar inte om det! Vi har inte pressat henne i något avseende - tvärtom! Hon gjorde först ett programval och därefter ett omval för att istället satsa på detta med utlandspluggandet som hon tyckte verkade så kul!
Hon älskade klassen och skolan från första stund, men la inte ner en minut mer än nödvändigt på pluggandet vilket fick oss att reagera. Vi har haft samtal både med henne och hennes mentor, men bara fått positiva signaler.
Denna helomvändning kom som en blixt från klar himmel - hon har inte sagt ett ord utan agerat helt solo och det som utlyste det hela var - enligt henne själv - onsdagens historieprov som skrev IG på efter att ha låtit allt pluggande vara.
Att hon hoppar av programmet är väl ingen katastrof i sig, men det är så mycket i hennes inställning som går ut på att fly från det jobbiga istället för att ta itu med problemen.
Man kan byta lärare, man kan förändra sin skolgång - men man måste lära sig att möta besvärligheterna och inte fly från dem. Hon går inte i gymnasiet för vår skull utan för sin egen.
För sjutton - vi är inga föräldramonster som styr vår dotters framtid, vi har varit med henne hundraprocentigt och stöttat henne i andra svåra situationer under åren.
Vi blir bara - med rätta, tycker jag - upprörda när hon kör sitt eget lopp och inte brukar allvar.
Det vore väl underbart om allt kommer att klaffa nu - det finns väl inga föräldrar som inte önskar annat än all lycka i världen för sina barn! - men hon måste också lära sig att man inte kommer någonstans om man inte jobbar för det.